Sammanfattning
Den Ukrainska krisen
fortsätter trots samtalen i Genève. Krisen kommer bedömt även
eskalera dels utifrån vad man kan tyda av ryska uttalanden och
utifrån att Ryssland vidtar åtgärder för att skydda sina företag.
Dels utifrån att NATO nu även påbörjat sin förstärkning av dess
östra flank, de Baltiska staterna samt Polen, samt att västländerna
verkar vara beredd att genomföra ytterligare sanktioner. Krisen
kommer bedömt allvarligt påverka säkerhetssituationen på kort
sikt i Östersjöregionen och på lång sikt ha en negativ inverkan i
Östersjöregionen. En högre grad av ökad militär aktivitet från
båda parterna, Ryssland och Nato, kommer ske och därmed även en
ökad risk för incidenter i vårt närområde.
Analys
Allmänt.
När det framförhandla vapenstillestånd mellan den styrande
övergångsregeringen i Ukraina och de pro ryska grupperingarna i
östra Ukraina nu har upphört att gälla går den Ukrainska krisen
in i en ny fas. Dels utifrån att konflikten i Ukraina fortsätter
dels utifrån att NATO åtgärdsplan för att förstärka försvaret
av alliansen östliga stater har påbörjats.
Vad avser konfliktens
fortsättning har Ryssland gjort det än tydligare, främst genom
Utrikesminister Sergei Lavrov, att om Ryska intressen påverkas i
Ukraina, skall ses som den rysktalande delen i östra Ukraina, så är
man beredd att med vapenmakt gå in och påverka situationen. Likväl
har man vidtagit åtgärder för att minska skadeverkningarna av
ytterligare sanktioner, bör ses som att man är beredd att eskalera
konflikten ytterligare några steg för att nå det mål man har, som
kan påverka ryska företag.
Krisen kommer tydligt
påverka vårt närområde och främst Östersjöregionen. Detta
område är intressant ur två hänseenden dels passerar den ryska
gasledningen, Nord Stream, genom Östersjön. Dels skall denna
gasledning skyddas av den ryska Östersjöflottan. Likväl förflyttas
en stor mängd Ryska varor genom Östersjön vilket ytterligare
förstärker dess ekonomiska tyngdpunkt. Detta gör att området har
ett tydligt ryskt säkerhetspolitiskt intresse. Således var det för
Ryssland redan innan krisen i Ukraina ett säkerhetspolitiskt
tyngdpunkts område. Med den aktuella krisen accentueras detta
tyngdpunkts område än tydligare vid ökad militär aktivitet från
en annan part dvs i detta hänseende NATO.
NATO.
Utifrån Rysslands agerande dels under Krimkrisen dels under den
nuvarande krisen i östra Ukraina har NATO vidtagit ett antal
åtgärder. Åtgärderna syftar främst för att stärka de åtaganden
som krävs utifrån det kollektiva självförsvaret enligt artikel 5.
NATO har framhävt att man kommer genomföra förstärkningar till de
områden som känner sig hotad i dagsläget av Rysslands agerande mot
Ukraina.
NATO tar den nuvarande
säkerhetspolitiska utvecklingen på största allvar, likväl ser man
troligtvis att den negativa utvecklingen kommer fortsätta på sikt,
man ser dels till den nuvarande situationen dels på längre sikt hur
man skall uppfylla de krav som organisationen har på sig. Detta görs
genom att man genomför aktiva åtgärder under 2014, hur dessa skall
fortsätta under 2015 samt vilket agerande man skall ha på än
längre sikt.
Dessa åtgärder omfattar
dels truppförstärkningar till Ryssland angränsande medlemsstater
dels förstärkningar i staber för att påskynda planeringsarbeten
bl a inom ramen för artikel 5, vilket uppstått som en konsekvens av
den förändrade säkerhetspolitiska situationen. Likväl påtalas
behovet av flera och större övningar inom ramen för artikel 5.
NATO gör en tydlig
omriktning av sin verksamhet dels som ett led i minskningarna av dess
internationella operationer dels som en följd av den
säkerhetspolitiska utvecklingen. Fokus kommer således ej längre
vara internationella insatser inom ramen för ett FN mandat utan en
tydlig återgång kommer sker till det alliansen i grunden skapades
för dvs det kollektiva självförsvaret. Detta i sig kommer även
göra Sveriges situation något prekär, vi kommer vara mer utanför
än med.
Till det nu tydligare
utanförskap som kommer uppstå måste man även ta hänsyn till NATO
generalsekreterares, Anders Fogh Rasmussen, uttalande vid folk och
försvars rikskonferens i Sälen 2013. Då han tydligt klargjorde att
antingen är man med i NATO, vilket gör att man kan ta del av det
NATO erbjuder, eller så är man inte med, då kan man inte påräkna
att man får ta del av det NATO erbjuder. Något som även USA
President Barack Obama har belyst.
President Barack Obama
uttalade sig, den 26 mars 2014, att det ej var på tal om ett NATO
medlemskap för Ukraina eller Georgien i dagsläget. Likväl har man
ej några omedelbara planer på en utökning av medlemsländer till
NATO. Han ansåg även att Krimkrisen var ett tydligt tecken på att
de Europeiska länderna nu måste öka sina försvarsutgifter.
Detta för att NATO dels skall fungera som en effektiv organisation
dels ha en avskräckande effekt.
Den största
säkerhetspolitiska aktören i vårt närområde, NATO, genomför
således en klar och tydlig omriktning mot vad de uppfattar som ett
tydligt hot från Ryssland. Denna omriktning är även långsiktig,
vilket innebär man anser att Ryssland kommer kvarstå som ett hot
även efter krisen i östra Ukraina är överspelad, samt att denna
hotbild kommer kvarstå under en längre tid, således är det ej
några åtgärder man genomför i stundens heta för att uppfylla
alliansens krav.
En mycket trolig
händelseutveckling är att NATO kommer minska sina övningar inom
ramen för t ex Partnerskap för fred (PfP) till förmån för
övningar inom ramen för artikel 5. Vilket i sig är naturligt man
kan inte ha både och, kostnad blir helt enkelt för hög då, varvid
man prioriterar det alliansen i grunden är till för.
Likväl blir Sveriges
situation mycket prekär när man genomfört en tydlig ominriktning
av hela Försvarsmakten mot internationella insatser, i samverkan med
andra säkerhetspolitiska aktörer, på bekostnad av en tydlig
nedgång kring förmågan att föra högintensiv väpnad strid mot en
hög teknologisk motståndare inom ramen för territoriellt försvar.
NATO kommer betydligt snabbare kunna ominrikta sina medlemsstater mot
traditionell väpnad strid kontra vad Sverige kommer göra i och med
att Sverige måste göra det själv och inte i samarbete med någon
annan som militärt alliansfri stat.
Ryssland.
Den nuvarande bilden i Ryssland är att NATO kommer öka sin
truppnärvaro markant längs Rysslands gränser på kort sikt likväl
kommer NATO på lång sikt att etablera fler baser för att permanent
kunna inkvartera trupp längs Rysslands gränser. Vad som måste
beaktas kring denna beskrivning är att det troligtvis är de
Baltiska staterna samt Polen som åsyftas från ryskt håll.
Likväl anser man att
NATO försöker skapa en spricka mellan Ryssland och dess allierade
dels enskilda länder dels inom CSTO. Detta genomförs med att
utsätta staterna för moraliska påtryckningar och genom att
övertyga de ledande politikerna samt befolkningen att det Ryssland
genomför är omoraliskt. Likväl anser man att NATO
försvarssamarbete (bör tolkas som t ex PfP) är ett led i
detta.
Även en tydlig varning
kring en utvidgning av NATO har framförts, President Vladimir Putins
talesman Dmitrij Peskov uttalade sig om att hela den Europeiska
säkerhetsstrukturen kan sättas ur spel vid en fortsatt utvidgning,
likväl anser man att det samarbete som nu frysts mellan NATO och
Ryssland enbart gynnat NATO och Ryssland har ej fått något gehör
för sina åsikter i det dvs att samarbetet nu upphört är ingen
förlust för Ryssland.
Rysslands
utrikesminister, Sergei Lavrov, har bl a sagt att NATO använder dels
Krimkrisen dels krisen i östra Ukraina som en förevändning att ena
medlemsstaterna mot ett fiktivt hot från Ryssland och isolera
Ryssland från omvärlden. Likväl anser Lavrov att NATO har en
dubbelmoral då de å ena sidan godtar en statsledning som kommit
till makten genom en kupp men å andra sidan ej godtar
folkomröstningen kring Krimhalvön.
Rysslands vice
försvarsminister, Anatoly Antonov, har även uttalat sig kring ryska
förband runt Ukrainas gräns samt storleken på dessa, han menar på
att detta är ett led i informationskrigföring mot Ryssland. Likväl
förbereder sig Ryssland inte för något övertagande av Ukraina
utan dess förband genomför rutin verksamhet och vanlig
övningsverksamhet.
Rysslands vice
premiärminister, Dmitry Rogozin, har bl a sagt att USA och NATO har
kommit med öppna hot mot Ryssland kring den pågående krisen i
Ukraina. Detta skall enligt honom tydligt visa på behovet av den
pågående moderniseringen av de väpnade styrkorna likväl den
fortsatta upprustningen och reformeringen av dem.
CSTO generalsekreterare,
Nikolai Bordyuzha, delar även åsikten att det är utländska
krafter som försöker skapa en spricka mellan CSTO länderna och
mellan Ukraina och dess grannländer. Han beskriver även hur dessa
krafter hade upprättat träningsläger i Ukraina och drivit dessa
under flera års tid, vilket möjliggjort den revolt som skett i
Ukraina och därmed skapat dels Krimkrisen dels krisen i östra
Ukraina.
Den bild som förmedlas
innebär i stora drag att situationen i Ukraina har uppstått pga att
västliga krafter försöker skapa en spricka mellan Ryssland och
dess angränsande länder. Detta skall även ha pågått under en
längre tid, således det man säger är att väst destabiliserar
situationen i Ryssland med dess angränsande stater för att själva
kunna dra vinning av den. Många politiker, varav vissa har haft
eller har en hög beslutsfattande position, i de forna Sovjetiska
satellitstaterna har öppet under de senaste månaderna delat och
berättat denna åsikt kring hur krisen i Ukraina har uppstått.
Denna sinnesbild är
dock ej ny, den har förmedlats under en längre tid, t ex den
instiftade "agentlagen" för att försvåra och i många
fall förhindra att utländska ickestatliga organisationer (oftast
organisationer som arbetar med rättssäkerhet eller mänskliga
rättigheter) skall kunna genomföra sitt arbete i Ryssland, är ett
led i denna sinnesbild kring hur västliga stater försöker
destabiliserar Ryssland.
Östersjöregionen.
Den kris som uppstått med Ukraina har gett på hand att NATO
tyngdpunkt i dagsläget ligger kring Östersjöregionen. Denna
situation kräver att organisationen tydligt visar för de Baltiska
staterna samt Polen att man ej kommer lämna dem. Samt man kommer
vidta åtgärder för att säkerställa dess säkerhetssituation som
angränsande stater till Ryssland. NATO är dock tydlig med att dessa
åtgärder ej skall eskalera situationen. Utan de skall ge en
avhållande effekt för att på sikt deeskalera de spänningar som
byggts upp mellan NATO och Ryssland.
NATO styrkeuppbyggnad i
Östersjöregionen omfattar mark-, sjö- och luftstridskrafter likväl
avdelas ledningspersonal samt lednings- och inhämtningsresurser till
regionen. Ett tydligt budskap från NATO generalsekreterare är att
man kommer genomföra en ökning av övningsverksamheten i
Östersjöregionen med de förband som utplaceras där.
Vad avser
markstridskrafter kommer man som en första åtgärder att
förflytta 600 Amerikanska soldater ur 173. Luftburna brigaden från
Italien till dels Polen dels de Baltiska staterna. Estland, Lettland
och Litauen erhåller var sitt luftburet kompani á 150 soldater samt
Polen erhåller ett luftburet kompani. Detta markbidrag kommer
därefter ersättas av andra förband, som minst skall de Baltiska
staterna samt Polen ha amerikansk marktrupp inom sina gränser intill
årsskiftet.
Vad avser
sjöstridskrafter så kommer fem (5) mindre fartyg, fyra (4)
stycken mindre minsvepare och ett (1) stödfartyg, avdelas till
Östersjöregionen, dessa fartyg ingår i NATO maritima snabb
insatsstyrka. Fartygen kommer befinna sig i Östersjön den närmsta
tiden (ingen bortre gräns har satts kring det maritima bidraget).
Inledningsvis kommer styrkan stå under Norskt befäl för att
därefter stå under Tyskt. Styrkan kommer i huvudsak genomföra
minröjningsinsatser och besöka flera Baltiska hamnar.
Vad avser
luftstridskrafter kommer tolv (12) stycken amerikanska jaktplan vara
baserad i Polen intill årsskiftet. Kanada avdelar sex (6) stycken
CF-18 jaktplan, likväl avdelar Frankrike fyra (4) stycken jaktplan
dessa skall även vara baserade i Polen. Vad avser NATO
incidentberedskap över de Baltiska staterna, Baltic Air Policing
(BAP), så kommer denna att tre dubblas. USA har i dagsläget tio
(10) stycken F-15 baserade och kommer öka detta till tolv (12)
stycken. Därefter kommer det som minst vara tolv (12) flygplan
intill Augusti månad 2014. Flygbidraget kommer då involvera Polen
(4 st MIG-29), Danmark (4 st F-16 samt 2 st F-16 predestinerad för
BAP dock baserade i Danmark) och Storbritannien (4 st Typhoon).
Utöver detta tillkommer ett (1) AWACS flygplan baserat i Polen och
eventuellt ytterligare ett AWACS från Frankrike. Detta innebär att
i Baltikum kommer minst tolv (12) jaktplan vara baserade samt i Polen
arton (18) stycken jaktplan som förstärkning, som en konsekvens av
krisen i Ukraina.
Några öppna uppgifter
finns ej i dagsläget att Ryssland genomfört motåtgärder mot NATO
förstärkningarna genom att själv förstärka de västliga delarna
av MD V, som angränsar mot de Baltiska staterna samt Polen, med
ytterligare militära förband. Dock har man klargjort att man kommer
möta upp den förstärkning som sker på det sätt man anser är
lämpligt för att skydda sina gränser samt upprätthålla sin
nationella säkerhet. Dock har Ryssland genomfört en stor mängd
anflygningar mot Bulgarien sedan Krimkrisens början och dess
fortsättning i östra Ukraina.
Således de
förstärkningar som NATO genomför av sin östliga flank omfattar
totalt sett en (1) reducerad luftlandsättningsbataljon och cirka 3
jaktflygdivisioner och en minröjningsstyrka utan sjöstridsförmåga.
Dessa förstärkningar är inte stora och kan inte utnyttjas
offensivt, utan enbart som defensiva åtgärder. Således går de i
linje med NATO uttalade att de förstärkningar som tillförs ej är
till för att eskalera situationen mellan Ryssland och NATO.
Rysslands motåtgärder blir troligtvis framgrupperingar av
luftvärnsförband mht att NATO prioriterat flygförstärkning,
likväl bör en ökad patrullering med sjöstridskrafter ske mht
minröjningsstyrkans verksamhet. Troligtvis kommer man även
genomföra anflygningar mot Polen samt de Baltiska staterna likt det
agerande man genomför mot Bulgarien.
Slutsatser
På kort sikt kommer
troligtvis säkerhetssituationen i Östersjön allvarligt försämras
mht NATO förstärkning i de Baltiska staterna samt Polen kommer
föranleda ryska motåtgärder. Därefter kommer säkerhetssituationen
att stabiliseras dock kommer det ej vara en återgång till en
situation innan Krimkrisen utan totalt sett kommer vi se en försämrad
säkerhetssituation i Östersjöregionen.
Två (2) faktorer
föranleder denna försämrade säkerhetssituation. Den första (1)
faktorn är det uttalade syftet från NATO att öka
övningsintensiteten inom regionen dels med de tillförda förbanden
dels med ytterligare övningar inom ramen för artikel 5. Den ökade
övningsintensiteten kommer föranleda att Ryssland dels kommer följa
upp verksamheten vilket medför ökade risker dels kommer de själva
genomföra motövningar som ett svar på NATO övningar. Således har
vi en nedåtgående säkerhetsspiral inom en tydligt avgränsad och
geografiskt liten regionen, vilket föranleder att risken för
incidenter är överhängande.
Den andra (2) faktorn
är till del avhängt den första faktorn. Ryssland har ett tydligt
uttalat säkerhetspolitiskt intresse längs dess gasledning, Nord
Stream, som går i Östersjön. Denna skall skyddas med
sjöstridskrafter ur Östersjöflottan. Ökar övningsintensiteten
samt NATO styrker i Östersjöregionen kommer detta
säkerhetspolitiska intresse tydligt sättas i fokus för Ryssland,
vilket kommer föranleda troligtvis en ökad aktivitet hos
Östersjöflottan, längs dess dragning samt i dess förlängning
inom svensk ekonomisk zon. Denna ökande patrullering med en
tilltagande övningsaktivitet kommer likväl öka risken för
incidenter inom Östersjöregionen.
Således kommer vi
troligtvis få en mindre "storm" i Östersjöregionen
vilket tydligt kommer påverka våra egna resurser. Vilket ur mitt
förmenande är underdimensionerade för att kunna hantera en
långvarig försämring av den säkerhetspolitiska situationen inom
vårt närområde. Vad menar jag då med detta? En ökning i
övningsintensiteten, över en lång tid inom vårt närområde
kommer kräva att t ex incidentberedskapen kommer vara tvungen att gå
upp och identifiera och säkerligen i visa fall avisa. Det är svårt
att ha en hög uthållighet om detta sker regelbundet, då dels
materiel dels personal är underdimensionerat, vilket på sikt kommer
föranleda ett markant försämrat stridsvärde främst inom
flygvapnet. Likväl kommer troligtvis flottan vara tvungen att öka
antalet sjödygn om utländska statsfartyg i en högre grad uppträder
inom svensk närområde och genomför övningsverksamhet, likväl är
dess organisation klart underdimensionerad för att klara en
långvarig försämrad säkerhetspolitisk situation i vårt
närområde.
Här och nu dvs snabbt
gripbara förband rimmar således mycket dåligt, de kan klara en
tidsbegränsad kris, dock en långvarig försämrad säkerhetspolitisk
situation dvs en återgång till ett kalla kriget liknande
förhållande inom vårt eget närområde klarar de ej av. Att den
säkerhetspolitiska situationen med all tydlighet nu gått in i en
kalla kriget liknande situation råder det inget tvivel om, likväl
är det ur mitt förmenade två ideologier som ställs mot varandra,
därav kan man benämna det som ett nytt kallt krig. Varaktigheten i
detta återstår att se hur lång den blir, men att vi troligtvis
kommer se en långvarig (5-10 år) försämrad relation mellan NATO
och EU mot Ryssland är mycket trolig.
Således en snabbare
förstärkning av Försvarsmakten krävs än den långsiktiga som
Alliansen presenterade, 22 april 2014, likväl krävs en tydlig
resursförstärkning avseende personalen för att erhålla en
uthållighet även vid kris inom vårt närområde, något som dagens
organisation ej är konstruerad för, än mindre om regeringsbeslut 5
(RB5) kvarstår. Ett expeditionärt försvar är inget man genomför
territoriellt försvar med vilket troligtvis kommer vara det allena
rådande inom det närmsta decenniet, således en organisation som
tydligt klarar av nationellt försvar klarar även av internationella
insatser, vilket måste vara det styrande om man är militärt
alliansfri.
Have a good one! // Jägarchefen
Källor
BBC 1
(Engelska)
DN 1
(Svenska)
Försvarsmakten 1
(Svenska)
Russia Beyond The Headlines 1
(Engelska)
Tack för mycket bra skrivning! Instämmer i att en kalla kriget-situation uppstått. Får se när polletten trillar ner hos våra politiker. Då blir det en återgång till det gamla invasionsförsvaret?Åtminstone delvis. För att uppnå uthållighet krävs värnpliktens återinförande. Sen strategiskt. Det enda val vi har är att liera oss med finnarna. Även om vi skulle ansöka om NATO-medlemskap, så är det en längre process. Vi har inte den tiden.
SvaraRaderaTackar!
RaderaMycket intressant sammanställning och bedömning. Fredens hav?
SvaraRaderaTackar! Snarare ett kokande hav.
RaderaBok för den som tror att Östersjön är fredens hav:
Raderahttp://uboat.net/books/item/1925
Mkt intressant kartläggning och analys. Dock har jag funderingar gällande slutsatserna som dras. Ryssland har ju sedan en längre tid ökat sin upprustning och s k beredskapskontroll/övningsverksamhet och därmed sänkt trösklarna avsevärt, dvs risken för konfrontationer har ökat väsentligt. Det är ju detta som föranleder motåtgärder från Natohåll. Inte tvärt om. Säkerhetssituationen i Östersjöområdet är ju faktiskt en konsekvens av det aggressiva agerandet från rysk sida. Det är fullskaliga offensiva anfalls- och krigsövningar mot främmande maktterritorier i gränsområdena - inte att sammanlänka med motsvarande försvarsövningar, där främsta syftet är att försvara det egna territorialområdet. Destabiliseringsfaktorn vilar
SvaraRaderahelt i ryska händer - menar jag. Vi kommer tveklöst att uppleva avsevärda konfrontationsrisker i
Ö-området. Det innebär naturligtvis väsentligt ökade ansträngningar på vårt lands försvarsstyrkor. Hela detta scenario tvingar den politiska ledningen till ställningstaganden (=BESLUT) som de annars inte
förmått eller vågat ta ställning till. Nu kommer politikerna troligen att hamna i hetluften, allt i takt med att
omvärldsbilden nu snabbt förändras och skrivs om. Ekonomiska medel för denna situation måste tillföras i
nutid - om tio år lever vi i en helt annan situation, vilken förmodligen ingen idag kan föreställa sig. Kartor
har ritats om och modifierats. Vi vet t ex inte om Gotland tillhör Sverige om tio år . . . , inte minst med tanke
på Nord Stream??? Vi befinner oss tveklöst åter igen i "Kalla Kriget", med det som du anger två ideologier
som särskiljande drag. Min slutsats är att det som nu sker i omvärlden tvingar den politiska ledningen att
fatta en mängd obekväma beslut - inte för det som "skulle hända om tio år", utan inom en betydligt
smalare och kortare tidshorisont. Det kommer att "bli åka av" - helt klart! Skall vi tippa att Stefan Löfven
kommer att vara den politiker som hamnar i den betydligt hetare stolen i höst och tvingas lyfta på korten -
förhoppningsvis inte med Svarte Petter i den kommande given? Omvärldsutvecklingen tvingar våra
politiker allt längre in i hörnet - där livsavgörande beslut måste fattas. Sverige är inte neutralt och har väl egentligen aldrig varit det heller - sett genom backspegeln. Solidaritetsförklaringen är väl ytterligare en spik
i den berömda neutralitetskistan. Sen anser jag heller inte att man kan förklara sig neutrala när man deltar inom ramen för PfP. Vi är otvetydigt en del av västvärldens försvarssystem - ju fortare vi inser detta faktum, ju enklare blir det att fatta beslut.
Vad som gör att "insatsen" har blivit högre denna gång är att man genomför basering av NATO markstridskrafter i de forna Sovjetstaterna, något som Ryssland kontinuerligt pekat på att man inte kommer tolerera, vad deras respons blir återstår att se, krig är osannolikt, men att man kommer öva mer aggresivt likt under Kalla kriget 1945-91 är mycket troligt. Därav har den säkerhetspolitiska situationen snabbt gått nedåt i spiralen, dock håller med om att de s k Beredskapskontrollerna har höjt tröskeln något men inte så mycket som Krimkrisen, Krisen i Ö Ukraina samt depolyeringen av NATO markstridskrafter till Baltikum och Polen har gjort.
RaderaSer man till uttalanden från Väst så är det tydligt att de är _jätte_ nervösa över händelseutvecklingen, de hade inte sett den komma, vilket är något typiskt över västligt synsätt, speglingseffekten är tydlig, man försöker passa in händelserna utifrån ens egen sinnebild, väst har blivit oerhört förledda av Ryssland under de senaste året/-en, dock som en tydlig konsekvens av att man har lagt allt fokus på terrorbekämpning inom underrättelsesfären och t ex Euroasiska analytiker har fått ta ett steg bakåt, tyvärr.
Påminner om hur Israelerna funkade innan "Youm Kippur" 1973.
RaderaBrandrisken ökar markant och vår brandkår är i praktiken nedlagd i förhållande till uppgiften.
SvaraRaderaAnsvarig? Någon? Alla politiker allt sedan 90-talet är ansvariga, så skippa partikäbblandet.
Tack till de visselblåsande bloggarna.
Fanns visselblåsare i slutet på 30-talet också och även då vägrade politikerna lyssna innan det brann rejält.
Den gången hade vi ren tur med vindriktningen för någon brand hade vi inte kunnat motstå då.
Önskvärt vara förutseende nu, för det finns ingen garanti att det räcker vara efterklok en gång till.
Faktiskt fanns det visselblåsare förebådande vk1 och vk2, världskrig som de svenska politikerna olägligt nog hade rustat ned inför båda gångerna.
RaderaKanske kan man dra lite slutsatser ur denna resume om vad som föregått nedrustningen. Hur mycket av detta som är fakta vill jag låta vara osagt, men den är väl underbyggd med referenser.
SvaraRaderahttp://mikaelnyberg.nu/artiklar/140428cl.html
Tack för en läsvärd och intressant blogg. Jag skulle vilja höra din bedömning om ryska påtryckningar på svensk allmänhet. Jag noterade ganska förvånande att det fanns ett antal väl initierade kommentatorer under massmedias bevakning av Krim och senare utvecklingen i Ukraina. Dessa var under svenska namn (typ) och var övertygade om fascistregeringen i Kievs skuld samtidigt som man starkt kritiserade EU, Nato och USA för händelseutvecklingen samt allt övrigt ont i världen. Jag förstår förstås att en svensk som funderar på sitt narliggande demokratiska val påverkas av att ryssarna gör en bombfinal under påsken, den är ju ett tydligt och synligt påtryckningsmedel. Är det troligt att ryssarna har ett gäng ”svenska kommentatorer” med syfte att dolt påverka oss ”aftonbladet svenskar”?
SvaraRadera