Detta inlägg berör dels
Regeringens utspel igår (130908) rörande höjning av
Försvarsanslaget med 500 miljoner predestinerat verksamhetsmedlen.
Dels det Säkerhetspolitiska seminariet som genomfördes förra
veckan (130904) som Svt sände idag (130909) och är skriven som en
allmän reflektion således ingen analys.
Reflektion
Gårdagens stora nyhet
var att Försvarsmakten skulle tillföras mer medel, från och med
2017 så har Försvarsmakten 500 miljoner mer i verksamhetsmedel att
röra sig för. Försvarsministern poängterar att medlen skall
utnyttjas för övningar och satsningar på personal. Vad som är mer
intressant är även att man är tydlig med att Regeringsbeslut 5
(RB5) kvarstår, ”Försvarsminister Karin Enström påpekar
att regeringen också bett försvarsmakten att se över planerade
kostnadsökningar för personalen framöver.”.
Att Försvarsmakten
får mer medel att genomföra sin verksamhet för är bra. Men och
återigen detta är ett stort men, 500 miljoner extra från och med
2017 är inte mycket att hänga i julgranen med. Materielbehoven är
skriande, omställningen från ett Värnpliktsförsvar till ett
Yrkesförsvar kostar mer än vad man beräknat m m. Vägvalet
är tydligt gör något nu om ni vill ha kvar någon
förmåga.
Likväl blir en tydlig
frågeställning med vilka avser man öva? Just nu kan man raljant
säga att våra manöverförband består av enskilda plutoner som
inte är samövade i kompani- och bataljonsram pga en haltande
personalförsörjning. Vi kommer få ett kompetensglapp i
truppföringsförmåga hos ett flertal officerskullar som
Försvarsmakten kommer få lida oerhört länge av. För att inte
tala om de obefintliga samövningarna mellan t ex underhållsförband,
luftvärnsförband och mekaniserade förband. För att
manöverbataljonssystemet skall fungera krävs det återigen en
fungerande organisation bakom dem. Så visst det är bra att vi får
500 miljoner mer i verksamhetsmedel men vi skall ha något att öva
med också och jag delar inte HKV uppfattning om att det går att ta
igen i närtid de förlorade övningarna.
Likväl har under den
gångna veckan Försvarsmakten publicerat en artikel rörande det
fortsatta arbetet efter delårsrapporten för 2013. Johan Wiktorin
har beskrivit detta mycket förtjänstfullt på bloggen Försvar &
Säkerhet. Jag rekommenderar verkligen att läsa den.
Vad avser det
säkerhetspolitiska seminariet som Folk och Försvar genomförde
förra veckan och Svt sände idag, har jag enbart för avsikt att
kommentera några saker, men vad som är glädjande i alla fall var
att både Överbefälhavaren samt Försvarsministern nämnde att det
hade genomförts en stor beredskapskontroll i MD Ö. Dock inga
slutsatser kring den, men att analyser pågick rörande den. Samt att
man öppet påtalar att man övar mer och mer i Ryssland är i sig
också bra att man lyfter fram men sen kom den låganivån återigen
in. Visst viss utrustning är gammal men Tyskland under 1930-talet
övade med vanliga personbilar, kader för mekaniserad strid, vilket
fungerade, så det är ibland inte materielen det sitter i utan att
man de facto övar.
En stor del av tiden
åtgick att diskutera det Nordiska Samarbetet inom ramen för
NORDEFCO. Att vi samarbetar mellan gränserna är bra, framför
allt när numerärna sviktar vilket möjliggör att öva stora
förband vilket kanske annars hade varit en omöjlighet. Därmed
möjliggör vi att chefer i de högre nivåerna får övning som
annars är ej gått med våra egna nuvarande numerärer. Men i grund
och botten förbättrar vi inte vår egen säkerhet genom samarbetet.
Inget av länderna har sagt öppet till oss, vi hjälper er i
händelse av ett väpnat angrepp. Vi har å andra sidan sagt att vi
skall göra det med vår solidaritetsförklaring som det skrivits
mycket om och vilken avsaknad av inteckning vi har för den.
Likväl förstår jag
inte helt heller General Sverker Göranssons uttalande kring
Ryssland, ”Militär förmåga är en sak, intention och
politisk vilja är något helt annat” samt Karin Enströms,
”Jag sätter inte likhetstecken mellan ökad förmåga och
ökat hot”, under seminariet. Visst är det så att
Ryssland inte gör territoriella anspråk eller för en direkt
hotfull politik mot Sverige. Men och detta är ett stort men,
Ryssland är klart repressiv i sin inrikespolitik, likväl är man de
facto hotfull mot dels de länder som är
ansluta till t ex NATO/EU med angränsande gräns till Ryssland dels
har man en mycket hotfull ton mot de grannländer som ej
är anslutna till dessa organisationer och man vill förhindra dess
egen utveckling mot en anslutning. Framför allt ur perspektivet att
Rikets Utrikesminister verkar ha en viss avvikande uppfattning kring
vad Ryssland gör. Att man än inte utnyttjat något form av militära
maktmedel med all tydlighet i bakgrunden för att förklara sin
ståndpunkt från Rysk sida är nog enbart ett under.
Just nu känns det som
att Svensk säkerhets- och försvarspolitik är som ett lådbilsrally
med segel fastspänt på bilarna. Kastvindarna är tydliga och det
verkar vara mycket svårt att styra i rätt riktning och diket kommer
allt närmre. Måtte Generalmajor Grundeviks förtjänstfulla inlägg
hos Wiseman i debatten skapa en tydlighet i problematiken för den
breda allmänheten.
Nu känns det som att man
svartmålat ordentligt, vilket jag insåg efter jag läst igenom
inlägget, finns det då ingen ljusning. Klart det gör, tycker mig
finna en viss förändrad attityd inom Försvarsmakten efter den rätt
tydliga omriktningen som börjat ske från långtbortistandoktrinen
till återigen ett ökat fokus på Nationellt försvar.
Som avslutning så
meddelade man från MD V presstjänst idag att man påbörjat
förflyttning av Ryska förband till Vitryssland för påbörjande av
övning Zapad.
Have a good one! // Jägarchefen
Källor
Försvar & Säkerhet 1
Norrbottens kurriren 1
NSD 1
Svd 1
Svt 1
