Källa Erik och den Främmande Undervattensverksamheten

Reflektion

Många läsare av denna blogg torde i något sammanhang kommit i kontakt med begreppet, eller snarare täckbenämningen, "Källa Erik". För er läsare som ej hört talas om det kommer inledningsvis här en kort resumé kring denna täckbenämning. Dåvarande Rikspolisens Säkerhetsavdelning, RPS/SÄK numera myndigheten Säkerhetspolisen – SÄPO, förefaller haft en enhet/grupp/sektion benämnd Företagsskyddsgruppen, populärt förkortad FSG, under 1980-talet.¹ Denna enhet/grupp/sektion verkar bl.a. genomfört s.k. teknisk inhämtning d.v.s. inhämtning av information genom tekniska hjälpmedel såsom avlysning, populärt benämnt "buggning".² Vilka uppgifter exakt FSG löste är något oklart, dock förefaller det vara klarlagt att denna enhet/grupp/sektion genomförde s.k. rumsavlyssning av en sovjetisk diplomat. Denna diplomat gick i Sverige under namnet Vladimir Nezjinskij och skall ha varit underrättelseofficer med s.k. officiell täckbefattning.³ Den olovliga rumsavlyssningen utav Vladimir Nezjinskij var således "Källa Erik".⁴ Uppgifterna kring "Källa Erik" har främst figurerat i samband med utredningen av mordet på Sveriges Statsminister Olof Palme. Detta inlägg kommer ej fokusera på den s.k. Palmeutredningen utan på andra uppgifter som framkommit i kölvattnet av att "Källa Erik" avslöjades i slutet utav 1980-talet.

Varför genomförde FSG olovlig rumsavlyssning utav den sovjetiska diplomaten Vladimir Nezjinskij? Anledningen var bl.a. att denna ansågs vara ansvarig för de sovjetiska s.k. illegalisterna i Sverige,⁵ under den tidsperiod han var verksam i Sverige nämligen, mellan 1982 och 1987.⁶ Vad är då en s.k. Illegalist? En illegalist är en underrättelseofficer utan s.k. officiell täckbefattning d.v.s. den saknar diplomatisk immunitet. Illegalisten har oftast en tagen identitet från en individ som avlidit i tidig ålder och en täckhistoria för att kunna neutraliseras i ett första land, som oftast inte är det land där denne är tänkt att verka i utan enbart för att få ett medborgarskap i. Därefter förflyttar sig illegalisten till ett annat land, sitt målland och söker medborgarskap i detta, för att kunna påbörja sin informationsinhämtning.⁷ En ansvarig underrättelseofficer med s.k. officiell täckbefattning för illegalisterna, d.v.s. en legal stödofficer, såsom Vladimir Nezjinskij genomför ej motsvarande procedur.⁸ Det kanske mest kända exemplet i nutid avseende s.k. illegalister är de 11 stycken illegalister som den amerikanska federala polisen, FBI, arresterade 2010 i USA ur den ryska utrikesunderrättelsetjänsten, SVR, varav 10 sedermera utväxlades.⁹ Vilken utav de två sovjetiska underrättelsetjänsterna Nezjinskij arbetade för i Sverige förefaller inte officiellt vara klarlagt, då han både nämnts arbeta för G(R)U samt KGB.¹⁰ Båda dessa Sovjetiska underrättelsetjänster hade s.k. illegalistprogram under det kalla kriget och det får ses som troligt att GU samt SVR fortsatt har det. Dock placerar den tidigare chefen för kontraspionaget, Tore Forsberg, in honom som en stödofficer för illegalister inom KGB.¹¹ I fallet med Nezjinskij blir även den s.k. Illegalistutredning 80 intressant mtp. att den genomfördes under 1980-talet av dåvarande Säkerhetspolisen.¹²

Varför är då "Källa Erik" intressant ur perspektivet främmande undervattensverksamhet, som rubriken på inlägget antyder? Enligt Ambassadören och docenten i folkrätt Bo Theutenberg skall avlyssningen av den sovjetiska diplomaten tillika underrättelseofficeren Vladimir Nezjinskij bl.a. genomförts maa. att det fanns en möjlighet att denne på något sätt hade anknytningen till den s.k. främmande undervattensverksamheten då han misstänktes vara handledare/kontaktman för en ev. högt uppsatt sovjetisk agent i den svenska Försvarsledningen vilket ansågs kunna utgöra en möjlig orsak till de resultatlösa ubåtsjakterna under en stor del av 1980-talet.¹³ Men vad som kanske är än mer intressant är den information som framkommit genom avlyssningen. Enligt det underlaget skall Nezjinskij som han själv säger träffat mannarna på fältet och att dessa befann sig utomhus i terrängen och var i behov av både mat och medicin samt att han beskriver att de levde som djur där ute. Tolkningen säkerhetspolisen kom att göra var att det rörde sig om personal som hade landsatts från havet, antingen via handelsfartyg eller ubåt, och befann sig på svenskt territorium/mark.¹⁴

Kan då detta stämma att säkerhetspolisen suttit på synnerligen kvalificerad information rörande den främmande undervattensverksamheten? Om Nezjinskij, dels tillhörde Linje-N, dels var ansvarig för de sovjetiska illegalisterna i Sverige torde han varit fullt medveten om att han stod under omfattande bevakning,¹⁵ och trots att svensk lagstiftning vid det aktuella tillfället ej medgav rumsavlyssning¹⁶ att sådant ändå kunde tänkas genomföras. Den tidigare byråchefen, med ansvar för kontraspionaget, vid rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning Per-Göran Näss ifrågasätter uppgifterna avseende rumsavlysningen, dock med koppling till palmemordet, med motivet att Nezjinskij borde varit fullt medveten om att avlyssning kunde ske och att i sådant fall om något sagts kan det varit i desinformationssyfte.¹⁷ Vilket i sak får anses vara ett fullt korrekt antagande i hur en utbildad underrättelseofficer med ansvar för den mest känsliga inhämtningsverksamheten borde agera.

Dock är det ofta skillnad mellan teori och praktik vilket de flesta inhämtningsutbildade är fullt medvetna om. Ett praktiskt exempel på detta är den sovjetiske residenten för KGB i Storbritannien mellan 1980-84 Arkadij Vasiljevitj Guk.¹⁸ Enligt den till Storbritannien avhoppade KGB officeren Oleg Gordievskij,¹⁹ skall Guk, dels varit den minst kompetente residenten i Storbritannien sedan tiden före andra världskriget, dels haft stora alkoholproblem som hans fru försökte stävja dock skapade han sig ett försprång varje kväll genom att ta ett dricksglas med vodka innan han gick hem. Guk skall även varit djupt konspiratoriskt samt ständigt påtalat för den sovjetiska diplomatiska personalen att de ej fick tala om tjänsterelaterande ärenden i deras bostäder då de riskerade att bli avlyssnade av det brittiska kontraspionaget, MI5. Guk placerade dock inte dessa begränsningar på sig själv, i och med att han berusad brukade beskriva KGB operativa framgångar i Storbritannien hos olika sovjetiska diplomater under kvällarna.²⁰

Därmed inte sagt att Nezjinskij varit berusad och avslöjat information i sin lägenhet. Men ett känt faktum är att underrättelseofficerare ofta har en hög psykisk press på sig under sin tjänstgöring.²¹ Varvid Nezjinskij mycket väl kan tänkas ha lättat på den psykiska belastningen genom att bikta sig för sin fru i deras lägenhet, som avlyssnades av RPS/SÄK från oktober 1985 intill dess att han abrupt lämnande Sverige i slutet av 1987.²² Således, det är skillnad på teori och praktik. Den information som framkom via den olovliga rumsavlyssningen kan mycket väl vara desinformation men det skulle lika väl kunna vara korrekt information.

En annan problematik är att Nezjinskij utpekas som Linje-N officer hos KGB och i den svenska debatten kring den främmande undervattensverksamheten är det främst G(R)U och den sovjetiska Östersjömarinens med tillhörande spetsnazbrigad som utpekas för kränkningarna.²³ Dock får det även ses som möjligt att den s.k. huvudstyrelsen för djuphavsforskning, GUGI, även varit involverad i dylik verksamhet på svenskt inre vatten maa. dess utpekade uppgifter kring olika former av inhämtning.²⁴ GUGI som enhet lyder direkt under det ryska Försvarsministeriet trots att dess verksamhet med olika former av ubåtar samt dykning borde innebära att de var inplacerade under den ryska marinen. Enheten löser även sina uppgifter inom ramen för G(R)U direktiv. Enheten är och var, dels baserad i Murmansk Oblast, dels i Leningrad Oblast.²⁵ Ur det perspektivet torde Nezjinskij snarare varit G(R)U officer med ansvar för dess illegalister i Sverige snarare än en Linje-N officer för KGB i Sverige. Dock finns det som vanligt många bottnar i underrättelsetjänsters verksamhet.

Den 19AUG1981 beslutades att ett nytt sovjetiskt specialförband skulle upprättas inom KGB första överstyrelse, d.v.s. den del som ansvarade för utrikes underrättelser, förbandet kom att benämnas Vympel. Förbandet kom att inordnas under Styrelse S som ingick i den första överstyrelsen. Styrelse S ansvarade för, dels den sovjetiska illegalistverksamheten, dels ett nytt specialförband. Linje-N var i sin tur underordnad Styrelse S vid respektive residentur.²⁶ Uppgifterna Vympel bl.a. skulle kunna lösa i ett s.k. skymningsläge var överfall och nedkämpande av en motståndarens strategiska objekt, här ingick troligtvis även individer, övertagande av fartyg samt ubåtar, dolt agerande på en motståndares territorium m.m. det vill säga Vympel skulle agera på den strategiska nivån. De individer som genomgick utbildningen för att tjänstgöra i Vympel kom bl.a. att utbildas i dykning, bergstjänst, fallskärmshoppning, dolt agerade inom ramen för underrättelseinhämtning civilt, språkutbildning, fältarbetstjänst m.m.²⁷ Således förefaller Vympel kunna agera under och i vatten som förband och de skulle under tiden för Sovjetunionen kunna agera på andra nationers territorium inför en väpnad konflikt under perioden som populärt har kommit att kallas skymningsläge.

För att kunna genomföra intransport av sin personal torde dock KGB saknat möjligheten att använda ubåtar, om dessa inte rekvirerats å deras vägnar som en av Sovjetunionens viktigaste myndigheter, vilket de säkerligen kunnat göra. Vad som dock är känt är att underrättelseofficerare från KGB förefaller följt med på sovjetiska handelsfartyg till bl.a. Sverige för att lösa inhämtningsuppgifter.²⁸ Vad som även är känt via rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning är att sovjetiska handelsfartyg förefaller lämnat av dykare på svenskt territorium, dock var detta innan Vympel upprättande.²⁹ Dock torde det vara möjligt att t.ex. personal från Vympel innästlat på svenskt territorium som minst med hjälp av handelsfartyg och då de sorterade under Styrelse S varvid det följaktligen även vore möjligt att de erhållit understöd av Linje-N officerare när de väl befann sig på en annan nations territorium. I sammanhanget bör det noteras att Oleg Gordievskij och den sovjetiska residenturen i Storbritannien under mitten av 1980-talet fick till uppgift av Styrelse S att bl.a. finna tomma lagerlokaler i Storbritannien. Vilket Gordievskij fick uppfattningen om, var för att kunna förvara bl.a. vapen och att det ingick i någon form av planering.³⁰ Något som möjligen skulle kunna indikera att det ingick i planeringen för Vympel i ett skymningsläge.

Vad som även skall beaktas är att mellan 1985-1987, under tiden som Nezjinskij stod under bevakning av rikspolisens säkerhetsavdelning, genomfördes även den s.k. Operation RJaN, Raketno-jadernoje napadenie, av de sovjetiska underrättelsetjänsterna. d.v.s. G(R)U och KGB.³¹ Vad som även bör noteras är att G(R)U och KGB för första gången inom ramen för Operation RJaN samarbetade fullständigt, vilket förefaller varit omtumlande.³² Detta skulle även kunna göra det möjligt att t.ex. en Linje-N officer från KGB, såsom Nezjinskij, understödde G(R)U operationer. Samarbete mellan G(R)U och KGB specialförband hade dock genomförts innan Operation RJaN, nämligen i samband med stormningen av den Afghanistanska Presidentens palats 1979.³³ Härvid skulle det inte vara omöjligt att ett samarbeta mellan G(R)U och KGB hade kunnat genomföras under tiden Nezjinskij var i Sverige, vilket berörts ovan med ett flertal exempel.

I och med att "Källa Erik" utgjorde s.k. teknisk inhämtning och detta inlägg berör s.k. främmande undervattensverksamhet bör även en annan del kring den främmande undervattensverksamheten och rikspolisens säkerhetsavdelning lyftas fram. Utanför Östersund närmare bestämt i anslutning till Kännåsen förefaller RPS/SÄK signalspaningsrotel, under 1980-talet, erhållit signalunderrättelser på att främmande undervattensverksamhet genomfördes inom svenskt territorialvatten, dock utpekas ingen nation explicit förutom Sovjetunionen i samband med S-363, populärt benämnt U-137, grundstötning i Karlskrona skärgård.³⁴

Vad som dock ej framkommer i Theutenbergs memoarer är de facto när dessa uttalanden som ev. kan härledas till den främmande undervattensverksamheten genomförs av Nezjinskij. Theutenberg uppehåller sig kring tidpunkten för Palme mordet vilket är i månadsskiftet februari och mars. Dock genomfördes den olovliga avlyssningen från 1985 intill 1987 varvid det kan vara så att uppgifterna härrör från någon annan tidpunkt.³⁵ Utgår man från när den s.k. främmande undervattensverksamheten främst genomfördes är det mellan april och november varje år.³⁶ Således om upptagningarna genomfördes i månadsskiftet februari och mars 1986 faller det utanför normalbilden. Dock inträffade den s.k. Karlskrona incidenten 1984 under inledningen av mars månad varvid det ej får ses som omöjligt att främmande undervattensverksamhet kan ha genomförts i månadsskiftet februari-mars med t.ex. dykare.³⁷ Varvid tidpunkten fortfarande skulle vara möjlig.

Avslutningsvis, går det att dra några slutsatser av allt detta? Som vanligt när det kommer till den s.k. främmande undervattensverksamheten blir det alltid s.k. indiciekedjor. Det som skrivs kan vara möjligt, men lika väl kan det vara omöjligt. I mångt bygger underrättelsetjänst på detta, därav s.k. konfidensgrader. Huruvida det finns något intressant att belysa kring den främmande undervattensverksamheten och "Källa Erik" återstår att se, detta maa. att de sex (6) pärmarna med transkriberad text från den olovliga avlyssning förefaller vara försvunna sedan 1988.³⁸ Dock försvinner sällan något i underrättelsesammanhang vilket tydligt exemplifierades med att T-kontorets arkiv plötsligt uppdagades trots att de flesta förefaller trott att det var försvunnet.³⁹

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

British Broadcasting Corporation 1, 2, 3 (Engelska)

Expressen 1, 2, 3, 4 (Svenska)

GlobalSecurity 1 (Engelska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Reuters 1 (Engelska)

RIA Novosti 1 (Ryska)

Regeringskansliet 1 (Svenska)

Russia Beyond The Headlines 1 (Engelska)

Russia Military Analysis 1 (Engelska)

Svenska Dagbladet 1 (Svenska)

The New York Times 1 (Engelska)

The Times 1 (Engelska)

Wilson Center 1 (Engelska)

Andersson, Per. 'Vad gjorde de här? Personliga reflexioner om den främmande undervattensverksamheten', Tidskrift i Sjöväsendet, vol. 174, no. 3, 2010.

Andrew, Christopher. Gordievskij, Oleg. KGB inifrån 2: Spionskandalernas tid. Stockholm: Bonnier, 1991.

Corera, Gordon. Russians Among Us: Sleeper cells, ghost stories and the hunt for putin's agents. New York: Harpercollins Publishers, 2020.

Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003.

Frånstedt, Olof. Spionjägaren Del 1: Bland agenter, terrorister och affärer. Västerås: Ica, 2013.

Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.

Gustafsson, Bengt. Sanningen om ubåtsfrågan: ett försök till analys. Stockholm: Santérus, 2010.

Huchthausen, Peter A. Sheldon-Duplaix, Alexandre. Hide and seek: the untold story of Cold War naval espionage. Hoboken: John Wiley & Sons, 2009.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.

Lindholm, Mikael. Sex dygn som skakade Sverige: jakten på främmande ubåtar och grodmän i Karlskrona 1984. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag, 2019.

Palm, Thede. Wallberg, Evabritta. Några studier till T-kontorets historia. Stockholm: Kungl. Samf. för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 1999.

SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. Rapport från Ubåtskommissionen.

Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020.

Öhd, Lennart. Topphemliga huset där ubåtstrafiken avslöjades, Länstidningen Östersund.

Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987.

Slutnoter

¹ SOU 1999:88. Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Granskningskommissionens betänkande. s. 648-649.

² Expressen. Hellberg, Magnus. Petersson, Claes. Reaktioner på diplomatbuggningen. 2014. https://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/reaktioner-pa-diplomatbuggningen/ (Hämtad 2020-09-10)

³ Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020, s. 772.

⁴ Expressen. Näslund, Lars. Petersson, Claes. Grävde ner pärmarna om Palme i trädgården. 2014. https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/gravde-ner-parmarna-om-palme-i-tradgarden/ (Hämtad 2020-09-10)

⁵ Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020, s. 772-773.

⁶ Magnergård, Omar. Olofson, Sune. 'Diplomat avlyssnades i två år', Svenska Dagbladet, 25 Augusti 1989, s. 6.

Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020, s. 832.

⁷ Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003, s. 331-332, 342.

British Broadcasting Corporation. Ponniah, Kevin. Yuri Drozdov: The man who turned Soviet spies into Americans. 2017. https://www.bbc.com/news/world-europe-40367736 (Hämtad 2020-09-10)

⁸ Ibid. s. 331.

⁹ British Broadcasting Corporation. Spies swapped by US and Russia at Vienna airport. 2010. https://www.bbc.com/news/10564994 (Hämtad 2020-09-10)

The New York Times. Barry, Ellen. ‘Illegals’ Spy Ring Famed in Lore of Russian Spying. 2010. https://www.nytimes.com/2010/06/30/world/europe/30sleepers.html (Hämtad 2020-09-10)

¹⁰ Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020, s. 772-773.

¹¹ Andrew, Christopher. Gordievskij, Oleg. KGB inifrån 2: Spionskandalernas tid. Stockholm: Bonnier, 1991, s. 280.

Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003, s. 377.

Reuters. Faulconbridge, Guy. What is Russia's GRU military intelligence agency?. 2018. https://www.reuters.com/article/us-britain-russia-gru-factbox/what-is-russias-gru-military-intelligence-agency-idUSKCN1MF1VK (Hämtad 2020-09-10)

Corera, Gordon. Russians Among Us: Sleeper cells, ghost stories and the hunt for putin's agents. New York: Harpercollins Publishers, 2020, s. 397.

¹² SOU 2002:93. Övervakningen av "SKP-komplexet". s. 174.

¹³ Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020, s. 827, 832.

¹⁴ Ibid. s. 840, 842-843.

¹⁵ Ibid. s. 826.

¹⁶ Tjernberg, Urban. 'Leijon vill inte bekräfta', Svenska Dagbladet, 25 Augusti 1989, s. 6.

¹⁷ Expressen. Näslund, Lars. Petersson, Claes. KGB-chef försade sig till sin hustru. 2014. https://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/kgb-chef-forsade-sig-till-sin-hustru/ (Hämtad 2020-09-10)

¹⁸ Andrew, Christopher. Gordievskij, Oleg. KGB inifrån 2: Spionskandalernas tid. Stockholm: Bonnier, 1991, s. 283.

¹⁹ The Times. Macintyre, Ben. The greatest spy story of the Cold War. 2015. https://www.thetimes.co.uk/article/the-greatest-spy-story-of-the-cold-war-nq5sjctlqtk (Hämtad 2020-09-10)

²⁰ Andrew, Christopher. Gordievskij, Oleg. KGB inifrån 2: Spionskandalernas tid. Stockholm: Bonnier, 1991, s. 208-209, 225.

²¹ The New York Times. Barry, Ellen. ‘Illegals’ Spy Ring Famed in Lore of Russian Spying. 2010. https://www.nytimes.com/2010/06/30/world/europe/30sleepers.html (Hämtad 2020-09-10)

²² Magnergård, Omar. Olofson, Sune. 'Diplomat avlyssnades i två år', Svenska Dagbladet, 25 Augusti 1989, s. 6.

Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020, s. 826.

²³ Gustafsson, Bengt. Sanningen om ubåtsfrågan: ett försök till analys. Stockholm: Santérus, 2010, s. 145, 147, 149, 156-157, 163, 172.

Huchthausen, Peter A. Sheldon-Duplaix, Alexandre. Hide and seek: the untold story of Cold War naval espionage. Hoboken: John Wiley & Sons, 2009, s. 288.

Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 150.

²⁴ Andersson, Per. 'Vad gjorde de här? Personliga reflexioner om den främmande undervattensverksamheten', Tidskrift i Sjöväsendet, vol. 174, no. 3, 2010, s. 213-214.

GlobalSecurity. Main Directorate of Deep-Sea Research. 2019. https://www.globalsecurity.org/intell/world/russia/gugi.htm (Hämtad 2020-09-10)

Russia Military Analysis. Fire aboard AS-31 Losharik: Brief Overview. 2019. https://russianmilitaryanalysis.wordpress.com/2019/07/03/fire-aboard-as-31-losharik-brief-overview/ (Hämtad 2020-09-10)

SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. Rapport från Ubåtskommissionen. s. 240-241.

SOU 2001:85. Perspektiv på Ubåtsfrågan. s. 165, 167.

²⁵ British Broadcasting Corporation. Russia mini-sub fire: Putin issues heroism awards. 2019. https://www.bbc.com/news/world-europe-48880475 (Hämtad 2020-09-10)

GlobalSecurity. Main Directorate of Deep-Sea Research. 2019. https://www.globalsecurity.org/intell/world/russia/gugi.htm (Hämtad 2020-09-10)

Russia Military Analysis. Fire aboard AS-31 Losharik: Brief Overview. 2019. https://russianmilitaryanalysis.wordpress.com/2019/07/03/fire-aboard-as-31-losharik-brief-overview/ (Hämtad 2020-09-10)

²⁶ РИА Новости. История Группы специального назначения "Вымпел" КГБ СССР. 2011. https://ria.ru/20110819/419422103.html (Hämtad 2020-09-10)

Andrew, Christopher. Gordievskij, Oleg. KGB inifrån 2: Spionskandalernas tid. Stockholm: Bonnier, 1991, s. 274, 276, 280.

²⁷ РИА Новости. История Группы специального назначения "Вымпел" КГБ СССР. 2011. https://ria.ru/20110819/419422103.html (Hämtad 2020-09-10)

²⁸ Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007, s. 75-81.

²⁹ Frånstedt, Olof. Spionjägaren Del 1: Bland agenter, terrorister och affärer. Västerås: Ica, 2013, s. 77.

РИА Новости. История Группы специального назначения "Вымпел" КГБ СССР. 2011. https://ria.ru/20110819/419422103.html (Hämtad 2020-09-10)

³⁰ Andrew, Christopher. Gordievskij, Oleg. KGB inifrån 2: Spionskandalernas tid. Stockholm: Bonnier, 1991, s. 253-254.

³¹ Wilson Center. COMMITTEE FOR STATE SECURITY (KGB), 'ABOUT RESULTS OF INTELLIGENCE ACTIVITIES TO NOTE INDICATORS FOR A SURPRISE NUCLEAR MISSILE ATTACK'. 2020. https://digitalarchive.wilsoncenter.org/document/119931 (Hämtad 2020-09-10)

³² Andrew, Christopher. Gordievskij, Oleg. KGB inifrån 2: Spionskandalernas tid. Stockholm: Bonnier, 1991, s. 207.

³³ Russia Beyond. Fedorov, Gleb. GRU, Alpha and Vympel: Russia’s most famous covert operators. 2017. https://www.rbth.com/defence/2017/05/10/gru-alpha-vympel-russias-famous-covert-operators-759604 (Hämtad 2020-09-10)

³⁴ Öhd, Lennart. Topphemliga huset där ubåtstrafiken avslöjades, Länstidningen Östersund, 24 oktober 2014, s. 5.

³⁵ Magnergård, Omar. Olofson, Sune. 'Diplomat avlyssnades i två år', Svenska Dagbladet, 25 Augusti 1989, s. 6

Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020, s. 839-843.

³⁶ Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 13.

³⁷ Lindholm, Mikael. Sex dygn som skakade Sverige: jakten på främmande ubåtar och grodmän i Karlskrona 1984. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag, 2019, s. 4-6.

³⁸ Theutenberg, Bo J. Dagbok från UD Vol. 5 (1986-1988). Stockholm: Stockholm Institute of International Law Arbitration and Conciliation, 2020, s. 823-824.

³⁹ Palm, Thede. Wallberg, Evabritta. Några studier till T-kontorets historia. Stockholm: Kungl. Samf. för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 1999, s. 127-133.