Reflektion
En
intressant diskussion inträffade på Twitter igår, 10FEB2018, en
diskussion som jag själv inte var involverad i utan som jag följde
från sidan. Diskussionen kom till del handla om hur luftburna
förband och jägarförband kan tänkas användas vid en väpnad
konflikt. Luftburna förbands nyttjande överlåter jag med varm hand
till 31. Bataljonens yrkesofficerare att utveckla. Dock kan det vara
på sin plats att beskriva hur dagens, enda, kvarvarande
jägarbataljon är tänkt att användas d.v.s. Arméns Jägarbataljon,
i krigsorganisationen den 193. Jägarbataljonen.
Den,
tyvärr, något förhärskande bilden inom Försvarsmakten och Armén i
synnerhet avseende jägarförbands strid, baseras på hur
Norrlandsjägarbataljonerna (NjBat) och Jägarbataljon syd (Jbat Syd)
skulle strida under 1980- och 90-talet. Där striden främst
baserades på störstrid och en avslutande hindra strid på
motståndarens djup. Det vill säga, jägarbataljonerna var
tilldelade geografiska områden, som i sin tur var indelade i
skvadrons-/kompani-, plutons- och gruppområden. Inom dessa område
skulle s.k. störstrid genomföras, enkelt beskrivet olika former av
eldöverfall mot ett antal fördefinierade målval såsom
underhållsfordon under lång tid. Denna strid skulle senare övergå
till en avslutande hindra strid när fördelningarna skulle anfalla
för att slå en motståndare. Det innebar att under en definierad
tidsrymd skulle jägarbataljonerna hindra all framryckning inom
sina områden, för att stödja fördelningarnas strid.
Den
övergripande tanken med NjBat och Jbat Syd strid var således att,
dels "ta tull" på fördefinierade målval, dels skapa ett hot som
skulle kräva av en motståndare att avsätta resurser för att
skydda sitt bakre område och därmed minska dennes förbandsmängd
vid den faktiska stridslinjen. Sammantaget skulle detta innebära att
våra egna manöverförband, eventuellt, skulle kunna uppnå fördelaktiga
styrkeförhållanden för sin strid.
Detta
synsätt lever, tyvärr, i relativt stor omfattning kvar på skolor,
centra och staber. Där oftast i olika former av krigsspel, symbolen
för en jägarbataljon placeras ut inom ett antal kvadrat
kilometerrutor på kartan och sen ligger den där under det
taktiserande som genomförs. I sak rätt utifrån dåtidens
taktiserande, men på intet sätt rätt med nutidens enda kvarvarande
jägarbataljon. Dagens jägarbataljon är på intet sätt knutet till
geografiska områden likt NjBat eller Jbat Syd var, utan används där
förbandets förmågor främst kommer till gagn för den gemensamma
stridens förande.
Vad
är då till gagn för den gemensamma stridens förande? För lösande
av mer omfattande stridsuppgifter, d.v.s. högre taktisk, operativ
och strategisk nivå, genomförs alltid en mer omfattande analys av
den motståndare som skall mötas. Vid denna analys kommer alltid
egna svagheter identifieras som måste skyddas men även en
motståndares svagheter kommer identifieras s.k. kritiska
sårbarheter, vilket eventuellt kan påverkas. En motståndare
kommer givetvis i vissa fall, likt oss, vara medveten om sina
kritiska sårbarheter och i vissa fall, likt oss, ej vara medveten om
dessa. Har motståndaren kunskap om en kritisk sårbarhet kommer
denne givetvis avsätta resurser för att skydda sårbarheten.
Om
dessa kritiska sårbarheter påverkas kan följdverkningar skapas,
som i sin tur gör andra delar av motståndaren gripbar. Ett
intressant faktum, som inte alltid behöver stämma men ofta gör
det, är att de kritiska sårbarheter som identifieras på djupet av
en motståndares behärskad terräng, oftast kan få stora
följdverkningar för denna, om de kan påverkas, än de sårbarheter
som är närmre stridslinjen. Det är dessa målval, kritiska
sårbarheter, på djupet som dagens enda kvarvarande jägarbataljon är avsedd
att nyttjas mot. Det innebär också att det kan röra sig om
kvalificerade målval, som en motståndare kan tänkas avsätta
kvalificerade och i vissa fall omfattande skyddsresurser kring.
Således,
dagens enda jägarbataljon är diametralt skild från
dess föregångare. Förbandet är ej knutet till specifika
geografiska områden, utan används på djupet där motståndarens
avgörande kritiska sårbarheter identifierats som kan påverka
stridens utgång. Hur striden genomförs och med vilken egen
förbandsstorlek definieras inte utifrån reglementsenliga
uppställningar, utan utifrån det faktiska målvalet (kritiska
sårbarheten). Varvid förbandet ej är avsett för att
nyttjas på det sätt som i många fall fortfarande taktiseras på
skolor, centra och staber d.v.s. störstrid längs med vägar under
lång tid.
En
sekundär effekt av att specifika kritiska sårbarheter skall
påverkas, är att en motståndare kommer vara tvungen att avdela
resurser för att skydda sitt bakre område. Kanske i än större
omfattning nu än tidigare, då denna ej i lika stor omfattning som
tidigare kan förutse vart och hur dessa enheter kommer verka. Vilket
indirekt kommer binda resurser för denna och eventuellt kan skapa
mer gynnsamma styrkeförhållanden för egna manöverförband, utöver
påverkan av specifika kritiska sårbarheter.
Avsaknaden
av denna kunskap skulle jag hävda medför att blivande chefer på
högre nivåer och även i vissa fall nu sittande chefer på högre
nivåer, går miste om hur ett väldigt kvalificerat instrument skall
nyttjas i deras planläggning samt i stridens förande. Ett
instrument som enligt mitt förmenande effektivt kan bidra till att
fälla avgöranden i den gemensamma striden.
Avslutningsvis
skall tilläggas att detta inlägg är väldigt generellt
skrivit för att ej avslöja styrkor, svagheter och taktik.
Således berörs ingen form av skyddsvärd information i detta
inlägg.
Have
a good one! // Jägarchefen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar