Reflektion
Detta inlägg kring vad
jag vill benämna ”Krimkrisen” får bli ett av karaktären
reflektion, ett större inlägg kring beredskapskontrollen kommer
under närmsta dagen med koppling till vad det innebär/inneburit för
den nuvarande händelseutvecklingen i Ukraina.
Vad jag kan uppleva
saknas i den Svenska debatten för tillfället är kopplingen mellan
den s k beredskapskontrollen och vad som händer i Ukraina.
Inledningsvis genomfördes rapportering kring den, men detta har
mattas av fullständigt och fokus ligger totalt på vad som sker i
Ukraina och främst Krimhalvön. Med all rätt, jag säger inte att
vi skall bortse från vad som händer där, men det som möjliggör
att Ryssland kan agera som de gör just nu, är i mångt och mycket
denna s k beredskapskontroll.
Bedömt har Ryssland
cirka 80,000 - 100,000 man på krigsfot just nu inom MD V och MD C,
siffran 150,000 är bedömt överdriven om man ser till
rapporteringen kring reducerade brigader som har ställts på
krigsfot så siffran 80 - 100,000 är bedömt mer rättvisande. Dock
skall man ha klart för sig att det är en ansenlig mängd personal
och materiel. De förband som är satta på krigsfot inom MD V har
tryckts västerut och söderut således dels mot Finland och
Baltikum dels mot Ukraina. Förbanden genomförde
inledningsvis under de två första dygnen åtgärder för att
erhålla högsta stridsberedskap därefter har diverse stridsövningar
genomförts. Särskilt att beakta är att CBRN förbanden har
genomfört övningar av ROTA karaktär, vilket kan tyda på att man
räknar med att genomföra SIB (Strid I Bebyggelse).
Således när
beredskapsövningen avslutas imorgon (140303) officiellt är dessa
förband samövade och har övat bedömt specifika moment som krävs
i händelse av att man väljer att gå vidare i Ukraina mot vad som
kan bli en mer väpnad konflikt. Parallellt med detta har NATO och ej
militärallians anslutna länder i Europa agerat "tafatt",
det är riktigt att ej öka spänningarna genom att genomföra
drastiska beredskapshöjningar, men selektiva bör har genomförts,
nu är Västeuropa i efterhand.
Likväl skall man ta i
beaktande att de ryska luftstridskrafterna är utgångsgrupperade vid
krigsflygbaser samt ett stort antal hålls flygande över tiden genom
lufttankning, bedömt för att undgå bekämpning i händelse av
angrepp mot bassystemen samt för att snabbt kunna genomföra
insatser i händelse av att t ex signalspaningsflygplan blir för
närgångna m m.
Vad avser
marinstridskrafterna i Östersjön så uppträder just nu en
stridsgrupp (3 st) av den senaste typen korvetter ur Projekt 20380
klassen, likväl en (1) ubåtsjaktgrupp samt en (1) minröjningsgrupp.
Det kan vara fler fartyg som ligger till havs ur Östersjöflottan
dock är dessa bekräftade via OSINT. Således framförallt en
slagkraftig ytstridsgrupp som ligger ute till havs just nu. Likväl är 336.
Marininfanteribrigaden satt i högsta stridsberedskap och skall
enligt uppgift även ilastat del av förbandet i landstigningsfartyg.
Således har vi en
ansenlig mängd förband inom det västra militärdistriktet som är
satt på krigsfot och har haft möjlighet till samövning under ett
antal dagar för att höja sitt stridsvärde dvs möjliggöra att de
kan lösa uppgifter mer effektivt i väpnade strid, likt hur vårt
eget mobiliseringssystem tidigare var uppbyggt.
Således vad innebär då
denna beredskapskontroll, För det första det innebär att
Rysslands västra flank i mångt och mycket är säkrad, en ansenlig
mängd förband är satt på krigsfot och har samövat att lösa
stridsuppgifter. Detta möjliggör dels att de är en
påtryckningsfaktor, Västeuropa kommer passa sig för att öka
spänningarna genom att själva genomföra selektiva
beredskapshöjningar dels möjliggör det att Ryssland själva
skapar sig handlingsfrihet genom detta. Med handlingsfrihet avser jag
här att man kan agera mer offensivt dels retoriskt dels
praktiskt mot Ukraina.
För det andra det
har ökat Rysslands egen förmåga att genomföra offensiva
stridsföretag mot Ukraina. Ukrainas krigsmakt är ej vad man kan tro
den är om man tittar enbart på förband och antal stridsfordon m m.
Den är illa samövad och därmed saknar den förmåga att genomföra
väpnad strid effektivt. Således har de Ryska förbanden haft
möjlighet under drygt en vecka att höja sitt eget stridsvärde och
därmed möjliggöra egen strid mot en väpnad motståndare. Vilket i
sig också gör att de möjliggör handlingsfrihet. Förbanden kanske
bara måste flyttas närmre Ukrainas gräns för att att den sittande
Regeringen skall ge vika.
För det tredje
skulle det vara så att denna konflikt trappas upp till det otänkbara
(vilket inget tyder på just nu vill jag poängtera), dvs en
öppen väpnad konflikt mellan Ryssland och Västeuropa, så kommer
Ryssland mycket snabbt kunna säkra dels Baltikum dels
Gotland vilket skulle försvåra NATO stridsinsatser markant i hela
dess nordöstra flank. Detta i sig är också en signaleffekt utåt
från Ryssland mot Västeuropa, vilket bedömt ingen av de västliga
underrättelsetjänsterna har bortsett från.
Dessa tre faktorer i sig gör att Västeuropa samt USA kommer och har
intagit en passiv inställning till själva konflikten i Ukraina. Nu
är detta en av många faktorer till varför de intagit en passiv
inställning men det är en mycket tungt vägande sådan. Således
att benämna detta som en beredskapskontroll är en ordvits, en
direkt mobiliseringsåtgärd från Rysk sida är det bättre att
kalla den, samt ett säkerhetspolitiskt påtryckningsmedel för att
påtvinga en motståndare sin vilja.
Således slutsatsen blir
tappa inte fokus på vad som sker i vårt eget närområde just nu,
för det är klart oroväckande att en sådan ansenlig mängd
personal och materiel är satt på krigsfot i symbios med den övriga
händelseutvecklingen i Ukraina. Likväl det som kan te sig vara en s
k beredskapskontroll kan mycket väl vara startskottet till något
helt annat. Som jag skrev på Twitter för några dagar sedan, om
detta hade varit för 30 år sedan hade grundorganisationen (GRO)
intagit beredskapssteget "Givakt" omedelbart i händelse av
något liknande.
Have a good one! // Jägarchefen
Nä du, det gamla pappersförsvaret var ju helt värdelöst utan möjlighet att stödja politiken för att dämpa och stabilisera krigsrisken i vårt närområde.
SvaraRaderaDet vet man ju för att det har våra politiker förstått för länge sedan. De som verkligen hade insyn och förstod omfattningen av förberedelser och övning då. Dagens politiker är bekvämt befriade från dessa insikter. De kan nöja sig med förutfattade meningar om hur dåligt det var förr. De har inte behövt uppleva en mobövning med fungerande samverkan mellan samhällets olika delar. De behövde aldrig se dessa redundanta stridsledningsanläggningar nedsprängda i urberget, eller beredskaplagren eller beredskapssjukhusen, skyddsrummen, flygbaserna, fördelningsövningarna, planerings- och övningsverksamheten inom samhällets alla funktioner med mera. De begriper inte ens vad det är som Ryssland gör eller varför det är signifikant. Det verkar ju så "gammalmodigt". Farligt blir det väl bara om man gör "användbara" insatser på "riktigt". Sagt av politiker som rimligen borde sätta politikens medel och framgång i första rummet. Ur led är tiden. Så ur led att den backat hundra år. Med det perspektivet är vi stofiler helt plötsligt besökare från den kloka och fredliga framtiden?
Visst, i den nya världen ser nog stridskrafterna och den militära doktrinen annorlunda ut. Istället för en reaktiv, defensiv och uthållig försvarsförmåga som ska verka krigsavhållande, så blir lösningen en offensiv förmåga som ska verka krigsavhållande. Krigföringens medel och metoder har förändrats och därmed kraven på förmågors utformning för att vara politiskt relevanta. Vi går från utnötningskrigföring som avhållande risk till manöverkrigföring och EBO som avhållande risk. Men idén att ett försvar kan verka fredsbevarande, stabiliserande, dämpande och krigsavhållande från ett beredskapsläge är tydligen så svårt att förstå att FOI måste skriva en särskilt rapport som tydligt förklarar detta. Nivån på våra politiker är inte så hög inom försvarsområdet längre. Inte för att de själva tycker det.
Vårt krigsavhållande försvar mot kriser i närområdet behövde vara klart idag. Idag är ännu inte besluten tagna som kan realisera det inom 10-20 år. Vi jobbar underfinansierat med gårdagens försvar som dimensionerades för en helt annan omvärld och syfte. Dags att insatsförsvarskramarna släpper sargen och kommer in i matchen.
Om nu dagens behov är relevant om 10-20 år. Kanske bättre att fokusera på morgondagens behov? Om vi har svårt att bedöma "sannolikheten" för olika scenarion för omvärlden om 10-20 år, så får vi väl utgå från det istället för att försöka gissa det omöjliga? Kanske måste förmågor vara breda och generella, dimensionerade för "worst-case" om de ska vara flexibla och omedelbart tillgängliga för det som vi innan inte kan förutspå. Jämför t.ex. med förvåningen över vad Ryssland kan, och vill, göra på några dagar. Det var ju inte "sannolikt"? Kanske sannolikhetsbedömningar inte hör hemma i sammanhanget? (Särskilt inte lekmannens användning av sannolikhetsbegreppet). Det är ju t.ex. inte sannolikt att jag just idag ska krocka med bilen, ändå tar jag på mig bältet även idag.
Varför inte skapa förmågan tillsammans med andra, men en förmåga uppstår först när den är övad och prövad. Likt föredömligt redovisat av Jägarchefen här. Tyvärr om någon annans förmåga. Först med övning kan en förmåga bli politiskt relevant, och det är det enda syftet med de militära förmågorna.
Med nuvarande politiska ledarskap, oavsett parti, så är jag inte hoppfull. Vi kunde lika gärna prata "alien". De fattar inte, hör inte. Tror att de redan kan allt som är värt att kunna. Så är det att vara stofil från en annan planet i framtiden. I vår tid avfärdade som irrelevanta foliehattar och nättroll. När vår tid kommer är vi tyvärr utdöda och nästa generation får lära från början. Det kostade två världskrig förra gången. Jag är orolig för mina barns framtid.
Hur ser sammarbetsavtalet ut med Litauen om tillgäng till kaliningrad kan rysk trupp ta landvägen dit eller måste dom komma med båt ?
SvaraRaderaDet vore ju ett sätt att sätta press på NATO att ha förband under eller i väntan på transport i området.
Alltid lika läsvärda inlägg som berikar min kunskap.
SvaraRaderaSamtidigt som vårt flyg är i luften. Så de som skall veta, vet sin uppgift.
SvaraRaderaNåja, som det ser ut nu är den största risken för oss att råka illa ut Carl Bildt som näbbar upp sig lite varstans han kommer åt. Man skall inte vara så kaxig när man inte har täckning för detta. Alla vet för övrigt att för Ryssland är Krimbasen helig. Dom skulle tveklöst hellre riskera storkrig än att vika ner sig. När nu olika krafter i Ukraina ställde till det så förstår jag att Ryssarna reagerade. Dom gör inte om misstagen kring Estland, Lettland och Litauen. Den här gånger har dom muskler och kan säga ifrån. Putin är en stolt Ryss liksom de flesta Ryssar. Det är i sig inget fel i detta även om dom får passa sig så att dom inte går för långt. Kan vi nu förmå världens politiker och "ombud" för snart sagt allt tona ned sig lite och inte göra större sak av det här än nödvändigt. Det är i vart fall inget vi kan göra någonting åt.
SvaraRaderaSom "gammal stridsflygare" från andra halvan av 1960 - talet och den första halvan av 1970 - talet så minns jag särskilt WP intåg i Tjeckoslovakien 1968. Vi intog beredskapsläge "lystring", och samtidigt vidtogs P -mob. för särskilda befattningar, och påbörjade basering på krigsbas eftersom en stor osäkerhet fanns om WP skulle "marschera" vidare mot andra mål i väst. Sovjetunionen påbörjade bland annat samtal med Finland om att eventuellt sätta VSB avtalet i funktion. Den svenska beredskapshöjningen avslutades med att visa musklerna under storövningen "Ö 68" då 400 stridsflygplan, av flygvapnets totalt ca. 800 stridsflygplan, deltog. Denna storövning har "bränt sig fast i minnet" eftersom jag då insåg vilken enorm styrka det svenska försvaret hade i allmänhet och det svenska flygvapnet i synnerhet. Det var under denna storövning som röda, respektive gula plattor, hade monterats på vingar och fena för att representera A - eller B - styrka. Denna typ av markering kan idag skådas vid diverse "nostalgiflygningar".
SvaraRaderaHur många stridsflygplan har Sverige att sätta emot i dagens läge, månne?
Givakt var ett instrument som ÖB hade till sitt omedelbara förfogande och detta övades årligen på samtliga fredsförband. ÖB kunde därmed sätta ca. 200.000 män och kvinnor i högsta beredskap över hela Sverige inom några timmar. Det var åldersklassen på ca. 50.000 man, inneliggande repförband på mellan 10.000 till 15.000 man, fast anställd civil och militär personal omfattande ca. 20.000 män och kvinnor och Drift- och hemvärn på ca. 125.000 män och kvinnor. Hur många män och kvinnor omfattar dagens "Givakt", månne?
Redan under 1980 - talets "råkalla krig" så vaknade "Våra folkvalda" till yrvaket när främmande ubåtar livligt trafikerade svenska farvatten varvid en ubåt gick på grund inom svenskt militärt skyddsområde! Paniken blev total och jag skulle plötsligt tvångsinkallas, med hot om vite eller frihetsberövande, på ett flygsystem jag inte ens var utbildad för, hoppla!
Det verkar inte vara någon idé att ens öva "Givakt" inom dagens svenska försvar eftersom det inte finnas personal att öva "Givakt" med, eller?
Det kanske bör tilläggas, att till skillnad från nu så tillhörde Sverige ett av världens tre rikaste länder, och då endast Luxemburg undantagen, fram till 1970.
Du vet om att "Die Dumme Schwede" är ett svenskt påfund? Vad hette han nu som kom upp med den meningen för hundratals år sedan...
RaderaDu har alldeles rätt!
RaderaUttrycket kommer från Tyskland och heter; "Die Dummen Schwäben". Alltså folk som kommer från området Schwaben i sydvästra Tyskland omkring delstaten Baden - Würtenberg.
Det enda som språkligt har används förutom "Die Dummen Schwäben" är, enligt tysk utsago, "Die Dummen Dänen" = De dumma danskarna. "Die Dummen Schweden" är en försvenskning av ovan nämnda uttryck. Grammatikaliskt riktigt så skall det var "Die Dummen ...." men i dagligt språkbruk så har det blivit "Die Dumme .....".
Vem/vilka som har myntat det svenska uttrycket kan jag tyvärr ej ge Dig svar på.