Reflektion
Bild 1. GIUK-N gapet. |
Denna
veckas, V648, hitintills mest ouppmärksammade säkerhetspolitiska
nyhet är troligtvis Norges Försvarsministers, Ine Marie Eriksen
Søreide, uttalande,
vid Reagan National Defense Forum i Kalifornien. Där
Försvarsministern bl.a. delgav att Ryssland i dagsläget har
förmågan att allvarligt försvåra västliga förstärkningar från
att nå Norge. Det hon beskriver är hur Ryssland har utvecklat
förmågan för i, bedömt, stor omfattning kunna påverka maritima
rörelser innanför det s.k. GIUK-N gapet d.v.s. vattenvolymen
nordöst om Grönland-Island-Storbritannien-Norge.
Inledningsvis
är det viktigt att belysa två saker. För det första, att
Ryssland skulle inneha förmågan för att skapa en effektiv s.k.
avreglingszon, engelskans Anti-Access/Area Denial, inom hela
norska havet är ej troligt,
vilket heller ej framförs men det bör belysas, så det ej uppstår
överilade bedömningar. Däremot har Ryssland troligtvis
byggt upp sådan maritim förmåga att de allvarligt kan
försvåra, vilket den norska försvarsministern belyser,
styrketillförsel till Norge och därmed även genomförandet av allierade
maritima operationer i det Norska Havet.
För
det andra bör man ta den norska Försvarsministerns varning
på allvar, då Norge oftast har en väldigt sansad syn och
omfattande underrättelsebild kring vilka förmågor Ryssland de
facto besitter. Således befinner sig Norge i en väldigt
prekär situation, då man ända sedan dess anslutning i NATO, byggt
upp försvaret av Norge kring tillförda förband från dess
allierade. Tidigare utgjorde problematiken främst om förbanden
skulle kunna komma fram i tid, nu adderas problematiken men om det kan
tillföras tillräckligt med förband överhuvudtaget, i händelse av
en väpnad konflikt.
I
sak är det dock inte förvånansvärt om nu Ryssland besitter
förmågan för att allvarligt försvåra styrketillförseln till Norge.
Ryssland har under det senaste decenniet gradvist återtagit sin
maritima förmåga. Därtill gavs en tydlig fingervisning då den nya
maritima
doktrinen
antogs i fjol, 2015, om en ökad fokusering gentemot bl.a. Atlanten,
för att möta vad Ryssland anser är en östlig expandering av NATO
gentemot Ryssland. Därtill framkommer även i den nya maritima
doktrinen en ökad fokusering kring Arktis.
Bild 2. "Bastionkonceptet". |
Norges
Försvarsminister påtalar även att Ryssland har återupprättat det
s.k. "bastionkonceptet". Vilket var ett koncept som
utvecklades av Sovjetunionen under den senare delen av det kalla
kriget. Syftet med den var/är att skydda, dels andraslagsförmågan
i Barents hav, dels skydda infrastrukturen i Murmanskområdet.
Kortfattat omfattar "bastionkonceptet" ett
fördröjningsområde i Norska havet där en motståndare till
Ryssland helst skall hindras från att nå Barents hav. Därefter var
Barents hav ett hindra område, där senast en motståndare skulle
nedkämpas för att ej kunna påverka för Ryssland, strategiska
intressen i händelse av en väpnad konflikt.
Därtill
påtalar Försvarsministern även hur Ryssland tydligt har visat att Barents hav,
därmed även Nordkalotten, är av större strategisk betydelse nu, än
under det kalla kriget. Något jag indirekt påtalade i
blogginlägget, "I
Skuggan av Gotland Del 1 - Kontexten", maa. att norra
Sveriges strategiska betydelse, dels har ökat, dels kommer öka
markant under den kommande tidsperioden. Vilket jag kommer utveckla
mer utförligt i den inläggsseriens två kommande inlägg. Men det
är mycket intressant att notera att norra Sveriges strategiska läge
förefaller vara glömt i den svenska säkerhetspolitiska debatten,
trots detta tydliga ställningstagande av Norges Försvarsminister,
denna information torde ej vara okänd för svenska beslutsfattare.
Avslutningsvis
torde detta innebära att det tidigare "bastionkonceptet"
som främst hade en defensiv karaktär, nu utifrån den Norska
Försvarsministerns uttalande, förefaller både innehålla en
defensiv komponent d.v.s. skydda den ryska andraslagsförmågan samt
andra ryska strategiska intressen i Barentsregionen. Men den
förefaller även innehålla en offensiv komponent som innebär att
man helst skall hindra allierad styrketillförsel till Norge i
händelse av en väpnad konflikt, men även allierade maritima operationer i
Norska Havet.
Have a good one! // Jägarchefen
Have a good one! // Jägarchefen
So gammal stridsflygare från 1960 - och 1970 - talet, samt "flygande repgubbe" under det "mycket kalla 1980 - talet", så kan jag bara instämma i att Norge befinner sig i en stor militärpolitisk dilemma. Norge är numera totalt i händerna på hur snabbt insatsförband från Nato kan vara på plats eftersom den tidigare så viktiga, och egna insatsstyrkan, "Blå Brigad" tycks vara avvecklad. Det tar tid att få Nato förband på plats och hur det numera är ställt med COB - förband, från USAF, har jag ingen aning om..
SvaraRadera"På min tid", med ett av västvärldens starkaste flygvapen och en för övrigt mycket stark krigsmakt, så svarade Sverige för försvaret av Natos norra flank i Europa och detta till utan kostnad för varken Nato eller de norska skattebetalarna.
USA kallade även Sverige för Natos "17:de medlem", (se den "Dolda Alliansen av Mikael Holmström), vilket var till svensk fördel vid köp av viktiga komponenter till militär utrustning och övrig kvalificerad vapenutrustning.
Vid övningar i norra Sverige så hade Vi alltid besök av norsk militär, vilka deltog i utbildning vid MHS, (AK och HK). Dessutom så kunde man se i vimlet militärattacheer från USA och diverse andra Nato - länder.
Vid min krigsbas "Gunnarn", BAS 90 så hade Vi en medeltung attack division, en LA division, transportflyg och plats för COB - förband från NATO. I Vår målpärm så fanns det förberedda anfallsmål både i norra Finland och norra Norge?!
Givetvis så ser Ryssland den kraftiga försvagningen av Natos norra flank och med moderna och snabba insatsförband så är norra Norge ockuperat inom något dygn och ganska riskfritt så kan ryska förband ta "genvägen" över Sverige.
Man kan nog utan att darra på stämman säga; "Att det inte var bättre förr utan det är mycket sämre nu för tiden."