Sammanfattning
Främmande
makt/-er förefaller från minst 1955 intill dags datum genomfört
militära operationer med undervattenssystem, dels längs Höga
Kusten, dels in i Ångermanälven. Det övergripande syftet, under
det kalla kriget, får anses vara att genomföra operativ inhämtning
samt operativa förberedelser för att kunna verka mot kustflottans
baseringsområde. Den eller de kränkande makterna förefaller
fokuserat sin verksamhet under våren samt hösten i det aktuella
området. Den kränkande makten har sannolikt använt både
dykarfarkoster, miniubåtar samt konventionella ubåtar i sin
verksamhet.
Analys
Detta
inledande inlägg, om tre stycken, kommer beskriva historisk
kränkningsbild kring Härnösandsområdet i huvudsak och till del
Höga Kusten. Inlägg nummer två kommer fokusera på motivbilder
samt möjliga metoder, det avslutande tredje inlägget kommer
fokusera på möjligheter i nutid för att verksamheten fortskrider
och varför den gör det i sådant fall, det inlägget kommer även
utgöra en del av det avslutande inlägget avseende den ökade
militärstrategiska vikten av mellersta och norra Norrland. Det
övergripande syftet är att öka kunskapen kring hur en eller flera
kränkande makt/-er kan tänkas agera och varför man kan vara beredd
att ta stora risker redan i fredstid.
Vi
befinner oss just nu i den period, kvartal 3, där observationer och
rapportering avseende, eventuell, främmande undervattensverksamhet
är som högst. Historiskt under perioden 1981-1994 inkom cirka 5%
under kvartal (KV) I, 30% under kvartal KV II, 50% under KV III och
avslutningsvis 15% under KV IV, sett till hela Sverige. Detta mönster
förefaller fortfarande vara aktuellt, utifrån uttalanden av
Försvarsmakten.1
För
att belysa vissa faktorer som kan ligga till grund, för varför en
eller flera främmande makt/-er kan tänkas kränka svenskt inre
vatten, kommer jag utnyttja Västernorrland som ett exempel, jag har
i ett antal tidigare inlägg belyst hur det område varit utsatt för
främmande undervattensverksamhet. Därmed finns det ett värde i att
belysa det mer ingående. Därtill, sett till rapporter och
mediabevakning är det området mindre uppmärksammat, varvid det är
lättare att filtrera information. Däremot kan bevekelsegrunderna
till varför området kränkts bli svagare, än om t.ex. Stockholms
skärgård utnyttjas som exempel.
Vid
1914 års försvarsbeslut fastställdes att en örlogs-/bas/depå
skulle upprättas vid Ångermanälvens mynning, närmare bestämt vid
Gustavsvik. Vid beslutstillfället hade kustflottan örlogsbas
vid Karlskrona samt Stockholm, vilket bedömdes för litet maa. den
långa svenska kusten, det fattades även beslut om att upprätta en
örlogsbas i Göteborg.2 Samtidigt fattades även beslut
om att anlägga Hemsö fästning. Fästningsarbetet kom att påbörjas
1916, men arbetet kom att avbrytas 1918 i.o.m. Finlands frigörelse
från Ryssland, beslutet om att upprätta en kustartillerikår kom
även att upphävas, 1925. Vid 1925 och 1936 års försvarsbeslut kom
de delar av fästningen som var färdigbyggd placeras i
materielreserven, för att aktiveras 1939 i och med andra
världskrigets utbrott, 1942 kom även ett kustartilleridetachement
för bemanningen av fästningen organiseras.3
Bild 1. Gustavsviksbasen samt Hemsö fästning. |
Under
andra världskriget kom även Fårösundsbasen att anläggas.4
Ytterligare baser kom även upprättas efter andra världskriget
slut. De som tillkom under det kalla kriget var, Öregrundsbasen,
Gräddöbasen, Saxarbasen, Ingaröbasen, Södertörnsbasen, Orrbasen
och Gullmarsbasen. Dock kvarstod Gustavsviksbasen
(Hemsöbasen/Härnösandsbasen) som enskild örlogsbas för
kustflottan i norra Sverige.5 Detta ger en motivbild till
varför främmande makt/-er skulle kunna tänkas ha ett operativt
inhämtningsintresse, av detta geografiska område. Då den enda
örlogsbasen för norra Sverige fanns där, som därtill skyddades
av, en av Sveriges största kustartilleri anläggningar.
Den
19JUL1955, förefaller den första möjliga ubåtsobservationen
genomförts i anslutning till Gustavsviks örlogs-/bas/depå i
Ångermanälven. Två individer observerade ett mörkt föremål, som
kan ha varit ett ubåtstorn, som rörde sig i nordlig riktning.
Försvarsstaben bedömde vittnesuppgifterna som för vaga, för att
kunna fastställa om det de facto hade varit en ubåt eller ej i
området.6 Detta år, 1955, var även det år då ett
flertal observationer gjordes av möjliga ubåtar, längs den svenska
kusten. Det var även detta år, som sannolikt, de första
miniubåtsobservationerna genomfördes längs svensk kust, i
september respektive november, vilket i sammanhanget blir
intressant.7
Bild 2. Geografiskt område för Ramvik, Veda och Hornö. |
Detta
förefaller vara den enda observationen fram till 1980-talet som går
att finna kring Västernorrland, därmed inte sagt att det inte finns
andra omnämnda som ej digitaliserats, eller går att finna med andra
sökord, än de som använts. Däremot så omnämns i 1983 års
ubåtsutredning, att mellan 1962-79 skall tre sannolika och 13
möjliga kränkningar skett inom Nedre Norrlands Militärområde
(MILO NN).8 Ett annat viktigt ingångsvärde att ta med
sig i de kommande beskrivningarna kring den främmande
undervattensverksamhet, är att erfarenhetsvärdet från 1980-talets
kränkningar var att det inkom från allmänheten cirka 100 rapporter
per år, i MILO NN, avseende möjlig främmande
undervattensverksamhet.9
Vid
den större ubåtsjakten i Sundsvall under slutet av april och
inledningen av maj månad 1983,10 inkom även rapporter
från Härnösandsområdet. Den 04MAJ1984 observerades vid Veda en
möjlig ubåt vid platsen för färjeläget mellan Veda och Hornö.11
I sammanhanget är det intressant att notera en senare observation
vid Ulvön den 17MAJ1983, då två fritidsfiskare från Köpmanholmen
observerade en ubåt som bröt vattenytan med sitt torn, bara några
meter från deras egen båt. Händelsen kom omedelbart att
rapporteras till Marinen som insatte en helikopter mot platsen, dock
blev spaningarna resultatlösa. Denna observation kom dock att
bedömas som en säker ubåt alternativt miniubåt i den
efterföljande analysen av incidenten.12
Bild 3. Geografiskt område för Norafjärden. |
Den
29AUG1984 observerade skepparen på färjan mellan Hornö och Veda
vad han ansåg vara en ubåt, under kvällen kom även ubåtsnät
läggas ut vid in-/utloppet till Norafjärden, en till två
bevakningsbåtar kom även befinna sig i fjärden, det kom även
läggas ut ytterligare ett ubåtsnät tre dagar senare, parallellt
med det sedan tidigare utlagda nätet. Marinen hade innan denna
observation genomfört en krigsförbandsövning i området.13
Inhämtning med soldater på land, riktad mot Norafjärdan förefaller
även genomförts.14 Den 04SEP1984 kom bevakningen i
området trappas ned, viss form av bevakning kom fortsatt bibehållas,
sannolikt kring Norafjärden.15
Besättningen
på en norsk segelbåt skall den 31MAJ1986 observerat vad de ansåg
vara ett periskop utanför Härnösand. De skall även tagit
fotografier av föremålet, vid observationstillfället var sjön
lugn och det var soligt. Vid analys av bilderna framkom inget av
marint intresse enligt Försvarsmakten, dock kom Försvarsmakten
fortsatt att utreda deras iakttagelser, vad slutsatsen blev har ej
gått att finna i den öppna rapporteringen. Möjligtvis är det dock
denna observation som omnämns i SOU utredningen från 1995, i sådant
fall är den klassificerad som sannolik ubåt, då den i tid samt
geografiskt område förefaller överinstämma.16
I
mitten av december 1987 upptäckte dykare ur kustbevakningen
avvikande bottenavtryck men även spår efter larvfötter skall ha
upptäckts i Gånsvik, de skall även fotograferat och filmat dessa
spår. Marinen kom att påbörja en undersökning, syftandes till att
fastställa om det rört sig om främmande undervattensverksamhet.
Tidningarnas Telegrambyrå (TT) kom även anlita en egen dykare för
att undersöka botten, enligt denna dykare så skall bottenavtrycken
kunnat härröra från en dragandes bojsten, några avtryck av
larvfötter upptäcktes ej av den av TT anlitade dykaren.17
Den
23APR1988 skall civilpersoner uppfattat ett periskop under rörelse
och en s.k. vattenplog som skapades av rörelsen. Observationen
skedde någon kilometer ut från kusten. Ytterligare en observation
genomfördes samma dag vid Husum. Försvarsmakten kom, dels kalla in
kustbevakningen, dels sätta in Hemvärn för att försöka
identifiera ytterligare tecken på främmande undervattensverksamhet.
Några ytterligare observationer kom ej att genomföras, varvid
bevakningen avvecklades efter några dagar.18
Bild 4. Geografiskt område för Härnön. |
Under
den av SVT rapporterade ubåtsjakten vid Brämön i Augusti månad
1988,19 förefaller även möjlig undervattensverksamhet
genomförts utanför Härnön, fiskebåten Tärnö skall ha
kolliderat med ett föremål 19AUG1988. Likaså observerades även en
s.k. “valrygg” vid Ramvik, i Ångermanälven den 23AUG1988. I
slutet av samma dygn, 23AUG1988, erhålls även en hydrofonkontakt
vid Älandsfjärden som inledningsvis bedöms som möjlig ubåt.
Denna hydrofonkontakt kom sedan klassificeras som ett troligt
drivande hydronfonmål d.v.s. ett mål för hydrofoner att upptäcka,
som normalt placeras fast på botten.20
Därefter
förefaller det ej skett någon offentlig rapportering avseende
främmande undervattensverksamhet, förrän i november 1996. Marinen
förefaller då genomfört någon form av ubåtsskyddsverksamhet
kring Härnösand. Huruvida det var ett naturligt fenomen eller
möjlig främmande undervattensverksamhet har ej gått att klarlägga,
utifrån den öppna rapporteringen.21
Efter
1996 verkar det råda ett tomrum med rapportering intill 2014, när
Operation Örnen genomfördes i Stockholms Skärgård,22
vad avser möjlig främmande undervattensverksamhet vid nedre
Norrland. I samband med Operationen Örnen, uttalar sig
säkerhetskonsulten och författaren Joakim von Braun att han fått
se uppgifter om möjlig främmande undervattensverksamhet, bl.a.
utanför Sundsvall. När Sundsvalls Tidning frågar Försvarsmakten
om von Brauns uppgifter, meddelar de att de ej kan bekräfta någon
kränkning. Enligt von Braun så skall det skett antingen 2012 eller
2013.23
Bild 5. Område utvisande Gammellandet. |
Nästa
tillfälle som eventuell främmande undervattensverksamhet tas upp,
är 2015, då en observation inrapporteras. Uppgiftslämnaren skall,
dels genomfört en observation 2014 då ett ubåtsliknande föremål
skall ha dykt, dels skall vederbörande den 25JUL2015, observerat
vågbildning samt hur en silverstrimma bildats av något. Båda dessa
observationer genomfördes vid Gammellandet.24
Som
en konsekvens av medierapporteringen kring dessa två observationer,
framkommer ytterligare en observation, denna skall ha genomförts den
03JUL2015. Vid denna observation finns det, dels en filmsekvens av
hur något orsakar svallvågor och beskrivs som ett stim med 20 sälar
som rör sig i hög fart, dels beskrivs av båtföraren hur ekolodet
plötsligt visar grunt vatten, där det enligt sjökortet skall vara
ca 30 meter djupt. Detta skede i Vålångersviken.25
Således,
går det inledningsvis att konstatera, det finns ett flertal
observationer vid Härnösand men även en bit in i Ångermanälven.
Vid första anblick av dessa uppgifter kan det te sig något
fantasifullt att man skulle kunna/våga gå in med en ubåt i en älv.
Varvid det blir av värde att kontrollera sjökortet över det
aktuella området, för att falsifiera eller validera om det är
teoretiskt möjligt. För detta utnyttjas sjöfartsverkets öppna
karttjänst
som går att tillgå över internet.
Begränsningen
längs Ångermanälven kommer vara till Gustavsvik. Utanför
Härnösand ligger maxdjupet på cirka 100 meter. Vid kontroll av de
utmärkta farlederna till Gustavsvik i Ångermanälven så varierar
djupet som mest till 106 meter och som minst 11 meter, längs de
farleder som finns till Gustavsvik. Dock finns oftast djupare områden
precis bredvid där farleden är utmärkt. Vad avser bredd så är
den minsta bredden cirka 150-200 meter.26
Vad
avser minsta operationsdjup torde det vara någonstans kring totalt
30-40 meter för en större diselelektrisk ubåt (motsvarande den
tyska 212 eller den svenska Gotlands klassen). Detta utifrån behovet
av 12 meter vatten ovan och under ubåten, samt dess egen höjd.27
Detta djup går givetvis att minska, detta innebär givetvis en högre
risktagning för upptäckt. För en miniubåt torde minsta
operationsdjup, minst, kunna halveras jämfört med en större
diselelektrisk ubåt.
En
viktig faktor att beakta blir även ubåtens längd för att kunna
manövrera i områden med begränsat utrymme, såsom skärgårdar,
fjordar och älvmynningar. De diselelektriska ubåtarna har ett
övertag då det gäller att manövrera i trängre områden jmf med
t.ex. de större reaktordrivna attackubåtarna.28
Miniubåtar har givetvis ett än större övertag då det kommer till
att manövrera i områden med begränsat utrymme m.h.t. dess
begränsade längd.
Bild 6. Sammanställning av observationer kring Härnösand. |
Sett
till de djupförhållanden där främmande undervattensverksamhet
genomförts, som framkommit i de öppet redovisade ubåtsjakterna och
observationerna under 1980-talet längs med Sveriges kust, får det
ses som fullt rimligt att en miniubåt och/eller dykarfarkoster kan
agerat i Ångermanälven och definitivt längs med kustområdet vid
Härnösand.29 Vad avser en större konventionell ubåt
får det även ses som definitivt att den kan agerat längs med
kustområdet vid Härnösand, men även en bit in längs
Ångermanälven.
Vad avser s.k.
falsklarmsproblematik, finns det ett antal faktorer som måste
beaktas ffa. avseende de utflöden till Bottenhavet som finns i det
aktuella området och vad de kan medföra. I området finns fyra
vattendrag, Ljungan, Indalsälven, Ångermanälven
och Moälven. Samtliga fyra vattendrag för med sig mängder
av föremål under vårfloden. Därtill förs stockar sedan tidigare
flottning i älvarna med sig nedström och kan ge upphov till
falsklarm.30
Därutöver
torde vårfloden kunna skapa gynnsamma förutsättningar för att
skapa en negativ miljö för ubåtsjakt ffa. med passiva system.31
Dock medför även vårfloden problem för en inkräktare, då det
torde vara relativt kraftiga strömmar som försvårar, dels
förflyttning, dels eventuellt undervattensarbete/-rekognosering.
Större mängder sand o.dyl. torde även transporteras under
vårfloden, men även under övrig tid, varvid svårigheter kan
skapas för en inkräktare.
Sett
till den rapporterade verksamheten, så är fördelningen utifrån
månader enligt följande, April månad ett tillfälle, Maj månad
tre tillfällen, Juli månad två tillfällen, Augusti månad två
tillfällen, November och December ett tillfälle. Utifrån den
fördelningen så förefaller den eller de kränkande makterna
utnyttja vårfloden samt det sämre vädret under höst och vinter
månaderna som skydd, för sin verksamhet. De två tillfällena i
Juli månad sticker dock ut.
Slutsats
Således
får det anses tekniskt och teoretiskt möjligt att agera med
dykarfarkost, miniubåt och konventionell ubåt utanför det aktuella
området kring Härnösand, samt in i del av Ångermanälven upptill
Gustavsvik. Den eller de kränkande makterna förefaller agerat i
huvudsak under våren samt höst och tidig vinter. Troligtvis för
att under våren kunna dölja sin verksamhet i samband med vårfloden
och under hösten samt tidig vinter då det råder mindre aktivitet
och människor tenderar hålla sig inomhus i större omfattning maa.
väderförhållanden.
Främmande
makts/-ers verksamhet förefaller pågått sedan minst 1955 intill
dags datum. I huvudsak torde verksamheten varit inriktad mot
Kustflottans basområde samt Hemsö fästning. Dock kan ett flertal
andra motivbilder finnas, för den genomförda verksamheten.
Framförallt om verksamheten fortfarande fortskrider, så måste
andra motivbilder finnas, då Hemsö fästning samt kustflottans
basområde i det aktuella geografiska området får anses vara
avvecklat maa. den omriktning som Försvarsmakten genomförde under
inledningen av 2000-talet.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källförteckning
Forum navale 1
(Svenska)
Försvarsmakten 1
(Svenska)
Försvarets Forum 1
(Svenska)
Sundsvalls tidning 1
(Svenska)
Sveriges Television
1
(Svenska)
Artman, Kristian.
Westman, Anders. Lärobok i Militärteknik, vol. 2: Sensorteknik.
Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.
Försvarsmakten.
Sammanfattande rapport avseende ubåtsskyddsverksamheten i MILO
NN. Östersund: Försvarsmakten, 1988.
Haglund, Magnus.
Svenska flottan under kalla kriget: operationer och taktik i
skuggan av hotet från öst. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt
biblioteks förlag, 2014.
Holmström, Mikael.
Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser.
Stockholm: Atlantis, 2011.
Jansson, Nils-Ove.
Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det
säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove
Jansson, 2014.
SOU 1983:13. Att
möta ubåtshotet.
SOU 1995:135.
Ubåtsfrågan 1981-1994.
SOU 2001:85.
Perspektiv på Ubåtsfrågan.
Vego, Milan. The
Right Submarine for Lurking in the Littorals. Proceedings
Magazine. vol. 136. no. 6 (2010): 16-21.
Slutnoter
1
SOU 1995:135.
Ubåtsfrågan
1981-1994. s.
35-36.
2
Stille, Åke. Om de
primära örlogsbaserna vid Östersjön och Nordsjön ur
strategisk-geografisk synpunkt.
Forum navale. no.
12 (1954): 20.
3
Nationalencyklopedin.
Härnösands
kustartilleriregemente.
2017.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/härnösands-kustartilleriregemente
(Hämtad 2017-07-13)
Nationalencyklopedin.
Hemsö fästning.
2017. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hemsö-fästning
(Hämtad 2017-07-13)
Försvarsmakten.
Norrlandskustens
marinkommando med Härnösands kustartilleriregemente.
http://web.archive.org/web/19981212031041/http://www.mkn.mil.se/
(Hämtad 1998-12-12)
4
Stille, Åke. Om de
primära örlogsbaserna vid Östersjön och Nordsjön ur
strategisk-geografisk synpunkt. Forum
navale. no. 12
(1954): 20.
5
Haglund, Magnus.
Svenska flottan
under kalla kriget: operationer och taktik i skuggan av hotet från
öst. Stockholm:
Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag, 2014, s. 148 (karta
utvisande svenska örlogsbaser).
6
Osäkra uppgifter om
ubåtstorn. Svenska
Dagbladet.
1955-07-28
7
Främmande ubåt
siktades vid Utö Spaning förgäves. Svenska
Dagbladet.
1955-07-17.
Fyra
värnpliktiga såg ny okänd ubåt från berg på Utö. Svenska
Dagbladet. 1955-08-04.
Larm
vid Gotland lots gjorde skiss. Svenska Dagbladet. 1955-08-10.
Holmström,
Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser.
Stockholm: Atlantis, 2011. s. 502-504.
8
SOU 1983:13. Att
möta ubåtshotet.
s. 87-89.
9
Ubåtsövning blev
plötsligt allvar. Tidningarnas
Telegrambyrå.
1987-12-22.
10
SOU 2001:85. Perspektiv
på
Ubåtsfrågan.
s. 161-168.
11
Ubåt. Tidningarnas
Telegrambyrå.
1983-05-05 17:51.
12
Ubåt. Tidningarnas
Telegrambyrå.
1984-05-20 15:01.
SOU
2001:85. Perspektiv
på Ubåtsfrågan.
s. 166.
13
Nät. Tidningarnas
Telegrambyrå.
1984-09-01 18:09.
14
Nät. Tidningarnas
Telegrambyrå.
1984-09-02 18:09.
15
'Ubåt?'. Tidningarnas
Telegrambyrå.
1984-09-04.
16
Ubåt. Tidningarnas
Telegrambyrå.
1986-05-31 (11:07 121 ord).
Ubåt.
Tidningarnas Telegrambyrå. 1986-05-31 (11:07 80 ord).
SOU
1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. s. 180.
17
Dykare undersöker bottenspår utanför Härnösand.
Tidningarnas
Telegrambyrå.
1987-12-18.
'Mystiska
ubåtsspåren - bara från bojsten?'. Tidningarnas
Telegrambyrå. 1987-12-22.
18
Det var en främmande ubåt. Tidningarnas
Telegrambyrå.
1988-04-27.
19
Sveriges Television. Ellung, Axel. Sjöström, Håkan. Sellén,
Patric. SVT
avslöjar: Tidigare okänd ubåtsjakt vid Brämön.
2014. http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/ubat
(Hämtad 2017-07-13)
20
Försvarsmakten. Sammanfattande
rapport avseende ubåtsskyddsverksamheten i MILO NN.
Östersund: Försvarsmakten, 1988, s. 4, 6.
21
Peter Carlberg. Fortsatt spaning efter misstänkt ubåt. Svenska
Dagbladet.
1996-12-11.
22
Enander, Dag. 8 dagar i oktober. Försvarets
Forum.
no 6 (2014): 24-28.
23
Sundsvalls Tidning. Strandh, Birgitta. Främmande
ubåtar ska ha kränkt Sundsvall.
2014.
http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/frammande-ubatar-ska-ha-krankt-sundsvall
(2017-04-14)
24
Allehanda. Leffler, Klas. Ullacarin
såg misstänkt ubåt i Ångermanälvens mynning – förhördes av
försvaret. 2015.
http://www.allehanda.se/angermanland/harnosand/ullacarin-sag-misstankt-ubat-i-angermanalvens-mynning-forhordes-av-forsvaret
(Hämtad 2017-07-13)
25
Allehanda. Leffler, Klas. 'Nytt
tips: Är det här en ubåt på fjärden?'.
2015.
http://www.allehanda.se/allmant/angermanland/nytt-tips-ar-det-har-en-ubat-pa-fjarden
(Hämtad 2017-04-14)
26
Sjöfartsverket.
Sjöfartsverkets
karttjänster.
2017.
http://www.sjofartsverket.se/sv/Snabblankar/Kartviewers/Se-pa-sjokort-/
(Hämtad 2017-07-13)
27
Vego, Milan. The Right
Submarine for Lurking in the Littorals. Proceedings
Magazine. vol. 136.
no. 6 (2010): s. 17.
28
Ibid. s. 18-19.
29
Jansson, Nils-Ove.
Omöjlig ubåt:
stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska
läget under 1980-talet.
Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 14-117.
30
SOU 2001:85. Perspektiv
på Ubåtsfrågan.
s. 165.
31
Artman, Kristian.
Westman, Anders. Lärobok
i Militärteknik, vol. 2: Sensorteknik.
Stockholm: Försvarshögskolan, 2007, s. 88.
Vi svenskar reagerar ganska reaktivt, särskilt i fråga om ubåtskränkningar. Det vet ryssen. Du skrev:
SvaraRadera"Framförallt om verksamheten fortfarande fortskrider, så måste andra motivbilder finnas, då Hemsö fästning samt kustflottans basområde i det aktuella geografiska området får anses vara avvecklat maa. den omriktning som Försvarsmakten genomförde under inledningen av 2000-talet."
Kan det vara ett försök att blanda bort korten och få Norrland att framstå som det troligaste anfallsmålet, när de anfallsmål de är mest intresserade av är Gotland och Öresund? En mikroinvasion av Norrland via Bottenhavet synes mig långsökt. Men tack för att det finns sådana som dig i Norrland!
"People sleep peaceably in their beds at night only because rough men stand ready to do violence on their behalf." George Orwell
Skulle kunna ses som ett bra område för skarpa övningar. Risken för upptäckt och bekämpning måste vara mycket låg samtidigt som det "på riktigt" är ett främmande, icke-vänligt, land.
Radera