torsdag 7 september 2017

Bärplockare och Tavelförsäljare

Reflektion

Den 06SEP2017 publicerade tidningen Norrländska Socialdemokraten, NSD, uppgifter om att tre bärplockare, två män och en kvinna, anhållits misstänkta för spioneri alternativt olovlig underrättelseverksamhet. Vid genomförande av en utlänningskontroll, 30AUG2017, av gränspolisen fattades misstanke att oegentligheter rådde varvid en fördjupad kontroll kom att genomföras vid polisstationen i Överkalix, där det uppkom misstanke om brott. De tre kom att anhållas och fördes till polishuset i Luleå där de efter ytterligare förhör kom att släppas 31AUG2017.1 Med anledning att de släpptes får det förutsättas att misstankarna ej gick att styrka.

I sammanhanget är det intressant att notera ett inslag av Sveriges Radio 01SEP2017. Där det framkommer att gränspolisen under perioden V734-35 genomfört cirka 70 kontroller av bärplockare i Norrbotten, varav ett 15-tal av kontrollerna har lett till att bärplockare har avvisats från Sverige. Bärplockarna skall i huvudsak kommit från Östeuropa och Asien. Kontrollerna skall enligt polisen även lett till att annan information framkommit, troligtvis kan ”annan information” varit de misstänkte individerna för spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet, då det passar in i tid.2

Att inhämtning genomförs av främmande makt/-ers underrättelsetjänst/-er i Norrbotten förefaller vara en realitet utifrån de uppgifter som framkommit under 2016-17. Både militär infrastruktur samt verksamhet, men även för totalförsvaret viktig infrastruktur samt verksamhet förefaller kartläggas med olika metoder. Därtill förefaller åtminstone intill hösten 2016 denna verksamhet ha ökat.3 Huruvida så även är fallet ett år senare, är oklart. Dock skulle det åtminstone kunna anses som troligt att denna verksamhet fortsatt är hög och reell, då polisen de facto fattade misstanke om att de tre bärplockarna kunde bedriva spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Något man kan tänka sig de ej borde gjort om det ej råder en höjd vaksamhet kring sådan verksamhet.

Kan det då finnas någon substans i att bärplockare skulle kunna utnyttjas för s.k. inhämtningsverksamhet? Hypotetiskt är det fullt möjligt, då det skulle utgöra ett utmärkt alibi för att kunna vistas ute i terrängen samt möjliggöra rörelsefrihet över större geografiska ytor. Något som ej skulle uppmärksammas nämnvärt mtp. den mängd utländska bärplockare som vistas i Norrbotten under höstmånaderna. Detta skulle, troligtvis, i vissa hänseende möjliggöra att man skulle kunna komma närmre t.ex. installationer som finns i rurala områden.

Detta påminner i viss mån om det svenska modus operandi med s.k. ”resenärer”,4 under det kalla kriget. Individer som reste i intressanta områden för underrättelsetjänstens räkning och som kontaktades av underrättelsetjänsten för att genomföra inhämtning, som i praktiken var riskfri för de som genomförde den. Individen ombedes kontrollera/notera sakförhållanden inom det område som han skulle passera, för att därefter återrapportera vid hemkomst.5 Således skulle det inte ens behöva vara utbildad inhämtningspersonal som genomför inhämtningen utan individer som ombeds att mot t.ex. en ersättning kontrollera en eller flera sakförhållanden inom ett geografiskt område.

I detta sammanhang är det även intressant att notera likheterna med de s.k. ”tavelförsäljarna” som figurerade under 1970 och 80-talet i Sverige. Här förefaller verksamheten ej varit riktad mot kartläggning av piloter och höga officerare, som tidigare gjorts gällande, enligt nu avhemligade dokument. Dock gjorde Försvarsmakten bedömningen att verksamheten var säkerhetshotande. Vilket skulle kunna innebära att t.ex. kartläggning av för Försvarsmakten och/eller Totalförsvaret viktig infrastruktur genomfördes.6 Dock förefaller ej några uppgifter om inhämtning mot svensk infrastruktur hittats i polska arkiv,7 i skrivande stund.

Därtill finns alltid möjligheten, under det kalla kriget, att någon av Warszawapaktsländerna ”lånade” personal av ett annat lands underrättelsetjänst för att genomföra inhämtning i t.ex. Sverige. Ett exempel på detta är en underrättelseofficer som inledningsvis kom att arbete för Stasi i Sverige, för att sedan börja arbeta för den Sovjetiska militära underrättelsetjänsten, GRU.8 En annan möjlighet skulle även kunna vara att inhämtningspersonalen utger sig för att tillhöra land X medan de i själva verket tillhör land Y. Varvid begreppet ”polska tavelförsäljare” på ytan kan te sig väldigt enkelt, men då det nagelfars något blir det mer komplext.

Således, kan individer som utger sig för att vara bärplockare utgöra inhämtningspersonalen från en främmande makt? Givetvis kan så vara fallet, dock får det nog ses som sannolikt att det i sådant fall utgörs av ett fåtal individer. En kringresande turist kan lika väl vara det. Men som en täckmantel för inhämtning i vissa geografiska områden får det anses vara ett mycket klokt val, då man t.ex. under höstperioden i Norrbotten väl skulle passa in i normalbilden. Då både bofasta men även tillresta bedriver bärplockning över en stor yta och under alla dagar av bär säsongen.

En sådan metod, skulle i sådant fall utgöra en av många liknande som exemplifierats ovan, som i grund och botten, faller tillbaka på att kunna dölja sin inhämtning i en normalbild och därmed ej väcka uppmärksamhet. Vilket återigen accentuerar vikten av att bofasta invid för Försvarsmakten och Totalförsvaret viktiga anläggningar, rapporterar sådant som faller utanför eller känns falla utanför det normala. Avslutningsvis går det inte nog poängtera vikten av ”detektiven allmänheten” i dessa fall/verksamhet.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Norrländska Socialdemokraten 1 (Svenska)
Svenska Dagbladet 1 (Svenska)
Sveriges Radio 1 (Svenska)
Sveriges Television 1, 2, 3, 4 (Svenska)

Andersson, Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016.
Frick, Lennart W. Rosander, Lars. Bakom hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige i vår tid. Historiska media: Lund, 2004.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Atlantis: Stockholm, 2011.

Slutnoter

1 Norrländska Socialdemokraten. Engström-Andersson, Maria. Avslöjar: Bärplockare greps – misstänktes för spioneri. 2017. http://nsd.se/nyheter/avslojar-barplockare-greps-misstanktes-for-spioneri-nm4636376.aspx (Hämtad 2017-09-07)
2 Sveriges Radio. Vallgårda, Per. Femtontal bärplockare avvisade från Sverige. 2017. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6768617 (Hämtad 2017-09-07)
3 Sveriges Television. Larsson, Erica. Misstänkt ryskt spionage ökar i norra Sverige. 2016. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-ryskt-spionage-okar-i-norra-sverige (Hämtad 2017-09-07)
Sveriges Television. Larsson, Erica. Misstänkt kartläggning av akutsjukvård – rapporterad till SÄPO. 2017. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-kartlaggning-av-akutsjukvard-rapporterad-till-sapo? (Hämtad 2017-09-07)
Sveriges Television. Larsson, Erica. Kiruna kommun skärper säkerheten. 2017. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/kiruna-kommun-skarper-sakerheten (Hämtad 2017-09-07)
Sveriges Television. Larsson, Erica. Misstänkt kartläggning av norrbottnisk infrastruktur. 2017. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-kartlaggning-av-norrbottnisk-infrastruktur (Hämtad 2017-09-07)
4 Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 195.
5 Frick, Lennart W. Rosander, Lars. Bakom hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige i vår tid. Lund: Historiska media, 2004, s. 323, 325, 327-328.
6 Svenska Dagbladet. Dahlin, Oscar. Gåtan om kalla krigets tavelförsäljare löst?. 2016. https://images-3.svd.se/v2/images/0f0361b9-3b4a-4e5c-a9d4-31908a5cdda5?h=833&q=70&w=1250&s=9ba62470e557dfe07d85c15733b37811f5764a5a (Hämtad 2017-09-07)
Andersson, Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016, s. 228, 231.
7 Andersson, Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016, s. 243.

8 Almgren, Birgitta. Inte bara spioner: Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget. Stockholm: Carlsson, 2011, s. 129.

5 kommentarer:

  1. Inhämtning på plats är nödvändig. Den kan bekräfta eller avfärda uppgifter från andra källor, t ex signalspaning, öppna källor, antaganden om vad vi borde ha på plats, fastställa förhållanden som t ex vägars bärighet etc etc.
    Inhämtning på plats är inget nytt. År 1912 sammanställde den kejsarryska generalstaben en cirkus 300-sidig beskrivning av mellersta Sverige. Sammanställningen hamnade så småningom i Sverige och bedömdes bygga på såväl öppna källor som inhämtning på plats.
    Detta enligt Krigsarkivet, Generalsbens Utrikesavdelning, f.d hemliga delen serie F XI, volym 1. Min källa: Om svensk signalspaning Pionjärerna ”. En bok av Jan-Olof Grahn, fd FRA-anställd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, något folk tenderar att glömma att just inhämtning på plats är nödvändig, men det indikerar även i förlängningen också att krigsförberedelser genomförs (vilket SÄPO även delgav 2014), då inhämtning på plats i grund och botten är operativ inhämtning, för specifika syften.

      Radera
    2. Inhämtning på plats är inte begränsad till att ”stampa i backen”
      för att kolla bärigheten i marken eller se om ett hjulfordon kan forcera en vägbank. Det kan lika gärna vara att placera ut diverse utrustning, t ex för att registrera röjande signaler, RÖS. Exempel: Inom t ex en skyttegrupp kan man ha sändtagare för samband inom gruppen. För att signalerna inte ska kunna detekteras av motståndaren kan man t ex dra ner på uteffekten och ”smeta” ut signalen bredbandigt. Ponera att man vill veta om och hur någon deltagare i den förestående övningen Aurora använder det tricket kan man inte signalspana från t ex Kaliningrad. Placeras rätt utrusning i terrängen är det mer en fråga om planering än teknisk svårighet. Utrustningen behöver sedan tömmas på data eller plockas in. Inget av det är nytt. Förutom bärplockning och andra gamla täckverksamheter erbjuder Geocaching en fin förklaring på varför man snokar i busken.

      Radera
  2. Jag minns så väl de unga tavelförsäljarna som brukade komma med jämna mellanrum hem till mitt föräldrahem.
    De hade ofta fina tavlor, pratade väldigt bra engelska och var trevliga.

    Det enda märkliga var att de aldrig kom med bil, utan alltid gående längs vägen med sina tavlor.

    Och att mitt föräldrahem då befann sig ett par kilometer från f.d. P2 i Hässleholm, som avvecklades för drygt 17 år sedan.

    När regementet försvann, försvann tavelförsäljarna också.

    SvaraRadera