Lagt kort ligger

Reflektion

Att den svenska Försvarsmaktens numerär är allt annat än adekvat anpassat för nationellt försvar, är de flesta försvarsdebattörer överens om. I en studie av Kungliga krigsvetenskaps akademin, som delar av redovisats i ett inlägg av Frank Rosenius, delges en väldigt avgörande slutsats kring Gotland. För att kunna uppnå någon form av avskräckningseffekt, eller kunna försvara Gotland, krävs minst att halva armén samt hela marinen utnyttjas.

I sig är detta ingen nyhet, då numerären är så liten, men exemplet med Gotland, tydliggör problematiken som både Försvarsmakten men i synnerhet den politiska ledningen måste hantera. Vilken ytterst begränsad geografisk del av Sverige skall man välja att försvara? För det är vad det handlar om. Likt väl blir konsekvenserna väldigt tydliga, där man väljer att placera någon del av armén, så blir det en "lagt kort ligger" konsekvens.

Vad avser jag då med "lagt kort ligger", flyttar vi t.ex. över förband till Gotland vid ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge kring Östersjön, så har man lagt sitt kort, de förbanden kommer inte snabbt kunna flyttas tillbaka över till fastlandet. Flyttas någon av brigaderna i en riktning, så är den i den riktningen, under en mycket lång tid, då resurserna för att kunna förflytta förband o.dyl. är så begränsade.

Vad som kanske är mest allvarligt, är utifrån den begränsade numerär som Försvarsmakten består av i dagsläget, så blir man mycket sårbar för vilseledning. Lyckas en motståndare förleda oss till att tro att en militär operation skall påbörjas i en riktning som är falsk men vi flyttar våra förband dit, så har han troligtvis stora möjligheter att lyckas lösa militära operationer i andra delar av Sverige. Detta kan även föranledda passivitet från vår sida, vi väntar för länge att placera ut våra förband, varpå effekten blir densamma som om vi skulle blivit vilseledda.

Nu är ju inte kvantitet allt, men sett till Sveriges geografiska yta, så krävs en viss kvantitet av förband, det är inte heller någon form av "invasionsförsvars nostalgi" utan ett faktum. Man kan inte tro att man, snabbt, skall kunna samla våra två (2) brigader som i sina ordinarie grupperingsplatser är utsprida över hela Sveriges yta, till ett kraftsamlingsområde. Därtill så kan man inte tro att man skall kunna flytta dessa brigader snabbt i en ny riktning om det är så att kraftsamlingsområdet visar sig vara fel, de resurserna finns helt enkelt inte i dagsläget, lägg därtill de friktioner som uppstår i en konflikt, så har vi återigen "lagt kort ligger" konsekvensen.

Detta ger som tidigare nämnts, strategiska och operativa, konsekvenser. Tar vi då åter Gotland som ett exempel, så har politikerna på det strategiska planet varit väldigt tydliga i den antagna försvarspolitiska inriktningen, att Gotland har ett stort strategiskt värde, utifrån KKrVA spel, så vet vi att minst halva armén d.v.s. en (1) av två (2) brigader måste avdelas till ön för att uppnå någon trovärdighet. Skall det då finnas någon trovärdighet i våra folkvaldas antagna inriktning, så måste Gotland försvaras, varpå en brigads storleken blir trolig. Det innebär, utifrån det förda resonemanget, att övriga Sveriges yta, skall försvaras med en (1) brigad. Givetvis finns hemvärnsbataljonerna men de är varken utrustade eller inriktade mot renodlade anfalls och försvars uppgifter mot en kvalificerad reguljär motståndare.

Vart någonstans skall då denna enda brigad som är kvar på fastlandet placeras i händelse av en konflikt? Vilken del av det svenska fastlandet är värd att försvara? Frågor som inte går att besvara, vänder man på myntet, så blir det än mer obehagligt, skall vi undvika att förstärka försvaret av Gotland i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge? Som ni förstår så befinner vi oss i ett moment 22, oaktat hur man väljer att "lägga sina kort" kommer det få oerhörda konsekvenser p.g.a. en numerär som ej är adekvat anpassat mot en reguljär motståndare.

Utifrån denna låga numerär så blir det mer eller mindre omöjligt att ta fram strategiska riktlinjer och utifrån det operativa planer. Givetvis kan man planera, men det blir enbart planer, som mest troligt inte går att realisera utifrån den numerär som Försvarsmakten idag består av. För återigen numerären ligger oss i "fatet", där vi väljer att placera ut våra kort kommer korten ligga.

Här är oftast motargumentet, att vi står inte ensamma, Sverige kommer inte ensidigt dras in i en konflikt i Östersjöregionen m.m. Helt korrekta antaganden, men att få någon hjälp i händelse av en konflikt, bedömer jag att vi kan avskriva helt inom den närmsta fem (5) års perioden. Då krigsspel visar på att NATO själva ej kan försvara de baltiska staterna, så blir det väldigt naivt att tro att man kommer ha förband över till att understödja ett militärt alliansfritt land såsom Sverige, då man själva just nu saknar förmågan att effektivt försvara sina egna medlemsländer.

Inom vissa NATO länder förefaller man även se hybridkrigföring som den enda formen av krigföring man kan tänkas möta, vilket medfört att satsningar på konventionella förmågor uteblir, vilket är en grundförutsättning för att kunna försvara de baltiska staterna,då dessa är dyrare än satsningar mot hybridkrigföring. Tendenser till en liknande debatt finns även i Sverige, att hybridkrigföring är det nya allena rådande konceptet, vilket skulle kunna försvara vår låga numerär.

Att se hybridkrigföring som den enda formen av krigföring, är ett mycket vanskligt antagande, ffa. då ryskt operativt tänkande tydligt visar på att reguljär krigföring alltid kommer ske i en konflikt, vilket även är det man främst övar, manöverkrigföring med stora förband i samverkan med flyg- och sjöstridskrafter, däremot kan inledningsskedet av en konflikt vara av en okonventionell karaktär.

Våra folkvalda står således inför två val, antingen låter man den låga numerären kvarstå och chansar på att de säkerhetspolitiska spänningarna kommer avta, dock med Sveriges oberoende som insats. Eller så väljer man att öka försvarsförmågan, vilket måste innebära, fler brigader, fler ytstridsfartyg och fler stridsflygplan.

Have a good one! // Jägarchefen