Vindkantring eller dikeskörning?

Detta inlägg berör dels Regeringens utspel igår (130908) rörande höjning av Försvarsanslaget med 500 miljoner predestinerat verksamhetsmedlen. Dels det Säkerhetspolitiska seminariet som genomfördes förra veckan (130904) som Svt sände idag (130909) och är skriven som en allmän reflektion således ingen analys.

Reflektion

Gårdagens stora nyhet var att Försvarsmakten skulle tillföras mer medel, från och med 2017 så har Försvarsmakten 500 miljoner mer i verksamhetsmedel att röra sig för. Försvarsministern poängterar att medlen skall utnyttjas för övningar och satsningar på personal. Vad som är mer intressant är även att man är tydlig med att Regeringsbeslut 5 (RB5) kvarstår, ”Försvarsminister Karin Enström påpekar att regeringen också bett försvarsmakten att se över planerade kostnadsökningar för personalen framöver.”.

Att Försvarsmakten får mer medel att genomföra sin verksamhet för är bra. Men och återigen detta är ett stort men, 500 miljoner extra från och med 2017 är inte mycket att hänga i julgranen med. Materielbehoven är skriande, omställningen från ett Värnpliktsförsvar till ett Yrkesförsvar kostar mer än vad man beräknat m m. Vägvalet är tydligt gör något nu om ni vill ha kvar någon förmåga.

Likväl blir en tydlig frågeställning med vilka avser man öva? Just nu kan man raljant säga att våra manöverförband består av enskilda plutoner som inte är samövade i kompani- och bataljonsram pga en haltande personalförsörjning. Vi kommer få ett kompetensglapp i truppföringsförmåga hos ett flertal officerskullar som Försvarsmakten kommer få lida oerhört länge av. För att inte tala om de obefintliga samövningarna mellan t ex underhållsförband, luftvärnsförband och mekaniserade förband. För att manöverbataljonssystemet skall fungera krävs det återigen en fungerande organisation bakom dem. Så visst det är bra att vi får 500 miljoner mer i verksamhetsmedel men vi skall ha något att öva med också och jag delar inte HKV uppfattning om att det går att ta igen i närtid de förlorade övningarna.

Likväl har under den gångna veckan Försvarsmakten publicerat en artikel rörande det fortsatta arbetet efter delårsrapporten för 2013. Johan Wiktorin har beskrivit detta mycket förtjänstfullt på bloggen Försvar & Säkerhet. Jag rekommenderar verkligen att läsa den.

Vad avser det säkerhetspolitiska seminariet som Folk och Försvar genomförde förra veckan och Svt sände idag, har jag enbart för avsikt att kommentera några saker, men vad som är glädjande i alla fall var att både Överbefälhavaren samt Försvarsministern nämnde att det hade genomförts en stor beredskapskontroll i MD Ö. Dock inga slutsatser kring den, men att analyser pågick rörande den. Samt att man öppet påtalar att man övar mer och mer i Ryssland är i sig också bra att man lyfter fram men sen kom den låganivån återigen in. Visst viss utrustning är gammal men Tyskland under 1930-talet övade med vanliga personbilar, kader för mekaniserad strid, vilket fungerade, så det är ibland inte materielen det sitter i utan att man de facto övar.

En stor del av tiden åtgick att diskutera det Nordiska Samarbetet inom ramen för NORDEFCO. Att vi samarbetar mellan gränserna är bra, framför allt när numerärna sviktar vilket möjliggör att öva stora förband vilket kanske annars hade varit en omöjlighet. Därmed möjliggör vi att chefer i de högre nivåerna får övning som annars är ej gått med våra egna nuvarande numerärer. Men i grund och botten förbättrar vi inte vår egen säkerhet genom samarbetet. Inget av länderna har sagt öppet till oss, vi hjälper er i händelse av ett väpnat angrepp. Vi har å andra sidan sagt att vi skall göra det med vår solidaritetsförklaring som det skrivits mycket om och vilken avsaknad av inteckning vi har för den.

Likväl förstår jag inte helt heller General Sverker Göranssons uttalande kring Ryssland, ”Militär förmåga är en sak, intention och politisk vilja är något helt annat” samt Karin Enströms, ”Jag sätter inte likhetstecken mellan ökad förmåga och ökat hot”, under seminariet. Visst är det så att Ryssland inte gör territoriella anspråk eller för en direkt hotfull politik mot Sverige. Men och detta är ett stort men, Ryssland är klart repressiv i sin inrikespolitik, likväl är man de facto hotfull mot dels de länder som är ansluta till t ex NATO/EU med angränsande gräns till Ryssland dels har man en mycket hotfull ton mot de grannländer som ej är anslutna till dessa organisationer och man vill förhindra dess egen utveckling mot en anslutning. Framför allt ur perspektivet att Rikets Utrikesminister verkar ha en viss avvikande uppfattning kring vad Ryssland gör. Att man än inte utnyttjat något form av militära maktmedel med all tydlighet i bakgrunden för att förklara sin ståndpunkt från Rysk sida är nog enbart ett under.

Just nu känns det som att Svensk säkerhets- och försvarspolitik är som ett lådbilsrally med segel fastspänt på bilarna. Kastvindarna är tydliga och det verkar vara mycket svårt att styra i rätt riktning och diket kommer allt närmre. Måtte Generalmajor Grundeviks förtjänstfulla inlägg hos Wiseman i debatten skapa en tydlighet i problematiken för den breda allmänheten.

Nu känns det som att man svartmålat ordentligt, vilket jag insåg efter jag läst igenom inlägget, finns det då ingen ljusning. Klart det gör, tycker mig finna en viss förändrad attityd inom Försvarsmakten efter den rätt tydliga omriktningen som börjat ske från långtbortistandoktrinen till återigen ett ökat fokus på Nationellt försvar.

Som avslutning så meddelade man från MD V presstjänst idag att man påbörjat förflyttning av Ryska förband till Vitryssland för påbörjande av övning Zapad.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Försvar & Säkerhet 1

Försvarsmakten 1, 2

Norrbottens kurriren 1

NSD 1

Svd 1

Svt 1

Folk och Försvar – Barensregionen EU heta hörn 1, 2