Sammanfattning
Fredagen
den 5 September 2014 skede ett paradigmskifte i den
säkerhetspolitiska situationen för Östersjöregionen. Ryssland
utmanade för första gången NATO officiellt genom bortförandet av
den estniske säkerhetsofficeren Eston Kohver. Detta bortförande kan
bli startskottet till ett begränsat geografiskt kallt krig till
Östersjöregionen med möjlig global spridning. Sveriges och
Finlands säkerhetspolitiska situation har igenom detta blivit mycket
utsatt dels genom närmandet till NATO dels genom den uttalade ryska
motviljan mot detta samt uttalande om att detta kommer mötas upp och
dess övergång till fysisk maktdemonstration på en annan
nationalstats territorium.
Analys
På fredag förmiddag,
den 5 September 2014, var det många av oss som läste att en
Estländsk säkerhetsofficer, Eston Kohver, hade blivit
kidnappad och tvingad över gränsen till Ryssland, endast två (2)
dagar efter USA President Barack Obama hade genomfört ett officiellt
statsbesök. Enligt Rysk utsago greps Kohver i den nordvästra delen
av Pskov Oblast, när han genomförde illegal informationsinhämtning
på ryskt territorium.
Kohver förflyttades
därefter från den Estländska gränsen till Moskva, för att där
inför kameror dels visas upp dels häktas för enligt rysk utsago
genomfört illegal informationsinhämtning på rysk mark, utöver
detta visades del av bevisbördan upp i form av en pistol, 5000 Euro,
en mobiltelefon och en klocka. Troligtvis är klockan eller
mobiltelefonen det de avser rörande avancerad och dold
inspelningsutrustning, om det varit någon annan form av utrustning
hade denna troligtvis visats upp inför tv kamerorna.
Kohver hade till uppgift
att möta en källa i närheten av byn MIIKSE drygt en mil från
gränsövergången vid LUHAMAA. Enligt uppgifter så hade Kohver
precis påbörjat en smugglingsutredning där personer ur den ryska
säkerhetstjänsten, FSB, bedömdes var involverad i att föra
smuggelgods över den estnisk/ryska gränsen. Kohver förefaller vara
en mycket rutinerad säkerhetsofficer då han 2010 tilldelats
förtjänstmedalj för sina insatser av Estlands President, Toomas
Hendrik, likväl gör uppgifter gällande att han var
rutinerad i förebyggande arbete mot terrorism samt extremism.
Med sig till detta möte
hade Kohver med sig en larmstyrka, deras uppgift var att skydda honom
i händelse av att mötet ej gick som planerat, vad som hände vid
mötet med den sk källan är att man genom elektronisk störning,
utnyttjande av rök- och troligtvis distraktionsgranater samt med
våld bortförde Kohver över den Estniska gränsen in i Ryssland.
Larmstyrkan han ej agera för att försöka rädda Kohver innan de
hade fört över honom till den ryska sidan.
Vad som därefter skede
är nog det mest anmärkningsvärda i hela denna historia, innan vi
börjar nysta i den och ser vad den egentligen har inneburit, de
Ryska gränstrupperna, som förövrigt sorterar under FSB, genomför
tillsammans med dess estländska motsvarighet en initial utredning
där båda parter kommer överens om att någon har korsat gränsen
från den ryska sidan in i Estland och där har bortförandet skett,
spår efter handgemäng samt briserade granater i marken finns på
den estländska sidan.
Utöver detta uttryckte
ryska myndigheter i Augusti, 2014, månad en oro över att främmande
makt och utländska ickestatliga organisationer skulle försöka
påverka de regionala valen som genomförs den 14 september 2014. Man
var främst orolig över Leningrad och Pskov Oblast, enligt dem så
har falska valsedlar m m tryckts i det, "nära utlandet",
för att utnyttjas i valet. Varav Pskov Oblast blir än mer
intressant i och med att det är här man från rysk sida hävdar att
Kohver blev gripen. Denna nyhet från Augusti skall man nog inte bli
förvånad över kommer komma upp på något sätt i hela den här
härvan.
För det första
att Kohver skulle genomfört dold källdrivning inne på ryskt
territorium är föga troligt, utifrån det
faktum att han är känd, har har officiellt medaljerats för sina
insatser, detta gör att man har ingen möjlighet att jobba dolt på
främmande makts territorium man är s.a.s. känd av motparten. Likväl har FSB 2011 pekat ut Kohver som säkerhets-/underrättelseofficer, vilket gör att han definitivt inte kan arbeta på ryskt territorium. Ingen
underrättelse- eller säkerhetstjänst skulle genomföra en sådan
operation med en känd illegal underrättelseofficer. Däremot
historiskt så utnyttjade Sovjetunionen ofta legala
underrättelseofficerare, individer med diplomatisk immunitet,
flertalet gånger under nytt namn, dvs då de blivit röjda och
person non grata så kom man åter till Sovjetunionen fick en ny
täckmantel under nytt namn och skickades iväg till ett annat land.
För det andra,
detta är en sanktionerad operation från högsta
politiska nivå, det är
inte en enskild regional chef i FSB som agerat frislängande, utan
själva uppvisandet av Kohver i Moskva inför media, ger detta i
hand. Varför frågar sig vän av ordning? Först och främst är det
mycket riskfyllt att genomföra en sådan operation som Ryssland har
genomfört, troligtvis hade man en mycket bra uppfattning om vart larmstyrkan
befann sig och då bedömde man att man skulle lyckas, detta har
troligtvis lösts med UAV alternativt signalspaning. Därefter väljer
man att visa upp honom inför media istället för att tysta ned den
genomförda operationen och kanske skylla på organiserad
brottslighet, detta ger i handen, sanktionerad operation.
För det tredje,
den ryska uppvisningen av Kohver inför tv kameror fyller två (2)
syften dels visa för de estniska myndigheterna att Kohver lever och
därmed tona ned händelsen något dels visa upp för den ryska
befolkningen att den ryska säkerhetstjänsten har avvärjt ett hot
mot den nationella säkerheten och därmed indirekt påvisa den
hotbild som man säger sig uppleva från NATO m m. Den psykologiska
aspekten av detta skall ej underskattas.
För det fjärde,
detta är inget annat än en renodlad maktdemonstration,
man vill från rysk sida påvisa att oaktat artikel 5 i NATO
stadgan så är det de som dikterar villkoren mot Estland och de
övriga baltiska staterna. Likväl att man anser sig ha rätten att
tillgripa sådana metoder man finner lämpliga, vilket ger i
förlängningen en ytterst instabil säkerhetssituation. Detta vill
jag påstå är det största säkerhetspolitiska
paradigmskiftet i Östersjöregionen sedan 1991. Vi har en
nationalstat som aktivt väljer att genomföra operationer på en
annan nationalstats territorium och där kidnappa en statlig
tjänsteman. Det första kalla kriget 1945-1991 utkämpades som ett
krig mellan de västliga och östliga underrättelsetjänsterna, där
befinner vi oss nu.
Rysslands president
Vladimir Putin uttalade sig till sitt nationella säkerhetsråd under
sommaren 2014, där påtalade han att Ryssland har främst två
tyngdpunktsområden den närmsta tiden, dessa är Svarta Havs området
samt Östersjöregionen. Nu har man tydligt visat att så är fallet
även i Östersjöregionen, man har övergått från
övningsverksamhet till direkta handlingar dvs fysisk konfrontation.
Häri ligger det
allvarliga i situationen, man har valt att övergå till fysiska
maktmedel, om än i liten skala, med en konfrontationsmetod som är
känd för väst sedan kalla kriget underrättelse och
säkerhetstjänst mot varandra, tärningen är nu s.a.s. kastad man
har gjort ett aktivt val. Vad som blir än mer allvarligt i denna
situation är att Estland de facto är ett NATO land, om man nu är
bered att genomföra en sådan kraftmätning mot ett NATO land vad är
man då inte beredd att genomföra mot de militärt alliansfria
staterna Sverige och Finland. Betänk Premiärminister Medvedevs
uttalande från juni 2013, om Sverige och Finland närmar sig NATO
kommer Ryssland vara tvungen att agera.
Med det närmande som Sverige och Finland gjort till NATO dels genom
Host Nation Support avtalet dels genom att bli privilegierade
samarbetspartners med NATO, så bör man definitivt ta i beaktande
detta uttalande och det Ryska agerandet mot det NATO anslutna landet
Estland.
Slutsatser
Det paradigmskifte i
den säkerhetspolitiska situationen för Östersjöregionen som
talats och skrivits om har nu skett. Bortförandet av Eston Kohver är
i dignitet strax under nedskjutningen av det svenska DC-3
signalspaningsflygplanet den 13 Juni 1952. Det kan mycket väl vara
startskottet för ett geografiskt begränsat ”kallt krig” i
Östersjöregionen, som på sikt kan få global spridning. Ryssland
har genom detta valt att utmana NATO officiellt.
Sveriges
säkerhetspolitiska situation kommer i och med detta bli mycket
prekär. Som militärt alliansfri nation med en klart
underdimensionerad Försvarsmakt, med en mycket fragmenterad
säkerhetspolitisk vilja bland de politiska partierna, samt granne
till en stat som ej räds utmana ett NATO anslutet land genom fysiska
maktdemonstrationer på dess territorium, så bör man skyndsamt
fastställa en nationell säkerhetsstrategi som är förankrad på
bred politisk bas. Häri ligger den största utmaningen för det
politiska block som vinner riksdagsvalet, för allt annat är de
facto underordnat det nu. Tiden man kunde hoppas att detta skulle gå
förbi som en lokal storm är över, vi har hamnat i den nu.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källor
AP 1
(Engelska)
Reuters 1
(Engelska)
WSJ 1
(Engelska)
Så har vi återigen en samvetslös skurkstat i vårt närområde. Hos Polisen tutar det upptaget. Medan kvarteret förfaller ägnar sig våra fastighetsägare åt att slåss om sändningsrätten till Idol 2015. Känns tryggt!
SvaraRaderaAtt ta denna händelse och kalla den "det största säkerhetspolitiska paradigmskiftet sedan 1991 tycker jag är en extrem överdrift. Natos utvidgning, Georgienkonflikten, Ryssland omstrukturering av och satsning på försvaret, Ukrainakonflikten, m.fl, förefaller mig oändligt mycket större händelser i sammanhanget.
SvaraRaderaHåller ej med dig där, dessa har de facto ej varit fysiska operationer på en annan nations territorium tillhörande NATO, vilket är en signifikant förändring och eskalering. Att utnyttja sina specialförband, vilket det troligt är, på en annan suverän nationsmark och där kidnappa en statlig tjänsteman som dessutom tillhör en militärallians som befinner sig på direkt konfliktkurs med varandra är betydligt mer allvarligt än t ex Georgien 2008 som de facto var en lokal konflikt, där inte en militär allians fysiskt utmanas som man gör nu och är ett flagrant brott mot folkrätten, krig har börjats för mindre i modern tid...
RaderaVet ni hur man kan veta att Putin ljuger?
SvaraRaderaHan rör på läpparna.
Allt Ryssland tagit sig till på sistone har antingen föregåtts av en lögn eller desinformation alt. avslutats med en lögn. Och så ljuger de under tiden. Men det var inte sant, men det var inte sant för däremellan kommer... När en tredje part ställts inför fullbordat faktum så erkänner Putin, antagligen för att han inser att den ideologi som vann det kalla kriget är en överlägsen ideologi. Det kan dröja år, liksom med det av Putin erkänt ryskstartade Georgienkriget. Putin vill ha öppenhet med moderation. Och det vill jag också, men jag skulle inte valt de tillfällen som Putin väljer tror jag, förmodligen eftersom jag aldrig skulle ta till sådana fula metoder som Putin tar till. Putin gör det för att han kan och tillåts att göra det.
Putin tycks dyka upp och försvinna i rampljuset allt eftersom Ryssland tjänar på det. Just nu tjänar Ryssland på att Putin står tillbaka, och det gör han ju också.
Roger Klang