måndag 14 juli 2014

Marginaliseringseffekten

Reflektion

Detta inlägg handlar om hur man kan bortse från ett grundläggande problem i en säkerhetspolitisk debatt och välja att omvandla det till ett flygsäkerhetsproblem eller bemanningsproblem och därmed negligerar det egentliga problemet och väljer att lösa ett enklare problem. Givetvis tänker jag på hur en kraftigt försämrad säkerhetspolitisk situation som ger spill effekter i form av en ökad militär övningsverksamhet som i grunden enbart syftar till att visa förmåga och därmed mäta sig med en motståndare kan bli ett flygsäkerhetsproblem.

Anser jag nu att det är fel att Flygvapnet funderar på lösningar på detta flygsäkerhetsproblem, nej det tycker jag inte, till del ingår det i myndighetsansvaret men det är ej en uppgift som åligger flygvapnet, utan det är luftfartsverket som äger det egentliga problemet. Men ser man generellt nu i den Svenska nyhetsrapporteringen så är det inte nyheter som att Ryssland genomfört den största luftförsvarsövningen på 25 år i vårt närområde, genomför t ex offensiva attackflygs- och sjöstridsföretag i vårt närområde, utan det är att den civila luftfarten riskerar att kollidera med flygplan. Nu anser jag att det är rätt att media lyfter detta i och med att förlusten i människoliv skulle vara ofantliga om ett civil trafikflygplan och en militär luftfarkost kolliderade. Men återigen VARFÖR lyfts inte grundproblematiken, vi har en direkt ohälsosam nedåtgående trend i säkerhetsspiralen för Sverige som nationalstat, det blundar man för är min uppfattning både inom media och även politiskt, men man väljer att konkretisera problematiken till som dagens exempel flygsäkerhet.

Men i mitt sinne blir det rätt skrämmande att man lyckas marginalisera det säkerhetspolitiska problemet till flygsäkerhet. För man har nu både från Marinen och Flygvapnets sida påtalat den markant ökade övningsverksamheten, den markant mer offensiva karaktären i övningsverksamheten och till den grad att man till och med har "höjt på ögonbrynen" nästintill varje dag den senaste månaden. Om man då inte från både politiskt och massmedialt håll inser att det är på riktigt nu, är det beklämmande, för då är man antingen i chock och väljer att negligera det hela eller så väljer man avsiktligt att inte diskutera ämnets området antingen av okunskap eller så av anledningen att man anser att det hela saknar värde i den allmänna debatten, varav vi får hoppas att det inte är det sistnämnda för det vore som att man hade blundat för att U-137 (S-363) gick på grund i Karlskrona (Torhamnaskär).

Likväl blir debatten än mer ofokuserad och problem undvikande då t ex Försvarsberednings ordförande Cecilia Widegren påtalar att det är aktuella händelser som måste styra Försvarsmaktens utveckling, vad hände med tio (10) års återtagande helt plötsligt? Skulle vi inte ha den tiden på oss för att upptäcka förändringar i vårt närområde som skulle påvisa en negativ säkerhetspolitisk utveckling? Likväl så blir både Försvarsberedningens utlåtande avseende ökad personalmängd till Flottan pga svårighet med sjögångstid likväl som Karin Enströms utspel idag (140714) avseende att svaret på Flottans problem heter mer personal, hur undrar jag mig stilla i sinnet hänger det ihop med RB5? För fortfarande är min uppfattning att det är valda delar av den politiska nivån som säger att RB5 gäller inte längre, men har Försvarsmakten fått den ordern från Försvarsdepartementet? Man brukar ju säga att det går fort i hockey, men när började det svänga så här rejält i säkerhetspolitik? Säkerhets- och försvarspolitik bygger på strategi som är långsiktig, flera år framåt, och det är inget man ändrar på veckobasis som nu verkar vara fallet. 

Exemplen kan göras många, men grundproblemet kvarstår man väljer att marginalisera det säkerhetspolitiska problemet eller om man så vill säga det hotet i vårt närområde mot Sverige. Så länge man väljer att göra det kommer debatten bli därefter och likväl så kommer inte den breda allmänheten få reda på än mindre förstå helheten av vad som händer och försiggår just nu i anslutning till vår gräns och vårt land. Detta är det mest allvarliga med marginaliseringen av den säkerhetspolitiska situationen, den breda allmänheten förnekas en korrekt lägesuppfattning, Erik Gustaf Geijer lär ha yttrat innan Karl Marx att religion är som opium för folket, jag tror att man nu kan säga att marginaliseringseffekten i den svenska försvars- och säkerhetspolitiska debatten har blivit samma sak, för så länge allmänheten inte vet om att det blåser storm i havet bredvid dem behöver de heller inte oroa sig för det, men för eller senare når även vågorna land.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Svt 1, 2 (Svenska)
SR 1, 2 (Svenska)
SvD 1, 2, 3, 4 (Svenska)
Försvarspolitisk Arena 1 (Svenska)
Försvarsberedningen 1 (Svenska)

8 kommentarer:

  1. Att det tar tid att rusta vilket ger ganska god förvarning är helt riktigt, jag kan gladeligen slå vad om vad som helst på att detta är korrekt eftersom vi redan har observerat det. Tyvärr är det även bevisat att förvarningarna kan ignoreras...

    SvaraRadera
  2. Det socialdemokratiskt ägda Norstedts egen världsatlas från 2012 har så många brister (beskärningar och olägligt placerade mittfåror) för den som vill sätta sig in i strategi, att det bara inte kan vara en slump. Ett egentligt undantag finns i hela boken - Östersjöområdet-Gotland-Kaliningrad. Jag vågar sätta mitt huvud på att den som har designat/beskurit kartbilderna har full strategisk insikt och känner dem begränsningar som länders vapensystem har, men han vill inte att andra ska ha samma kunskaper som han själv. Det här är antireklam för Norsteds Världsatlas, köp inte den! Man kan inte anklaga Norstedts för att "släppa bomben" precis.

    Roger

    SvaraRadera
  3. Hej och välkommen till Säkerhetsmonarkin Sverige!
    Tryck 1 för Invasion.
    Tryck 2 för Annektering.
    Tryck 3 för att bli kopplad till Kundtjänst.

    #2

    Tack! Det är många samtal i kö men vi lovar att besvara ditt samtal så fort som möjligt. Typ 15:e november 2023. Var god dröj!



    (Obs! Ej ironi! Detta är en direkt transkription från verkligheten)

    SvaraRadera
  4. Eller också är det tvärtom! I det säkerhetspolitiskt naiva Sverige gör några bedömningen att enda möjligheten att över huvud taget få uppmärksamhet om problemet är att förenkla det. Störtande civilflygplan är medialt rätt, emedan diffus militär övningsverksamhet ger noll i uppmärksamhet!

    SvaraRadera
  5. Kan en förklaring vara att Försvarsmakten gått ut med att hotet mot Sverige inte har ökat? FM får sitt underlag från MUST precis som våra ledande politiker. Deras bild verkar onekligen skilja sig från den som målas upp på de större försvarsbloggarna. Det är uppenbart att det finns kraftiga variationer i hur man ser på utvecklingen i vårt närområde och dess konsekvenser för svensk säkerhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja håller inte riktigt med där, läser man t ex Omvärldsanalysen i FM PerP'13 så anser jag att MUST är så tydlig man kan vara rörande hotbilder i en öppen handling. Sen är det ju upp till politikerna att ge inriktningen utifrån MUST underlag.

      Radera
    2. Att närområdesläget och då specifikt Ryssland har förändrats råder det nog inga delade meningar om. Det som det verkar finnas stora meningsskiljaktigheter kring rör synen på hur det påverkar Sveriges säkerhet i närtid och på sikt. Senast för en vecka sedan deklarerade Flygvapenchefen att hotet mot Sverige inte har ökat. Om det är Försvarsmaktens uppfattning så är det rimligt att anta att våra ledande politiker har samma uppfattning eftersom båda får sina underrättelser från samma ställe. Jag säger inte att de har rätt, jag vet faktiskt inte, men kan man inte nå en samsyn i samhället kring hotbilden så är det omöjligt att bygga en säkerhetspolitik som får allmänhetens gehör.

      Radera