Kuling?

Reflektion

Detta blir ett kortare reflektions inlägg kring de två pågående NATO övningarna (BALTOPS'14 och SABER STRIKE'14) och den av Ryssland initierade motövningen till dessa. Ett längre inlägg kommer komma när de tre övningarna är genomförda samt en analys utifrån det övningsmönster som tillämpats av de Ryska väpnande styrkorna under den aktuella perioden. 

Vad är det egentligen som vi ser pågå i Södra Östersjön just nu? Min uppfattning är att det är en geopolitisk kraftmätning, kring själva Östersjöregionen, som pågår just nu. Den säkerhetspolitiska situationen i regionen är helt klart just nu i paritet med den sämre delen av det kalla kriget under 1980-talet. Likväl har både NATO och Ryssland en allt tydligare hotfull retorik mot varandra, där man från båda parter talar om varandra som sina motståndare.

Med hänsyn till det stora antalet gånger som NATO incidentberedskap över de Baltiska staterna enbart under den senaste månaden varit tvungen att gå upp, så är det enbart inte övningsaktiviteten som ökat utan även provokationerna från Ryssland mot länder i Östersjöregionen, vilket även visats mot Finland för några veckor sedan, då de upplevde en liknande incident som den Ryska Påsken 2013 i Sverige. Likväl finns det tecken i övningsmönstret som genomförs av Ryssland just nu att det är provokativa övningar som genomförs mot NATO. Å andra sidan kommer Ryssland hävda att NATO genomför provokativa övningar mot dem och de enbart svarar på dem, så en tydligt nedåtgående trend i säkerhetsspiralen är synlig.

Likväl är intensiteten och mönstret i den pågående motövningen från Ryssland väldigt talande, tiden då lågnivå och låg förmåga var ett mantra dels från vissa i Högkvarteret dels s k ledande försvarspolitiker är sedan länge förbi, något som många är chockartat medveten om numera. Likväl räds inte Ryssland heller från provokativt uppträdande under de pågående övningarna som genomförs just nu i södra Östersjön. Detta provokativa uppträdande är återigen en tydlig signal på att det är en geopolitisk kraftmätning som pågår.

Hur ser man då på övningen i Sverige, vad som sker har ju de facto berörts men har man nått pudelns kärna? Min uppfattning är att man inte har gjort det, man erkänner att en ökning i övningsverksamheten har skett i regionen, men man berör inte varför, återigen en geopolitisk kraftmätning pågår mellan å ena sidan EU och NATO anslutna länder å andra sidan Ryssland. En ideologisk kraftmätning har vi ännu inte nått liknande den under Kalla Kriget men tongångarna finns med å ena sidan Rysslands konservativa ideologi mot den å andra sidan västliga liberalismen som Ryssland vänder sig mot ideologiskt.

Intill dess att ledande politiker erkänner det faktum att en kraftmätning pågår i Östersjöregionen kommer vi inte ha en adekvat försvars- och säkerhetspolitik för riket. Vad som sker måste upp på agendan trots att man troligtvis oaktat vilket parti man tillhör har problem att erkänna att man valt att blunda för en säkerhetspolitisk härdsmälta som pågått sedan egentligen 2004, i och med den östliga EU och NATO utvidgningen som fick sitt abrupta slut 2008 med kriget i Georgien och som troligtvis cementerats med den pågående konflikten i Ukraina. Då räcker det inte med att erkänna att man ser en ökning i övningsmönstret, för den ökningen vet alla inblandande parter har pågått betydligt längre än det senaste året.

På vilket sätt påverkar detta oss i Sverige då? Att som militärt alliansfri nation med en tydligt misskött försvars- och säkerhetspolitik befinna sig mitt i en geopolitisk kraftmätning är direkt ohälsosamt. Risken att endera part utsätter Sverige för påtryckningar för att gå antingen dess ärenden eller falla in i dess "fålla" är tydlig. Under perioden 1945-92 hade vi ett sådant försvar som försvårade sådana påtryckningar (dock hade vi den transatlantiska livlinan i bakgrunden så i praktiken var i inte alliansfria), nu är situationen inte sådan och vi har ej någon transatlantisk länk att luta oss tillbaka emot i snål vinden som blåser.

Risken för att man kommer vara tvingad till eftergifter är tydlig, för spelreglerna har markant ändrats, detta är vad Försvarsmakten bl a valde att nämna i omvärldsanalysen för Perspektivplaneringen 2013. Lägg därtill de senaste veckornas allt mer hotfulla retorik riktad mot både Sverige och Finland främst avseende ett närmande NATO så är det en mycket mörk bild som börjar torna upp sig för Sverige som nation. Ett Ryssland med hög förmåga som agerar med ett offensivt och stundtals mycket provokativt övningsmönster med en hotfull retorik, som befinner sig i en geopolitisk kraftmätning mot EU och NATO i Östersjöregionen, fredens hav är definitivt inte lugnt längre för en kuling har börjat blåsa upp.

Have a good one! // Jägarchefen