Getens år

Reflektion

December månad brukar vara en månad för reflektion kring det år som passerat, reflektion är alltid nyttigt, då det kan ge en uppfattning i vilken riktning, händelser och skeden kan tänkas föra oss. Ser man till enbart mängden inlägg som antingen har omarbetats eller lagts på hyllan för att något annat inträffat under detta år, så förefaller det varit väldigt händelserikt, om man nu väljer att nyttja det som en måttstock. Men 2015 har säkerhetspolitiskt, varit på alla sätt och vis, ett väldigt händelserikt år. I den kinesiska kalendern var, 2015, Getens år och det skall, enligt sägen, vara fredens och harmonins år, tyvärr så har det varit allt annat än fred och harmoni. Nedan kommer några delar att belysas, på intet sätt är det en sammanfattning över året.

Detta, händelserika år, exemplifieras kanske tydligast i de olika spänningar som finns i östra Europa, främst vad avser Ukraina, därtill Östersjöregionen, Mellanöstern och avslutningsvis Asien främst vad avser Sydkinesiska havet. Aktörerna i dessa spänningar, finns på ett eller annat sätt med i samtliga geografiska områden, antingen med säkerhetspolitiska intressen eller ekonomiska intressen. Varpå en händelse vid ett geografiskt område, mycket snabbt kan få följdverkningar i andra områden.

Det gångna året visade även att säkerhetssamarbeten i olika former aktivt har tagit fart, där katalysatorn främst varit följdverkningarna av den ryska militära operationen dels på Krimhalvön dels i östra Ukraina. Beroende på vilken positionering man har, har man försökt skapa olika samarbeten, för att främst stärka sin egen säkerhet eller skaffa sig olika former av fördelar inom den säkerhetspolitiska arenan. Kanske tydligast blir det med Sverige och Finland, men Ryssland har även försökt stärka sitt samarbete med t.ex. Vitryssland.

Under året har många hävdat att det är ett nytt kallt krig vi befinner oss i. Jag vill snarare hävda att det är en fortsättning på det kalla kriget, med det menar jag att konflikten i sig, ej fick ett slut, utan det skapades förutsättningar för nya konfliktytor. Men det vi befinner oss i, är snarare, en situation liknande den som föranledde det första världskriget. En stor mängd av samarbeten och positioneringar i dels allianser dels bilaterala avtal, både i ekonomiska- men även säkerhetssamarbeten. Har en potential att skapa en grogrund för konflikter. Som vid ett olyckligt utfall i något skede, kan skapa en tändande gnista, som utlöser en konflikt, med potentialen att skapa en "dominoeffekt" över hela ytan.

Ser vi till Barents- och Östersjöregionen så förefaller inte situationen förvärrats, utan man har nu uppnått ett mer eller mindre låst läge, ser man t.ex. övningsverksamheten under KV III-IV för 2015, så har det legat på en relativt konstant nivå för båda parterna (NATO och Ryssland). Kanske viktigast är att situationen eskalerade ej i Östersjöregionen p.g.a. den Turkiska nedskjutningen av det Ryska attackflygplanet den 24NOV2015. Men det i sig visar även på att situationen är så pass spänd att man kan ej gå längre, utan att det mest troligt, blir väldigt negativa konsekvenser.

Det gångna året, har även visat på hur illa förberedd många svenska myndigheter är, för att kunna verka i krisfyllda situationer. Den pågående flyktingströmmen dels genom Europa dels in i Sverige. Har tydligt visat på att myndigheterna ej har stabsrutinerna för att kunna arbeta effektivt och överskridande mellan varandra. Troligtvis hade det gamla totalförsvarstänkandet många goda synergieffekter, då en stor del av myndigheterna var tvungen att planera men även öva inför t.ex. flyktingströmmar, men även generellt hur man skall agera vid mycket stora påfrestningar på samhället.

Det om något accentuerar vikten av att totalförsvarsplaneringen återupptas på ett adekvat sätt, men även att våra myndigheter börjar öva, hur de skall agera i väldigt påfrestande situationer, för det är enbart genom övning man kan dra slutsatser. Slutsatser som därefter kan omsättas i handlingsplaner som är adekvata. Teoretiska planer som ej är spelade och övade på, är sällan en lyckad plan att agera på i händelse av en verklig situation som uppstår. Således det är inte bara riksdagens krigsdelegationen som behöver övas, utan även våra myndigheter.

Detta år innebar även ett nytt försvarsbeslut, som redan från början var underfinansierad, utifrån vad f.d. Överbefälhavaren, General Sverker Göransson, ansåg vara en rimlig nivå. Trots en budgetförstärkning, så når försvarsbudgeten nya bottennivåer, sett till andel av bruttonationalprodukten (BNP), detta innebär i praktiken att Sverige blir det land i vårt närområde som har lägst försvarsanslag i BNP räknat.

Många, en huvuddel, av de säkerhetspolitiska problem som uppstod under 2014-15, tar vi således med oss in i 2016. Det är således ingen ljusning vi går till mötes, utan i vissa fall kan det till och med bli mer säkerhetspolitiskt spänt under 2016 än vad det var under 2015. Hur 2016 kan komma att gestalta sig kommer ett inlägg efter årsskiftet att avhandla.

Trots att de ovanstående styckena, lätt kan ge en bild av svartmålning, finns det en stor förändring under 2015, det får nog ses som året då försvars- och säkerhetspolitik återigen kom upp på agendan. Finns inte ett ämne på agendan så försvinner det lätt i den övriga debatten som förs. Det jag kan uppleva jämfört med de tidigare åren, är att den säkerhets- och försvarspolitiska dimensionen i den svenska politiska debatten, nu återigen gjort ett intåg, vilket är bra. Utmaningar och problem åskådliggörs då och lösningar tas förhoppningsvis fram, vilket vi de facto börjar se, anvisningar och styrningar för planering o.dyl. har givits.

Därmed är det sista inlägget för 2015 skrivit och jag vill ta tillfället i akt att tillägna er alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år.

Have a good one! // Jägarchefen