fredag 16 maj 2014

Osäker rapport i en osäker tid


Reflektion

I detta reflektionsinlägg kommer jag beröra främst den säkerhetspolitiska kopplingen i Försvarsberedningsrapport ”Starkare försvar för en osäker tid”. Försvarsberedningen fick förlängt med drygt en månad pga den uppkomna krisen i Ukraina. Detta för att kunna analysera konsekvenserna av den uppkomna krisen i sitt slutbetänkande och de konsekvenser detta kan ge för det fortsatta försvaret av Sverige. I sig ett helt korrekt beslut, en omvälvande säkerhetspolitisk händelse bör analyseras och framför allt då man kan tala om paradigmskifte. Således jag kommer belysa ett antal saker som jag finner intressanta, den ekonomiska kopplingen m m har redan väl belysts i media samt av Skipper och på Wisemans Wisdoms.

Lyckas man då med detta? Ja man berör den uppkomna krisen i Ukraina och hur den bryter mot folkrätten samt man belyser att den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde har förändrats. Likväl att Östersjöregionen utgör ett geostrategiskt viktigt område belyser man, dock missar man här det likt väl geostrategiskt viktiga området Barentsregionen vilket är mycket anmärkningsvärt i och med att detta utgör en av de viktigaste ekonomiska resurserna på sikt för Ryssland, vilket bör ha belysts utifrån uppkomna möjliga konsekvenser ur den Ukrainska krisen dvs ett mer aggressivt Ryskt agerande. Främst utifrån perspektivet att Ryssland fortfarande ser hotet från USA och NATO missilförsvar som ett av de främsta, i förlängningen innebär detta att Barensregionen kommer bli ett mycket säkerhetspolitiskt känsligt område mht förmågan att patrullera med fartyg på internationellt vatten längs Rysslands norra landgräns.

En annan intressant sak man kan slås av är att man på 152 sidor ej lyckas beröra den Baltiska kopplingen vad menar jag då med detta? Dels har vi nu de facto NATO marktrupp stationerad i de Baltiska staterna, som minst detta år ut och med en trolig förlängning under nästa år. Dels har vi ett aggressivt Ryskt agerande dels mot Ukraina dels mot de Baltiska staterna. Lägg då till i ekvationen att man från Rysk sida tydligt uttryckt sin motvilja mot att NATO trupp i de Baltiska staterna och man har ingredienserna för tydliga orosmoln i det egna närområdet. Att man inte lyckats förstå eller väljer att undvika att beröra de säkerhetspolitiska aspekter detta kommer få i förlängningen för Östersjöregionen är mycket beklämmande och likväl mycket allvarligt.

En annan intressant som ofta återkommer i Rapporten är vikten av samövning med NATO för att uppnå interoperabilitet. Hur kommer man nu lyckas med detta då NATO sluter sig mer och dess övningar kommer allt mer i framtiden beröra det kollektiva försvaret av alliansen. Där ofta partnerskapsländer ej är inbjudna av förklarliga skäl finner jag mycket svår tolkat. Ena stunden säger man i rapporten att NATO kommer fokusera mer på alliansen, andra stunden skall vi samöva, det blir dubbla budskap och ett budskap som blir lätt att genomskåda, framför allt när man från Sveriges utsända i NATO högkvarteret själva säger att samarbetet kommer minska pga den uppkomma säkerhetspolitiska krisen.

Likväl finner jag det anmärkningsvärt att man i rapporten sätter sån stor tillit till EU och dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). Om det är något som krisen i Ukraina har visat med all tydlighet är det att EU ej är en utrikes- och säkerhetspolitisk spelare, då de olika nationernas intresse sätts i det främsta rummet och utdragna förhandlingar i bästa fall leder fram till något form av agerande. Nu är EU den partner vi kan agera utifrån i och med att vi är militärt alliansfria, men att man ej har tagit både ett och två andetag och analyserat hur har EU fungerat det senaste året i utrikespolitiska agerande mot Ryssland och utifrån det tagit sin ståndpunkt finner jag anmärkningsvärt.

Likväl tar man en utgångspunkt, som jag till del kan hålla med om, i att vid en konflikt i vårt närområde kommer fler nationer än Sverige vara indragna. Dock upplever jag att man låser sig fast vid detta scenario i och med att detta mest troligt skulle ge på hand att vi ej kommer slås ensamma. Detta är ett mycket farligt antagande från försvarsberedningens sida. Man har konstaterat att Östersjöregionen är ett geostrategiskt viktigt område. Tar man t ex Gotland i ett tydligt begränsat väpnat angrepp så kommer man i mångt och mycket skifta den geostrategiska balansen i Östersjöregionen. Varvid andra nationer ej kommer beröras av konflikten och personligen finner jag sannolikheten låg att NATO kommer involvera sig i den konflikten trots att det ur ett strategiskt perspektiv kommer NATO "sättas på pottkanten" av denna manöver. Således är man militärt alliansfri kan man ej förutsätta att någon kommer till undsättning, framför allt när NATO själv samt USA lämnat budskapet till Sverige, är man med i klubben får man förmånerna inte annars.

Likväl tar man sig an att Ryssland kommer agera mer aggressivt mot sina grannar i sitt närområde, dock verkar man bedöma att Sverige ej är en granne och ej ligger i Rysslands närområde. Vilket jag anser är en mycket naiv syn, Ryssland har tydligt visat att stora delar av Sverige omfattas av dess geostrategiska intressesfär. Denna syn kan ju te sig ur perspektivet att man försöker blunda för hotet och tidigare fadäser i säkerhetspolitiska analyser rörande Rysslands agerande. Men återigen man kan inte blunda för att Sverige ligger i Rysslands närområde och vi omfattas definitivt lika mycket som Finland av dess intressesfär, härvid krävs det att man som politiker agerar utefter det och inte omskriver förhållandena med förskönande ord eller utelämnar dessa helt.

Ett annat intressant fenomen som man tar upp i sin rapport vilket i sig är bra, är att man vill öka antalet GSS/K dock lär ju detta förslag falla på att Regeringsbeslut 5 (RB5) fortfarande gäller. Förhoppningsvis har man nu inte tänkt genomföra denna GSS/K ökning genom ytterligare kategoriförskjutningar dvs att Taktiska officerare omvandlas till specialistofficare, specialistofficerare till GSS/K och genom detta frigörs lönemedel varvid man kan öka antalet GSS/K. För det skulle vara nådastöten för en organisation med alldeles för många uppgifter redan nu.

Likväl verkar den tydliga expeditionära förmågan kvarstå och därmed försvåras det nationella försvaret vilket man själv pekar på i sin rapport fått ökad aktualitet. IO 14 är och förblir en organisation som i första hand kan agera i samverkan med andra nationer främst inom ramen för internationella insatser, den är för smal för att effektivt kunna genomföra nationellt försvar och för underdimensionerad. Är man nu seriös i sitt framförande kring den ökade aktualiteten kring nationellt försvar måste man ta ett helhetsgrep kring hela organisationen och låta behovet styra och inte politiska och ekonomiska medel. Genomförs inte detta så sätter man återigen den nationella handlingsfriheten på spel och därmed har man inte gjort en ordentlig säkerhetspolitisk analys av det nuvarande omvärldsläget vilket troligtvis kommer bestå de närmsta 10 åren dvs väl inom ram för beredningens rapport.


En annan aspekt som borde ha kommit fram ur den fördjupande analysen avseende Rysslands agerande kring Ukraina är Kavalleriets ökade betydelse inom Försvarsmakten. I dagsläget finns tre tre tydliga förbandstyper i kavalleriet som i kölvattnet av Ukraina bör få en alltmer ökad betydelse detta är Underättelsebataljonen (UndBat), Jägarbataljonen (Jbat/AJB) och delar ur säkerhetsbataljonen (SäkBat). Dessa tre förband fyller inom den moderna krigföringen en tydlig roll, vad avser UndBat är det att kunna genomföra informationsinhämtning och kvalificerad delgivning till högre chef, vad avser Jbat är det kvalificerad bekämpning av högvärdiga mål. Dessa två förband fyller en tydlig funktion och det har visat sig att dessa förband tydligt har en plats i krigföringen dels i Ukraina dels i Afghanistan och Irak utifrån stormakternas krigföring. Vad avser SäkBat fyller de en mycket tydlig funktion för att kunna möta den nya typen av krigföring som i allt högre grad omfattar jägar- och specialförband.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Regeringen 1 (Svenska)

12 kommentarer:

  1. Ju mer jag tittar på försvaret och dess (o)förmåga, liksom lyssnar på politikernas (s)(v)a(m)mel, desto tydligare blir det att försvarets enda syfte är fredstida nationalekonomiskt och arbetsmarknadspolitiskt betingat. Av säkerhetstänkande, verklig effekt, samverkan vid konflikt och internationellt ansvar gives närmast ingenting. Det är djupt beklämmande.

    SvaraRadera
  2. Intressanta reflektioner. Inser att jag själv missat att beredningen helt missat Barentsregionen, och det är som sagt ingen dålig miss. Även bristerna i slutsatsen att vi att vi aldrig skulle kunna hamna i en konflikt ensamma är anmärkningsvärd. Av alla mer eller mindre troliga konfliktscenarion är kanske ett isolerat, strategiskt angrepp med annektering av hela/delar av Gotland det mest sannolika?

    Hur ser Undbat, Jbat och Säkbat ut att klara sig genom Org18 med liggande förslag? I Flygvapnet kan vi ju konstatera att flygbasjägarkompaniet föreslås för avveckling. Den enda hittills kvarvarande kvalificerade förmågan att möta en kvalificerad motståndare och ge basernas ledning någon info om var de ska kraftsamla sitt HV och enstaka säkplutoner.

    SvaraRadera
  3. "Likväl tar man sig an att Ryssland kommer agera mer aggressivt mot sina grannar i sitt närområde, dock verkar man bedöma att Sverige ej är en granne och ej ligger i Rysslands närområde. Vilket jag anser är en mycket naiv syn, Ryssland har tydligt visat att stora delar av Sverige omfattas av dess geostrategiska intressesfär."

    Radaranläggningen i Barentsregionen vid Norska Vardø vid gränsen till Ryssland blir ett av telekrigföringsmålen alt. ett av målen för Iskander-M med konventionell laddning.

    Och ifall Norges Nordkust med sin operativa ledningscentral och flygbas anfalls så anfalls även strategiskt belägen infrastruktur i norra halvan av Norrland och Finland, som vidlyftigt och halsstarrigt räknas in i det strategiska Barentsområdet av Ryssland, enligt ryssarnas egen utsago.

    Som någon sade; Delvis för att Luleå-Kallax flygplats kan användas för en deployering av USA:s ABM-system (ABM = anti-ballistic missile), eftersom Kallax har ett idealt läge i relation till ballistiska banor och en lång landningsbana kapabel att hantera tungt transportflyg, samt en järnvägsförbindelse till Narvik och Atlanten.

    ABM är för övrigt inga kärnvapen.

    Roger Klang

    SvaraRadera
  4. beredningen vill ju förstärka HV med T.ex. luftvärn men om man skippa det helt och satsa på att bevakning gör just vad de gör nu men man ökar deras slagkraft och skydd. Insats förses mer skydd och övas så att de kan ta sig an Specialförband och lättare mekaniserade förband. Inget luftvärn, luftvärn tillförs heller till Armen.

    rätta mej om jag har fel får man inte ut mer av hemvärnet då ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att de nationella skyddsstyrkorna får ett ökat ansvar anser jag är bra, däremot bör man noga välja vad det ökade ansvaret bör vara inom för områden. Personligen anser jag att dels bör de ges utbildning i vad som benämns ”fria kriget” som en del av det ”fortsatta motståndet” vilket jag jag skrev två inlägg om, sommaren 2013, dels bör de ges ansvar inom ramen för ”försvar mot luftlandsättning” likväl som fördröjningsstrid. Huvudfokus bör vara inom ramen för ”försvar mot luftlandsättning” samt fördröjningsstrid. Dessa två områden skulle tillföra manöverförbanden mycket iom att dessa troligtvis ej kommer befinna sig inom de områden där motståndaren kommer genomföra sin kraftsamling initialt varvid någon måste fördröja dessa intill dess att någon av våra två brigader finns inom området.

      Likväl dessa två områden är troligtvis vad man kan lyckas bemästra med den nuvarande utbildningstiden inom ramen för SÖB,KFÖ systemet att då tillföra t ex LvRb 70 som enligt min mening kräver mycket utbildningstid likväl som vidmakthållande tid samt HvBat måste tillföras personal som kan genomföra luftrumssamordningsansvar är rent önsketänkande från Försvarsberednings sida. Håll det enkelt och se till effekten skulle jag säga, Nationella skyddsstyrkorna fyller en oerhört viktig roll och tilldelas de rätt uppgifter som man kan inom nuvarande tidsuttag utbilda och vidmakthålla kompetensen för, så blir de farliga för en motståndare.

      Radera
    2. Då är frågan vad som är rätt uppgifter. Ska de ha hundar? För att hjälpa till med att oskadliggöra VDV med prickskyttegevär menar jag, någon måste rensa upp bland dem då de kommer att sabotera och befinna sig gömda i anslutning till sabotageplatserna för att leka pricksskytte mot underhållspersonal. Att oskadliggöra dessa tar tid, men med hundar kan man åstadkomma att jobbet blir gjort mycket snabbare, men med stor risk för att förlora hundarna. Granatgevär då, hur är det med dem? M/48 eller m/86 eller Rb 57 NLAW? Och granatkastare, definitivt m/84 men vad säger du om m/41? Anti-materiella gevär? Rb 17?

      Roger Klang

      Radera
    3. @Roger, Skydda och Bevakning, FML (Försvar mot luftlandsättning) och Fördröjningsstrid skulle jag säga är det de Nationella Skyddsstyrkorna skall genomföra. För det behövs det tillföras utrustning främst i form av fältarbetsmateriel iom att min uppfattning är att man är för svag i dagsläget avseende sådan mtrl. I övrigt har de ju t ex redan bl a PSG 90, GRG M/48 m m. Desto mer tekniska system som förs på desto mer vidmakthållande samt utbildningstid krävs, KISS gäller även när det kommer till sådan vht, därav håll uppgifterna sådana att tiden räcker till. Man får inte glömma faktorn att deras engagemang trots allt bygger på friviligheten och många offrar oerhört mycket av sin fritid för denna vht men inte alla i organisationen och det är minsta nivån man måste ta hänsyn till när man planerar vht och ställer uppgifterna.

      Radera
    4. Jag håller med dig om att Skydda och Bevakning, FML (Försvar mot luftlandsättning) och Fördröjningsstrid är det de Nationella Skyddsstyrkorna främst skall genomföra.

      När du säger fältarbetsmateriel så menar du framförallt Rheinmetallmaskinen Kojak antar jag? Det är den enskilt dyraste fältarbetsmaterielen. Om du menar den så skulle jag vilja peka på vinsterna med att bygga värn redan i fredstid, exempelvis vid Visby flygplats. Det blir både billigare och bättre. Men som du skriver (?) så är fördröjningsstrid en del av försvarsstrid, som inte nödvändigtvis behöver fortifikatoriskt skydd utan lämpligare kan utföras på ett ställe som passar sig för fördröjningsstrid, vilket inte behöver betyda att den ska äga rum nära det fortifikatoriska skyddet. Det kan röra sig om vägavsnitt flera kilometrar ifrån det fortifikatoriska skyddet. Och dessutom så behövs det hundförare som ska arbeta i anslutning till Visby flygplats på Gotland vilket gör det till ett jobb för Nationella Skyddsstyrkorna. NS bör väl i alla fall tillföras Granatspruta 92?

      Vad är KISS förutom en känd rockgrupp?

      Roger

      Radera
    5. @Roger och joners. Jag tror ni antingen underskattar förmågan hos de jägar- och specialförband ni åsyftar, alternativt underskattar kraftfullt vilken tid det tar (utbildning, övning, vidmakthållande) att på ett rimligt sätt försöka ge sig på sådana, alternativt en kombination av båda. Glädjande nog får ju vi specialistofficerare möjlighet att lära känna HV i betydligt större omfattning nu än tidigare, som FBI:er, instruktörer och b-styrkor. Jag hyser stor respekt och tilltro till HV betydelse för det svenska Försvaret och samhället, men jag har också kunnat konstatera att en väl samövad grupp heltidspersonal kan vara överlägsen både HV-grupper och plutoner. Och i strid finns det sällan någon silvermedalj.

      Roger, du får det att låta som en enkel match att slå ut elit- och specialförband bara för att man har hund på förbandet. Tvärtom. Det finns ett flertal enheter i landet som övar detta mer eller mindre på daglig basis, och det krävs. Hunden är en mycket viktig, effektiv sensor, men det är en krävande sensor när man ska få den att fungera över tiden, i en grupp, i mörker, i dåligt väder, under flera dygn i sträck osv. osv.

      Däremot är hunden ett utmärkt komplement i bevakningsuppgiften. Rätt använd ger den förvarning, kan nyttjas för patrullering i anslutning till objekt, eventuellt även med am/vapensök-förmåga vid vägposteringar m.m.

      Säger som Jägarchefen. KISS. Det ska fungera tillfredsställande i hela HV, utan att kräva fördubblad eller tredubblad tjänstgöringstid/år.

      Radera
    6. Jag böjer mig för proffsen. Fast det är inte det att jag tror att det är en enkel uppgift att ta sig an VDV. Men de brukar lämna spår efter sig, de gjorde det i alla fall under vk2. Exkrementhögar och tomma konservburkar och dylikt lättsniffat för en hund.

      KISS på er själva tokstollar! Jag antar att det är något liknande FUBAR (Fucked Beyond All Recognition).

      Med vänlig hälsning Roger

      Radera
    7. @Roger, KISS (Keep It Simpel Stupid) på svenska "håll det enkelt för fasiken" :)

      Radera
  5. Låt mig förtydliga:

    VDV som saboterar kan vi möta med antijägarförband med hundar. Hundar som ska hjälpa till med att oskadliggöra VDV som använder prickskyttegevär menar jag, någon måste rensa upp bland dem då de kommer att sabotera och befinna sig gömda i anslutning till sabotageplatserna för att leka pricksskytte mot underhållspersonal. Att oskadliggöra sådana VDV tar tid, men med hundar kan man åstadkomma att jobbet blir gjort mycket snabbare, men med stor risk för att förlora hundarna.

    SvaraRadera