Något om beredskapspolisen

Reflektion

En väldigt intressant skrivning går att finna i den nu gällande militärstrategiska doktrinen från 2016, där det framgår att "det militära försvaret dimensioneras för att kunna verka under strategiskt överfall genom operativ chock".¹ Således utgör strategiskt överfall med operativ chock en normerande faktor för Försvarsmakten att ta hänsyn till, då det är dimensionerande. Vilket ytterst även innebär att i händelse av ett väpnat angrepp, får det ses som det troligaste angreppsalternativt gentemot Sverige. Märkligt nog har denna punkt inte berörts i någon nämnvärd omfattning av Försvarsmakten i den öppna kommunikationen. Än mindre har det utvecklats i någon större omfattning i den öppna militärteoretiska diskussionen. Vad innebär då de båda begreppen?

Vad avser strategiskt överfall förefaller den senaste öppna beskrivningen av Försvarsmakten finnas i den sedan länge upphävda Svensk Soldat från 1994. Där beskrivs strategiskt överfall på följande sätt, "en angripare kraftsamlat sätter in begränsade resurser mot våra viktigaste samhällsfunktioner utan att på förhand röja var och hur överfallet ska genomföras. Syftet är att lamslå vår motståndsvilja, samt lednings- och motståndsförmåga".² Begreppet operativ chock går att finna i den upphävda militärstrategisk doktrin från 2002, där det beskrivs i samband med systemchock som, "Systemchock är en utveckling av den ryska idén om operativ chock, Udar. Udar betyder närmast slag, anfall eller stöt och kom i deras operationskonst att avse att man genom ett (enda) slag skulle försätta motståndaren ur stridbart skick".³

Utifrån dessa båda definitioner som går att återfinna i tidigare Försvarsmakts publikationer, blir en möjlig tolkning att det normerande är, ett angrepp mot Sverige med få och kvalificerade enheter som syftar till att i ett enda slag lamslå vår motståndsvilja samt lednings- och motståndsförmåga. Dock finns det skäl att längre fram i ett annat inlägg utveckla både vad strategiskt överfall är, men framförallt operativ chock, då den svenska definitionen av det sistnämnda förefaller baseras på tankegångar som mött kritik internationellt.⁴ Men vad har då detta med beredskapspolis att göra?

Beredskapspolisen var under 1990-talet indelade i två delar, den allmänna och den särskilda. Där den särskilda beredskapspolisen skulle uppgå till cirka 5,000 individer. Dessa 5,000 individer skulle utgöra polisens särskilda resurs för antisabotage uppgifter vid höjd beredskap och krig.⁵ Personalen i den särskilda beredskapspolisen förefaller bl.a. rekryterats bland värnpliktiga jägarsoldater och militärpoliser.⁶ Utgående från den begränsade utbildningstid som den särskilda beredskapspolisen hade och med inriktningen gentemot antisabotage uppgifter,⁷ får det ses som troligt att inriktningen av rekryteringen byggde på att utbildade jägarsoldater enklare skulle kunna tänka och agera gentemot motsvarande förbandstyper hos en angripare.

I sammanhanget är det intressant att notera hur både Norrlandsjägarbataljoner men även Jägarbataljoner (Syd) förefaller planerats för att användas vid skyddet av både den s.k. Zonen, men även i försvaret av den Högre Regionala ledningens grupperingsområden.⁸ Här får det ses som troligt att de jägarförband som var ianspråktagna för denna uppgift även skulle ha antisabotage uppgifter, utifrån samma princip kring varför jägarsoldater kan ha varit lämpliga som särskilda beredskapspoliser för att lösa antisabotage uppgifter.

Säkerhetsläget som råder nu och det troligaste angreppet som ses, förefaller uppfylla de premisser som låg till grund för upprättandet av den särskilda beredskapspolisen. Men situationen som råder nu får anses vara än mer prekär än när polisens främsta resurs för antisabotage uppgifter togs fram. De militära enheter som t.ex. skulle skydda den s.k. Zonen men även grupperingsområdena för den högre regionala ledningen, som numera kan likställas med Militärregionerna, finns inte längre. Därutöver är som bekant den särskilda beredskapspolisen avvecklad. Vad som dock inte förändrats i någon nämnvärd omfattning är lagrummet som möjliggör respektive begränsar olika myndigheters våldsutövande t.ex. vid s.k. skymningsläge.

Att snabbt återskapa militära förband med antisabotage uppgifter får anses vara orealistisk, då upprättande av militära förband tar lång tid. Däremot för att snabbt höja förmågan här och nu, vad avser lösandet av antisabotage uppgifter både i fred och krig bör ett koncept liknande den särskilda beredskapspolisen vara fullt funktionellt, då det de facto redan prövats en gång. Framförallt skulle det medge verkan både i fred och krig utifrån rådande lagrum. Därutöver får det anses råda ett skriande behov av det, utifrån den senaste militärstrategiska doktrinens skrivning om strategiskt överfall och operativ chock.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Barometern 1 (Svenska)
Försvarets Historiska Telesamlingar 1 (Svenska)

Försvarsmakten 1 (Svenska)

Joint Force Quarterly 1 (Engelska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Försvarsmakten. Svensk soldat. Stockholm: Försvarsmakten, 1994.

Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2002.

Krisberedskapsmyndigheten. Utvärdering av beredskapspolisen. Stockholm: Krisberedskapsmyndigheten, 2008.

Rikspolisstyrelsen. Beredskapspolisen: vägval 2010. Stockholm: Rikspolisstyrelsen, 2010.

Slutnoter

¹ Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016, s. 53.

² Försvarsmakten. Svensk soldat. Stockholm: Försvarsmakten, 1994, s. 86.

³ Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2002, s. 81.

⁴ Vego, Milan N. 'A Case Against Systemic Operational Design', Joint Force Quarterly, vol. 16, no. 2, 2009, s. 70-71.

⁵ Rikspolisstyrelsen. Beredskapspolisen: vägval 2010. Stockholm: Rikspolisstyrelsen, 2010, s. 11.

SOU 2002:70. Polisverksamhet i förändring. s. 292-293.

⁶ Barometern. Hellner, Annika. Hårdträning väntar för särskild beredskapspolis. 2005. http://www.barometern.se/nybro/hardtraning-vantar-for-sarskild-beredskapspolis/ (Hämtad 2018-08-12)

⁷ Krisberedskapsmyndigheten. Utvärdering av beredskapspolisen. Stockholm: Krisberedskapsmyndigheten, 2008, s. 12.

⁸ Jansson, Christian. Högre Regional Ledning och Militärområdesförband. Enköping: Försvarets Historiska Telesamlingar, 2013, s. 68-69.