Något om stridstekniska kärnvapen

Reflektion

Den 18JUN2018 publicerade Federation of American Scientists uppgifter avseende en trolig uppgradering av det enda identifierade kärnvapenförrådet i Kaliningrad Oblast.¹ Vad avser kärnvapen i Kaliningrad Oblast rör det sig sannolikt om taktiska kärnvapen som kan nyttjas på t.ex. det nu tillförda Iskander systemet, men även t.ex. Kalibr systemet på Bujan-M korvetter, men även andra vapensystem baserade i Kaliningrad Oblast.² Således rör det sig mindre kärnvapenladdningar med en mer begränsad räckvidd kontra de strategiska kärnvapensystemen Ryssland även förfogar över.

I sammanhanget är det intressant att notera uppgifter som indikerat att kärnvapen eventuellt transporterats tidigare till Kaliningrad Oblast och förvarats där under 2000-talet.³ Vilket i sådant fall antingen skulle kunna indikera att det finns fler kärnvapenförråd i Kaliningrad Oblast, som ännu inte identifierats genom öppen inhämtning för att förvara de eventuellt befintliga kärnvapnen under renoveringen av förrådet. Alternativt att de eventuella taktiska kärnvapnen som transporterats till Kaliningrad Oblast transporterats därifrån under tiden för renoveringen av kärnvapenförrådet, eller ännu tidigare.

De taktiska kärnvapnen skall vara placerade i centrala lager och under ansvar av det 12. Huvuddirektoratet.⁴ Enligt en uppgift har detta tolkats som större lager, vilket det i Kaliningrad Oblast ej betraktas som.⁵ Enligt en annan uppgift från inledningen av 2000-talet, skall dessa taktiska kärnvapen spridas ut till förbanden, från dessa centrala lager, i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetsläge.⁶ Utgående från detta skulle det kunna innebära att det ej finns några taktiska kärnvapen i Kaliningrad Oblast. Utifrån Kaliningrad Oblasts geografiska placering skulle det dock kunna innebära att kärnvapen placerats där kopplat till tidsfaktorn och möjligheterna att transportera dessa i händelse av att ett kraftigt försämrat säkerhetsläge, från ett centralt lager.

Vad avser 12. Huvuddirektoratet är det intressant att notera att de ingick i den första beredskapskontrollen 2013,⁷ vid återupptagandet av dessa kontroller sedan Sovjetunionens upplösning. Det 12. Huvuddirektoratet förefaller övat förflyttning av kärnvapenstridsspetsar från centrala lager till mindre förvaringsplatser under denna beredskapskontroll. Möjligen förflyttade de bl.a. kärnvapenstridsspetsar till de förvaringsplatser som finns i anslutning till de förband som skall kunna nyttja taktiska kärnvapen.⁸ Vad avser renodlade kärnvapenövningar i Kaliningrad Oblast, förefaller sådana genomförts, något den tidigare chefen för US Army Europe, General Ben Hodges, berörde vid en presskonferens i december 2015.⁹

Är det då något anmärkningsvärt att Ryssland moderniserar en förvaringsplats för taktiska kärnvapen och genomför övningar med sina kärnvapenförband? Nej i grunden är de inte det. Ryssland har kärnvapen varvid det ingår som en del i deras militärstrategiska doktrin. Vad som dock är intressant är fokuseringen som sker på bärsystem för taktiska kärnvapen i den diskussion som förekommer. Här är t.ex. Iskander systemet ett typexempel. Att Ryssland förfogar över ett flertal olika bärsystem för taktiska kärnvapen är inget okänt, däremot är det anmärkningsvärt att det ej diskuteras mer kring den mindre typen av taktiska kärnvapen, benämns populärt som slagfältskärnvapen eller stridstekniska kärnvapen vilket kommer vara termen som nyttjas i inlägget, som Ryssland, förefaller, förfoga över. Vilket detta inlägg kommer fokusera på.

Den första officiella indikationen avseende innehav kring ryska stridstekniska kärnvapen, förefaller skett i samband med den debatt som uppstod under 1990-talet avseende s.k. "reseväskekärnvapen" och om Ryssland, dels hade sådana, dels hade kontroll över dessa. På den ryska sidan drev Aleksandr Lebed, dels militär, dels Rysslands nationella säkerhetsrådgivare, att Ryssland eventuellt hade förlorat kontroll över ett antal av dessa taktiska  mindre kärnvapen. Enligt andra ryska uttalanden hade inte Ryssland några sådana stridstekniska kärnvapen.¹⁰ Enligt Aleksandr Lebed skall det rört sig om kärnvapenladdningar om ca ett kiloton som varit avdelade till ryska specialförband som kunde bäras och detoneras av en individ.¹¹

Enligt Amerikanska uppgifter skall en stridsteknisk kärnvapenladdning utvecklats och tilldelats förband i Sovjetunionen, dock krävdes det minst två personer för att kunna förflytta och nyttja denna.¹² Utgående från laddningsvikt o.dyl. samt mängden personer som minst krävdes för nyttjande av det beskrivna stridstekniska kärnvapnet, påminner det väldigt mycket om de s.k. "Green Light" grupper som USA hade hos sina specialförband under det s.k. kalla kriget. Dessa grupper skulle innästla en motståndares område i händelse av en väpnad konflikt och placera ut kärnvapen, vilket förefaller haft en laddningsvikt om cirka ett kiloton.¹³

Enligt den ryske avhoppade GRU officeren Stanislav Lunev, skall det rört sig om två typer av  stridstekniska kärnvapen. Den ena RA-115s skall ha varit för bruk på land och RA-115-01s skall ha varit för bruk under vatten. Enligt honom skall dessa kärnvapen vägt mellan 22 och 27 kilo. Enligt honom kunde dessa vapen även nyttjas av ryska specialförband.¹⁴ Detta korrelerar väl med den amerikanska vikten på dess bärbara kärnvapenladdning som skall ha varit kring 26 kg. Det Amerikanska vapensystemet förefaller även kunnat nyttjas under vatten likt dess ryska motsvarighet.¹⁵

I sammanhanget är en artikel i den ryska militärteoretiska tidskriften "militära tankar" från 1995 avseende nyttjandet av specialförband intressant. I denna så framförs att vikten av striden på djupet som ökat under de senaste decennierna manat på en teknisk utveckling som bl.a. gett förbanden stridstekniska kärnvapen.¹⁶ Detta skulle till del kunna styrka Stanislav Lunevs uppgifter. Vad avser Stanislav Lunevs uppgifter har det framförts kritik mot dessa bl.a. har den amerikanska federala polisen, Federal Bureau of Investigation, uttalat sig kring dem och anser att han överdrivit vissa delar.¹⁷ Dock förefaller det inte specificerats vilka delar.

Vid ett uttalande 2001 av chefen för det 12. Huvuddirektoratet framkom att Ryssland hade stridstekniska kärnvapen som vägde 30 kilo och mindre. Enligt denne skall det röra sig om 84 stycken. Därutöver framkom att de antingen var förstörda eller under mycket hård bevakning och kontroll. Själva uttalandet blir något motstridigt utifrån faktorn förstörda och/eller under hård kontroll.¹⁸ Vad som dock är intressant med uttalandet är att själva vikten på de stridstekniska kärnvapnen är i närheten av Stanislav Lunevs uppgifter.

Under det östra militärdistriktets strategiska övning 2010, Vostok-2010, förefaller en simulerad kärnvapenmina nyttjats i det avslutande skedet av övningen. Detta skulle kunna indikera att Ryssland övade på hur taktiska mindre kärnvapen kan nyttjas för att få stop på en större anfallsrörelse.¹⁹ Här skall dock beaktas att det troligtvis rör sig om något som är större i konstruktion än en klassisk stridsvagnsmina. Dock är det ett antagande utifrån hur de amerikanska stridstekniska kärnvapnen var konstruerade under det kalla kriget.²⁰ Således kan det antas att Ryssland åtminstone vid 2010, förfogade över stridstekniska kärnvapen maa. det genomförda övningsmomentet.

Varför är då detta intressant? Åtminstone intill 2010 förefaller Ryssland sett ett behov av att vidmakthålla stridstekniska kärnvapen som ett vapensystem. Varvid det får ses som troligt att dessa vapensystem då ingick i rysk krigsplanläggning. Utgående från det teoretiska ramverk som uppstått avseende s.k. nukleär deeskalering av en militär konflikt, får det ses som troligt att dessa vapensystem skulle kunna fylla en viktig roll. Om än att det ryska övningsagerandet utifrån s.k. nukleär deeskalering förefaller varit i den högre skalan av kärnvapen, kontra dessa stridstekniska system.²¹

Att det ses som minst troligt att Ryssland skulle kunna tillämpa s.k. nukleär de-eskalering accentueras tydligt i den amerikanska kärnvapenstrategin, Nuclear Posture Review, från 2018. Vad som även är intressant är att USA förefaller överväga att införskaffa stridstekniska kärnvapen, dock framgår inte med vilken form av bärsystem, för att kunna erhålla en graderad verkan kopplat till nukleär de-eskalering.²² Nukleär de-eskalering berörs i en artikel från 1999 i den ryska militärvetenskapliga tidskriften militära tankar. Denna de-eskalering förefaller, utifrån artikeln, kunna genomföras i olika nivåer. Den första nivån förefaller vara att genomföra en ”demonstrativ insats” med en kärnvapenladdning mot ett isolerat geografiskt område som är obebott såsom ett ökenområde eller vattenområde,²³ här kan säkert fjäll och annan ödemark även omfattas.

Den andra nivån skall vara att genomföra en ”hot-demonstration”, då insätts kärnvapen mot t.ex. knutpunkter, tanken med denna nivå är att hålla ned förluster på motståndarsidan men påverka denne i det huvudsakliga operationsområdet. Den tredje nivån är ”hot”, då insätts kärnvapen mot en motståndares förband i en operationsriktning för att påverka utgången i en annan. Den fjärde nivån är ”hot-straff” det innebär koncentrerat insättande av kärnvapen mot en motståndares förband i en eller flera operationsriktningar. Den femte nivån innebär ”hot-vedergällning” det innebär ett större insättande av kärnvapen mot flertalet mål i operationsområdet för att förändra utgången av den militära situationen. Den sjätte och sista nivån är "vedergällning", vid denna nivå insätts flertalet kärnvapen inom hela krigsteatern.²⁴

Utgående från de tre första nivåerna, torde stridstekniska kärnvapen vara ett lämpligt alternativ att nyttja. När det främst rör sig om platser där det i förväg går att utplacera stridstekniska kärnvapen. Den tredje nivån torde även kunna vara vad som övades under Vostok-2010 med kärnvapenminor. De övriga nivåerna torde, dels kräva större kärnvapenladdningar, dels andra bärsystem för att kunna insätta dem utifrån tankarna kring respektive nivå. Utgående från tankegångarna kring nukleär de-eskalering kan det även förklara varför Ryssland så sent som 2010 förefaller haft stridstekniska kärnvapen.

Här blir det även intressant att fundera på om t.ex. de ryska specialförbanden fortsatt har stridstekniska kärnvapenladdningar och i sådant fall hur övas det? Ingår det som en del i t.ex. övningarna med den ryska kärnvapentriaden, vilket skulle kunna vara möjligt mtp. de olika nivåerna inom ramen för nukleär de-eskalering och hur de skall kunna påverka över olika ytor. Ett annat alternativ är ett separat övningsmoment. Därutöver torde nyttjandet av specialförband tillsammans med stridstekniska kärnvapen utgöra ett möjligt alternativt troligt val vid de två första nivåerna som berörs kring nukleär de-eskalering.

Varför är då detta viktigt? Som skrevs tidigare sker en fokusering främst på bärsystem, såsom Iskander, dock förefaller inte hela spektrumet av kärnvapen som kan nyttjas belysas. Stridstekniska kärnvapen torde, som berörts, fylla en viktig del i teoribildningen bakom nukleär de-eskalering då syftet är att eskalera för att deeskalera men fortfarande inte övergå till en renodlad kärnvapenkonflikt. Vilket gör att det får ses som ytterst märkligt att dessa taktiska mindre kärnvapen ej belyses i den västerländska debatten, trots att de så sent som 2010 förefaller haft en plats i rysk krigföringsförmåga. Därtill förefaller det finns en reell möjlighet att stridstekniska kärnvapen kommer börja spela en allt viktigare roll, utgående från de tankegångar som framförs i den amerikanska kärnvapenstrategin.

Varvid det blir viktigt att kärnvapenfrågan lyfts fram på ett helt annat sätt än i dag. Då vi nu eventuellt går mot en tid med förändrade tankegångar kring synen på kärnvapen, krävs det att det belyses från strategisk nedtill stridsteknisk nivå i t.ex. vår övningsverksamhet på motsvarande sätt som skedde under det s.k. kalla kriget.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Arms Control Association 1 (Engelska)

Bulletin of the Atomic Scientists 1 (Engelska)

Federation of American Scientists 1 (Engelska)

James Martin Center for Nonproliferation Studies 1 (Engelska)

Nuclear Threat Initiative 1, 2 (Engelska)

Sveriges Television 1 (Svenska)

The Foreign Policy 1 (Engelska)

The Jamestown Foundation 1 (Engelska)

The New York Times 1 (Engelska)

The San Diego Union-Tribune 1 (Engelska)

The Washington Times 1 (Engelska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2, 3 (Svenska)

United Press International 1 (Engelska)

U.S. Department of Defense 1, 2 (Engelska)

Lunev, Stanislav. Through the Eyes of the Enemy. Washington, DC: Regnery Publishing, 1998, E-bok.

Slutnoter

¹ Federation of American Scientists. Kristensen, Hans M. Russia Upgrades Nuclear Weapons Storage Site In Kaliningrad. 2018. https://fas.org/blogs/security/2018/06/kaliningrad/ (Hämtad 2018-06-24)

² Ibid.

³ The New York Times. A Russian Base in the Baltics Is Reported to Have Nuclear Arms. 2001. https://www.nytimes.com/2001/01/04/world/a-russian-base-in-the-baltics-is-reported-to-have-nuclear-arms.html (Hämtad 2018-06-24)

The San Diego Union-Tribune. US: Poland concerned about armed Kaliningrad. 2011. http://www.sandiegouniontribune.com/sdut-us-poland-concerned-about-armed-kaliningrad-2011feb11-story.html (Hämtad 2018-06-24)

Sveriges Television. Olsson, Jonas. Varningen: Troligt med kärnvapen vid Östersjön. 2015. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/foi-om-ryskt-karnvapenhot-troligt-att-det-finns-karnvapen-i-kaliningrad-redan-nu (Hämtad 2018-06-24)

⁴ Goliath, Martin. Kärnvapen för slagfältsbruk och europeisk säkerhet: en strategisk faktors regionala betydelse. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 29-30.

⁵ Federation of American Scientists. Kristensen, Hans M. Russia Upgrades Nuclear Weapons Storage Site In Kaliningrad. 2018. https://fas.org/blogs/security/2018/06/kaliningrad/ (Hämtad 2018-06-24)

⁶ James Martin Center for Nonproliferation Studies. Sokov, Nikolai. The “Tactical Nuclear Weapons Scare” of 2001. 2001. https://www.nonproliferation.org/the-tactical-nuclear-weapons-scare-of-2001/ (Hämtad 2018-06-24)

⁷ Norberg, Johan. Training to fight: Russia's major military exercises 2011-2014. Stockholm: Försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2015, s. 38, 40.

The Washington Times. Russia launched massive nuclear drill, Pentagon alarmed. 2013. https://www.washingtontimes.com/news/2013/mar/5/russians-launched-massive-nuclear-drill-sounded-al/ (Hämtad 2018-06-24)

⁸ The Washington Times. Russia launched massive nuclear drill, Pentagon alarmed. 2013. https://www.washingtontimes.com/news/2013/mar/5/russians-launched-massive-nuclear-drill-sounded-al/ (Hämtad 2018-06-24)

⁹ U.S. Department of Defense. Department of Defense Press Briefing by General Hodges on Operation Atlantic Resolve in the Pentagon Briefing Room. 2015. https://www.defense.gov/News/Transcripts/Transcript-View/Article/633667/department-of-defense-press-briefing-by-general-hodges-on-operation-atlantic-re/ (Hämtad 2018-06-24)

¹⁰ Arms Control Association. Russian Officials Deny Claims Of Missing Nuclear Weapons. 1997. https://www.armscontrol.org/act/1997_09/lebedsept (Hämtad 2018-06-24)

Nuclear Threat Initiative. Russia Says It Never Produced Nuclear Suitcases. 1997. http://www.nti.org/analysis/articles/russia-says-it-never-produced-nuclear-suitcases/ (Hämtad 2018-06-24)

Nuclear Threat Initiative. Russian Calls Suitcase Nukes Too Expensive. 1997. http://www.nti.org/analysis/articles/russian-calls-suitcase-nukes-too-expensive/ (Hämtad 2018-06-24)

¹¹ Arms Control Association. Russian Officials Deny Claims Of Missing Nuclear Weapons. 1997. https://www.armscontrol.org/act/1997_09/lebedsept (Hämtad 2018-06-24)

¹² Nuclear Threat Initiative. Russian Calls Suitcase Nukes Too Expensive. 1997. http://www.nti.org/analysis/articles/russian-calls-suitcase-nukes-too-expensive/ (Hämtad 2018-06-24)

¹³ The Foreign Policy. Rawnsley, Adam. Brown, David. The Littlest Boy. 2014. http://foreignpolicy.com/2014/01/30/the-littlest-boy/ (Hämtad 2018-06-24)

¹⁴ Lunev, Stanislav. Through the Eyes of the Enemy. Washington, DC: Regnery Publishing, 1998, E-bok, s. 24-25.

¹⁵ The Foreign Policy. Rawnsley, Adam. Brown, David. The Littlest Boy. 2014. http://foreignpolicy.com/2014/01/30/the-littlest-boy/ (Hämtad 2018-06-24)

¹⁶ Kadetov, V.V. The Employment of Special Task Forces Under Contemporary Conditions. Military Thought, vol 77, no.4, 1995, s. 33.

¹⁷ United Press International. Horrock, Nicholas. FBI focusing on portable nuke threat. 2001. https://www.upi.com/FBI-focusing-on-portable-nuke-threat/90071008968550/ (Hämtad 2018-06-24)

¹⁸ The Jamestown Foundation. Felgenhauer, Pavel. General declares russian nukes secure. 2007. https://jamestown.org/program/general-declares-russian-nukes-secure/ (Hämtad 2018-06-24)

¹⁹ Ekström, Markus. Rysk operativ-strategisk övningsverksamhet under 2009 och 2010. Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2010, s. 61.

²⁰ The Foreign Policy. Rawnsley, Adam. Brown, David. The Littlest Boy. 2014. http://foreignpolicy.com/2014/01/30/the-littlest-boy/ (Hämtad 2018-06-24)

²¹ Bulletin of the Atomic Scientists. Sokov, Nikolai N. Why Russia calls a limited nuclear strike "de-escalation". 2014. https://thebulletin.org/why-russia-calls-limited-nuclear-strike-de-escalation (Hämtad 2018-06-24)

²² U.S. Department of Defense. Nuclear Posture Review. Washington, DC: U.S. Department of Defense, 2018, s. xi-xii, 8-9.

²³ Militaryarticle. О применении ядерного оружия для деэскалации военных действий. 1999. http://militaryarticle.ru/zarubezhnoe-voennoe-obozrenie/1999-zvo/8995-o-primenenii-jadernogo-oruzhija-dlja-dejeskalacii (Hämtad 2018-06-24)

²⁴ Ibid.