Sammanfattning
Det ryska agerandet
mot svenska och andra staters signalspaningsflygplan är inget nytt,
detta agerande började redan under Sovjettiden på 1950-talet och
har mest troligt enbart haft en respit under "den stora oredans"
år i Ryssland då medel och resurser var små för att bibehålla en
stormaktsstatus. Vad som är oroväckande är att man har passerat
ett antal tydliga gränser, mållåsning mot annan nations flygplan,
och nästa steg är en allvarlig incident där en nedskjutning eller
mest troligtvis en oavsiktlig ramning av en annan stats luftfartyg är
trolig.
Analys
Veckans, vecka 440, "Oj
upplevelse" för många var säkert de läckta uppgifterna
rörande den närgångna ryska flygningen i anslutning till Svenskt
signalspaningsflyg på internationellt luftrum främst utanför
Kaliningrad Oblast. I sig inget nytt att svenska
signalspaningsresurser blir uppvaktad av ryskt flyg, på Youtube
kan man bl a se hur Östersjömarinens flyg genomför förbiflygning
av HMS Orion på internationellt vatten, mest troligt rör det sig
även här utanför Kaliningrad Oblast.
Vissa vill hävda att
detta är ett nytt ryskt agerande, jag vill hävda motsatsen, som vi
kommer se längre fram är detta inget nytt med aggressivt
uppvaktande av svenska och andra nationers signalspaningsresurser,
flygande såväl som på och under ytan, av Ryssland. Vad som är
nytt är i så fall att det ej skett sedan mitten av 1990-talet,
vilket sammanfaller med de klart begränsade resurserna Ryssland hade intill 2004, för att hävda sin stormaktsstatus.
Vad som gör incidenten med
det intensiva uppvaktandet av de svenska flygande
signalspaningsresurser intressant, är att det ryska agerandet
sammanfaller med ett liknande agerande som Sovjetunionen hade
inledningsvis under 1950-talet, då som nu stod världen inför ett
kallt krig. Ser man till Östersjöregionen kom det första egentliga
agerandet, i och med nedskjutningen av ett amerikanskt
signalspaningsplan av modellen PRIVETEER 1951. För att efterföljas
med nedskjutningen av den svenska DC-3 1952.
Nedskjutningen av DC-3
samt CATALINAN kom i Sverige att föranleda en uppbyggnad av vad som
idag benämns incidentberedskapen dvs främst en kontinuerlig
övervakning av vårt luftrum samt territorialvatten, för att därmed
kunna utnyttja Försvarsmaktens resurser för att hävda vår
territoriella integritet, flygvapnets incidentberedskap blev en direkt
konsekvens av nedskjutningarna.
Då som nu, ansåg man i
väst att ett underrättelsegap fanns främst rörande vad som de
facto skedde och vilka resurser som fanns. Detta kom att föranleda
en intensiv flygspaningsaktivitet mot Sovjetunionen, med dels
flygningar längs dess gränser dels flygningar in på Sovjetiskt
territorium, allt för att minska underrättelsegapet och öka
förståelsen samt säkerheten för att ej ta förhastade beslut.
Vad som är tydligt är
att västs agerande under inledningsskedet av kalla kriget var
betydligt mer provokativt kontra dess nutida agerande, de facto har
man ej genomfört inträngningsoperationer på/över ryskt
territorium, däremot har man ökat antalet signalspaningsflygningar
längs den ryska gränsen, i syfte att skapa en underrättelsebild
som ger svar på de frågor man besitter. Dessa flygningar över
internationellt hav och i dess luftrum kan omöjligtvis provocera
fram det ryska motsvaret som vi ser just nu.
Den första riktigt
provokativa incidenten sedan det kalla kriget upphörde och ingången
i det nya kalla kriget som uppstått, inträffade i år, 2014, den 23
April över Ochotska havet. Ett Amerikanskt signalspaningsplan av
typen RC-135U genomförde en rutinflygning i området, då en rysk
SU-27 jaktplan genomförde en förbiflygning ca 30 meter framför
nosen på det amerikanska planet och vände upp buken mot den för
att visa sin beväpning.
Nästa händelse som
uppstår är den 16 juli, 2014, i Östersjöregionen då ett svenskt
signalspaningsflygplan befinner sig utanför Kaliningrad Oblast i
internationellt luftrum och genomför inhämtning. Då genomförde en
rysk SU-27 en mycket närgående, 10-15 m, flygning, bredvid det
svenska signalspaningsplanet och återigen här så vändes buken på
det ryska planet upp för att visa sin beväpning.
Den 18 Juli, 2014,
inträffar så då den hittills allvarligaste incidenten, av vad som
blivit offentligt känt skall tilläggas, då ett amerikanskt
signalspaningsflygplan av typen RC-135 genomför signalspaning
utanför Kaliningrad Oblast. Incidenten inledes med att det
amerikanska flygplanet låses med målradar, därefter skickas ryskt
jaktflyg upp mot det. Härvid fattar den amerikanska piloten beslutet
att avvika från internationellt luftrum in över Gotland och vidare
söderut längs svenskt luftrum.
Signifikant i två av
de tre incidenterna är att man väljer att skicka jaktflyg mot
obeväpnade signalspaningsflygplan på internationellt luftrum, väl
där så väljer man att visa upp sin beväpning samt flyga
provokativt nära dessa flygplan. Detta är en övertydlig signal
till väst, håll er långt ifrån våra gränser! Då denna
metod ej verkar fungerat för dem så väljer man istället att mål
låsa med målradar från bedömt S-300 eller S-400
luftvärnsrobotsystem och därefter skicka iväg jaktflyg. Vid detta
förfarande erhålla man tydlig effekt, men det är ej heller så
konstigt, för jag tvivlar stort på att man inom de amerikanska
signalunderrättelsekretsarna glömt vad som hände 1951 i
Östersjöregionen, härvid blir även den amerikanska pilotens
agerande mycket förståeligt.
Vad som även är
intressant är att detta är inget nytt ryskt beteende, man betedde
sig exakt likadant i början av 1950-talet då man ansåg att
signalspaningsflygningarna var provocerande, härvid blir det också
tydligt att för Ryssland var/är det ingen stor sak att mållåsa
med målradar från ett luftvärnssystem mot en annan nations
statsluftfartyg över internationellt luftrum. Detta ger även på
hand att, vi kommer se mer allvarliga provokationer och sannolikheten
för att en allvarlig incident uppstår över, på eller under ytan i
Östersjöregionen är överhängande mht att man har valt att
passera en mycket tydlig gräns från rysk sida.
Häri har
Försvarsmakten nu en mycket stor pedagogisk utmaning, man kan ej
hävda att det krävs mer medel pga en instabil säkerhetssituation i
vårt närområde, utan att släppa på hemligstämpeln rörande det
Ryska agerandet mot Sverige. Får ej befolkningen reda på vad som
händer, kommer de återigen anse att Försvarsmakten budgetfiskar
för att bibehålla sin verksamhet. Vad som krävs är att man börjar
rapportera likt NATO rörande vad som händer, man behöver inte gå
in på detaljer, men att man börjar rapportera. Annars kommer vi ha
en kontraproduktiv verksamhet då befolkningen svävar i
ovisshet och har mycket svårt att förstå varför Försvarsmakten
behöver mer pengar till sin verksamhet.
Slutsatser
Det ryska agerandet
gentemot signalspaningsresurserna som befinner sig i Östersjöregionen
är precis desamma som dess agerande för att begränsa åtkomsten
till internet i Ryssland, det handlar återigen om att skapa ett
stängt land där dels omvärlden ej skall förstå vad som händer
dvs hållas i blindo och därmed även skapa en fruktan. Dels handlar
det om att avgränsa sin egen befolkning från influenser från väst,
allt för att numera undvika en sk "färgrevolution".
En ökad öppenhet
krävs rörande incidenter som uppstått och uppstår mellan Sverige
och andra nationer, för att öka befolkningens förståelse för den
nuvarande säkerhetssituationen i vårt närområde. Denna
rapporteringen behöver ej vara detaljerad en mycket enkel rapport på
Twitter skulle säkert räcka för de flesta, likt NATO
incidentrapportering, men det visar på vad som händer och ökar
därmed förståelsen hos befolkningen, allt annat är idagsläget
kontraproduktivt.
Källor
Youtube 1
(Ryska)
Den Dolda Alliansen, Holmström Mikael,
2011
Maskerad Front, Agrell Wilhelm, 2008
Vad kan det finnas för skäl att fortsätta med "mörkläggningen", jag ser inga. Mer öppenhet rörande grannens aktiviteter...och våra egna för all del.
SvaraRadera