Den svenska linjen?

Reflektion

Den 06JAN2022 uttalade sig Sveriges Statsminister, Magdalena Andersson, rörande det aktuella säkerhetspolitiska läget med ett pressmeddelande. Pressmeddelandet var kort och koncist, vad som dock kan ifrågasättas är varför inte Ryssland utpekades explicit av Statsministern som orsaken till pressmeddelandet. Nu blir det implicit, varvid läsaren måste tolka det eller att nyhetsbolag genomför en tolkning och förmedlar den, utifrån de faktorer som framförs i pressmeddelandet såsom försämrat säkerhetsläge i vårt direkta närområde, ifrågasättande av den europeiska säkerhetsordningen med mera. Detta kan jämföras med Finlands President, Sauli Niinistö, nyårstal där mer eller mindre samma säkerhetspolitiska faktorer framfördes som i den svenska Statsministerns pressmeddelande, men Ryssland utpekades explicit som orsaken.

Att Statsministerns uttalande inte kommit tidigare kan säkerligen härledas till att Sveriges Utrikesminister, Ann Linde, genomfört en tjänsteresa till USA mellan den 05-08JAN2022 för att bland annat träffa dess vice utrikesminister, Wendy Sherman, dess biträdande nationella säkerhetsrådgivare, Jonathan Finer, med flera. Där Utrikesministern bland annat diskuterat det så kallade ryska säkerhetsförslaget, som i grunden kan förändra hela den europeiska säkerhetsordningen. Varvid det är intressant att notera hur tydlig Utrikesministern är i förhållande till Statsministerns pressmeddelande. På motsvarande sätt var Försvarsminister, Peter Hultqvist, tydlig med vad det ryska så kallade säkerhetsförslaget innebar, innan Statsministerns pressmeddelande.

Sveriges Överbefälhavare, General Micael Bydén, får anses utgöra den myndighetsperson som varit mest tydlig med vad konsekvenserna av de nuvarande ryska agerandet innebär praktiskt för Sverige, men även vad konsekvenserna kan bli för svensk säkerhetspolitik i förlängningen om de skulle realiseras. Där det sistnämnda kanske snarare borde framkommit i Statsministerns pressmeddelande då det är den politisk-strategiska nivån som fastställer den svenska säkerhetspolitiska linjen och Försvarsmakten utgör en delmängd av flertalet myndigheter som exekverar den. Vad avser den politisk-strategiska nivån är det även intressant att notera diskrepansen i vad som förmedlats på det sociala mediet Twitter efter samtalet mellan Nato:s Generalsekreterare, Jens Stoltenberg, och Sveriges Statsminister den 07JAN2022 avseende den nuvarande säkerhetspolitiska situation. Där den första parten skriver om Ukraina och Ryssland emedan den andra parten framför vikten av att upprätthålla den europeiska säkerhetsordningen.

Men, vad som blir synnerligen intressant och skulle kunna tolkas, och sannolikt tolkas av både den ryska Ambassaden i Sverige men även den ryska Generalstaben samt Utrikesministeriet i Moskva, som en tydlig strategisk signalering mot Ryssland är det som även framförs på den svenska Statsministerns officiella Twitter konto efter samtalet med Nato:s Generalsekreterare. I form av att ett ytterligare fördjupat samarbete mellan Sverige och Nato förefaller kunna påbörjas. Vilket utifrån den nuvarande säkerhetssituationen i sådant fall får anses utgöra ett lovvärt initiativ. Dock innebär ett ytterligare fördjupat samarbete, i förhållande till det vi redan har med den västliga försvarsalliansen Nato, inte säkerhetsgarantier vilket Nato:s Generalsekreterare framfört tidigare. Häri uppstår även frågan hur pass mycket kan man fördjupa ett samarbete utan att de facto bli medlem? Varvid Riksdagen kanske bör föra en ordentlig diskussion kring den så kallade Nato optionen som en majoritet i Riksdagen vill införa, men även vad ett Nato medlemskap de facto innebär för Sverige utifrån det nuvarande säkerhetsläget och inte kategoriskt framföra det hela som en så kallad icke-fråga.

Sverige har under ett antal decennium kunnat påvisa en relativt stabil säkerhetspolitisk linje med en bred majoritet bakom den i Riksdagen, det har oftast uppnåtts ett konsensus kring linjen. Vad som kan noteras sedan 2008 är att den svenska säkerhetspolitiska linjen blivit allt mer divergerande trots ett ökat säkerhetshot mot vårt land. Kort sagt, desto allvarligare hotbilden blir desto mer osammanhängande blir bilden av en sammanhållen svensk säkerhetspolitisk linje. Trots ett nyligen fattat försvarsbeslut, med en omfattande säkerhetspolitisk analys, får både analysen men även försvarsbeslutet anses överspelad i skrivande stund. Det vill säga de säkerhetspolitiska läget har återigen förändrats. Även om de stundande förhandlingarna kring det ryska säkerhetsförslaget från och med den 10JAN2022 enbart slutar i diskussioner har inte säkerhetsläget blivit bättre av det, utan vi befinner oss troligtvis i början av en markant försämring utav säkerhetsläget i och med det tydliga agerandet av Ryssland i säkerhetsfrågan kring dess närområde.

Avslutningsvis, det nuvarande säkerhetspolitiska läget får anses som allvarligt utifrån mängden analytiker men även Statsministrar, Premiärministrar och Presidenter som uttalat sig i frågan runt om i Europa. Därmed krävs även klarspråk och en tydlig och sammanhållande linje utav Sverige. Linjen divergerar för mycket nu för att kunna anses som trovärdig, vilket i slutändan kan exploateras till vår nackdel. Därutöver, desto mer den divergerar i den interna svenska debatten desto otydligare blir den för medborgarna i vårt land varvid försvarsviljan kan påverkas menligt.

Have a good one! // Jägarchefen