söndag 4 december 2016

Nordlig pivot?

Reflektion

Bild 1. GIUK-N gapet.
Denna veckas, V648, hitintills mest ouppmärksammade säkerhetspolitiska nyhet är troligtvis Norges Försvarsministers, Ine Marie Eriksen Søreide, uttalande, vid Reagan National Defense Forum i Kalifornien. Där Försvarsministern bl.a. delgav att Ryssland i dagsläget har förmågan att allvarligt försvåra västliga förstärkningar från att nå Norge. Det hon beskriver är hur Ryssland har utvecklat förmågan för i, bedömt, stor omfattning kunna påverka maritima rörelser innanför det s.k. GIUK-N gapet d.v.s. vattenvolymen nordöst om Grönland-Island-Storbritannien-Norge.


Inledningsvis är det viktigt att belysa två saker. För det första, att Ryssland skulle inneha förmågan för att skapa en effektiv s.k. avreglingszon, engelskans Anti-Access/Area Denial, inom hela norska havet är ej troligt, vilket heller ej framförs men det bör belysas, så det ej uppstår överilade bedömningar. Däremot har Ryssland troligtvis byggt upp sådan maritim förmåga att de allvarligt kan försvåra, vilket den norska försvarsministern belyser, styrketillförsel till Norge och därmed även genomförandet av allierade maritima operationer i det Norska Havet.

För det andra bör man ta den norska Försvarsministerns varning på allvar, då Norge oftast har en väldigt sansad syn och omfattande underrättelsebild kring vilka förmågor Ryssland de facto besitter. Således befinner sig Norge i en väldigt prekär situation, då man ända sedan dess anslutning i NATO, byggt upp försvaret av Norge kring tillförda förband från dess allierade. Tidigare utgjorde problematiken främst om förbanden skulle kunna komma fram i tid, nu adderas problematiken men om det kan tillföras tillräckligt med förband överhuvudtaget, i händelse av en väpnad konflikt.

I sak är det dock inte förvånansvärt om nu Ryssland besitter förmågan för att allvarligt försvåra styrketillförseln till Norge. Ryssland har under det senaste decenniet gradvist återtagit sin maritima förmåga. Därtill gavs en tydlig fingervisning då den nya maritima doktrinen antogs i fjol, 2015, om en ökad fokusering gentemot bl.a. Atlanten, för att möta vad Ryssland anser är en östlig expandering av NATO gentemot Ryssland. Därtill framkommer även i den nya maritima doktrinen en ökad fokusering kring Arktis.

Bild 2. "Bastionkonceptet".
Norges Försvarsminister påtalar även att Ryssland har återupprättat det s.k. "bastionkonceptet". Vilket var ett koncept som utvecklades av Sovjetunionen under den senare delen av det kalla kriget. Syftet med den var/är att skydda, dels andraslagsförmågan i Barents hav, dels skydda infrastrukturen i Murmanskområdet. Kortfattat omfattar "bastionkonceptet" ett fördröjningsområde i Norska havet där en motståndare till Ryssland helst skall hindras från att nå Barents hav. Därefter var Barents hav ett hindra område, där senast en motståndare skulle nedkämpas för att ej kunna påverka för Ryssland, strategiska intressen i händelse av en väpnad konflikt.


Därtill påtalar Försvarsministern även hur Ryssland tydligt har visat att Barents hav, därmed även Nordkalotten, är av större strategisk betydelse nu, än under det kalla kriget. Något jag indirekt påtalade i blogginlägget, "I Skuggan av Gotland Del 1 - Kontexten", maa. att norra Sveriges strategiska betydelse, dels har ökat, dels kommer öka markant under den kommande tidsperioden. Vilket jag kommer utveckla mer utförligt i den inläggsseriens två kommande inlägg. Men det är mycket intressant att notera att norra Sveriges strategiska läge förefaller vara glömt i den svenska säkerhetspolitiska debatten, trots detta tydliga ställningstagande av Norges Försvarsminister, denna information torde ej vara okänd för svenska beslutsfattare.

Avslutningsvis torde detta innebära att det tidigare "bastionkonceptet" som främst hade en defensiv karaktär, nu utifrån den Norska Försvarsministerns uttalande, förefaller både innehålla en defensiv komponent d.v.s. skydda den ryska andraslagsförmågan samt andra ryska strategiska intressen i Barentsregionen. Men den förefaller även innehålla en offensiv komponent som innebär att man helst skall hindra allierad styrketillförsel till Norge i händelse av en väpnad konflikt, men även allierade maritima operationer i Norska Havet.

Have a good one! // Jägarchefen

1 kommentar:

  1. So gammal stridsflygare från 1960 - och 1970 - talet, samt "flygande repgubbe" under det "mycket kalla 1980 - talet", så kan jag bara instämma i att Norge befinner sig i en stor militärpolitisk dilemma. Norge är numera totalt i händerna på hur snabbt insatsförband från Nato kan vara på plats eftersom den tidigare så viktiga, och egna insatsstyrkan, "Blå Brigad" tycks vara avvecklad. Det tar tid att få Nato förband på plats och hur det numera är ställt med COB - förband, från USAF, har jag ingen aning om..
    "På min tid", med ett av västvärldens starkaste flygvapen och en för övrigt mycket stark krigsmakt, så svarade Sverige för försvaret av Natos norra flank i Europa och detta till utan kostnad för varken Nato eller de norska skattebetalarna.
    USA kallade även Sverige för Natos "17:de medlem", (se den "Dolda Alliansen av Mikael Holmström), vilket var till svensk fördel vid köp av viktiga komponenter till militär utrustning och övrig kvalificerad vapenutrustning.
    Vid övningar i norra Sverige så hade Vi alltid besök av norsk militär, vilka deltog i utbildning vid MHS, (AK och HK). Dessutom så kunde man se i vimlet militärattacheer från USA och diverse andra Nato - länder.
    Vid min krigsbas "Gunnarn", BAS 90 så hade Vi en medeltung attack division, en LA division, transportflyg och plats för COB - förband från NATO. I Vår målpärm så fanns det förberedda anfallsmål både i norra Finland och norra Norge?!
    Givetvis så ser Ryssland den kraftiga försvagningen av Natos norra flank och med moderna och snabba insatsförband så är norra Norge ockuperat inom något dygn och ganska riskfritt så kan ryska förband ta "genvägen" över Sverige.
    Man kan nog utan att darra på stämman säga; "Att det inte var bättre förr utan det är mycket sämre nu för tiden."

    SvaraRadera