Skiljelinje?

Reflektion

I den säkerhetspolitiska debatten kommer frågan ofta upp om det påbörjats, eller pågår, ett nytt s.k. kallt krig. Vid vissa av dessa tillfällen avfärdas det med argumentationen att det kalla kriget handlade om två politiska system som stod mot varandra d.v.s. en ideologisk konflikt, vilket ej skall vara fallet nu. Detta är en väldigt intressant argumentation, då den inte förefaller ta fasta på vissa faktorer som präglar Ryssland och de Västeuropeiska länderna, av idag.

Vad avser fysiska faktorer går det att konstatera hur en militär styrkeuppbyggnad återigen pågår i Västeuropa och i de västra delarna av Ryssland. Därtill går de att konstatera att det pågår en form av konflikt mellan de västeuropeiska och ryska säkerhetstjänsterna samt underrättelsetjänsterna. Därtill hävdar både Västeuropeiska länder samt Ryssland att det pågår subversiv verksamhet i olika former. Alla dessa faktorer torde kännas igen av de flesta, som signifikanta faktorer vilket präglade den tidsperiod vi benämnde det kalla kriget.

Att en upprustning likaså pågår, om än att det ej går att jämföra med en kapprustning som under det kalla kriget, torde inte undgått någon. Varpå de flesta signifikanta faktorerna från det kalla kriget torde vara uppfyllda. Kvar återstår den politiska spelplanen. Under det kalla kriget var det något förenklat kapitalism mot kommunism. Därtill en bipolär världsordning, där den ena sidan företräddes av USA och den andra sidan av Sovjetunionen. För att efter det kalla krigets slut övergå till en unipolär världsordning företrädd av USA.

Jämförs Västeuropa och Ryssland, kan det om än något förenklat anses vara så att Västeuropa företräder en mer liberalistisk världsåskådning emedan Ryssland företräder vad som skulle kunna beskrivas som värdekonservativ, baserad på det traditionella, nationella och ortodoxa värden. Vilket även framkommer i den ryska nationella säkerhetsstrategin. Där det framträder att de traditionella ryska värdena skall bevaras på olika sätt. Därtill förefaller Ryssland anse att de europeiska värderingarna, som minst, utgör ett problem.

Givetvis kan olika uttalanden från ledande ryska ministrar utgöra ett retoriskt spel. Dock förefaller de ryska värderingarna slås fast i en nationell säkerhetsstrategi. Varvid de tillsammans med uttalanden utgör en tydlig ideologisk skiljelinje i hur Ryssland å ena sidan och Västeuropa å andra sidan väljer att betrakta saker.

Därmed blir även även argumentationen avseende avsaknaden av en ideologisk konflikt som bevis för att det ej råder ett nytt kallt krig något malplacerad. När det åtminstone förefaller finnas nyanser av en sådan, maa. konflikten mellan de västeuropeiska värderingarna och den ryska värdekonservatismen. Denna konflikt kan även noteras internt i ett flertal europeiska länder där värdekonservativa partier under det senaste decenniet gradvis ökat i popularitet.

Här är det även möjligt att finna en annan faktor från det kalla kriget. Under det kalla kriget ansågs många av de kommunistiska partierna i Västeuropa utgöra ett verktyg för Sovjetunionen. På motsvarande sätt anser nu många av de Västeuropeiska länderna att dessa värdekonservativa partier antingen stödjer och/eller får stöd av Ryssland. Vilket ytterligare skulle kunna utgöra en del, i nyanserna, av en ideologisk konflikt.

Går det då att säga att det råder ett kallt krig? Svaret på den frågan får bli både ja och nej. Utifrån faktorer som var karakteristiska för det kalla kriget, får det anses att de signifikanta är uppfyllda dock saknas några. Dessa är bl.a. kapprustning, en fysisk barriär mellan parter, omfattande proxy krigföring, avsaknaden av en bipolär världsordning. Varvid det kan vara mer adekvat att tala om konfliktmekanismer som påminner om det kalla kriget.

Dessa konfliktmekanismer torde inte utgöra något unikt för det kalla kriget, utan snarare är detta något som varit ständigt närvarande. Skillnaden får anses vara att under det kalla kriget eskalerade det inte till en konflikt utan det blev snarare ett låst läge maa. den s.k. "terrorbalansen" som rådde från slutet av 1950-talet och framgent, vilket även fortsatt får anses råda och troligtvis verkar konfliktavhållande.

Avslutningsvis, likheterna med det kalla kriget är fler än olikheterna däremot är det kalla kriget kanske inte ett korrekt begrepp för att beskriva den situation vi befinner oss i just nu, då det främst utgör ett begrepp för en tidsepok. Utan snarare är det kanske mer adekvat att benämna det som försämrat säkerhetsläge som i sin tur bör indelas i olika kategorier, då det i grund och botten handlar om konfliktmekanismer, och ej en tidsepok, som antingen kan eskalera eller deeskalera.

Have a good one! // Jägarchefen