Reflektion
Den
06SEP2017 publicerade tidningen Norrländska Socialdemokraten,
NSD, uppgifter om att tre bärplockare, två män och en kvinna,
anhållits misstänkta för spioneri alternativt olovlig
underrättelseverksamhet. Vid genomförande av en utlänningskontroll,
30AUG2017, av gränspolisen fattades misstanke att oegentligheter
rådde varvid en fördjupad kontroll kom att genomföras vid
polisstationen i Överkalix, där det uppkom misstanke om brott. De
tre kom att anhållas och fördes till polishuset i Luleå där de
efter ytterligare förhör kom att släppas 31AUG2017.1
Med anledning att de släpptes får det förutsättas att
misstankarna ej gick att styrka.
I
sammanhanget är det intressant att notera ett inslag av Sveriges
Radio 01SEP2017. Där det framkommer att gränspolisen under
perioden V734-35 genomfört cirka 70 kontroller av bärplockare i
Norrbotten, varav ett 15-tal av kontrollerna har lett till att
bärplockare har avvisats från Sverige. Bärplockarna skall i
huvudsak kommit från Östeuropa och Asien. Kontrollerna skall enligt
polisen även lett till att annan information
framkommit, troligtvis kan ”annan information” varit de
misstänkte individerna för spioneri eller olovlig
underrättelseverksamhet, då det passar in i tid.2
Att
inhämtning genomförs av främmande makt/-ers
underrättelsetjänst/-er i Norrbotten förefaller vara en realitet
utifrån de uppgifter som framkommit under 2016-17. Både militär
infrastruktur samt verksamhet, men även för totalförsvaret viktig
infrastruktur samt verksamhet förefaller kartläggas med olika
metoder. Därtill förefaller åtminstone intill hösten 2016 denna
verksamhet ha ökat.3 Huruvida så även är fallet ett år
senare, är oklart. Dock skulle det åtminstone kunna anses som
troligt att denna verksamhet fortsatt är hög och
reell, då polisen de facto fattade misstanke om
att de tre bärplockarna kunde bedriva spioneri eller olovlig
underrättelseverksamhet. Något man kan tänka sig de ej borde gjort
om det ej råder en höjd vaksamhet kring sådan verksamhet.
Kan
det då finnas någon substans i att bärplockare skulle kunna
utnyttjas för s.k. inhämtningsverksamhet? Hypotetiskt är det fullt
möjligt, då det skulle utgöra ett utmärkt
alibi för att kunna vistas ute i terrängen samt möjliggöra
rörelsefrihet över större geografiska ytor. Något som ej skulle
uppmärksammas nämnvärt mtp. den mängd utländska bärplockare som
vistas i Norrbotten under höstmånaderna. Detta skulle, troligtvis,
i vissa hänseende möjliggöra att man skulle kunna komma närmre
t.ex. installationer som finns i rurala områden.
Detta
påminner i viss mån om det svenska modus operandi med
s.k. ”resenärer”,4 under det kalla kriget. Individer
som reste i intressanta områden för underrättelsetjänstens
räkning och som kontaktades av underrättelsetjänsten för att
genomföra inhämtning, som i praktiken var riskfri för de som
genomförde den. Individen ombedes kontrollera/notera sakförhållanden
inom det område som han skulle passera, för att därefter
återrapportera vid hemkomst.5 Således skulle det inte
ens behöva vara utbildad inhämtningspersonal som genomför
inhämtningen utan individer som ombeds att mot t.ex. en ersättning
kontrollera en eller flera sakförhållanden inom ett geografiskt
område.
I
detta sammanhang är det även intressant att notera likheterna med
de s.k. ”tavelförsäljarna” som figurerade under 1970 och
80-talet i Sverige. Här förefaller verksamheten ej varit
riktad mot kartläggning av piloter och höga officerare, som
tidigare gjorts gällande, enligt nu avhemligade dokument. Dock
gjorde Försvarsmakten bedömningen att verksamheten var
säkerhetshotande. Vilket skulle kunna innebära att t.ex.
kartläggning av för Försvarsmakten och/eller Totalförsvaret
viktig infrastruktur genomfördes.6 Dock förefaller ej
några uppgifter om inhämtning mot svensk infrastruktur hittats i
polska arkiv,7 i skrivande stund.
Därtill
finns alltid möjligheten, under det kalla kriget, att någon av
Warszawapaktsländerna ”lånade” personal av ett annat lands
underrättelsetjänst för att genomföra inhämtning i t.ex.
Sverige. Ett exempel på detta är en underrättelseofficer som
inledningsvis kom att arbete för Stasi i Sverige, för att sedan
börja arbeta för den Sovjetiska militära underrättelsetjänsten,
GRU.8 En annan möjlighet skulle även kunna vara att
inhämtningspersonalen utger sig för att tillhöra land X medan de i
själva verket tillhör land Y. Varvid begreppet ”polska
tavelförsäljare” på ytan kan te sig väldigt enkelt, men då det
nagelfars något blir det mer komplext.
Således,
kan individer som utger sig för att vara bärplockare utgöra
inhämtningspersonalen från en främmande makt? Givetvis kan så
vara fallet, dock får det nog ses som sannolikt att det i sådant
fall utgörs av ett fåtal individer. En kringresande turist kan lika
väl vara det. Men som en täckmantel för inhämtning i vissa
geografiska områden får det anses vara ett mycket klokt val, då
man t.ex. under höstperioden i Norrbotten väl skulle passa in i
normalbilden. Då både bofasta men även tillresta bedriver
bärplockning över en stor yta och under alla dagar av bär säsongen.
En
sådan metod, skulle i sådant fall utgöra en av många liknande som
exemplifierats ovan, som i grund och botten, faller tillbaka på att
kunna dölja sin inhämtning i en normalbild och därmed ej
väcka uppmärksamhet. Vilket återigen accentuerar vikten av att
bofasta invid för Försvarsmakten och Totalförsvaret viktiga
anläggningar, rapporterar sådant som faller utanför eller känns
falla utanför det normala. Avslutningsvis går det inte nog
poängtera vikten av ”detektiven allmänheten” i dessa
fall/verksamhet.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källförteckning
Norrländska
Socialdemokraten 1
(Svenska)
Svenska Dagbladet 1
(Svenska)
Sveriges Radio 1
(Svenska)
Andersson, Lennart.
Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016.
Frick, Lennart W.
Rosander, Lars. Bakom hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige
i vår tid. Historiska media: Lund, 2004.
Holmström, Mikael.
Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser.
Atlantis: Stockholm, 2011.
Slutnoter
1
Norrländska
Socialdemokraten. Engström-Andersson, Maria. Avslöjar:
Bärplockare greps – misstänktes för spioneri.
2017.
http://nsd.se/nyheter/avslojar-barplockare-greps-misstanktes-for-spioneri-nm4636376.aspx
(Hämtad 2017-09-07)
2
Sveriges Radio.
Vallgårda, Per. Femtontal
bärplockare avvisade från Sverige.
2017.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6768617
(Hämtad 2017-09-07)
3
Sveriges Television.
Larsson, Erica. Misstänkt
ryskt spionage ökar i norra Sverige.
2016.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-ryskt-spionage-okar-i-norra-sverige
(Hämtad 2017-09-07)
Sveriges
Television. Larsson, Erica. Misstänkt
kartläggning av akutsjukvård – rapporterad till SÄPO.
2017.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-kartlaggning-av-akutsjukvard-rapporterad-till-sapo?
(Hämtad 2017-09-07)
Sveriges
Television. Larsson, Erica. Kiruna
kommun skärper säkerheten.
2017.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/kiruna-kommun-skarper-sakerheten
(Hämtad 2017-09-07)
Sveriges
Television. Larsson, Erica. Misstänkt
kartläggning av norrbottnisk infrastruktur.
2017.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-kartlaggning-av-norrbottnisk-infrastruktur
(Hämtad 2017-09-07)
4
Holmström, Mikael. Den
dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser.
Stockholm: Atlantis, 2011, s. 195.
5
Frick, Lennart W.
Rosander, Lars. Bakom
hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige i vår tid.
Lund: Historiska media, 2004, s. 323, 325, 327-328.
6
Svenska Dagbladet.
Dahlin, Oscar. Gåtan
om kalla krigets tavelförsäljare löst?.
2016.
https://images-3.svd.se/v2/images/0f0361b9-3b4a-4e5c-a9d4-31908a5cdda5?h=833&q=70&w=1250&s=9ba62470e557dfe07d85c15733b37811f5764a5a
(Hämtad 2017-09-07)
Andersson,
Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström,
2016, s. 228, 231.
7
Andersson, Lennart.
Svenskt flyg under
kalla kriget.
Stockholm: Medström, 2016, s. 243.
8
Almgren, Birgitta. Inte
bara spioner: Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget.
Stockholm: Carlsson, 2011, s. 129.
Inhämtning på plats är nödvändig. Den kan bekräfta eller avfärda uppgifter från andra källor, t ex signalspaning, öppna källor, antaganden om vad vi borde ha på plats, fastställa förhållanden som t ex vägars bärighet etc etc.
SvaraRaderaInhämtning på plats är inget nytt. År 1912 sammanställde den kejsarryska generalstaben en cirkus 300-sidig beskrivning av mellersta Sverige. Sammanställningen hamnade så småningom i Sverige och bedömdes bygga på såväl öppna källor som inhämtning på plats.
Detta enligt Krigsarkivet, Generalsbens Utrikesavdelning, f.d hemliga delen serie F XI, volym 1. Min källa: Om svensk signalspaning Pionjärerna ”. En bok av Jan-Olof Grahn, fd FRA-anställd.
Yes, något folk tenderar att glömma att just inhämtning på plats är nödvändig, men det indikerar även i förlängningen också att krigsförberedelser genomförs (vilket SÄPO även delgav 2014), då inhämtning på plats i grund och botten är operativ inhämtning, för specifika syften.
RaderaInhämtning på plats är inte begränsad till att ”stampa i backen”
Raderaför att kolla bärigheten i marken eller se om ett hjulfordon kan forcera en vägbank. Det kan lika gärna vara att placera ut diverse utrustning, t ex för att registrera röjande signaler, RÖS. Exempel: Inom t ex en skyttegrupp kan man ha sändtagare för samband inom gruppen. För att signalerna inte ska kunna detekteras av motståndaren kan man t ex dra ner på uteffekten och ”smeta” ut signalen bredbandigt. Ponera att man vill veta om och hur någon deltagare i den förestående övningen Aurora använder det tricket kan man inte signalspana från t ex Kaliningrad. Placeras rätt utrusning i terrängen är det mer en fråga om planering än teknisk svårighet. Utrustningen behöver sedan tömmas på data eller plockas in. Inget av det är nytt. Förutom bärplockning och andra gamla täckverksamheter erbjuder Geocaching en fin förklaring på varför man snokar i busken.
Jopp.
RaderaJag minns så väl de unga tavelförsäljarna som brukade komma med jämna mellanrum hem till mitt föräldrahem.
SvaraRaderaDe hade ofta fina tavlor, pratade väldigt bra engelska och var trevliga.
Det enda märkliga var att de aldrig kom med bil, utan alltid gående längs vägen med sina tavlor.
Och att mitt föräldrahem då befann sig ett par kilometer från f.d. P2 i Hässleholm, som avvecklades för drygt 17 år sedan.
När regementet försvann, försvann tavelförsäljarna också.