Analys
Allmänt.
Under den gångna veckan har vi kunnat läsa hur Armenien har
meddelat att man kommer ansluta sig till den Ryska tullunionen som på
sikt syftar till att integreras i den Euroasiska unionen. Likväl har
EU krävt svar från Armenien kring dess anslutande till
tullunionen. Att Armenien skulle kunna vara med i båda är föga
troligt, realpolitiken fick ge vika för en möjlig Europeisk
anslutning.
Carl Bildt uttalade sig
även i veckan rörande situationen med Ukraina, Moldavien,
Armenien och Georgien. Det han uttalade sig kring var
att de utsätts för kraftiga påtryckningar från Ryssland att
avbryta sitt Västliga samarbete och därmed knytas närmre Ryssland
och i förlängningen dess Euroasiska union. Detta är mycket bra för det visar för Ryssland att nu är gränsen nåd för vad väst tolererar.
Varför är då dessa
länder som ligger så pass långt från oss i Sverige viktiga för
vår händelseutveckling? Samt vad har dels
Ryssland för intresse av dem dels den Europiska unionen för
intresse av dem? Samtliga tre frågeställningar är mångfacetterade
och dubbelbottnade men förhoppningsvis lyckas jag reda ut delar av
det.
Å ena sidan vad detta
främst handlar om ur Rysk synvinkel är att man vill begränsa de
västliga staternas inflytande och dess samarbetsorganisationer i
dess närområde, då främst den Europeiska Unionen och NATO. Ser
man till fördelningen av länderna kring dess närområde börjar de
bli färre och färre som ej är anslutna till någon eller både av
dessa sammanslutningar, varvid Ryssland agerar mer och mer offensivt
för att dessa länder ej skall ingå i någon av dessa
sammanslutningar.
Å andra sidan handlar
det om för den Europeiska unionen att stärka sina medlemsländer
ekonomi genom att öppna upp nya marknader i t ex Ukraina,
Moldavien och Georgien. Att något av dessa tre länder
kommer anslutas till NATO finner jag föga troligt. Med tanke på
reaktionen Premiärminister Dmitry Medvedev gav i Juni 2013, kring
vad som skulle ske om Finland eller Sverige blev medlem i NATO. Så
skall man betänka vilka åtgärder man kan tänkas vidta, för att
förhindra ett NATO medlemskap för en nation som man har en gemensam
gräns med.
Likväl är det en fråga
om NATO vill ha med fler Östeuropeiska länder. Med tanke på hur
Tyskland ställde sig till framtagandet av försvarsplaneringen för
Polen och Baltikum efter Georgienkriget 2008. Så ger det en
fingervisning om att nu när Ryssland är starkare att man dels
kan vara splittrad inom organisation dels inte vill störa
relationerna med Ryssland kring en sådan fråga.
Likväl i och med att
Sveriges ekonomi är så pass integrerad med resterande Europeiska
länder är det tydligt att Sverige tjänar på att ett
frihandelsavtal utvecklas med de östliga länderna. Dock har vi mer
eller mindre Ryssland som grannland vilket gör att vi hamnar inom
dess intressesfär. Vilket med all tydligt visades ifjol när den
ryske generalstabschefen gav sin syn på Sverige och Finland. Således
som vi kommer se längre fram i inlägget så utövas tydliga och
kraftiga påtryckningar från Rysk sida mot dess grannländer. I och
med att vi ligger de facto i Rysslands intresesfär så bedömer jag
att vi inte är fredade på något sätt mot dessa, infinner sig bara
tillfället/händelse så kommer Ryssland börja utöva påtryckningar
även mot oss.
Således kan vi redan här se att Sverige som nation i högsta grad påverkas utav
Rysslands nuvarande utrikespolitik. Under hela kalla kriget visste
Ryssland vart man hade Sverige dvs i den västliga sfären. Sverige
var där öst och väst möttes. Nu har man den forna motståndaren
NATO direkt vid sin gräns. Skulle Sverige och/eller Finland gå med
i NATO så kommer Östersjön de facto bli ett innanhav som
kontrolleras av NATO vilket skulle försvåra t ex Ryska
flottrörelser markant, detta är något man vill undvika och bedömt
till varje pris.
Likväl kommer hela
Rysslands västliga landgräns vara angränsande till NATO om Finland
går med. Detta är bedömt något man kommer ha mycket svårt att
acceptera. Således om vi påverkades av Sovjetunionen under det
kalla kriget så kommer vi påverkas i än större grad av Ryssland i
vår post kalla kriget era. Främst för att Ryssland historiskt
alltid har strävat efter att vidga sina landgränser eller utnyttja
buffertstater för att skydda "moderlandet".
Moldavien.
Är ett av Europas fattigaste länder som ligger mellan Ukraina och
Rumänien. Landet är kraftigt beroende av import av rysk energi i
form av gas. Det viktigaste exportlandet av egen producerade varor är
Ryssland dess viktigaste importpartner är Ukraina medan Ryssland där
är rankad som trea totalt sett, bortsett från energi behovet.
Landet har främst två
stora politiska grupperingar dels ett kommunistiskt parti dels
ett samlingsparti bestående av tre partier som är väst orienterat.
Det kommunistiska partiet är det enskilt största partiet. Under
första halvan av 2013 har landet upplevt en politisk instabilitet.
Den sittande regeringen blev i Mars 2013 misstroendeförklarad dels
av kommunisterna dels av vänsterorienterade delar i
samlingspartiet.
Beroendet av importen av
energi är något som Ryssland är fullt medveten om samt att
Moldavien försöker få sina energi behov mer västorienterad. Det
har till och med gått så långt att Rysslands biträdande
premiärminister Dmitry Rogozin har (121116) bett Moldavien att avstå
från EU s k tredje energipaket i och med att Ryssland motsätter sig
ett mer västorienterat energiberoende.
I slutet av Augusti 2013
(130826) meddelade man att man skall ansluta sig till det Europeiska
distributionsnät för gas. Detta för att bryta sitt beroende från
sin nuvarande enda gasleverantör dvs Ryssland. Detta kommer
möjliggöra för Moldavien att täcka cirka en tredjedel av dess
energibehov. Detta bedöms vara klart vid tredje/fjärde kvartalet
2014.
Dmitry Rogozin Rysslands
vice Premiärminister uttalade sig vid ett statsbesök (130902-3) i
Moldavien rörande samarbeten med EU. Vad han syftade på var att
det kunde resultera i att man skulle kunna utsättas för liknande
åtgärder som Ukraina med uttalandet "Energileveranser är
viktiga vid vinterns antågande. Jag hoppas att ni inte kommer
frysa".
Om ni kommer ihåg så var det samma man som
uttalande sig i Januari i år rörande sjösättningen av en ny
robotubåt på Twitter med kommentaren ”Skaka borgare! Ni är
färdiga!”.
Dock är detta kring
gasleveranserna enbart en del i den uppblossade konflikten mellan
Moldavien och Ryssland rörande dess närmande mot EU. Öster om
floden Dnestr finns utbrytarrepubliken Transnistrien. Detta
område består i huvudsak av en slavisk majoritet (Ukrainare och
Ryssar). Ryssland har haft militär trupp där sedan 1991. Vid samma
statsbesök uttalade sig även Dimitry Rogozin kring det området.
Han sade att "Moldavien kommer förlora Transnistrien om man
fortsätter att närma sig den Europeiska unionen". Likväl
hotade man med att införa handelsbegränsningar mellan Ryssland och
Moldavien om man valde att fortsätta på en inslagna vägen mot ett
frihandelsavtal med EU.
Att beakta med Moldavien
är att Ryssland har militär trupp i utbrytarrepubliken
Transnistrien. Styrkan utgörs av en styrka på cirka 1,200
man i en fredsbevarande styrka och ungefär lika stor mängd trupp
för bevakning av vapen- och ammunitionsförråd i området, den
totala numerären uppges vara cirka 2,500 soldater med tillhörande
utrustning i området.
Utnyttjar en vice
Premiärminister en sådan retorik mot en annan suverän nation är
det läge att börja dra öronen åt sig. Oaktat om han inte tänkte
sig för eller menade det så visar detta tydligt på vad Ryssland är
beredd att genomföra och hur man är beredd att behandla andra
suveräna nationer. En liknelse är den försupne Boris Jeltsin ingen
tog han riktigt på allvar men man var tvungen att förhålla sig
seriöst till han för han hade koderna till kärnvapnen. Nu börjar
en stor del av de viktigare beslutsfattarna i den styrande "trojkan"
i Ryssland uppvisa ett mer och mer aggressivt förhållningssätt
till omvärlden, då är det även dags att Västvärlden börjar
reagera.
Ukraina.
Återigen likt Moldavien så har Ukraina för avsikt att underteckna
frihandelsavtal med EU i November 2013. Konflikten som uppstod i
Augusti kräver inga djupare beskrivningar dels har media belyst den
dels finns ett långt inlägg kring det här på bloggen.
Vad som skett sedan
konflikten är att i slutet av Augusti, meddelade Ukraina att man
vill komma fram till en lösning med dess handel till och från
Ryssland. Det man har förslagit från Ukrainsk sida är att man
skall utveckla ett separat avtal som bygger på principerna från
världshandelsorganisationen (WTO). Dock så påtalade man i samma
andetag att Ukrainas strävan att få igenom sitt frihandelsavtal med
EU kommer fortsätta så att detta kan undertecknas i November 2013.
I början av September
(130903) så uppmanade Ukrainas President sitt parlament att driva på
utvecklingen kring de nödvändiga lagar, förordningar o dyl som
krävs för att uppnå den status som EU ställer på Ukraina för
att få kunna ingå ett frihandelsavtal med dem.
Återigen har Ryssland
påtalat för Ukraina att man kan få billigare gas om man väljer
att gå med i den Rysk ledda tullunionen. Något som President Viktor
Yanukovich ansåg var "förnedrande" att under
sådana premisser gå med på.
Den stora "klon"
i hela frihandelsavtalet är dock President Viktor Yanukovich
fängslade politiska rival och Ukrainas f d Premiärminister Yulia
Tymoshenko. EU ställer som krav på Ukraina att hon skall friges
något som Yanukovich säger att han ej har befogenhet att genomföra,
men gör anspelningar om en möjlig lagförändring som skulle kunna
möjliggöra detta.
Friger inte President
Viktor Yanukovich, Tymoshenko så kommer bedömt inte EU underteckna
något frihandelsavtal med Ukraina. Yanukovich vet även att
Tymoshenko är en säker rival som kan få bort han från makten vid
President valen 2015 i Ukraina. Därav är det dels
frihandelsavtalet med EU som står på spel dels hans
fortsatta position som President i Ukraina.
Utöver det synliga som
sker avseende handelskonflikten så finns det indikationer på att
Ryssland försöker påverka de Rysstalande regionerna i Ukraina d v
s dess östra och södra delar samt Krimhalvön
till att opponera mot det tänkta frihandelsavtalet med EU. Likväl
så försöker det Ukrainska kommunistpartiet att genomföra en
namninsamling där man försöker nå upp till 4 miljoner
undertecknade för att möjliggöra en folkomröstning (3 miljoner
undertecknade är kravet) kring frihandelsavtalet.
Att konflikten mellan
Ukraina och Ryssland kommer eskalera under hösten kring dels
EU frihandelsavtal dels tullunionen är mycket troligt. Men
precis som många poängterar så kan mycket väl President Viktor
Yanukovich eget agerande kring Tymoshenko spela Ryssland i händerna.
Att EU kommer vika på denna fråga är föga troligt dels så
kommer de tappa allt förtroendekapital kring begreppet "Rule of
law" dels skulle det spela Ryssland rätt i händerna att
kunna utnyttja då frågor kring mänskliga rättigheter kommer upp.
En annan faktor som
man måste fråga sig är, kommer den Ukrainska industrin med dess
”oligarker" ställa upp på frihandelsavtalet, det är de
facto dessa som kommer förlora pengar på att Ryssland mer eller
mindre stänger sin gräns. För att EU kommer kunna täcka det
export glapp som uppstår av Ukrainska varor på ett sådant agerande
är inte troligt, så att Ryssland kommer mobilisera dessa i sin
kampanj under hösten för att spoliera frihandelsavtalet är mycket
troligt.
Georgien.
Likt de tidigare länderna strävar man efter att underteckna ett
frihandelsavtal med EU i november 2013. Dock så strävar även
Georgien efter ett NATO medlemskap, något som Ryssland kraftigt
opponerar sig mot.
Premiärminister Bidzina
Ivanishvili gjorde i början av September ett uttalande kring den
Euroasiska unionen att den mycket väl skulle kunna vara något för
Georgien om den låg i dess strategiska intresse. Detta uttalande kom
att utlösa en storm av protester i Georgien som efter kriget 2008
mot Ryssland inte har goda förbindelser med dem samt inte ser med
blida ögon på Ryssland dels på grund av kriget 2008 dels
på grund av behandlingen av dem under Sovjettiden.
Ett exempel på hur man
ser på dels Ryssland dels
Sovjettiden är förstörelsen av Stalin monument i Georgien. Bara
under 2013 har tre stycken monument förstörts. Något som
rapporteras i Ryssland och definitivt kan tänkas utnyttjas mot
Georgien likt flytten av krigsmonumentet i Estland som orsakade dels
kravaller dels bedömt en elektronisk attack mot Estland pga
flytten av statyn.
Att trycket på Georgien
att dels gå med i tullunionen dels den Euroasiska
unionen kommer öka är tydligt detta främst pga Armeniens
deltagande i tullunionen. I och med att Armenien är avskuren från
Ryssland så fyller tullunionen föga effekt m h t att de två enda
transportmedlen som kan utnyttjas just nu är flyg och fartyg.
Här skall dock
beaktas att relationerna mellan Ryssland och Georgien är mycket
frostiga och att man skall kunna underkuva Georgien med hot o dyl
liknade det t ex Moldavien har fått höra den senaste veckan är
föga troligt. Ryssland har så sett inget effektivt vapen mot
Georgien.
Att Georgien strävar
efter att blidka de västliga samarbetsorganisationerna EU och NATO
är tydligt man har genomfört en lång rad reformer för att uppnå
de västliga kraven. Dock så har de en lång väg kvar att vandra
fortfarande inom politiken samt hos befolkningen innan främst dessa
västliga värderingar även tillämpas.
Det finns även en
begynnande och mycket oroväckande utveckling i Georgien.
Nationalistiska tongångar och "äldre" moraliska
värderingar har fått ett starkt fotfäste under de senaste åren,
främst för att den Georgiska befolkningen har fått en lägre
rädsla för statsmakten. Detta har gett Georgiens ortodoxa kyrka en
ökad möjlighet att utöva politisk makt. Ett exempel på detta är
när prästerskapet mobiliserade människor mot en HBQT demonstration
för dessas rättigheter detta kom att sluta i ett upplopp .
Likväl blossade det upp
på den Georgiska landsbygden en konflikt rörande upprättandet av
en minaret vid en moské. Där de lokalt styrande hävdade att importen
av byggnadsmaterial samt dess upprättande var illegalt. Detta kom
att leda till demonstrationer från dels muslimerna dels konservativa
ortodoxa grupperingar. De styrande kom inte att ingripa på något
sätt varvid Patriarken för den Georgisk Ortodoxa kyrkan Ilia II kom
att genomföra förhandlingar för att lugna stämningarna och
tongångarna med vilket han lyckades. Vad som är intressant är
då att Patriarken går in och löser en konflikt som definitivt
statsmakten bör ha löst, samt att därmed har kyrkan fått en
politisk maktfaktor.
Således likt Ukraina
kan det vara så att Georgien trots stora försök, att nå upp till
de krav som EU ställer på dem för att ingå ett frihandelsavtal
gör självmål och spelar i slutändan kanske Ryssland i händerna.
Dock är det inte troligt att man i närtid skulle gå med i varken
tullunionen eller den Euroasiska unionen främst pga de "frostiga"
relationerna som råder sedan 2008 års krig mellan Ryssland och
Georgien. Den avgörande punkten är här snarare hur utvecklingen
mot ett NATO medlemskap går för Georgien. Där kommer Ryssland
bedömt inte ge vika och med Medvedev uttalande från 2011 att man
genom kriget 2008 hejdade en NATO expansion i området i minnet så
bör man inte förvånas om det kan bli hårda åtgärder mot
Georgien från Ryskt håll när man börjar närma sig ett
medlemskap.
Sammanfattning
Således det vi kan se
är att alla tre nationer har en stark strävan att inlemma sig själv
i den västliga sfären. För dem handlar det mångt och mycket om
att skapa sig en säkerhet mot Ryssland. Därmed inte sagt att de
inte skulle kunna ansluta sig till Rysslands inviter med tullunion
och den Euroasiska unionen. Ensam är inte stark i det här fallet,
men strävan för dem är EU, men uppnår man inte det skulle jag
inte bli förvånad om man väljer Rysslands alternativet främst för
att inte ekonomiskt hamna i kölvattnet.
Dock så kan vi även
se att man har problem till att leva upp till de krav som ställs på
dem då främst avseende vad vi i väst anser är sunda värderingar.
Detta kan bli en "show stopper" för dem. Att EU kan tänkas
ta bort några av kraven kan vara troligt men de stora och viktiga t
ex "Rule of law" är bedömt inget man kommer vika sig på.
Då infinner sig frågan kan man lyckas ro iland detta innan November
med en extern part dvs Ryssland som påverkar från sidan att så ej
skall bli fallet?
Ur en Rysk synvinkel
skulle bedömt ett inlemmande i den västliga sfären innebära att
man försvagas markant dels på det ekonomiska planet. Dels ur deras
synvinkel så skulle dess säkerhetssituation även försämras. Dock
en faktor som man definitivt måste ta i beaktande är att denna
aggressiva utrikespolitik kan mycket väl göra att man även
förlorar "slaget". Under sommaren har det uppkommit
indikationer på att Ryssland genomför subversiv verksamhet främst
i Ukraina för att erhålla en bättre position, vilket kan tyda på
att man utnyttjar sin underrättelsetjänst fullt ut för att
försvåra en anslutning till den västliga sfären.
Ur en Europeisk
synvinkel om Ryssland lyckas med denna aggressiv utrikespolitik att
lemma in länderna i sin "fålla". Så kommer bedömt
västvärlden bli försvagad och Ryssland har fått vatten på kvarn
för sin aggressiva utrikespolitik. Med försvagad menar jag här att
Ryssland har fått börja återta Sovjetunionens forna satellitstater
och därmed successivt börjat återskapa sin buffertzon. Detta
innebär inte att jag tycker att t ex EU skall ge vika på frågor
som ”Rule of law” utan jag höjer snarare ett varnande finger att
det här kan bli en förlust affär hur vi än vrider och vänder på
det. Men EU bör utnyttja sina resurser under de närmsta månaderna
i en större omfattning för att försöka påverka dessa länder i
en sundare riktning.
Den stora frågan som
uppstår är EU beredd att ta denna ”konflikt” med Ryssland
rörande frihandelsavtalet och har man styrkan för det? Ser man till
den ekonomiska utvecklingen inom EU just nu så är det en ekonomisk
kris som fortgår. Arbetslösheten framförallt bland unga inom EU är
hög, varav det är främst de nordiska länderna som klarat sig
bäst. Detta ger i retur att befolkningen inom EU nationerna bedömt
har svårt att se hur en ”konflikt” med Ryssland rörande dessa
stater skall hjälpa dem till en bättre tillvaro, därav kan EU
sakna den folkliga förankring som krävs för att driva en hård
linje mot Ryssland.
Likväl tar inte EU
”konflikten” så kommer bedömt den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) få sig en ordentlig törn och EU
förtroendekapital i sådana frågor kommer falla oerhört. Varav EU
ej kommer ses som en trovärdig spelare på den internationella
arenan i dessa frågor. Likväl kommer nog situationen uppstå inom
EU om det är värt att fortsätta med en östlig expansion av
unionen. Detta ger också som en del att Sveriges situation försämras
i och med att vi bygger upp en stor del av vår säkerhetspolitik
kring just EU och därav blir detta en avgörande fråga för Sverige
i slutändan och vår säkerhetspolitiska situation.
Vad man i Sverige
måste börja reflektera över är att man verkar vara beredd att gå
mycket långt i Ryssland för att driva igenom sin vilja nu, det är
inte det svaga Ryssland som man såg under 90-talet. Utan dess
förmåga och vilja har ökat markant under hela 00-talet för att
verkligen bli en faktor nu under 10-talet. Om man då som grannland
till en sådan makt tror sig kunna klara sig undan tror man fel,
speciellt om man ej har de säkerhetspolitiska instrumenten som krävs
för att hävda sig.
Vad detta kan innebär
för Sverige och Finland med ett ökat nordiskt samarbete samt ett
tydligare närmande mot NATO kan man enbart sia om. Men utifrån hur
Ryssland agerat mot sina grannländer i en sådan egentligen ur vår
horisont trivial fråga som ett frihandelsavtal bör höja ett
varnande finger inom den svenska säkerhetspolitiska strukturen. Hur
Ryssland kan tänkas agera mot oss i händelse av ett än tydligare
närmande mot NATO. Dock så behöver det enbart inte vara en sådan
fråga de kan tänkas utnyttja påtryckningar mot endera land.
Således har vi inte de säkerhetspolitiska instrumenten att kunna
värja oss, där en välfungerande och väl avvägd Försvarsmakt
utgör en hörnsten är vi sårbara.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källor
The Baltimore Sun 1,
Natural Gas Europe 1
NATO 1
EU 1
The Economist 1
BBC 1
YLE 1
Spiegel Online 1
Globalsecurity 1
EU Observer 1
Mycket bra som vanligt! Detta är tyvärr den framtid vi har och förhålla oss till. Tror att en o annan av våra politiker funderar på: "Hur fasen gör vi nu"?
SvaraRaderaTror att det slutar med panikrustning a la 30-talet. Eller också gör man direkt upp med USA utan att gå via NATO om Amerikanska baser och "Boots on the ground". Låter USA ta hand om det som varit vårt ansvar sen generationer. Är ju så man skäms.
Tackar! Ja en sådan lösning skulle nog inte vara omöjlig med baser på Svensk mark mht andra bilaterala lösningar som vi genomfört med just USA under t ex hela kalla kriget.
RaderaRogozin var under 90-talet starkt inblandad i att försöka skydda Moldaviens befolkning med rysk härkomst och har så att säga starka band till området. Likaså har han flera gånger uttryckt åsikten att Ukrainas ryskspråkiga befolkning och de landområdena hör hemma i Ryssland.
SvaraRaderaEtt gediget inlägg som vanligt.
Tackar!
Radera