tisdag 28 oktober 2014

Et tu, Brute?

Sammanfattning

Ryssland har bedömt försökt skapa legitimitet för utnyttjande av militära maktmedel som en maktprojektionsfaktor mot Sverige vid den under vecka 443 genomförda pressträffen, där den nu avslutade underrättelseoperationen i Stockholms skärgård berördes. Bedömt kommer en ökning ske i utnyttjandet av militära maktmedel mot Sverige från Rysk sida då man försökt skapa legitimitet i att Ryska intressen är hotade.

Analys

Allmänt. Detta inlägg kommer beröra det officiella uttalandet från Ryska Försvarsministeriet rörande den nu avslutade underrättelseoperationen i Stockholmsskärgård. Vad som främst berörts från denna pressträff i svensk media är uttalandet där man liknar den svenska underrättelseoperationen med "Karlsson på taket". Dock delgav man vid denna pressträff två tydliga ståndpunkter från det Ryska Försvarsministeriet och därmed även staten Ryssland.

En faktor som särskilt skall tas i beaktande är att det var det Ryska Försvarsministeriet som gav detta uttalande, ytterst lite i Ryssland på myndighetsnivå uttalas eller genomförs utan förankring högre upp i hierarkin, likväl måste man då ta i beaktande att det är Rysslands ståndpunkt att a) Sverige agerande utgör en fara för den säkerhetspolitiska utvecklingen i Östersjöregionen och b) Sveriges agerande direkt hämmar Rysslands ekonomiska utveckling. Dessa två faktorer som uttalats ger mer på hand än vad man kan tro vid första ögonkastet.

Dessa två faktorer skapar en sk legitimitet för Ryssland att agera, jämför vi med de baltiska staterna där man har en stor rysk diaspora vilket rent doktrinärt skapar en legitimitet för Ryssland att agera, rysk säkerhetspolitisk doktrin stipulerar att man skall skydda sin diaspora i utlandet, som bekant har Sverige ej någon större rysk diaspora, då krävs att legitimitet skapas på ett annat sätt, vilket skapades med dessa två (2) uttalanden.

Varför är legitimitetsfaktorn så pass viktig undrar vän av ordning? Rysk maktprojektion bygger på antagandet, vilket visat sig stämma om man ser till den post Krim värld vi nu lever i, att legitimitet krävs för att dels motivera mot omvärlden dels motivera för den egna befolkningen, agerande mot en annan part, organisation eller nationalstat. Skapas legitimiteten har man även rätten att agera, eg. Casus belli. Har man denna legitimitet kommer man kunna skapa en handlingsförlamning hos omvärlden att agera, vilket med all tydlighet har visat sig stämma avseende Krimhalvön samt östra Ukraina. Dock är denna legitimitet främst psykisk mot omvärlden (läs medborgare i andra länder) i och med att det enbart är Förenta Nationerna som får ge en legitim Casus Belli.

Säkerhetspolitiska spänningar. Sveriges agerande för att bidra till ökade spänningar i Östersjöregionen dvs utsätter den säkerhetspolitiska utvecklingen i Östersjöregionen för fara, förefaller vara att vi lider av ett ”antiryskt syndrom” dvs allt ont kommer från Ryssland menar Alexey Pushkov ordförande i Dumans utrikesutskott. Häri blir det riktigt intrikat, för nationalstaten Sverige har inte utpekat Ryssland som den skyldige för undervattensverksamheten, dock skall man ha klart för sig att i Ryssland är det lika med tecken på det som skrivs i media som statsmaktens syn, något som går att spåra tillbaka till Sovjettiden.

Detta är bedömt inte hela sanningen att det enbart skulle vara "antiryska" stämningar som Sverige bidrar till i Östersjöregionen och därmed försämrar det säkerhetspolitiska läget ur ett ryskt perspektiv. Man får inte glömma Rysslands premiärminister Dmitry Medvedevs uttalande i Juni 2013, att ett Svenskt och/eller Finskt närmande till NATO eller medlemskap kommer kräva Ryska motåtgärder i Östersjöregionen.

Det som har skett sedan detta uttalande är att både Sverige och Finland har upprättat värdlandsavtal (Host Nation Support) med NATO, likväl har NATO gjort både Sverige och Finland till "särskilda samarbetspartners" med alliansen. Värdlandsavtalet samt att vi utgör en "särskild samarbetspartner" bedömer jag är så nära man kan komma NATO utan ett formellt NATO medlemskap, icke att förglömma i detta är även det svenska och finska deltagandet i NRF (NATO Response Force).

Ur ett svenskt vidkommande är detta inte något nytt med ett nära och djupt samarbete med NATO, detta hade vi sedan 1950-talet då vi fick säkerhetsgaranter från USA och i förlängningen NATO om ett ingripande i händelse av ett Sovjetiskt angrepp, detta har vi ju inte nu, men det är inget nytt på den säkerhetspolitiska arenan och Sovjetunionen var hela tiden medvetna om detta under hela kalla kriget så ur ett ryskt vidkommande är vårt nära samarbete ingen nyhet, enda skillnaden nu är att samarbetet är offentligt med insyn, så att Ryssland reagerar kring Sveriges samarbete är enbart en retorisk fråga, däremot är bedömt frågan kring Finlands fördjupade samarbete med NATO betydligt känsligare för Ryssland kontra det Svenska.

Ekonomisk utveckling. En än viktigare faktor än de säkerhetspolitiska spänningarna som man gör uttalande kring, är uttalandet rörande hindrade av Rysslands ekonomiska utveckling. Häri ligger det som kan ge upphov till säkerhetspolitiska spänningar i Östersjöregionen. Östersjöutloppet är idag det tredje mest trafikerade ”flaskhalsen” i världen för oljeexport. Något som mycket bra belyses av Seniorprofessor Kjell Aleklett i Aftonbladet och som även FOI har beskrivit i en mycket läsvärd studie, Ett skepp kommer lastat, likväl något som jag berört på bloggen som en möjlig konfliktorsak i Östersjöregionen.

Cirka 65% av Rysslands totala export till EU sker i och ut ur Östersjön, varvid dels Östersjöns geostrategiska betydelse dels dess in-/utlopp blir både en ekonomisk fråga och därmed även en säkerhetspolitisk fråga för Ryssland att bemästra. Vad man även måste komma ihåg är President Vladimir Putins uttalande till det nationella säkerhetsrådet tidigare i år, Östersjöregionen är ett särskilt fokusområde för Ryssland, detta uttalande blir än mer tydligt och förståeligt utifrån den Ryska ekonomiska horisonten.

Häri finner vi nu svaret till varför man försöker skapa legitimitet för ett visst agerande mot Sverige, sett ur ett Ryskt perspektiv kan nu Östersjöutloppet snabbt stängas, Danmark som NATO land och Sverige som särskild samarbetspartner med NATO och värdland, behärskar Östersjöutloppet. En stor del av Rysk ekonomi samt förmåga att kunna hindra NATO förstärkningar in via Östersjöinloppet hänger på att behärska denna "flaskhals" som nu bedömt ur Ryska ögon ser ut att behärskas av NATO, eg. Östersjön har blivit ett NATO innanhav.

Slutsatser

Ryssland har försökt skapa legitimitet för ett visst agerande mot Sverige, behovet av att skapa denna legitimitet grundar sig i att man bedömer dess ekonomi som hotad och i förlängningen dess ställning i Östersjöregionen, detta har gett upphov till en ytterligare fördjupad säkerhetspolitisk spänning. Denna spänning har bedömt uppstått som en konsekvens av de införda sanktionerna mot Ryssland då dess export av vissa råvaror som främst sker med fartyg har ökat i betydelse som inkomstkälla.

I och med att legitimitet har försökt skapas kan vi förutsätta ett än mer aktivt agerande av Ryssland mot Sverige med militära maktmedel, vilket var det egentliga budskapet som kom ut ur den genomförda presskonferens där den nu avslutade underrättelseoperationen i Stockholmsskärgård berördes. Likväl får man bedöma att Finland även omfattas av detta budskap, för ur ett ryskt perspektiv bedömer jag att man känner som Julius Casears sista ord "Et tu, Brute" rörande hur utvecklingen har gått i Östersjöregionen för dem.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Aftonbladet 1
FOI 1
ITAR-TASS 1, 2 (Engelska)
Lettiska FHS 1 (Engelska)
Regeringen 1 (Svenska)
Reuters 1 (Engelska)
U.S. Energy Information Administration 1 (Engelska)

12 kommentarer:

  1. Låt oss inte låta det gå förbi oss att Rysslands största fruktan vad gäller Sverige inte är att politikerna skulle rösta för ett Natomedlemskap, utan det är det att svenska folket skulle rösta för ett Natomedlemskap. Ett allmänt referendum i Sverige skulle ge mycket legitimitet och tyngd för Sveriges val, medan ett riksdagsreferendum skulle skapa en politisk orkan i Ryssland. Det är folkets uppdrag att rösta om Natomedlemskap, inte yrkespolitikernas. Och skulle svenska folket inte rösta för ett Natomedlemskap så får vi leva med det.

    Roger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja att en folkomröstning skulle krävas för det är solklart, skulle sakna legitimitet om det enkomt drevs igenom i riksdagen.

      Men NATO är en separat sak, ur mitt förmenade krävs ett seriöst återtagande innan man ens börjar tänka i de banorna. NATO är inte en organisation med outtömliga resurser är ju bara att se på hur de står relativt handfallna nu.

      Själv är bäste dräng skall jag tro i det här fallet, initialt. Har vi själva inte förmågan att värna oss, kommer nig inte en extern part heller ha det.

      Att bygga upp sin existensiella tillvara kring kärnvapenparaply är inte heller direkt något val.

      Radera
    2. Vi är överens. Det finns dock ett ytterligare incitament för att gå med i Nato i framtiden (se stycke 2). Så här skriver jag i min bok:

      "Ju mer kapabla vi blir att försvara vårt eget territorium från angrepp både från Öst och från Väst, desto tryggare kan vi känna oss för angrepp från Öst. Kan vi känna oss trygga från angrepp från Öst, så kan vi känna oss trygga från angrepp från Väst eftersom ett angrepp från Väst förutsätter att ett angrepp först sker från Öst.

      De ekonomiska implikationerna av att vi bestämmer oss för att även försvara vår västkust lämnar jag åt de fåtaliga svenska statsmännen att ta hand om. Det är möjligt att föresatsen idag att i en framtid försvara västkusten, med amerikanarnas egna komponenter eller ibland vapensystem, faller på sin egen orimlighet. Då må det så vara, och vi skulle kanske folkomrösta om Natomedlemskap.

      Men innan vi eventuellt bestämmer oss för att gå med i Nato så måste vi återta vår permanenta militära närvaro på Gotland, eftersom Ryssland annars får casus belli att ta Gotland, för i ett läge då vi försöker gå med i Nato och om vi samtidigt inte har militär närvaro på ön så kommer Ryssland att hävda att om de inte tar Gotland så kommer Nato att deployera luftvärnsrobotar m.m. där."

      Roger

      Radera
  2. Två synpunkter här. NATO:s roll i Ukraina är begränsad eftersom Ukraina är ett allianslöst partnerland till NATO, som dock lagt mycket stor energi de senaste åren på att samarbeta med NATO i hopp om att få tillgång till NATO-stöd i händelse av en kris. Det får man nu inte och det får inte Sverige heller - så länge vi inte är medlemmar i alliansen.

    För det andra: hur stor förmåga att värna oss själva ska vi ha innan vi ansöker om NATO-medlemskap? Som på 80-talet? Eller räcker det med några bataljoner till? Skillnaden är avgörande, eftersom om målet är 80-talets struktur i moderniserad form krävs det typ 5-6% av BNP i tio år innan vi är i närheten av att vara där. Om vi reder ut nuvarande struktur och finansierar den de närmaste åren skulle vi ha ett helt fullvärdigt försvar i NATO-ögon (det har vi iofs redan nu). Titta på Norge t ex; fullt mobiliserad är den norska armén drygt 50 000 man, en bråkdel av vad vi hade på 80-talet. Det utgör inget problem för Norge eftersom man är med i en kollektiv försvarsallians som ytterst vilar på den amerikanska kärnvapenavskräckningen. Det är sånt som hjälper mot Putin, inte att Sverige försöker på egen hand igen eller tillsammans med Finland, som är ännu mindre än Sverige och satsar hälften så mycket pengar på försvaret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp, helt rätt där, är man inte med i klubben får man inte klubbens förmåner, något jag skrivit "otaliga" inlägg om i debatten, däremot en mkt intressant sak som Rysslandsröst skrev igår, där man hänvisade till ett uttalande från Lavrov är: "Samtidigt påstås det att endast alliansens medlemmar kommer att få säkerhetsgarantier, sade Lavrov." http://swedish.ruvr.ru/news/2014_10_28/Lavrov-Nato-vidgas-utan-att-OSSE-far-tillfalle-att-tillforsakra-fred-7010/

      80-talets invasionsförsvar är 80-talets och det kommer vi aldrig kunna återta. Däremot det som skulle krävas är kanske istället för 2 brigader inom armén 4 st brigader, dock det som kommer krävas är en återgång till ett värnpliktsliknande system, bibehåll GSS/K/T systemet med de två bridgaderna vi har nu om vi ser till armén, ytterligare två brigader med lägre materielstatus (den materielen har vi redan iform av fordon förådshållna dvs äldre modeller av Strf 90). Utöver det krävs ytterligare stödfunktioner såsom underhålls-, luftvärns-, ingförband m m. Så en dubblering av det vi har nu skulle jag säga, fullt ekonomiskt genomförbart och realistiskt.

      Jepp norge har den storleken nu, men ponera att Alliansen växer med fler medlemar kommer det krävas en ökning av förbanden, vilket även NATO själva ställt som krav nu mht det förändrade säkerhetsläget förutom ökningen i avsättande av BNP för medlemsländerna så måste det till fler "infanteriförband" för att möjliggöra den kollektiva säkerherheten, så bedömt kommer Norge vara tvungen tillsammans med de övriga länderna öka sin förbandsstruktur.

      Det jag menar med att lägga sin extensiella tillvara på kärnvapenparaplyet är att vi måste ha en konventionell förmåga även, för saknas den, sänks tröskeln för båda parter innan kärnvapen utnyttjas vilket är ett mycket farligt spel.

      Radera
  3. PS: här lite mer om samma sak:
    http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2527801-vi-kan-aldrig-mer-forsvara-oss-utan-hjalp

    SvaraRadera
  4. "Cirka 65% av Rysslands totala export sker i och ut ur Östersjön, varvid dels Östersjöns geostrategiska betydelse dels dess in-/utlopp blir både en ekonomisk fråga och därmed även en säkerhetspolitisk fråga för Ryssland att bemästra." Jägarchefen

    Enligt den FOI-rapport du hänvisar till så står det att det rör sig om 65 procent av Rysslands export ifrån ryska hamnar till EU, och ingenting annat. Det är i alla fall vad som står på FOI:s resumé om "Ett skepp kommer lastat". Jag tror att du skulle tycka att den skillnaden är viktig.

    Roger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp sen hade du 75% där också. Tolkade som att den lägre siffran angav totalexport.

      Radera
    2. Men helt rätt att det skall stå EU där :)

      Radera
  5. Det betyder att du inte sätter någon som helst tilltro till att EU skulle stödja Sverige i en händelse av ett begränsat ryskt krig mot Sverige? Att EU skulle gå about och do business as usual med Ryssland?

    SvaraRadera
    Svar
    1. EU lär inte fortsätta göra affärer med Ry, men de kommer inte komma till vår undsättning heller i händelse av en konflikt med Ryssland.

      Radera
  6. @Jägarchefen

    Jag tror att du gravt underskattar EU. Högst troligt är att EU efter dryga två veckors förhandlingar kommer mobilisera ett rungande starkt fördömande av Ryssland.

    Dessutom skall vi ej underskatta Genusområde Syds mobilisering av sniphonor vid eventuell konflikt. Borde vara krigsavhållande i sig. Ryssarna lärde sig läxan i Afghanistan; de lär nog knappast vara sugen på att fastna i ytterligare ett guerillakrig, dessutom mot genusoperatörer.

    SvaraRadera