Reflektion
I ett antal inlägg under mitten av 2010-talet belyste undertecknad de fastighets- och markköp som genomfördes av ryska intressen i Finland.1 I samband med att inläggen skrevs hade undertecknad ingen kännedom om dylikt även pågick i Sverige av Ryssland, i och med att inga uppgifter fanns publicerade kring det. Dock fanns en tidigare historik från det kalla kriget att Sovjetunionen och Warszawapaktsländer genomförde detta, varvid det belystes som exempel i inläggen.2 Den svenska Säkerhetspolisen (SÄPO) kom 2019 att offentliggöra att Ryssland förefaller köpt fastigheter eller mark i anslutning till militärt känsliga områden i Sverige.3 Varvid ytterligare ett inlägg i denna fråga kan skrivas.
I säkerhets- och underrättelsetjänst sammanhang finns begreppet plattform.4 En plattform kan vara allt ifrån en Ambassad där en underrättelseofficer med täckbefattning är placerad, till ett täckföretag som används för att genomföra inhämtning, till konspirativa lägenheter där möten eller genomslussning av information eller personer genomförs till uppköp av fastigheter eller mark för olika syften en underrättelsetjänst anser vara behövlig för att lösa sina uppgifter. Således det Ryssland tillförskansat sig enligt SÄPO är plattformar i anslutning till militärt känsliga områden. Dessa plattformar fyller sannolikt tre syften. Det första är försvåra svensk försvarsverksamhet, det andra är att utöva olaglig underrättelseverksamhet och det tredje är att på annat sätt stödja en verksamhet som är riktad mot Sveriges säkerhet.5 Det får även ses som sannolikt att en fastighet kan ha flera syften beroende på vilket säkerhetsläge som råder vid en aktuell tidpunkt. Inlägget kommer framgent främst beröra hur dylika plattformar kan försvåra svensk försvarsverksamhet.
I de finska sammanhanget har det varit väldigt tydligt att det varit ryska köpare av fastigheter och markområden, vilket även undertecknad opponerat sig emot att det ej är säkert att det behöver vara inköp för rysk underrättelsetjänsts räkning. Detta maa. att viss diskretion alltid önskas av underrättelsetjänster.6 I det svenska fallet har det ej framkommit om det är helt öppna ryska köpare eller om SÄPO lyckats knyta uppköp genom olika bulvaner till ryska intressen, varvid inlägget kommer utgå från att det kan vara en kombination av båda metoderna. Geografiskt ges heller inga uppgifter av SÄPO vart dessa uppköp genomförts.
I en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut(FOI) hänvisar de till att experter varnat för att ryska aktörer visat intresse för fast egendom i Sverige vid strategiska platser och som exempel framför de Göteborgs och Stockholms skärgård.7 I den statliga utredningen "Förbättrat skydd för totalförsvaret" från 2019 ges inga exempel på geografiska områden i Sverige där Ryssland eller andra främmande makter kan tänkas genomfört uppköp av fast egendom. Däremot berör de Finland och de ryska uppköp som bl.a. genomförts i Åboland skärgård.8 Dock föreslår utredningen att ett antal geografiska områden av svenskt territorium skall ses som skyddsvärda, vilket motsvarar de tidigare militära skyddsområdena. Inom dessa områden skall den som säljer sin fasta egendom eller upplåter den till någon längre än tre månader anmäla in detta. Varvid staten kan neka försäljning eller upplåtelse. I utredningen föreslås även ett utökat skydd mot strategiska uppköp av hamnar och flygplatser.9
Utöver utpekad infrastruktur och de skyddsvärda geografiska områdena, har även ett antal geografiska områden utpekats som militärstrategiskt viktiga för Sverige. Enligt den senaste försvarspropositionen (2020), är dessa områden: Stockholmsområdet, Gotland, sydöstra Sverige, Öresundsregionen, Västkusten med Göteborg, västra Svealand samt delar av Jämtlands och Norrbottens län.10 Vissa av de i försvarspropositionen nämnda områdena, korrelerar mot s.k. skyddsvärda geografiska områden och i vissa fall omfattas de ej av de skyddsvärda geografiska områdena. Dock torde, dels de skyddsvärda geografiska områdena, dels de i försvarspropositionen nämnda militärstrategiskt viktiga områdena, vara av intresse för en främmande makt. Varvid det får ses som troligt till sannolikt att s.k. plattformar kan finnas upprättade i dessa områden. Trots att de enda två geografiska områdena som de facto omnämns utgörs av Göteborgs och Stockholms skärgård samt att det enbart visats intresse, vilket principiellt ej innebär att något upphandlats.
Den källa FOI hänvisar till utgörs av en debattartikel skriven 2019 av den tidigare chefen för Rysslandsstudier vid FOI tillika tidigare underrättelseofficeren, Jan Leijonhielm. Dock skriver Leijonhielm att köp har genomförts i sin debattartikel, vilket FOI ej gör i sin rapport. Vilket skulle kunna tyda på att de fått motstridiga uppgifter inom ramen för en analys av källtillförlitlighet. Dock vet vi nu att Ryssland förvärvat antingen fastigheter eller mark i anslutning till svenska militära områden enligt SÄPO. Varvid Leijonhielms uppgifter torde vara korrekta. En annan intressant del i Leijonhielms debattartikel är parallellerna till det kalla kriget och hur Sovjetisk underrättelsetjänst agerade på svenskt territorium och vad dessa köp skulle kunna användas till. Vilket på modern nomenklatur skulle vara stödpunkter för specialförband i händelse av att en väpnad konflikt eller uppdrag i fredstid.11 Att faciliteter förvärrades under det kalla kriget av dels, Sovjetunionen, dels Warszawapaktsländer har tidigare berörts på denna blogg.12 Vad som är intressant, är att mönstret förefaller återupprepas och i sådant fall blir frågan varför det upprepas i vår nutid?
Leijonhielms uppgifter korrelerar väl med seniorprofessor Wilhelm Agrell i underrättelseanalys uppgifter kring hur underrättelseofficerare skulle innästla Sverige innan att krigsutbrott, där det får förutsättas att de var tvungen att befinna sig i någon byggnad för att lösa sina uppgifter. Vilket den amerikanska underrättelsetjänstens, Central Intelligence Agency, uppgifter även tyder på.13 Vad som dock är intressant med Wilhelm Agrells uppgifter är att han även berör en förändring i underrättelsebilden. Initialt rörde det sig om underrättelseofficerare i reserven som skulle innästla Sverige och rapportera information kring förbandsrörelser o.dyl. Därefter blev det att dessa underrättelseofficerare skulle rapportera målval för sovjetiska Spetsnazförband,14 d.v.s. jägar- alt specialförband. Vilket torde indikera att ett större behov även fanns för stödpunkter för dessa innästlade förband och inte enbart underrättelseofficerare.
Varför blir då Agrells och Leijonhielms uppgifter intressanta? Den övergripande aspekten är att under den senare delen av det kalla kriget främst fann två normerande typfall för ett väpnat angrepp mot Sverige. Det ena var kustinvasion, det andra var över landgräns.15 Utgår vi från det första typfallet d.v.s. kustinvasion men även luftlandsättningen och när hotet om ett väpnat angrepp antogs vara som störst d.v.s. under 1980-talet, förefaller Sovjetunionen enligt svensk underrättelsetjänst haft en begränsad förmåga att genomföra en kustinvasion men även operativa och strategiska luftlandsättningar.16 Vad avser det andra typfallet invasion över landgräns d.v.s. att Sovjetunionen skulle stridit sig igenom Finland och därefter in på svenskt territorium, förefaller det även råda en del skilda meningar om Sovjetunionen verkligen hade klarat det. Enligt svensk underrättelsetjänst fanns det få förutsättningar för Sovjetunionen att genomföra ett storanfall på Nordkalotten under 1980-talet. Sovjetisk planering för detta förefaller dock funnits, där den övergripande målsättning för ett sådant angrepp förefaller varit att nå Bodö i Norge.17 Totalt räknande Sverige med att Sovjetunionen skulle vara tvungen att avsätta minst tio divisioner för att uppnå sin målsättning. Men en sådan koncentration av sovjetiska markstridsförband på Nordkalotten räknandes det med att svensk, finsk eller NATO underrättelsetjänst skulle erhålla en förvarning. Den svenska mobiliseringen antogs dock ta minst 14 dygn att genomföra i övre Norrlands militärområde (MILO ÖN), samt att denna kunde påverkas genom flygangrepp mot broförbindelser främst i älvdalar.18
Detta var således de två typfall Sverige såg framför sig och det förefaller som beskrivits ovan, funnits substans i dem. Sovjetunionen å sin sida, förefaller sett att Sverige kunde utgöra ett baseringsområde för en invasion över havet mot Baltikum eller tillsammans med NATO förband i övre Norrland genomföra en invasion över landgräns och hota den sovjetiska norra marinens baseringsområden på Kolahalvön.19 När USA påbörjade sin förhandslagring under 1980-talet i Norge förefaller det, även, utgjort ett sådant upplevt hot mot Sovjetunionen att dess Ambassadör i Sverige framförde att Sovjetunionen kunde komma att genomföra överflygning av Sverige. Främst av Nedre Norrlands Militärområde (MILO NN) för att genomföra flygangrepp mot dessa i händelse av en väpnad konflikt.20 Vilket sannolikt indirekt hade involverat Sverige i en stormaktskonflikt.
Sovjetunionen förefaller även sett framför sig att NATO luftstridskrafter skulle genomföra överflygningar av Sverige för att genomföra flygangrepp i Sovjetunionen.21 Därutöver förefaller man antagit att Sveriges marina stridskrafter skulle agera tillsammans med NATO i händelse av en väpnad konflikt, vilket även hade förändrat styrkeförhållandena i Östersjön till de västliga ländernas fördel.22 Här kan det även tänkas att Sovjetunionen antog att det svenska flygvapnet, som var Europas tredje största under slutskedet av det kalla kriget, kunde förstärka NATO luftstridskrafter likt de antog med den svenska Marinen.23 Vilket även hade förändrat styrkeförhållandena i Norra Europa till de västliga ländernas fördel. Därutöver använde Sverige även argumentet att de kunde gå över till NATO vid Sovjetiska påtryckningar.24 Vilket säkerligen stärkte Sovjetunionens uppfattning om att Sverige skulle stödja NATO i händelse av en väpnad konflikt. Till detta skall även föras Sveriges hemliga västsamarbete samt USA säkerhetsgaranti till Sverige.25
Sveriges försvar under det kalla kriget var till huvudsak ett mobiliseringsförsvar där armén utgjorde merparten utav det.26 Marinen och Flygvapnet hade dock en högre beredskap.27 För att den svenska Försvarsmakten skulle kunna möta ett hot i god tid, krävdes en väl utbyggd och fungerande underrättelsetjänst. Denna underrättelsetjänst skulle fungera som en form av larmklocka och medge att Sverige hann mobilisera innan en väpnad konflikt bröt ut.28 Det flygvapnet och marinen även kunde genomföra med sin högre beredskap, och som fjärrstridskrafter, var att skapa tid för att möjliggöra en mobilisering av den stora fältarmén.
Återgår vi till de två tidigare typfallen för invasion av Sverige. Skulle det kunna skrivas att det även fanns ett tredje, om än att det tredje förefaller förutsetts utgöra starten för de två beskriva. Det tredje typfallet blir vad som genom åren bl.a. benämnts, kuppanfall, överraskande angrepp eller strategiskt överfall. Här får ett rimligt antagande utifrån de svenska förutsättningarna vara att som minst skulle marinen och flygvapnet påverkas initialt vid det överraskande angreppet.29 Det får även anses som rimligt att den högsta och centrala ledningen av Sverige hade påverkats i någon form vid ett överraskande angrepp under det kalla kriget samt för totalförsvaret viktig infrastruktur.30 Vilket för oss fram till en sovjetisk stridsplan som ej diskuterats i någon nämnvärd omfattning.
Vid ett vittnesseminarium kring den svenska beredskapen mot överraskande angrepp framförde Kommendören Emil Svensson att denne hade intervjuat den tidigare sovjetiske Amiralen Vladimir Bezkorovajnij som bl.a. var chef för den sovjetiska norra marinens strategiska kärnvapenubåtar. Enligt denne sovjetiske amiral fanns det aldrig några egentliga planer på att invadera Sverige. Utan den sovjetiska planen var att nedkämpa det svenska luftförsvaret och de svenska marina stridskrafterna, om inte den svenska politiska ledningen medgav sovjetiska överflygningar av svenskt territorium. Nedkämpning av det svenska luftförsvaret och de marina stridskrafterna skulle genomföras med sovjetiska spetsnazförband samt dess frontflyg.31 Metoden för innästling förefaller förändrats för de sovjetiska spetsnazförbanden under 1980-talet. Innästling skulle nu genomföras innan den väpnande konflikten bröt ut maa. låg tillgänglighet på transportflyg.32
Michael Fredholm hänvisar även till dessa uppgifter av Emil Svensson i sin bok Hemligstämplat: Svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Han falsifierar dem inte på något sätt. Utan snarare ges en tydligare bild utav behovet att påverka det svenska luftförsvaret och de marina stridskrafterna. För att Sovjetunionen skulle kunna agera i norra och centrala Atlanten med sina förband, vilket även andra påtalat bl.a. för att skapa sitt s.k. bastionförsvar på Kolahalvön men även för att påverka sjöförbindelserna i Atlanten.33 Finns det en rimlighet i en sådan stridsplan? Sovjetunionen förefaller haft begränsningar under 1980-talet i sin landstigningskapacitet men även med transportflyg, ett anfall genom Finland för att påverka Sverige hade kunnat vara ett kostsamt projekt. Därtill en rädsla att svenska luft- och sjöstridskrafter kunde ansluta sig till NATO vilket ur ett sovjetiskt men även ryskt perspektiv får ansetts utgöra ett stort hot mtp. vilken vikt de sätter vid styrkeförhållanden.34 Därmed blir en dylik stridsplanen rimlig.
Efter denna relativt långa utläggning går vi tillbaka till kärnfrågan om plattformar. Om nu dessa underrättelseofficerare men även special- och jägarförband innan en väpnad konflikt hade påbörjats skulle kunna lösa, dels sina inhämtningsuppgifter, dels sina stridsuppgifter när den väpnade konflikten påbörjas kommer det krävas någon form av logistik bakom det hela. Framförallt någonstans varifrån de kan antingen inhämta information eller förbereda sig. Ergo hus, lägenheter eller andra byggnader d.v.s. plattformar. Vad som dock inte berörs är vad som skulle kunna beskrivas tillfälliga plattformar. I Michael Fredholms bok framkommer det att den s.k. TIR-trafiken även hade till uppgift att undersöka förhållanden vid vandrarhem och hotell, vilket skulle kunna anses utgöra tillfälliga plattformar, enl. en promemoria från den polska underrättelsetjänsten. TIR-trafiken kunde enl. den promemorian även användas för att förflytta materiel och vapen.35 I mer modern tid har det även framkommit att bl.a. amerikanska specialförband använda sig av förslutna lastbilar för att innästla mot mål i Afghanistan.36 Varvid det kan tänkas att detta möjligen även utgjorde en innästlingsmetod för sovjetiska spetsnazförband i händelse av en väpnad konflikt under det kalla kriget. Dock får olika metoder med hjälp av sjötransport även ses som möjliga, dels för att kunna innästla Sverige, dels för att enbart ta sig fram till ett mål.37
Således utgående från 3M, Mål – Medel – Metoder, går det att konstatera att en målsättning för Sovjetunionen under det kalla kriget förefaller varit att påverka det svenska luftförsvaret och våra marina stridskrafter. Främst för att säkerställa att den egen styrkebalansen i Östersjön men även i Nordeuropa var till Sovjetunionens fördel, i händelse av en väpnad konflikt. Medlet för att lösa denna uppgift, åtminstone under den senare delen av det kalla kriget torde varit Sovjetunionens Spetsnazförband samt dess attackflyg. Metoden för att kunna lösa denna uppgift torde varit att innan den väpnande konflikten bröt ut, innästla och utplacera de förband som skulle, dels självständigt påverka mål, dels leda in indirekta bekämpningsmedel såsom attackflyg mot mål. Dessa förband torde behövt skydd och skyl för att kunna lösa sina uppgifter varvid t.ex. hus införskaffades för att härbärgera dessa enheter, dels före en uppgifts lösande, dels efter en uppgifts lösande.
Spolar vi fram bandet till nutid. Sedan säkerhetsläget tydligt, för den breda allmänheten, försämrades 2014 har den svenska Säkerhetspolisen delgivit att Ryssland, dels genomför krigsförberedelser på svenskt territorium,38 dels förefaller genomfört s.k. strategiska inköp nära militära objekt. Därutöver har den svenska säkerhetspolitiska linjen från att varit dold under det kalla kriget, blivit offentlig nu så till den grad att det öppet delges att vår operationsplanering d.v.s. krigsplanläggning skall genomföras tillsammans med västliga länder.39 Det torde innebära för Ryssland, likt det gjorde för Sovjetunionen, att styrkekorrelationen är till en nackdel om det svenska luftförsvaret tillsammans med de marina stridskrafterna gör gemensam sak med de västliga länderna i händelse av en väpnad konflikt. Att svenskt territorium även torde vara av intresse både för västliga länder men även Ryssland har beskrivits i bl.a. den senaste Försvarspropositionen.40 Vilket torde innebära att som minst behovet finns att omgående kunna påverka minst luftförsvaret samt de marina stridskrafterna. Men även den s.k. högsta och centrala ledningen. Förmågan att genomföra luftlandsättningar och landstigningar får fortsatt anses vara låg om det ej rör tydligt begränsande målsättningar. Vilket beskrivits i en rad inlägg på denna blogg. Varvid agerande med specialförband och sannolikt ballistiska- och kryssningsrobotsystem utgör lösningen istället för frontflyg som under det kalla kriget. Detta kommer kräva att s.k. plattformar finns tillgängliga för att lösa dessa enheters uppgifter.
Avslutningsvis, ur detta perspektiv bör synnerligen hotbilden från specialförband tillsammans med andra okonventionella påverkansmetoder beaktas. Varvid det får anses något olyckligt att det ej genomförts en större satsnings på säkerhetsförbandsstrukturen i det nuvarande Försvarsbeslutet. Om än att lokalförsvarsbataljonerna till del kan vara påverkande mot specialförband mtp. att de kommer bevaka alt. skydda troliga objekt som skall påverkas av dessa förbandstyper.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Aftonbladet 1 (Svenska)
Central Intelligence Agency 1, 2 (Engelska)
Dagens Nyheter 1 (Svenska)
Regeringskansliet 1, 2, 3 (Svenska)
Sveriges Radio 1 (Svenska)
Säkerhetspolisen 1, 2 (Svenska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1 (Svenska)
Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017.
Björeman, Carl. Var vi redo? Svenska armén under kalla kriget. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2013.
Fredholm, Michael. Hemligstämplat: svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Stockholm: Medströms bokförlag, 2021.
Fury, Dalton. Kill Bin Laden: a Delta Force Commander's account of the hunt for the world's most wanted man. New York: St. Martin's Press, 2008.
Grahn, Jan-Olof. Om svensk signalspaning: Kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019.
Gustafsson, Bengt. Det "kalla kriget": några reflexioner. Stockholm: Försvarshögskolan, 2006.
Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.
Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008.
Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017.
Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019.
Ulfving, Lars. Rysk krigskonst: en introduktion till den ryska militärvetenskapen sedd i ett militärteoretiskt, empiriskt och historiskt perspektiv. Stockholm: Försvarshögskolan, 2005.
Wallerfelt, Bengt. Den hemliga svenska krigsplanen. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2016.
Slutnoter
1 Jägarchefen. Bilhandlare, Sommarstugor och Skärgårdsöar. 2015. https://jagarchefen.blogspot.se/2015/08/bilhandlare-sommarstugor-och.html (Hämtad 2021-01-10)
Jägarchefen. Sommarstugor, Hotell och Gränsstationer. 2016. https://jagarchefen.blogspot.se/2016/10/sommarstugor-hotell-och-gransstationer.html (Hämtad 2021-01-10)
Jägarchefen. Bland Bowlinghallar och Fritidsfastigheter. 2017. https://jagarchefen.blogspot.se/2017/03/bland-bowlinghallar-och.html (Hämtad 2021-01-10)
2 Ibid.
3 Aftonbladet. Granlund, Jan. Aftonbladet. Säpo varnar för ryska kontakter med politiska grupper i Sverige, Samtidigt undersöks mystiska markköp nära militära objekt. 2019. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Mg4pKm/sapo-varnar-for-ryska-kontakter-med-politiska-grupper-i-sverige (Hämtad 2021-01-10)
Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens årsbok 2018. Stockholm: Säkerhetspolisen, 2019, s. 4, 30.
4 Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens årsbok 2014. Stockholm: Säkerhetspolisen, 2015, s. 28.
5 SOU 2019:34. Förbättrat skydd för totalförsvaret. s. 21.
6 Jägarchefen. Bilhandlare, Sommarstugor och Skärgårdsöar. 2015. https://jagarchefen.blogspot.se/2015/08/bilhandlare-sommarstugor-och.html (Hämtad 2021-01-10)
7 Petersson, Magnus (red). Utländska direktinvesteringar i skyddsvärda branscher: En studie av risker, branscher och investerare. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2020, s. 64.
8 SOU 2019:34. Förbättrat skydd för totalförsvaret. s. 124.
9 Ibid. s. 17, 25.
10 Prop. 2020/21:30. Totalförsvaret 2021–2025. s. 60.
11 Aftonbladet. Granlund, Jan. Aftonbladet. Säpo varnar för ryska kontakter med politiska grupper i Sverige, Samtidigt undersöks mystiska markköp nära militära objekt. 2019. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Mg4pKm/sapo-varnar-for-ryska-kontakter-med-politiska-grupper-i-sverige (Hämtad 2021-01-10)
Dagens Nyheter. Sverige behöver lagstiftning mot ryska köp av känsliga fastigheter. 2019. https://www.dn.se/debatt/sverige-behover-lagstiftning-mot-ryska-kop-av-kansliga-fastigheter/ (Hämtad 2021-01-10)
Fredholm, Michael. Hemligstämplat: svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Stockholm: Medströms bokförlag, 2021, s. 300-301.
12 Jägarchefen. Bland Bowlinghallar och Fritidsfastigheter. 2017. https://jagarchefen.blogspot.se/2017/03/bland-bowlinghallar-och.html (Hämtad 2021-01-10)
13 Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017, s. 279.
Central Intelligence Agency. USSR General Staff Manual on the Principles of the Organization and Conduct of Operational Reconnaissance in a Front Offensive Operation. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1978, s. 39-40, 150-152, 165-166.
14 Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017, s. 279-280.
15 Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 36.
16 Grahn, Jan-Olof. Om svensk signalspaning: Kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019, s. 65-68.
17 Fredholm, Michael. Hemligstämplat: svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Stockholm: Medströms bokförlag, 2021, s. 121-122, 270.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 265-266.
18 Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 59-60.
19 Fredholm, Michael. Hemligstämplat: svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Stockholm: Medströms bokförlag, 2021, s. 122-123, 274.
20 Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 252.
21 Ibid. s. 114, 258.
22 Ibid. s. 260.
23 Ibid. s. 269.
24 Ibid. s. 283.
25 Ibid. s. 314-321, 499, 525, 528.
26 Wallerfelt, Bengt. Den hemliga svenska krigsplanen. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2016, s. 295.
27 Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019, s. 185-186.
28 Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 200, 214.
29 Gustafsson, Bengt. Det "kalla kriget": några reflexioner. Stockholm: Försvarshögskolan, 2006, s. 31.
Björeman, Carl. Var vi redo? Svenska armén under kalla kriget. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2013, s. 133.
30 Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007, s. 64.
Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019, s. 173.
31 Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008, s. 23-24.
32 Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Spetsnaz Forces and Means in a Front Offensive Operation. Washington DC: Central Intelligence Agency, 1987, s. 9.
33 Fredholm, Michael. Hemligstämplat: svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Stockholm: Medströms bokförlag, 2021, s. 123.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 264.
34 Ulfving, Lars. Rysk krigskonst: en introduktion till den ryska militärvetenskapen sedd i ett militärteoretiskt, empiriskt och historiskt perspektiv. Stockholm: Försvarshögskolan, 2005, s. 120-123.
35 Fredholm, Michael. Hemligstämplat: svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Stockholm: Medströms bokförlag, 2021, s. 201, 204.
36 Fury, Dalton. Kill Bin Laden: a Delta Force Commander's account of the hunt for the world's most wanted man. New York: St. Martin's Press, 2008, s. 8-9, 13-19.
37 Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007, s. 63, 75-81.
38 Sveriges Radio. Wettre, Karin. Säpo: Rysk aktivitet i Sverige krigsförberedande. 2014. https://sverigesradio.se/artikel/5830857 (Hämtad 2021-01-10)
39 Regeringsbeslut. Inriktning för Försvarsmakten 2021–2025. 2020. s. 3.
40 Prop. 2020/21:30. Totalförsvaret 2021–2025. s. 60-61.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar