Sammanfattning
Ryssland har under
hösten och förvintern 2013 stärkt sin maktposition genom sitt
agerande mot Ukraina. Man har mer eller mindre fritt fått agera med
diverse påtryckningsmedel utan någon konsekvens ifrån de västliga
makterna. Detta i sin tur har bedömt lett till en ökad möjlighet
till ytterligare spänningar mellan väst och öst och en rejäl
möjlighet finns nu för om situationen eskalerar än mer genom olika
ageranden från öst och väst att en återgång till ett förhållande
liknande under det kalla kriget kan uppstå. Utifrån detta blir
Sverige ytterst sårbart som angränsande land till Ryssland, utifrån
våra nuvarande möjligheter till att kunna motstå yttre påverkan
och framför allt kunna svara mot en yttre påverkan.
Analys
Allmänt.
Under hösten har jag beskrivit händelseutvecklingen i Ukraina och
försökt påvisa vad som skett i skymundan främst för den västliga
allmänheten och i dess förläggning vilken påverkan detta kan ha
på Sverige. Varför är då det som sker/skett i Ukraina viktigt?
Två faktorer påverkar detta främst dels Ryssland och dess
President Vladimir Putins önskan och strävan om att skapa den
Euroasiska Unionen. Dels den Europeiska expansionen österut
och i dess förlängningen även kanske ett utökande av
medlemsländer i NATO.
Således handlar
utgången om Ukrainas öde ytterst om vilket ekonomiskt maktblock de
skall tillhöra. Ideologiskt ligger självklart Ukraina närmare
Ryssland med dels dess kultur dels arvet efter
Sovjetunionens kollaps avseende rättsväsende o dyl. Ett krav som EU
ställt på Ukraina är införandet av ett mer västerländskt
synsätt på t ex rättsväsendet, vilket skulle ändra den
ideologiska basen. Dock ser jag ideologi som underordnad i detta, det
handlar ytterst om ekonomiska sfärer.
Vad avser den Euroasiska
unionen handlar det om att förena ekonomier, rättsväsende
samt tulltjänster och genomföra militär koordinering
länder mellan. Det man
vill förena är de stater som erhöll självständighet efter
Sovjetunionens kollaps och som Putin själv ser som den största
Geopolitiska katastrofen under den 20 århundradet. Den Euroasiska
unionen ser Putin som en motpol till EU, Kina och USA.
Den Tullunion som Ryssland, Kazakstan och Vitryssland ingick 2010 och
som man även nu vill att Ukraina skall gå med i är själva grunden
för den Euroasiska Unionen. För att den Euroasiska Unionen skall
kunna realiseras krävs det att Ukraina är en del av den.
Rent ideologiskt så
finns en grundplatta för den Euroasiska Unionen. Alexander
Dugin är den ledande teoretikern bakom den av Kremls
ideologer anpassade ideologin för den Euroasiska Unionen. Man vänder
sig mot den rådanda liberala postmoderniteten, såsom feminism,
multikulturalismen m m. Man har samlat pusselbitar från olika
traditioner och tidsperioder och skapat en radikalkonservativ
kulturmodell, som skall vara en motpol mot den liberala
kulturmodellen. USA är i dag den stat som sprider den liberala
världsbilden och därmed är man även per definition antiamerikan
och man ser att det enbart är Ryssland och den Euroasiska unionen
som har förmågan att sprida en annan världsbild än den liberala.
Det är ur detta perspektiv man bör sätta in Hillary Clintons
uttalande från December 2012, “There is a move to re-Sovietise
the region, It’s not going to be called that. It’s going to be
called a customs union, it will be called Eurasian Union and all of
that, But let's make no mistake about it. We know what the goal is
and we are trying to figure out effective ways to slow down or
prevent it."
Vad avser en expansion av
NATO österut så har Ryssland kraftigt motsatt sig detta och
motsätter sig det. Grunden för Ryssland är fortfarande att ha
buffertstater i sin hand mellan en presumtiv motståndare och sig
själva. Dessa buffertstater ser man helst är politiskt och
ekonomiskt svaga. Att Ryssland är har denna syn till att skapa och
ha en buffertzon mellan sig och en presumtiv motståndare, grundlades
efter Andra världskriget och har fortlevt hela tiden efter det.
Grunden i synsättet är att inget nytt krig skall utkämpas på rysk
mark utifrån de förluster materiellt och personellt som uppstod
under Andra världskriget. Likväl så gäller detta inte enbart NATO
utan även EU med dess Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP). Således ligger det i Rysslands intresse att varken EU eller
NATO utvidgar mer än vad som har skett mot Rysslands gränser.
Således Ukrainas roll
är avgörande i den kommande Euroasiska unionen, vilket gör att
President Vladimir Putin ej kommer släppa in varken EU eller NATO i
dess "bakgård". Likväl så är grundfundamentet i den nya
framträdande ideologin för den Ryska makteliten klart
antiamerikanskt och klart antiliberalistiskt, vilket ger än mer
"vatten på kvarnen" att förhindra en expansion av t ex EU
mot Rysslands landgräns. Likväl bör man se vissa av de lagar och
den våg av nationalism som sveper över Ryssland just nu ur
perspektivet kring den ideologiska bas som finns för den Euroasiska
unionen. Likväl bör man se Hillary Clintons uttalande från
december 2012 som en skarp varning till främst Europa, men Ryssland
kan likväl ha tolkat det som startskottet för ett nytt Kallt krig.
Påtryckningarna.
Ryssland har utsatt Ukraina under sommaren, hösten och
förvintern 2013 för synliga och mindre synliga
påtryckningar. Påtryckningarna har bestått i allt från mer eller
mindre öppna hot till direkta åtgärder till enligt obekräftade
uppgifter mer eller mindre subversiv verksamhet mot Ukrainska
intressen. Detta var det som fick vågskålen i slutändan att tippa
över för Ukrainas politiker att orientera sig mot Ryssland och inte
den Europeiska Unionen.
Den första indikationen
som kom på att Ryssland genomförde påverkan av Ukrainas inre
förhållanden kom under början av Juli månad 2013 när obekräftade
uppgifter började cirkulera att Ryssland börjat påverka den Ryska
delen i Ukraina genom olika grupperingar att destabilisera
situationen inom vissa områden. Vad syftet med destabiliseringen kan
ha varit är oklart vissa teorier finns men inget bekräftat, vilket
hör till med subversiv verksamhet, man vill kunna förneka all
kännedom om det.
Det första riktiga
tecknet på att påtryckningsmedel skulle utnyttjas mot Ukraina kom
den 29 Juli 2013 när den Ryska hälsoinspektören meddelade att man
infört ett importstop på choklad och andra sötsaker från den
Ukrainska godistillverkaren Roshen. Enligt den Ryska hälsoinspektören
så hade konsumentorganisationen Rospotrebnadzor upptäckt
höga halter av benzopyrene i mjölkchoklad. Dock är det ett
känt faktum att Ryssland utnyttjat hälsoskäl för att straffa
grannländer då dessa ej valt att gå Rysslands väg i olika frågor
såsom importförbud mot Moldaviskt och Georgiskt vin, likväl som
Ukrainsk ost vid tidigare tillfällen.
Den tydligaste
påtryckningen som Ukraina var utsatt för var den "handelsblockad"
som genomfördes mellan den 14 och 20 Augusti 2013 från Ryssland.
Ryssland genomförde noggranna tullkontroller av alla varor som
transporterades från Ukraina in i Ryssland dels med
hjulfordon dels på järnväg. Detta kom att föranleda stora
förseningar på att få in varor i Ryssland. I grunden handlade
denna konflikt om att påvisa för Ukraina vad som kan hända om
frihandelsavtalet skulle undertecknas.
I slutskedet av upptakten
till EU toppmöte i Vilnius kom Ryssland således att sätta in
själva stöten mot Ukraina där man förklarade att man skulle
införa ett importstop på varor från Ukraina. Särskilt från östra
Ukraina där dels huvuddelen av den Ukrainska industrin finns
dels den ryska majoriteten finns och denna del är likväl mer
orienterad mot Ryssland är västra Ukraina. Detta skulle om hotet
verkställts föranleda stor arbetslöshet och stora ekonomiska
förluster för Ukraina.
Således kan vi se att
det under hela sensommaren, hösten och förvintern aktivt genomförs
påtryckningar och påverkan från Ryssland mot Ukraina. Detta är
ett axplock av exempel fler finns, framför allt vad avser påverkan
från partier, rådgivare till den sittande regeringen i frågan
avseende valet mellan Ryssland eller den Europeiska Unionen. Vad som
är intressant i detta är att all denna information har funnits
tillgänglig på internet och mycket av informationen har även
rapporteras av större internationella nyhetsbyråer.
Vad som är
beklämmande i allt detta är att Väst stått helt handfallna det är
inte förrän nu som en opinion har vänts mot Ryssland kring vad
Ukraina har utsatts för, lika handfallna var väst mot Rysslands
"handelskrig" som pågick under en dryg månad under hösten
2013 mot Litauen. Det enda Väst nu gör mot Ryssland genom att ej
besvara detta "offensiva" agerande är att stärka deras
syn på att väst är försvagat och Ryssland är starkare, vilket på
sikt kan rubba den säkerhetspolitiska balansen.
Utfallet.
Det som framkommit i dagsläget är tre tydliga ”stöd” till
Ukraina som kommer ges från Ryssland 1) Köp av Ukrainska
statsobligationer för femton (15) miljarder dollar 2)
en signifikant sänkning av gaspriset med en tredjedel och 3)
Ett hävande av de importförbud som funnits samt
beställningar från Ukrainsk industri.
Utöver dessa tre
mest tydliga ”stöd” så skall totalt fjorton (14) bilaterala
avtal undertecknats mellan Ryssland och Ukraina, av dessa har inga än
kommit ut vad det kan avhandla dock förekommer rykten kring dessa
varav några kommer beskrivas nedan.
Det köp av Ukrainska
statsobligationer som Ryssland genomför är för Ukraina ej
förmånliga, det ger dem ett kortsiktigt ekonomiskt stöd, men köpet
Ryssland genomför är på två åriga obligationer med en avkastning
på fem (5) procent. Således det Ryssland gör är ej att ge ett
bidrag utan ej kredit som Ukraina kommer tvingas att återbetala till
Ryssland.
Vad avser reduceringen
av gaspriset så kommer det läggas på en kostnad av 268.50 dollar
per 1,000 kubikmeter kontra 400.00 dollar, dock är detta inte någon
större eftergift från Rysslands sida utan detta är det faktiska
marknadspriset för gasen. Dock kommer kostnaden markant nedgå för
industri och vanliga konsumenter av gas. Likväl kommer prisnivån på
gasen att förhandlas om varje kvartal.
Importsanktionerna
som Ryssland infört på Ukrainska varor såsom godis, järnvägsvagnar
o dyl hävs. Detta i sig är positivt för den Ukrainska industrin
som försöker sälja varor på den Ryska marknade dock så blir det
i bästa fall en återgång till den tidigare exporten som
tillfälligt stoppats. Vad avser exportstöd så har Ryssland gjort
avsiktsförklaring att genomföra inköp av större
transportflygplan, fartyg och samarbete med raketutveckling. Dock så
är detta också likt tidigare stöd en mindre chimär mht att den
Ukrainska industrin upprättades under Sovjettiden och för att den
skall fungera krävs ett samarbete i grund och botten med Ryssland.
Vad avser rykten som
cirkulerar avseende eftergifter mot Ryssland så finns obekräftade
uppgifter om att Ukraina skall ha övergett del av kontrollen av sina
gaspipelines till Ryssland. Likväl finns det obekräftade uppgifter
om ett avtal rörande byggandet av en bro eller tunnel vid
Kertjsundet, vilket är det sund som förbinder Svarta Havet i söder
med Azovska sjön i norr, likväl går gränsen mellan Ukraina och
Ryssland längs sundet.
Den största eftergiften
Ukraina dock genomför är att man nu tydligt mer och mer vallas in i
Rysslands fålla. Den demokratiseringsprocess som var själva grunden
för att Ukraina skulle få etablera ett frihandelsavtal med EU
avbryts, varvid framför allt reformeringen av det juridiska systemet
av Ukraina var en hörnsten. Härvid kvarstannar Ukraina i en
repressiv inrikespolitik och risken är överhängande att man mer
och mer antar de av Ryssland klart odemokratiska lagar för att
utestänga dels oliktänkande dels organisationer som
verkar för demokratiseringsprocesser.
Vad man kan se
avseende Rysslands s k ekonomiska stöd till Ukraina är att det ej
är något stöd. Man ger Ukraina ett relativt omfattande ekonomiskt
paket för att på kort sikt rädda den ekonomiska situation, som
dock senare måste återbetalas till Ryssland. Likväl skall man
sätta detta i perspektivet, vad gör Ryssland om Ukraina ej har
möjligheten att återbetala och vilka eftergifter måste då Ukraina
genomföra? Samt Ukrainas ekonomi styrs nu i stor utsträckning av
Ryssland. Likväl i och med att ytterst lite har framkommit avseende
Ukrainas eftergifter mot Ryssland så finns möjligheten att i dessa
avtal, klausuler finns nedtecknade som bakbinder Ukraina än mer om
återbetalningar ej kan genomföras.
Utifrån att ytterst
lite fortfarande framkommit rörande de övriga billaterala avtalen
mellan Ryssland och Ukraina finns risken att Ukraina kan ha genomfört
långtgående eftergifter mot Ryssland. I och med att situationen
varit sådan mellan Ryssland och Ukraina varit sådan sedan 2010 att
Ukraina kategoriskt motsatt sig alla framstötar från Ryssland.
Varvid nu när man hamnat i en beroende ställning kan ha genomfört
stora eftergifter mot ett Ryssland som agerat mycket offensivt under
hela hösten.
Slutsatser
I Dagens Nyheter i dag
(131222) publicerades en artikel av Finlands President Sauli Niinistö
där han påtalade att avståndet mellan Ryssland och Väst ökar.
Något som varit tydligt under hela detta år och till del under 2012
också. Grunden till detta bedömer jag dels är att Rysslands
ledning märker att de är starkare än vad de varit tidigare således
vågar man agera. Dels har man bedömt även gjort analysen
att USA möjlighet till påverkan har minskat i Europa vilket gör
att man tar större risker och väljer att påverka i en större
omfattning.
Detta gör att
Ryssland väljer att föra en mer aggressiv utrikespolitik enligt
gammalt maner. Något som vi i Väst verkar ha glömt hur det gamla
Sovjetunionen agerade som. Detta om man vill kalla det kulturella arv
hur man väljer att föra sin utrikespolitik har inte försvunnit,
vilket är rätt naivt från oss i väst att förutsätta att bara
för Sovjetunionen gick under så skall Ryssland välja en
västerländsk väg. Det är ur ljuset av detta man även bör se den
ideologi som ligger till grund för den Euroasiska Unionen.
Förnedringen som bl a President Vladimir Putin väljer att kalla den
största Geopolitiska katastrofen under det tjugonde århundradet dvs
Sovjetunionens kollaps skall nu suddas ut, med ett nytt starkare
Ryssland.
Ur min horisont är
detta den första tydliga kraftmätningen mellan Väst och Ryssland.
I vilket mina ögon Ryssland gick vinnande ur, även om Ryssland
enligt vissa bedömare kan vara på väg att tappa momentet rent
ekonomiskt och att äventyret med Ukraina kan "åderlåta"
Ryssland så är det inte så att Ryssland väljer att ge bort pengar
till Ukraina utan de skall enkelt sagt ha tillbaka varje öre de
väljer att ge för stunden. Vilket gör dem till en vinnare. Likväl
så fick de stopp på den Europeiska utvidgningen, vilket de mest
troligt kommer lyckas med även i Moldavien mht att de där har
agerat än mer offensivt och bl a enligt vissa bedömare övertagit
hela banksystemet vilket gör Moldavien mycket sårbart just nu för
några som helst utsvävningar. Likväl agerandet mot Litauen under
hösten gör tydligt att man ej räds att agera mot dels ett NATO
land dels ett EU land som även vid tidpunkten för handelsblockaden
var EU ordförande land.
Således det vi har just nu är ett
Ryssland som inte räds för att agera offensivt utrikespolitiskt,
vilket hela höstens agerande inom den för Ryssland angränsande
Europeiska zonen visar. Kommer då detta agerande att fortsätta
under 2014? Jag gör bedömningen att så är fallet, de har märkt
att Väst inte agerat tillräckligt kraftfullt mot dessa händelser
vilket gör att man stärkt sitt eget förtroende.
Vad kan vi då dra för
slutsats av detta? Spänningarna kommer öka mellan Väst och
Ryssland om man fortsätter detta aggressiva agerande. För eller
senare kommer Ryssland mest troligt och mindre troligt Väst trampa
på en "öm" tå vilket gör att en återgång till ett mer
kalla kriget liknade förhållande uppstår. Vi är inte just där
än, men det är tydligare än någonsin att en rejäl möjlighet
finns att en återgång till det förhållandet kan ske.
Vilka
konsekvenser kan då detta få för Sverige i förlängningen? En
intressant sak som tas upp i PERP 2013 av Försvarsmakten är att man
påtalar att Sverige kan komma i en ökad utsträckning utsättas för
ekonomiska och politiska påtryckningar samt utnyttjande av
stridskrafter för att understryka dessa hot. Vad vi har fått
bevittna mot Ukraina är just påtryckningar som Ryssland är beredd
att genomföra. Likväl räds man inte att genomföra dessa mot ett
NATO land som för tillfället även var EU ordförande land dvs Litauen.
Att man nu som Sverige
har en minimalistisk Försvarsmakt (dock ej Försvarsmaktens fel på
intet sätt, myndigheten har varit mycket tydlig mot regering och
riksdag vilka konsekvenser vägvalen kan innebära) har ett sådant
grannland i sitt närområde som de facto utövar diverse
påtryckningar mot sina grannländer, bör sända tydliga larm
signaler till både regering och riksdag. Likväl är Sverige ej
anslutit till någon militärallians vilket gör oss än mer
påverkansbar, ingen kommer till vår undsättning om de själva ej
vill det. Vilket område som påverkan kan ske kring är mycket
tydligt det är det mest strategiskt viktiga området i hela
Östersjön nämligen Gotland. Dels militärt för Ryssland dels
ekonomiskt m h t Nord Stream.
Detta inlägg avslutar i
Skuggan av Mellanöstern serien, pga att inlägget vuxit under tiden
har jag valt att skala bort delar ur det framför allt ett avsnitt
kring det ”propaganda krig” som genomförts mellan Väst och
Ryssland mht demonstrationerna i Ryssland. Detta tycker jag dock
bevakats på ett relativt adekvat sätt av media i Sverige.
Have a good one! // Jägarchefen
Källor
Interfax 1
(Ryska)
FT.com 1
(Engelska)
The Lithuania Tribune 1
(Engelska)
The Wall Street Journal 1
(Engelska)
The Foreign Policy 1
(Engelska)
The Guardian 1
(Engelska)
Jamestown Foundation 1
(Engelska)
Radio Free Europe 1
(Engelska)
Jävligt bra skrivet.
SvaraRaderaTackar!
RaderaGediget! Tack för ännu en mycket intressant analys.
SvaraRaderaVill bara kvittera att jag läst och tycker det är läsvärt. Bra att du kör säkerhetspolitisk upplysning i en tid som denna av mörker.
SvaraRaderaJ.K Nilsson
Tackar!
RaderaMed tanke på det du skriver undrar jag om du är något insatt i scenariot för HV:s LTÖ på LedR nu i höstas?
SvaraRaderaNepp, inte varit involverat i det.
RaderaJag finner Ukraina som fall intressant då jag upplever att det finns en ambivalens på makronivå avseende frågan om man skall positionera sig mot Ryssland eller EU och NATO, Ukrainas inställning till EU och NATO samt Ryssland har svängt betydligt genom åren. Det är dock viktigt att komma ihåg att Ukraina inte är en etniskt homogen stat, i landets västra delar finns en större önskan att närma sig väst medan befolkningen i de södra och östra delarna, med en betydligt större andel etniska ryssar, vill närma sig Ryssland. Det förefaller dock finnas starka krafter som verkar för att Ukraina inte ska närma sig väst, exempelvis fick ju den västvänlige Jusjtjenko i sig dioxin under presidentvalskampanjen år 2004 och valresultatet, som så småningom utmynnade i den orangea revolutionen, ifrågasattes starkt från olika håll. Jusjtjenko installerades dock som president i januari 2005 efter att det tidigare valresultatet ogiltigförklarats och ett nytt val genomförts. En stor stötesten under Jusjtjenko presidentperiod var arrendeavtalet mellan Ukraina och Ryssland avseende svartahavsflottans bas på Krim. Jusjtjenko som flörtade med NATO (befolkningen var dock inte speciellt intresserad av ett inträde) ville inte förnya det tidigare avtalet som löpte ut 2017, detta försämrade naturligtvis kraftigt relationen mellan de båda länderna. När den proryske Janukovitj tog över presidentämbetet ordnades snabbt ett nytt avtal med en förlängning på 25 år, i gengäld sänkte Ryssland gaspriserna. Naturligtvis rasade de ukrainska nationalisterna över förlängningen. En annan intressant aspekt är Holodomor (svältkatastrofen i Ukraina 1932-1933) som allmänt betraktas som ett folkmord på etniska ukrainare, det är intressant i sammanhanget att Janukovitj har anslutit sig till den ryska linjen och anser att benämningen folkmord både är ”felaktig och orättvis”.
SvaraRaderaDet är tydligt att Ukraina har närmat sig Ryssland alltmer sedan Janukovitj installerades som president år 2010. Jag skulle inte bli speciellt förvånad om Ukraina ansluter sig till Eurasiska Ekonomiska Unionen (givet att det politiska klimatet förblir detsamma) då reformprocessen har tappat momentum och det är sannolikt att Ukraina inte kan komma i anspråk för medlemskap i EU på många år, samt att Ukrainas export till EU är obetydlig i förhållande till dess import. Det finns därför mer att vinna på den fria rörligheten av exempelvis varor inom ramen för Eurasiska Ekonomiska Unionen. Det återstår dock att se vilken väg Ukraina tar…