söndag 22 mars 2015

En viskning från förr - del 2

Sammanfattning

Säkerhetspolisens årsredovisning för 2014 den 18MAR15, var mycket ovanlig, då den explicit utpekade Ryssland som det land som utgör det största underrättelsehotet mot Sverige, detta bör även sättas i perspektivet med fjolårets avslöjande från SÄPO då man delgav att Ryssland genomför krigsförberedelser med sina underrättelseorganisationer i Sverige. Det Ryska spionaget är bedömt mer omfattande än 1/3 av den Ryska diplomatkåren, då Ryssland utnyttjar flera olika typer av underrättelseofficerare, likväl kommer troligtvis SÄPO utpekande leda fram till Ryska motreaktioner enligt klassiskt manér.

Analys

Allmänt. Den svenska säkerhetspolisen, SÄPO, delgav 18MAR15 sin årsrapport för 2014, likt årsrapporten för 2013 så var SÄPO även i år, ovanligt öppen med vad man traditionellt varit restriktiva med att delge. Det vill säga olika staters underrättelseverksamhet på svenskt territorium och då i synnerhet f.d. Sovjetunionen och numera Rysslands förehavande på svensk mark.

Denna årsrapport kommer i en tid då det ryska spionaget förefaller nått samma nivå som de mest intensiva åren under det "kalla kriget" dels i Sverige1 dels utomlands.2 Till del beror den ökade underrättelseaktiviteten på konflikten i Ukraina,3 dock skall man vara medveten om att spionage är en mycket långsiktig verksamhet, det tar lång tid (ca 5-7 år) att utbilda och få effektiva underrättelseofficerare,4 varav det vi ser nu är en långsiktig satsning som bär frukt.

Sett till den utbildningstid och därefter inskolning som krävs för att få en effektiv underrättelseofficer, som skall kunna genomföra rekrytering av agenter m m, så bör den ökning vi nu ser av rysk underrättelseaktivitet i de västliga länderna påbörjats mellan 2008 och 2010. Det vill säga efter Georgien konflikten, som blev en ny fas i relationerna mellan Väst och Ryssland, varav Ryssland efter Georgien, bör ha gjort tolkningen att relationerna mellan Väst och Ryssland skulle försämras, varvid en ökning av den personbaserade inhämtningsförmågan krävdes.

Vad som är intressant är att man även i årsrapporten nämner s.k. "icke-traditionella plattformar" för underrättelseinhämtningen och bekräftar att vissa underrättelsetjänster utnyttjar dessa för sin informationsinhämtning i Sverige.5 En "icke-traditionell plattform" kan t ex vara ett bolag som utgör en fasad för den utländska underrättelsetjänsten, t ex bilföretaget MATRECO under tiden Sovjetunionen existerade var en sådan fasad, vilket främst fungerande som en stödpunkt.6 Motsvarande metoder förefaller utnyttjas fortfarande av främmande makt, då SÄPO explicit nämner t ex understöd vid underrättelseoperationer från "icke-traditionella plattformar", dock anges ingen nation explicit.7

Indirekt bekräftar man även att icke-officiell täckbefattning” förefaller utnyttjas av främmande makt i Sverige, då man berör underrättelseofficerare utan diplomatiskt skydd, som kan arbeta såsom affärsmän o.dyl. i Sverige.8 Utbildningstiden för en underrättelseofficer med ”icke-officiell täckbefattning” eller en illegalist och innan den kan påbörja sitt arbete aktivt som underrättelseofficer i ett främmande land, är betydligt längre än för en legal underrättelseofficer, i vissa fall kan den vara upp till ett decennium, för t ex en illegalist, beroende på vilken täckhistoria vederbörande har fått uppbyggd kring sig.9

Enligt SÄPO utgör Ryssland det största underrättelsehotet mot Sverige, likväl är omfattningen av spionaget i (läs inom landets gränser) och mot (läs utom landets gränser) Sverige omfattande.10 SÄPO bedömer att cirka en tredjedel av de ackrediterade Ryska diplomaterna är underrättelseofficerare11 med täckbefattning d.v.s. man arbetar med informationsinhämtning men innehar en annan arbetstitel.

I dagsläget har Ryssland 56 ackrediterade diplomater i Sverige,12 det skulle innebära att 18 stycken av dessa är underrättelseofficerare, i själva verket bör siffran vara kring 20 stycken om man inräknar försvarsattachéerna som de facto genomför en öppen inhämtning inom ramen för sin befattning. Det kan jämföras med den Ryska ambassaden i Tjeckien som består av 125 diplomater, varav man bedömer 30 stycken arbetar som underrättelseofficerare under täckbefattning.13 Vilket ger ungefär 1/3 är underrättelseofficerare även i Tjeckien.

Hur utbildas då dessa underrättelseofficerare och hur skiljer sig kategorierna åt och vad kan vi se av s.k. icke-traditionella plattformar? För att få svar på dessa frågor måste vi titta utanför Sveriges gränser, där ett antal avslöjanden skett sedan 2010 och framåt, rörande rysk underrättelseverksamhet.

Underrättelseofficerare. Tre kategorier av underrättelseofficerare förefaller utnyttjas av Rysslands underrättelseorganisationer, den första är den klassiske underrättelseofficeren som jobbar under diplomatiskt skydd med en täckbefattning på ambassad eller konsulat. Den andra varianten är s.k. "icke-officiell täckbefattning" det innebär att underrättelseofficeren arbetar under förevändning att vara något annat såsom finansman, dock med ett ryskt ursprung, vederbörande saknar diplomatiskt skydd. Den tredje och sista varianten av en rysk underrättelseofficer är illegalisten, som officiellt saknar all koppling till Ryssland.

Vad avser ålder för rekrytering så är det troligtvis ingen större skillnad mellan de tre kategorierna. SVR, Sluzhba Vneshney Razvedki, den civila underrättelsetjänsten i Ryssland, förefaller rekrytera individer mellan 22 – 35 års ålder, individen skall även, men undantag genomförs bedömt, erhållit en universitetsexamen, innan utbildningen påbörjas till underrättelseofficer. Individen skall även ha god förmåga att tillgodogöra sig språk samt inneha en hög analytisk förmåga.14

Ämnesområden som underrättelseofficeren erhåller utbildning i, är bl.a. praktiskt underrättelsearbete d.v.s. agenthantering, överföring av information, metoder för att undvika upptäckt, närkamp, vapenhantering m m. Utöver detta läser underrättelseofficeren även, språk, filosofi, sociologi, ekonomi, psykologi, litteratur- och konstvetenskap m m. Dessa vitt skilda ämnesområden skapar en underrättelseofficer som väl kan interagera i olika sammanhang och därmed knyta upp kontakter o.dyl. för att senare kunna rekrytera en spion.15

Den ovanstående utbildningen kan man se som en bottenplatta, för alla underrättelseofficerare, oaktat om de senare går vidare till att jobba med en täckbefattning, "icke-officiell täckbefattning" eller illegalist. Den ovanstående utbildningen tar som minst två (2) år att genomföra, om individen redan besitter goda språkkunskaper för det land stationering är påtänkt, men vanligtvis tar den tre (3) år.16

Inledningsvis måste vi definiera vad en illegalist är, en illegalist är en individ som erhåller omfattande utbildning i att kunna verka som en dold underrättelseofficer i ett land. Illegalisten har en s.k. "legend", legenden syftar till att få individen att framstå som en invånare i det land som arbetet skall ske i, oftast utnyttjas döda individers identiteter17 i ett land för att därefter söka uppehållstillstånd i ett annat land och bli medborgare där, innan illegalisten förflyttar sig vidare till det egentliga arbetslandet och söker medborgarskap där.

Detta gör i teorin om allt har genomförts korrekt, så finns inga band mellan illegalisten och dess ursprungsland och den underrättelseorganisation som vederbörande arbetar för. Dock finns exempel där man utnyttjat förfalskade födelseattester, varvid man ej genomfört de ovanstående stegen, vilket markant förkortar tiden innan en illegalist kan påbörja sitt arbete.18 Den totala utbildningstiden för en illegalist kan vara upp mot ett decennium.19

Tilläggsutbildning för en s.k. "illegalist" omfattar bl.a. kommunikation mellan illegalister d.v.s. utnyttjande av s.k. "levande-" (meddelande överförs mellan två individer) och "fältbrevlådor". Utnyttjande av radioutrustning samt mottagande av radiomeddelande och kryptering samt dekryptering av meddelanden, ytterligare fördjupad utbildning i underrättelsekunskap såsom åtgärder mot förföljande, maskering och destruktion av materielslag som utnyttjas i tjänsten, utnyttjande av legend samt täckbefattningar (arbeten) m m.20

Mellan en underrättelseofficer med täckbefattning och en illegalist utnyttjar man underrättelseofficer med en "icke-officiell täckbefattning". Detta är en underrättelseofficer som antingen nyttjar sitt eget eller ett falskt ryskt namn. Underrättelseofficeren döljer ej att sitt ursprung från Ryssland, oftast arbetar vederbörande inom någon form av privat näringsverksamhet, för att därigenom skaffa sig en täckbefattning, vederbörande kan även utnyttja yrken som ger viss rörelsefrihet såsom journalist.21

Den utbildningen som underrättelseofficeren vilket skall arbeta under en "icke-officiell täckbefattning" genomför, omfattar i stora drag samma områden som illegalisten får, dock är utbildningstiden markant kortare, då kraven på att kunna assimilera in i samhället, där vederbörande skall arbeta, är lägre hos denna typ av underrättelseofficerare än illegalisten.22 Fördelen med denna typ av underrättelseofficerare är att de numera inte drar till sig lika mycket uppmärksamhet som tidigare, då handelsförbindelser o.dyl. mellan Ryssland och Väst är markant mer utvecklade än under Sovjettiden.23

GRU, Glavnoye razvedyvatel'noye upravleniye, den ryska militära underrättelsetjänstens utbildning bör ej skilja sig nämnvärt mot den civila underrättelsetjänsten. Dock blir inriktningen givetvis en annan, då den civila främst sysslar med civila frågor, inriktas den militära mot de militära frågorna.

Icke-traditionella plattformar. Detta begrepp omfattar även individer, dock kommer jag här beskriva fysiska objekt, som en icke-traditionell plattform. En traditionell plattform där en underrättelseofficer arbetar ifrån är t ex dess ambassad där vederbörande har en officiell täckbefattning.24 Denna plats möjliggör kommunikation med dess organisation i hemlandet, helt legalt, vederbörande kan även arbeta ostört, utan risk för upptäckt, med sammanställning och analyser av den information som inhämtats.

En icke-traditionell plattformar, är då t.ex. ett företag, en nyhetsbyrå o.dyl.25 från vilket underrättelseofficeren kan arbeta, antingen under täckbefattning eller utnyttja platsen för att ostört kunna arbeta med analyser o.dyl. men även i vissa fall kunna kommunicera med dess underrättelseorganisationen. Detta kan även vara vad man benämner den illegala residenturen, d.v.s. den plats som kommer träda in för att leda underrättelsearbetet i händelse av en konflikt.

Plattformen kan även vara t.ex. ett svenskt företag som köps upp via olika bulvanföretag, där arbetet till synes fortsätter enligt tidigare, dock tillförs kanske några nya anställda i och med den nya ägaren, dessa individer arbetar i själva verket med underrättelsearbete, en relativt säker fasad har då skapats för dessa individers underrättelsearbete. Finns det då några kända exempel på detta i Sverige i nutid? Nej det gör det inte officiellt, dock får vi förutsätta att dessa plattformar utnyttjas då SÄPO tydligt beskriver uppbyggnaden av dessa.

Dock finns det både i Finland och Norge beskrivna exempel på ovanstående konstellationer, vad som EJ har gått att klargöra är om de, de facto, är knutna till Rysk underrättelsetjänst. Tar vi det Finska exemplet så är det ett företag, med ryska ägare i bakgrunden, som bl.a. har flera miljoner euro i skulder samt sedan dess grundande 2007, kontinuerligt gått i förlust, dock lyckas man trots detta köpa upp öar i Åbo skärgård, likväl har man inhandlat utrangerade finska örlogsfartyg som bibehåller sin originalmålning, som utnyttjas i företagsverksamheten, trots miljoner i skulder och en ej vinstdrivande företagsverksamhet.26

Det finska exemplet är snarlikt det tidigare omnämnda MATRECO exemplet från Sverige under det "kalla kriget. Vilket även gick under sin tid i Sverige med flera miljoner i förlust, trots detta valde man att expandera sin verksamhet, likväl etablerade man sig på mycket konstiga platser, oftast i militärgeografiskt känsliga områden för det svenska totalförsvaret.27 Dock skall tilläggas att i det finska exemplet finns det enbart indicier, dock är det intressanta indicier som man i Finland förefaller reagerat på.

Slutsatser

Den första slutsats man kan dra är att det ej kan vara oväntat för dels SÄPO dels andra västliga säkerhetstjänster att den ryska underrättelseverksamheten har ökat, då utbildningen av underrättelseofficerare tar tid, så har ökningen gradvis skett, däremot kan informationsinhämtningen blivit mer aggressiv, sedan konflikten i Ukraina inledes, vilket gör att den syns tydligare, dock är det en långsiktig rysk inriktning som nu bär frukt för dem, då man uppnåt tidigare storlek på sina underrättelsetjänster.

Den andra slutsatsen man kan dra är att Ryssland bör ha både underrättelseofficerare med "icke-officiell täckbefattning" och illegalister i Sverige, då detta enligt FBI förefaller vara det arbetssätt man utnyttjar. Det innebär i förlängningen att det inte enbart rör sig av 1/3 av det Ryska diplomatbeståndet som genomför underrättelseinhämtning i Sverige. Varpå den egentliga siffran kanske rör sig som dubbelt så många underrättelseofficerare, vilket skulle i sådant fall vara 36 stycken, något som kan kännas rimligt, vilket givetvis kan ökas eller sänkas med hjälp av underrättelseofficerare med s.k. "icke-officiell täckbefattning".

Den tredje slutsatsen man kan dra är att SÄPO genomförde något mycket ovanligt vid denna årsrapport, 18MAR15, man var väldigt tydlig med att beskriva den Ryska underrättelseverksamheten, vilket är mycket bra då allmänheten får upp ögonen för detta, dock kommer detta mest troligt föranleda en rysk motreaktion, vilket oftast brukar innefatta utvisningar av diplomater eller avslöjanden av olika saker. Varpå slutsatsen är, en tydlig rysk motreaktion kommer komma.

Den fjärde och avslutande slutsatsen får bli, det ryska modus operandi som tillämpas skiljer sig inte nämnvärt mot det tidigare Sovjetiska, skillnaden förefaller vara utnyttjande av yngre underrättelseofficerare och en mer utnyttjning av underrättelseofficerare i s.k. "icke-officiell täckbefattning", dock är det sammantaget ingen större skillnad.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Amerikanska Kongressen 1 (Engelska)
Amerikanska Justitiedepartementet 1, 2, 3, 4 (Engelska)
CNN 1 (Engelska)
Daily Express 1
FBI 1 (Engelska)
Ilta-Sanomat 1 (Finska)
Iltalehti 1 (Finska)
Newsweek 1, 2 (Engelska)
Regeringen 1 (Svenska)
Respekt 1 (Engelska)
SvD 1 (Svenska)
Säkerhetspolisen 1 (Svenska)

Department of Justice. United States Of America vs Evgeny Buryakov. 2015
Department of Justice. United States Of America vs Anna Chapmand, and Mikhail Semenko. 2010
Department of Justice. United States Of America vs Christophe Metsos, Richard Murphy, Cynthia Murphy, Donald Howard Heathfield, Tracey Lee Ann Foley, Michael Zottoli, Patricia Mills, Juan Lazaro, Vicky Pelaez. 2010
Frånstedt, Olof. Spionjägare del 1. 2013
Bennett, Gordon. The SVR Russia's Intelligence Service. Conflict Studies Research Centre. 2000

Slutnoter

5 Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
6 Frånstedt, Olof. Spionjägaren del 1. 2013. Sid 82-83
7 Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
8 Ibid.
10 Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
14 Bennett, Gordon. The SVR Russia's Intelligence Service. Conflict Studies Research Centre. 2000 Sid 17
15 Ibid. Sid 18
16 Ibid. Sid 26
17 Department of Justice. United States Of America vs Christophe Metsos, Richard Murphy, Cynthia Murphy, Donald Howard Heathfield, Tracey Lee Ann Foley, Michael Zottoli, Patricia Mills, Juan Lazaro, Vicky Pelaez. 2010. Sid 4-5
18 Ibid. Sid 16
20 Department of Justice. United States Of America vs Christophe Metsos, Richard Murphy, Cynthia Murphy, Donald Howard Heathfield, Tracey Lee Ann Foley, Michael Zottoli, Patricia Mills, Juan Lazaro, Vicky Pelaez. 2010. Sid 4-5
21 Department of Justice. United States Of America vs Evgeny Buryakov. 2015. Sid 3-4
22 Department of Justice. United States Of America vs Anna Chapmand, and Mikhail Semenko. 2010. Sid 3
23 Department of Justice. United States Of America vs Evgeny Buryakov. 2015. Sid 4
24 Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
25 Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
27 Frånstedt, Olof. Spionjägaren del 1. 2013. Sid 82-83


10 kommentarer:

  1. Det som jag har noterat är att plötsligt här i Lund så hör jag ryska språket talas från kvinnor, män och familjer, från att nästan aldrig ha hört det tidigare i Lund. Har du någon förklaring till det? Det är inte så att det är jättevanligt, men jag har noterat det vid många tillfällen.

    SvaraRadera
  2. Tjena Chief,

    En fråga relaterad på kanten till detta inlägg som rör de mer vad som skulle kunna tänkas ske i ett faktiskt "skymningsscenario".

    Om vi beaktar ett hypotetiskt skymningsscenario föregående en potentiell öppen krigshandling/förklaring mellan Ryssland och Sverige. För att begränsa så rör min fråga enbart själva skymningstiden, låt oss för saken säga att Ryssland inte bestämt sig för om de ska förklara ett krig eller begå en öppen väpnad insats än.

    Ofta läser man om att i en sådan tid skulle Sverige få utstå betydande sabotage, terror, genom att specialförband opererar inom landets gränser och likviderar politiker, flygförare, spränger kraftstationer etc. Jag tror du förstår bilden.

    Det jag tänker på är att de förband som ska utföra detta torde vara extremt specialiserade (helst svensktalande) och tillhöra eliten bland eliten av Rysslands elitförband. Med tanke på att jag läste ett av dina inlägg för ett tag sedan där du beskrev situationen inom Spetsnaz och där du beskrev att stora delar av Spetsnaz fortfarande håller kvalitet snarare som ett av de gamla svenska värnpliktiga jägarförbanden (inge fel i det :-)) än jämfört med t.ex. SAS för att ta ett exempel.

    Min fråga är om du skulle kunna sprida ljus på eller gissa vilket förband som skulle användas till dylik aktivitet och hur många i antal som skulle kunna tänkas avsättas för detta uppdrag? Jag menar det kan ju inte drälla med den typen av specialisering vi talar om och det är väl knappast troligt att de skulle vara beredda att ta risken att alla stryker med enbart i Sverige?

    Avslutar med att tacka för den intressantaste "försvarsbloggen" där analys alltid överskrider semantik.

    Ha det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stor skillnad nu mot t ex under 1980-talet, arbetskraft rör sig över gränserna o dyl, inget som säger att dessa skulle behöva vara svensktalande eller med svensk brytning numera, är få som höjer på ögonbrynen kring att t ex någon iförd varsel väst vid ett bygge talar ryska numera.

      Så är väldigt lät att genomföra infiltration om man vill genomföra det.

      Radera
  3. Gulli-Gullan bjäfsar;

    Varför enbart ägna de stationärt opererande underrättelseagenterna uppmärksamhet?
    Finner de underrättelseagenter som utför sitt uppdrag inom Sverige under kortare tidsrymder, sällan mer än två veckor, bra mycket intressantare. Dessa operarar oftast i par eller i grupp om två par, varav den ene i paret alltid har en bakgrund som byggnads-/konstruktions-/maskiningenjör alternativt elektro-/teleingenjör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp intressantare håller jag med om, dock nästintill omöjligt att upptäcka om man inte har en infiltratör hos motparten, såsom USA hade när Chapman illegalisterna avslöjades.

      Radera
    2. Ser vi till Berit så hör det till sakens natur att det i princip blir omöjligt att identifiera infiltratörerna. Men det är konsekvensen av de senaste två decenniernas degeneration av human infrastruktur. Lämnar vi Berit därhän så inses att problemet snarare är att det är alldeles för få, i mogen ålder, som har skolas av Tant Anita och Televinken (vissa har också argumenterat för avsaknaden av Plupp, om vi säger som så). Det magra mantalet uppvägs visserligen av att det inte alltid nödvändigtvis är ett måste att identifiera motståndaren på egen planhalva.

      Radera
  4. "Din kommentar kommer att synas efter att den godkänts."

    Vore det inte på plats att syna kommentaren innan den godkännes? Ja, jag vet, det är inte lätt att vara normalbegåvad. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe google som har någon skum svenska på sina standardmeddelanden, de kör väl translate :)

      Radera
  5. Under kalla kriget räknade man med att cirka en tredjedel av hela den sovjetiska gruppen bestod av underrättelseofficerare. Av cirka 210 personer ska ungefär 50 ha tillhört KGB och cirka 20 GRU. Det som eventuellt skiljer gårdagens siffror med dagens är att andelen av underrättelseofficerarna var väsentligt högre bland de fullvärdiga diplomaterna och de som arbetade i Sverige som journalister. Bland resten av gruppen ryssar var då andelen lägre än en tredjedel. Att förhållandena var på detta vis ansågs bero på att diplomaterna inte kunde åtalas och journalisterna i sin yrkesroll alltid hade rätt att ställa frågor om i princip vilket ämne som helst.
    Den stora skillnaden var att under åren 1982-1991 utvisade Sverige en högre andel KGB-och GRU-officerare än något annat land i världen. Tjogtals viseringar stoppades också. Detta kom efter några år att urholka Sovjets spionage i Sverige då många av de utvisade tillhörde de allra bästa och blev sedan också Persona Non Grata i hela västvärlden. Detta kom också de övriga nordiska länderna till del då deras ryska spioner tillhörde samma avdelningar inom KGB och GRU som de som jobbade mot Sverige. Tyvärr har man haft en helt annan attityd till det ryska spionaget de senaste 20 åren.

    SvaraRadera
  6. Varit "offline" därav att inga kommentarer publicerats :)

    SvaraRadera