Linjetal?

Reflektion

Rysslands President, Vladimir Putin, höll den 22OKT2015 ett tal, vid den Internationella diskussionsklubben i Valdai, detta tal innehåller ett antal intressanta beröringsområden, som bör belysas och reflekteras över, kring vilken säkerhetspolitisk situation vi i dagsläget har mellan å ena sidan de västliga länderna och å andra sidan Ryssland.

Årets tema, för diskussionsklubben, var krig och fred, något som kan ge en fingervisning om det ryska säkerhetspolitiska tänkandet. Kring dels situationen i världen dels situationen i Rysslands närområde och hur man avser att bemöta denna. Dock ges inga tydliga svar i Putins anförande och under den efterföljande diskussionen, varpå det blir en tolkningsfråga. Nedan kommer vi således försöka spåra linjer i hans tal som kan ge en bild d.v.s. nyckelord o.dyl som utnyttjas i de olika styckena av hans tal, eller hela stycken.

När man läser Putins tal, så kan man i princip referera den säkerhetspolitiska utvecklingen från Sovjetunionens upplösning intill dags datum. Inleder vi med det kalla kriget avslut, så menar Putin på att den ideologiska konflikten upphörde, men den geopolitiska grunden för konflikter har kvarstått, här får man förutsätta att han åsyftar mellan de västliga länderna och Ryssland.

Därtill menar han på att tröskeln för utnyttjandet av militärt våld har sjunkit under de senaste 25 åren, samt att den militära terminologin har blivit ett vardagligt inslag och perceptionen hos människan kring konflikter har matas ut, likaså att militär styrka är och förblir under en överskådlig framtid ett instrument i den internationella politikens relationer.

Intressant att notera är även Putins beskrivning av koalitioner och allianser ur ett historiskt perspektiv. Där han menar på att många av dessa konstellationer haft som syfte att säkerställa en fred, men de har ofta utnyttjat militär makt, för att lösa ackumulerade motsättningar, för att därefter etablera nya hierarkier.

Putin betonar även, för att kunna undvika konflikter, så måste ett känt och ömsesidigt regelverk finnas, som accepteras av alla parter, utan det så kommer kriser och "dramatiska" utbrott kunna ske, en situation som han menar på att vi nu befinner oss i. Det vill säga, vi har i dag en modell som enbart främjar en ömsesidig dominans, vilket lett fram till en obalans, som kan innebära att den politiska, ekonomiska och militära situationen kan bli utom kontroll.

Därtill noterar även Putin att fred, som ett tillstånd, historiskt föregåtts av stora konflikter, såsom den Westfaliska Freden som satte ett slut för det trettioåriga kriget, men även Wienkongressen som genomfördes efter Napoleonkrigen och avslutningsvis nämner han Jaltakonferensen, som i mångt drog upp riktlinjerna för hur freden efter andra världskriget skulle se ut.

Det kanske mest intressanta stycket i talet, är där han anser att å ena sidan har kärnvapenavskräckningen förlorat sitt värde å andra sidan så säger han i en annan del av talet att en konflikt med kärnvapen enbart kan leda fram till en ömsesidig förstörelse, där ingen är en vinnare. Därtill berör Putin i relativt stor omfattning det Amerikanska uppsägandet av det antiballistiska missilavtalet.

Denna uppsägning, anser Putin, har rubbat den strategiska balansen, framförallt då själva grundvalen, för dess skäl, nu, enligt Putin, är undanröjd d.v.s. det möjliga Iranska kärnvapenprogrammet. Varpå Putin anser att det är anmärkningsvärt att missilförsvarsprogrammet trots det fortsätter och att man nu genomfört försök med systemet i Europa, detta är enligt honom ett tecken på att USA försöker diktera villkoren samt förskjuta styrkebalansen till USA fördel, något som är en mycket farlig utveckling.

Under den fortsatta diskussionen så återkommer frågan kring missilförsvaret, där Putin under en diskussion med USA tidigare ambassadör till Sovjetunionen, Jack Matlock, menar på att missilförsvaret dels hotar Rysslands kärnvapenförmåga dels är ett sätt att minska alla andra staters nukleära förmåga till ett minimum samt att systemet är ett hot mot mänskligheten.

Under den fortsatta diskussionen så berör Putin, ytligt, även den östliga NATO utvidgningen, men även den militarisering som Ryssland anser sker av NATO längs dess östliga gräns och att denna oroar dem. Vad som dock är känt genom andra uttalanden är att Ryssland kommer vidta åtgärder för att skydda sin nationella säkerhet, mot den av Ryssland upplevda militariseringen längs dess västra landgräns. Något man även förefaller svara på då, man förstärker det västra militärdistriktet (MD V) med nya förband som skall vara intagna senast 01DEC2015.

Intressant att notera under diskussionen är även Putins reflektion kring Sovjetunionens sönderfall, att det i huvudsak berodde på ett ej fungerande politiskt och ekonomiskt system. Men att Sovjetunionens geopolitiska motståndare troligtvis gav en "hjälpande hand" för att understödja sönderfallet. Vilket även ger en tydlig koppling till nutidens s.k. "agentlag" i Ryssland.

Under den fortsatta diskussionen så fäller Putin en mycket intressant kommentar, i sammanhanget berör den konflikten i Syrien men bör tas i beaktande, där han beskriver vad han lärt sig av sin barndom i Leningrad, nuvarande St Petersburg, att om en strid är oundviklig se till att vara den först som slår, i sådant fall.

Vad som dock är intressant att notera är i slutskedet av talet, så förefaller Putin trots sitt väldigt tydliga ställningstagande mot USA, öppna upp för ett samarbete i Syrienfrågan och liknande, då han menar på att man missade chansen att samarbete efter kalla krigets avslut, därefter missade man chansen efter 11-september 2001 och att man nu inte bör låta möjligheten till samarbete förgås.

Inleder vi då med det sista stycket, finns det någon reell möjlighet till ett utvecklat samarbete mellan USA och Ryssland? Troligtvis i mindre sakfrågor, men distansen som verkar finns i övrigt mellan de två staterna är nog för stor för att överbryggas, i de större frågorna. Framför allt då tonen i talet, i övrigt, gentemot främst USA men även till del de västliga länderna i övrigt är mycket kritisk.

Intressant att reflektera över är även att den post kalla kriget ordning som etablerades vid ESK-mötet 1990 i Paris, för att officiellt avsluta det kalla kriget, snarare förefaller inneburit en postkonfliktordningen som givit upphov till ett förkonfliktstadium snart 25 år senare. Med en lägre tröskel för utnyttjande av militära maktmedel samt en instabil säkerhetsordning.

En intressant jämförelse går även att göra med den krigsrädsla som fanns i Sovjetunionen under den första delen av 1980-talet, då ett av Sovjetunionen upplevt militärt underläge och ökad hotbild, kom att ge upphov till en förhöjd beredskap inom Sovjetunionens stridskrafter, frampositionering av förband västerut, ökad övningsverksamhet o.dyl. samt ett massivt inhämtnings- och krigsförberedelseprogram av underrättelsetjänsterna benämnt RYaN.

Allt detta ser vi även nu, den ryska befolkningen förefaller även uppleva hot mot dem, de styrande i Ryssland förefaller uppleva ett hot mot dem. Vad man även bör notera är att många av de styrande i dagens Ryssland fanns under tiden för RyAN i underrättelsesfären, så de är i mångt en produkt av det, varpå tänkandet för dem säkert kan börja gå i de bannor som fanns under första halvan av 1980-talet.

En reflektion går även att göra mellan det kalla kriget och nutid, vilket är kring det ballistiska missilförsvar man nu försöker upprätta, vilket under det kalla kriget kan jämföras med vad som populärt benämndes "Stjärnornas krig" eller "Strategic Defense Initiative", vilket skulle kunna påverka ballistiska missiler med högenergivapen. Då som nu gav det upphov till en ökad misstro i de säkerhetspolitiska relationerna.

En annan liknelse med den första hälften av 1980-talet och vår egen nutid, är att då förstod och visste man inte riktigt hur de styrande i Kreml tänkte. Nu förefaller de styrande i väst ej heller förstå eller veta hur Kreml tänker, något som bl.a. visade sig hur man missbedömde Rysslands intentioner 2008 avseende Georgien.

Intressant att notera är även stycket, om en strid är oundviklig var då den som slår först, detta tyder på ett tänkande att man de facto måste förbereda sig för krig, något som den svenska säkerhetspolisens rapportering, ger ett tydligt intryck av att så sker av Ryssland på svensk mark. Därtill är man heller inte rädd att realisera de planer man gör upp såsom i Georgien och på Krimhalvön.

Så hur skall vi då tolka Putins tal? De västliga länderna gör nog klokt i att tolka det som en klar och tydlig varning, utifrån den övriga ryska aktiviteten som sker, så har man nog från de västliga ländernas sida troligtvis missuppfattat hur allvarligt Ryssland de facto ser på den säkerhetspolitiska situationen i sitt närområde. Väst ser troligtvis inte ett krig som en reell möjlighet, medan Ryssland troligtvis upplever situationen som markant mer spänd och ser väst som en tydlig aggressor mot dem och därmed även tror att ett krig kan uppstå under vissa förutsättningar.

Have a good one! // Jägarchefen