Sammanfattning
Säkerhetspolisens
årsredovisning för 2014 den 18MAR15, var mycket ovanlig, då den
explicit utpekade Ryssland som det land som utgör det största
underrättelsehotet mot Sverige, detta bör även sättas i
perspektivet med fjolårets avslöjande
från SÄPO då man delgav att Ryssland genomför krigsförberedelser
med sina underrättelseorganisationer i Sverige. Det Ryska spionaget
är bedömt mer omfattande än 1/3 av den Ryska diplomatkåren, då
Ryssland utnyttjar flera olika typer av underrättelseofficerare,
likväl kommer troligtvis SÄPO utpekande leda fram till Ryska
motreaktioner enligt klassiskt manér.
Analys
Allmänt.
Den svenska säkerhetspolisen, SÄPO, delgav 18MAR15 sin årsrapport
för 2014, likt årsrapporten för 2013 så var SÄPO även i år,
ovanligt öppen med vad man traditionellt varit restriktiva med att
delge. Det vill säga olika staters underrättelseverksamhet på
svenskt territorium och då i synnerhet f.d. Sovjetunionen och numera
Rysslands förehavande på svensk mark.
Denna
årsrapport kommer i en tid då det ryska spionaget förefaller nått
samma nivå som de mest intensiva åren under det "kalla kriget"
dels i Sverige1 dels utomlands.2 Till del beror
den ökade underrättelseaktiviteten på konflikten i Ukraina,3
dock skall man vara medveten om att spionage är en mycket långsiktig
verksamhet, det tar lång tid (ca 5-7 år) att utbilda och få
effektiva underrättelseofficerare,4 varav det vi ser nu
är en långsiktig satsning som bär frukt.
Sett
till den utbildningstid och därefter inskolning som krävs för att
få en effektiv underrättelseofficer, som skall kunna genomföra
rekrytering av agenter m m, så bör den ökning vi nu ser av rysk
underrättelseaktivitet i de västliga länderna påbörjats mellan
2008 och 2010. Det vill säga efter Georgien konflikten, som blev en
ny fas i relationerna mellan Väst och Ryssland, varav Ryssland efter
Georgien, bör ha gjort tolkningen att relationerna mellan Väst och
Ryssland skulle försämras, varvid en ökning av den personbaserade
inhämtningsförmågan krävdes.
Vad
som är intressant är att man även i årsrapporten nämner s.k.
"icke-traditionella plattformar" för
underrättelseinhämtningen och bekräftar att vissa
underrättelsetjänster utnyttjar dessa för sin
informationsinhämtning i Sverige.5 En "icke-traditionell
plattform" kan t ex vara ett bolag som utgör en fasad för den
utländska underrättelsetjänsten, t ex bilföretaget MATRECO under
tiden Sovjetunionen existerade var en sådan fasad, vilket främst
fungerande som en stödpunkt.6 Motsvarande metoder
förefaller utnyttjas fortfarande av främmande makt, då SÄPO
explicit nämner t ex understöd vid underrättelseoperationer från
"icke-traditionella plattformar", dock anges ingen
nation explicit.7
Indirekt
bekräftar man även att ”icke-officiell täckbefattning”
förefaller utnyttjas av främmande makt i Sverige, då man berör
underrättelseofficerare utan diplomatiskt skydd, som kan arbeta
såsom affärsmän o.dyl. i Sverige.8 Utbildningstiden för
en underrättelseofficer med ”icke-officiell täckbefattning”
eller en illegalist och innan den kan påbörja sitt arbete aktivt
som underrättelseofficer i ett främmande land, är betydligt längre
än för en legal underrättelseofficer, i vissa fall kan den vara
upp till ett decennium, för t ex en illegalist, beroende på vilken
täckhistoria vederbörande har fått uppbyggd kring sig.9
Enligt
SÄPO utgör Ryssland det största underrättelsehotet mot Sverige,
likväl är omfattningen av spionaget i (läs inom landets gränser)
och mot (läs utom landets gränser) Sverige omfattande.10
SÄPO bedömer att cirka en tredjedel av de ackrediterade Ryska
diplomaterna är underrättelseofficerare11 med
täckbefattning d.v.s. man arbetar med informationsinhämtning men
innehar en annan arbetstitel.
I
dagsläget har Ryssland 56 ackrediterade diplomater i Sverige,12
det skulle innebära att 18 stycken av dessa är
underrättelseofficerare, i själva verket bör siffran vara kring 20
stycken om man inräknar försvarsattachéerna som de facto genomför
en öppen inhämtning inom ramen för sin befattning. Det kan
jämföras med den Ryska ambassaden i Tjeckien som består av 125
diplomater, varav man bedömer 30 stycken arbetar som
underrättelseofficerare under täckbefattning.13 Vilket
ger ungefär 1/3 är underrättelseofficerare även i Tjeckien.
Hur
utbildas då dessa underrättelseofficerare och hur skiljer sig
kategorierna åt och vad kan vi se av s.k. icke-traditionella
plattformar? För att få svar på dessa frågor måste vi titta
utanför Sveriges gränser, där ett antal avslöjanden skett sedan
2010 och framåt, rörande rysk underrättelseverksamhet.
Underrättelseofficerare.
Tre kategorier av underrättelseofficerare förefaller utnyttjas av
Rysslands underrättelseorganisationer, den första är den
klassiske underrättelseofficeren som jobbar under diplomatiskt skydd
med en täckbefattning på ambassad eller konsulat. Den andra
varianten är s.k. "icke-officiell täckbefattning"
det innebär att underrättelseofficeren arbetar under förevändning
att vara något annat såsom finansman, dock med ett ryskt ursprung,
vederbörande saknar diplomatiskt skydd. Den tredje och sista
varianten av en rysk underrättelseofficer är illegalisten, som
officiellt saknar all koppling till Ryssland.
Vad
avser ålder för rekrytering så är det troligtvis ingen större
skillnad mellan de tre kategorierna. SVR, Sluzhba Vneshney
Razvedki, den civila underrättelsetjänsten i Ryssland,
förefaller rekrytera individer mellan 22 – 35 års ålder,
individen skall även, men undantag genomförs bedömt, erhållit en
universitetsexamen, innan utbildningen påbörjas till
underrättelseofficer. Individen skall även ha god förmåga att
tillgodogöra sig språk samt inneha en hög analytisk förmåga.14
Ämnesområden
som underrättelseofficeren erhåller utbildning i, är bl.a.
praktiskt underrättelsearbete d.v.s. agenthantering,
överföring av information, metoder för att undvika upptäckt,
närkamp, vapenhantering m m. Utöver detta läser
underrättelseofficeren även, språk, filosofi,
sociologi, ekonomi, psykologi, litteratur-
och konstvetenskap m m. Dessa vitt skilda ämnesområden
skapar en underrättelseofficer som väl kan interagera i olika
sammanhang och därmed knyta upp kontakter o.dyl. för att senare
kunna rekrytera en spion.15
Den
ovanstående utbildningen kan man se som en bottenplatta, för alla
underrättelseofficerare, oaktat om de senare går vidare till att
jobba med en täckbefattning, "icke-officiell täckbefattning"
eller illegalist. Den ovanstående utbildningen tar som minst två
(2) år att genomföra, om individen redan besitter goda
språkkunskaper för det land stationering är påtänkt, men
vanligtvis tar den tre (3) år.16
Inledningsvis
måste vi definiera vad en illegalist är, en illegalist är en
individ som erhåller omfattande utbildning i att kunna verka som en
dold underrättelseofficer i ett land. Illegalisten har en s.k.
"legend", legenden syftar till att få individen att
framstå som en invånare i det land som arbetet skall ske i, oftast
utnyttjas döda individers identiteter17 i ett
land för att därefter söka uppehållstillstånd i ett annat land
och bli medborgare där, innan illegalisten förflyttar sig vidare
till det egentliga arbetslandet och söker medborgarskap där.
Detta
gör i teorin om allt har genomförts korrekt, så finns inga band
mellan illegalisten och dess ursprungsland och den
underrättelseorganisation som vederbörande arbetar för. Dock finns
exempel där man utnyttjat förfalskade födelseattester, varvid man
ej genomfört de ovanstående stegen, vilket markant förkortar tiden
innan en illegalist kan påbörja sitt arbete.18 Den
totala utbildningstiden för en illegalist kan vara upp mot ett
decennium.19
Tilläggsutbildning
för en s.k. "illegalist" omfattar bl.a. kommunikation
mellan illegalister d.v.s. utnyttjande av s.k. "levande-"
(meddelande överförs mellan två individer) och "fältbrevlådor".
Utnyttjande av radioutrustning samt mottagande av radiomeddelande och
kryptering samt dekryptering av meddelanden, ytterligare fördjupad
utbildning i underrättelsekunskap såsom åtgärder mot förföljande,
maskering och destruktion av materielslag som utnyttjas i tjänsten,
utnyttjande av legend samt täckbefattningar (arbeten) m m.20
Mellan
en underrättelseofficer med täckbefattning och en illegalist
utnyttjar man underrättelseofficer med en "icke-officiell
täckbefattning". Detta är en underrättelseofficer som
antingen nyttjar sitt eget eller ett falskt ryskt namn.
Underrättelseofficeren döljer ej att sitt ursprung från Ryssland,
oftast arbetar vederbörande inom någon form av privat
näringsverksamhet, för att därigenom skaffa sig en täckbefattning,
vederbörande kan även utnyttja yrken som ger viss rörelsefrihet
såsom journalist.21
Den
utbildningen som underrättelseofficeren vilket skall arbeta under en
"icke-officiell täckbefattning" genomför, omfattar i
stora drag samma områden som illegalisten får, dock är
utbildningstiden markant kortare, då kraven på att kunna assimilera
in i samhället, där vederbörande skall arbeta, är lägre hos
denna typ av underrättelseofficerare än illegalisten.22
Fördelen med denna typ av underrättelseofficerare är att de numera
inte drar till sig lika mycket uppmärksamhet som tidigare, då
handelsförbindelser o.dyl. mellan Ryssland och Väst är markant mer
utvecklade än under Sovjettiden.23
GRU, Glavnoye
razvedyvatel'noye upravleniye, den ryska militära
underrättelsetjänstens utbildning bör ej skilja sig nämnvärt mot
den civila underrättelsetjänsten. Dock blir inriktningen givetvis
en annan, då den civila främst sysslar med civila frågor, inriktas
den militära mot de militära frågorna.
Icke-traditionella
plattformar. Detta begrepp omfattar även
individer, dock kommer jag här beskriva fysiska objekt,
som en icke-traditionell plattform. En traditionell plattform där en
underrättelseofficer arbetar ifrån är t ex dess ambassad där
vederbörande har en officiell täckbefattning.24 Denna
plats möjliggör kommunikation med dess organisation i
hemlandet, helt legalt, vederbörande kan även arbeta ostört,
utan risk för upptäckt, med sammanställning och analyser av den
information som inhämtats.
En
icke-traditionell plattformar, är då t.ex. ett företag, en
nyhetsbyrå o.dyl.25 från vilket underrättelseofficeren
kan arbeta, antingen under täckbefattning eller utnyttja platsen för
att ostört kunna arbeta med analyser o.dyl. men även i vissa fall
kunna kommunicera med dess underrättelseorganisationen. Detta kan
även vara vad man benämner den illegala residenturen, d.v.s. den
plats som kommer träda in för att leda underrättelsearbetet i
händelse av en konflikt.
Plattformen
kan även vara t.ex. ett svenskt företag som köps upp via olika
bulvanföretag, där arbetet till synes fortsätter enligt tidigare,
dock tillförs kanske några nya anställda i och med den nya ägaren,
dessa individer arbetar i själva verket med underrättelsearbete, en
relativt säker fasad har då skapats för dessa individers
underrättelsearbete. Finns det då några kända exempel på detta i
Sverige i nutid? Nej det gör det inte officiellt, dock får vi
förutsätta att dessa plattformar utnyttjas då SÄPO tydligt
beskriver uppbyggnaden av dessa.
Dock
finns det både i Finland och Norge beskrivna exempel på ovanstående
konstellationer, vad som EJ har gått att klargöra är om de,
de facto, är knutna till Rysk underrättelsetjänst. Tar vi det
Finska exemplet så är det ett företag, med ryska ägare i
bakgrunden, som bl.a. har flera miljoner euro i skulder samt sedan
dess grundande 2007, kontinuerligt gått i förlust, dock lyckas man
trots detta köpa upp öar i Åbo skärgård, likväl har man
inhandlat utrangerade finska örlogsfartyg som bibehåller sin
originalmålning, som utnyttjas i företagsverksamheten, trots
miljoner i skulder och en ej vinstdrivande företagsverksamhet.26
Det
finska exemplet är snarlikt det tidigare omnämnda MATRECO exemplet
från Sverige under det "kalla kriget. Vilket även gick under
sin tid i Sverige med flera miljoner i förlust, trots detta valde
man att expandera sin verksamhet, likväl etablerade man sig på
mycket konstiga platser, oftast i militärgeografiskt känsliga
områden för det svenska totalförsvaret.27 Dock skall
tilläggas att i det finska exemplet finns det enbart
indicier, dock är det intressanta indicier som man i Finland
förefaller reagerat på.
Slutsatser
Den
första slutsats man kan dra är att det ej kan vara oväntat
för dels SÄPO dels andra västliga säkerhetstjänster att den
ryska underrättelseverksamheten har ökat, då utbildningen av
underrättelseofficerare tar tid, så har ökningen gradvis skett,
däremot kan informationsinhämtningen blivit mer aggressiv, sedan
konflikten i Ukraina inledes, vilket gör att den syns tydligare,
dock är det en långsiktig rysk inriktning som nu bär frukt för
dem, då man uppnåt tidigare storlek på sina underrättelsetjänster.
Den
andra slutsatsen man kan dra är att Ryssland bör ha både
underrättelseofficerare med "icke-officiell täckbefattning"
och illegalister i Sverige, då detta enligt FBI förefaller vara det
arbetssätt man utnyttjar. Det innebär i förlängningen att det
inte enbart rör sig av 1/3 av det Ryska diplomatbeståndet som
genomför underrättelseinhämtning i Sverige. Varpå den egentliga
siffran kanske rör sig som dubbelt så många
underrättelseofficerare, vilket skulle i sådant fall vara 36
stycken, något som kan kännas rimligt, vilket givetvis kan ökas
eller sänkas med hjälp av underrättelseofficerare med s.k.
"icke-officiell täckbefattning".
Den
tredje slutsatsen man kan dra är att SÄPO genomförde något
mycket ovanligt vid denna årsrapport, 18MAR15, man var väldigt
tydlig med att beskriva den Ryska underrättelseverksamheten, vilket
är mycket bra då allmänheten får upp ögonen för detta, dock
kommer detta mest troligt föranleda en rysk motreaktion, vilket
oftast brukar innefatta utvisningar av diplomater eller avslöjanden
av olika saker. Varpå slutsatsen är, en tydlig rysk motreaktion
kommer komma.
Den
fjärde och avslutande slutsatsen får bli, det ryska modus
operandi som tillämpas skiljer sig inte nämnvärt mot det tidigare
Sovjetiska, skillnaden förefaller vara utnyttjande av yngre
underrättelseofficerare och en mer utnyttjning av
underrättelseofficerare i s.k. "icke-officiell täckbefattning",
dock är det sammantaget ingen större skillnad.
Have
a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Amerikanska
Kongressen 1
(Engelska)
CNN 1
(Engelska)
Daily Express 1
FBI 1
(Engelska)
Ilta-Sanomat 1
(Finska)
Iltalehti 1
(Finska)
Newsweek 1,
2 (Engelska)
Regeringen 1
(Svenska)
Respekt 1
(Engelska)
SvD 1
(Svenska)
Säkerhetspolisen 1
(Svenska)
Department of
Justice. United States Of America vs Evgeny Buryakov. 2015
Department of
Justice. United States Of America vs Anna Chapmand, and Mikhail
Semenko. 2010
Department of
Justice. United States Of America vs Christophe Metsos, Richard
Murphy, Cynthia Murphy, Donald Howard Heathfield, Tracey Lee Ann
Foley, Michael Zottoli, Patricia Mills, Juan Lazaro, Vicky Pelaez.
2010
Frånstedt, Olof.
Spionjägare del 1. 2013
Bennett, Gordon. The
SVR Russia's Intelligence Service. Conflict Studies Research Centre.
2000
Slutnoter
4
https://www.congress.gov/congressional-record/2007/05/10/house-section/article/H4881-3
läst 150320
5
Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
6
Frånstedt, Olof.
Spionjägaren del 1. 2013. Sid 82-83
7
Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
8
Ibid.
10
Säkerhetspolisen.
Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
12
http://www.regeringen.se/sb/d/5358/a/97684
läst 150320
13
http://respekt.ihned.cz/respekt-in-english/c1-63672980-czech-secret-service-have-discovered-three-russian-spies
läst 150320
14
Bennett, Gordon. The SVR Russia's Intelligence Service. Conflict
Studies Research Centre. 2000 Sid 17
15
Ibid. Sid 18
16
Ibid. Sid 26
17
Department of Justice. United States Of America vs Christophe Metsos,
Richard Murphy, Cynthia Murphy, Donald Howard Heathfield, Tracey Lee
Ann Foley, Michael Zottoli, Patricia Mills, Juan Lazaro, Vicky
Pelaez. 2010. Sid 4-5
18
Ibid. Sid 16
20
Department of Justice. United States Of America vs Christophe Metsos,
Richard Murphy, Cynthia Murphy, Donald Howard Heathfield, Tracey Lee
Ann Foley, Michael Zottoli, Patricia Mills, Juan Lazaro, Vicky
Pelaez. 2010. Sid 4-5
21
Department of Justice.
United States Of America vs Evgeny Buryakov. 2015. Sid 3-4
22
Department of Justice.
United States Of America vs Anna Chapmand, and Mikhail Semenko. 2010.
Sid 3
23
Department of Justice.
United States Of America vs Evgeny Buryakov. 2015. Sid 4
24
Säkerhetspolisen.
Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
25
Säkerhetspolisen.
Säkerhetspolisens Årsbok. 2014. Sid 28
26
http://www.iltasanomat.fi/kotimaa/art-1288742578384.html
läst 150321
http://www.newsweek.com/2015/03/27/secret-submarine-base-norway-accidentally-handed-russians-314989.html
läst 150321
27
Frånstedt, Olof.
Spionjägaren del 1. 2013. Sid 82-83
Det som jag har noterat är att plötsligt här i Lund så hör jag ryska språket talas från kvinnor, män och familjer, från att nästan aldrig ha hört det tidigare i Lund. Har du någon förklaring till det? Det är inte så att det är jättevanligt, men jag har noterat det vid många tillfällen.
SvaraRaderaTjena Chief,
SvaraRaderaEn fråga relaterad på kanten till detta inlägg som rör de mer vad som skulle kunna tänkas ske i ett faktiskt "skymningsscenario".
Om vi beaktar ett hypotetiskt skymningsscenario föregående en potentiell öppen krigshandling/förklaring mellan Ryssland och Sverige. För att begränsa så rör min fråga enbart själva skymningstiden, låt oss för saken säga att Ryssland inte bestämt sig för om de ska förklara ett krig eller begå en öppen väpnad insats än.
Ofta läser man om att i en sådan tid skulle Sverige få utstå betydande sabotage, terror, genom att specialförband opererar inom landets gränser och likviderar politiker, flygförare, spränger kraftstationer etc. Jag tror du förstår bilden.
Det jag tänker på är att de förband som ska utföra detta torde vara extremt specialiserade (helst svensktalande) och tillhöra eliten bland eliten av Rysslands elitförband. Med tanke på att jag läste ett av dina inlägg för ett tag sedan där du beskrev situationen inom Spetsnaz och där du beskrev att stora delar av Spetsnaz fortfarande håller kvalitet snarare som ett av de gamla svenska värnpliktiga jägarförbanden (inge fel i det :-)) än jämfört med t.ex. SAS för att ta ett exempel.
Min fråga är om du skulle kunna sprida ljus på eller gissa vilket förband som skulle användas till dylik aktivitet och hur många i antal som skulle kunna tänkas avsättas för detta uppdrag? Jag menar det kan ju inte drälla med den typen av specialisering vi talar om och det är väl knappast troligt att de skulle vara beredda att ta risken att alla stryker med enbart i Sverige?
Avslutar med att tacka för den intressantaste "försvarsbloggen" där analys alltid överskrider semantik.
Ha det!
Stor skillnad nu mot t ex under 1980-talet, arbetskraft rör sig över gränserna o dyl, inget som säger att dessa skulle behöva vara svensktalande eller med svensk brytning numera, är få som höjer på ögonbrynen kring att t ex någon iförd varsel väst vid ett bygge talar ryska numera.
RaderaSå är väldigt lät att genomföra infiltration om man vill genomföra det.
Gulli-Gullan bjäfsar;
SvaraRaderaVarför enbart ägna de stationärt opererande underrättelseagenterna uppmärksamhet?
Finner de underrättelseagenter som utför sitt uppdrag inom Sverige under kortare tidsrymder, sällan mer än två veckor, bra mycket intressantare. Dessa operarar oftast i par eller i grupp om två par, varav den ene i paret alltid har en bakgrund som byggnads-/konstruktions-/maskiningenjör alternativt elektro-/teleingenjör.
Jepp intressantare håller jag med om, dock nästintill omöjligt att upptäcka om man inte har en infiltratör hos motparten, såsom USA hade när Chapman illegalisterna avslöjades.
RaderaSer vi till Berit så hör det till sakens natur att det i princip blir omöjligt att identifiera infiltratörerna. Men det är konsekvensen av de senaste två decenniernas degeneration av human infrastruktur. Lämnar vi Berit därhän så inses att problemet snarare är att det är alldeles för få, i mogen ålder, som har skolas av Tant Anita och Televinken (vissa har också argumenterat för avsaknaden av Plupp, om vi säger som så). Det magra mantalet uppvägs visserligen av att det inte alltid nödvändigtvis är ett måste att identifiera motståndaren på egen planhalva.
Radera"Din kommentar kommer att synas efter att den godkänts."
SvaraRaderaVore det inte på plats att syna kommentaren innan den godkännes? Ja, jag vet, det är inte lätt att vara normalbegåvad. :)
Hehe google som har någon skum svenska på sina standardmeddelanden, de kör väl translate :)
RaderaUnder kalla kriget räknade man med att cirka en tredjedel av hela den sovjetiska gruppen bestod av underrättelseofficerare. Av cirka 210 personer ska ungefär 50 ha tillhört KGB och cirka 20 GRU. Det som eventuellt skiljer gårdagens siffror med dagens är att andelen av underrättelseofficerarna var väsentligt högre bland de fullvärdiga diplomaterna och de som arbetade i Sverige som journalister. Bland resten av gruppen ryssar var då andelen lägre än en tredjedel. Att förhållandena var på detta vis ansågs bero på att diplomaterna inte kunde åtalas och journalisterna i sin yrkesroll alltid hade rätt att ställa frågor om i princip vilket ämne som helst.
SvaraRaderaDen stora skillnaden var att under åren 1982-1991 utvisade Sverige en högre andel KGB-och GRU-officerare än något annat land i världen. Tjogtals viseringar stoppades också. Detta kom efter några år att urholka Sovjets spionage i Sverige då många av de utvisade tillhörde de allra bästa och blev sedan också Persona Non Grata i hela västvärlden. Detta kom också de övriga nordiska länderna till del då deras ryska spioner tillhörde samma avdelningar inom KGB och GRU som de som jobbade mot Sverige. Tyvärr har man haft en helt annan attityd till det ryska spionaget de senaste 20 åren.
Varit "offline" därav att inga kommentarer publicerats :)
SvaraRadera