onsdag 6 april 2016

Instabilitet?

Reflektion

Den 05APR2016, delgav Rysslands President, Vladimir Putin, att ett nationalgarde skulle skapas i Ryssland. Upprättandet av nationalgardet, förefaller föregåtts av diskussioner inom det ryska nationella säkerhetsrådet. Det formella beslutet togs av Ryssland President vid ett möte med chefen för de ryska inrikestrupperna, Inrikesministeriet, Migrationsministeriet och Narkotikakontrollbyrån. Grunden för det ryska nationalgardet kommer vara inrikestrupperna. Som chef för Nationalgardet utsågs Viktor Zolotov, som för närvarande är chef för inrikestrupperna, han har även tidigare varit ansvarig för den ryska presidentens personskyddsdetalj, Zolotov kommer även ingå i det ryska nationella säkerhetsrådet inom ramen för sin befattning som chef över nationalgardet, därtill är han som chef över nationalgardet direkt underställd Rysslands President.

Vad är då skillnaden så här långt mot tidigare, då det är inrikesministeriets trupper som de facto redan nu finns och kommer utgöra massan i nationalgardet? De två stora skillnaderna är tidigare var inrikestrupperna en del av inrikesministeriet och därmed även underställd inrikesministern, nu kommer styrkan vara direkt underställd Rysslands President. Därtill kommer chefen för nationalgardet sitta i det ryska säkerhetsrådet, som egentligen får ses som Rysslands främsta beslutande organ, då de även diskuterar andra frågor än vad som kanske traditionellt diskuteras i ett säkerhetsråd. Således Presidenten har fått ett verktyg som dels kan verkställa sin vilja dels säkerhetsrådets vilja.

Huvuduppgifterna för nationalgardet förefaller bli, bekämpa terrorism, skydda den allmänna ordningen och skydda viktiga statliga anläggningar. Inom ramen för skydda den allmänna ordningen ryms t.ex. uppgifter såsom insats mot folkmassa d.v.s. upploppskontroll, de kommer även kunna gripa rymlingar från fängelse och t.ex. efterlysta, i händelse av krig skall de skydda det ryska territoriet (utgöra territorial-/lokalförsvar) m.m. Uppgifterna inlämnades till DUMAN, 06APR2016, i form av en proposition som lagförslag samt ur svenska mått sett även som ett form av regleringsbrev, storleken på styrkan förefaller kunna bli upptill 400,000 man.

Värt att notera i sammanhanget är att man förefaller ha en väldig brådska att driva igenom skapandet av nationalgardet, då man redan dagen efter förslaget tagits upp, lämnar in en proposition avseende det till Duman. I praktiken är ju som sagt vad skillnaden mellan dagens inrikestrupper och det blivande nationalgardet inte så stort, förutom att de nu istället skall vara underställda Rysslands President, samt är en del av det nationella säkerhetsrådet, vilket gör att det kommer vara mycket intressant att följa utvecklingen den närmsta tiden, då man förefaller ha en väldig brådska med upprättandet av nationalgardet.

Upprättandet av ett ryskt nationalgarde har diskuterats flertalet gånger i Ryssland, senaste tillfället var 2012, före det skedde det vid ytterligare tre (3) tillfällen, då under Boris Jeltsins tid som President. Värt att notera i sammanhanget, är att det vid tre (3) av fyra (4) tillfällen som frågan kring upprättandet av ett nationalgarde kommit upp, har det skett i direkt anslutning till inre oroligheter i Ryssland. I dagsläget då man väl skapat ett nationalgarde så förefaller det på ytan vara lugnt, dock delgav världsbanken den 06APR2016, siffror som visar på att takten av ekonomiskt utslagna är den snabbaste sedan 1998-99 i Ryssland, vilket förefaller vara en direkt konsekvens av det låga priset på fossila bränslen, som den ryska ekonomin är kraftigt beroende av, vilket skulle kunna skapa inre oroligheter.

Ytterligare tre faktorer bör belysas som en möjlig källa, förutom inre oroligheter, till det utåt sett snabba skapandet av det ryska nationalgardet. Det första (1) är territorialförsvarsuppgifter, något som under det senaste året framförts som viktigt i olika sammanhang, något som nationalgardet förefaller skall ha som uppgift i händelse av krig. Det andra (2) är Putins "försvinnande" under tio (10) dagar i fjol, 2015, vilket kan ha varit ett tecken på att en maktkamp pågick. Det tredje (3) och avslutande är det kommande valet i September.

Vad kan då vara det egentliga skälet till det hastiga upprättandet av ett ryskt nationalgarde? Inleder vi med territorialförsvar, så är det egentligen ingen ny uppgift för inrikesministeriets trupper, dock kanske denna reform gör att uppgiften blir tydligare och enklare att samordna tillsammans med de väpnande styrkorna. Vilket skulle frigöra förband till mer operativa uppgifter eg. öka förmågan hos de ryska väpnande styrkorna. Om det skulle vara ett tungt vägande skäl, så skulle det kunna vara det asymmetriska svaret, som utlovades, på USA truppförstärkningar till Europa. Det skulle i sig också visa på att den säkerhetspolitiska situationen är mer allvarlig än vad som tidigare bedömts m.h.t. de snabba åtgärderna för upprättandet av ett nationalgarde.

Dagens Ryssland, har ärvt mycket av Sovjetunionens sätt att balansera makten och därmed politiken. Denna "politiska maktkamp" sker främst bakom kulisserna och dess främsta verktyg kan man enkelt beskriva är att balansera olika grupperingar mot varandra, d.v.s. då den ena grupperingen börjar bli för stark så ökar man makten hos en annan gruppering med olika metoder. Dock är det ett spel med höga insatser, nu som under Sovjetunion, för alla inblandande parter. Upprättandet av nationalgardet kan vara ett sätt att minska makten hos en gruppering, vilket om så skulle vara fallet, kan tyda på att det är en kraftig politisk maktkamp som just nu pågår om Rysslands styre och ytterst Putins makt som President. Detta skulle även kunna vara en förklaring till varför nationalgardet är direkt underställda Rysslands President.

Oaktat om det är p.g.a. en drastiskt snabb ökning av social oro p.g.a. den ekonomiska utvecklingen eller som en möjlig följd av det kommande valet, vilket skulle kunna orsaka social oro likt valet 2012, som nationalgardet skapats, så är det troligtvis ett mer effektivt medel att kväsa social oro än de tidigare inrikestrupperna, då det är direkt underställda den ryska presidenten, därtill är det en av hans mest förtrogna män som är chef denna styrka. Är det social oro som är en möjlig faktor som kan ligga till grund för upprättandet av nationalgardet, så är det en betydligt mer instabil situation i Ryssland än vad vi troligtvis skådat tidigare, då det vid de tidigare tillfällena ej resulterat i upprättande av ett nationalgarde, utan i sådant fall agerar man nu preventivt inför en trolig mycket instabil situation.

Vad är då orsaken till upprättandet? Ovan tre (3) beskrivna alternativ är vad jag ser som troligast, det behöver inte innebära att någon av de är rätt, men bedömt ligger anledningen någonstans hos de tre (3) förklaringsmodellerna. Tyngdpunkten kan ligga hos en (1) enskild eller spritt över alla tre (3). Vad som dock får ses som sammanbindande hos alla tre (3) förklaringsmodellerna, är att vi troligtvis har en instabil situation att vänta framför oss, få saker kräver att man snabbt driver på beslut, förutom instabila situationer.

Have a good one! // Jägarchefen

6 kommentarer:

  1. Jag lägger definitivt min röst på alternativ två. Putin räds endast en sak här i världen och det är precis samma sak som höll samtliga Sovjetledare sömnlösa om nätterna. Att ett gäng högre chefer ur de olika säkerhetstjänsterna och armén gaddar ihop sig och avsätter befintlig ledning. Idag ev med den extra kryddan av några oligarker som drar i lite trådar i bakgrunden.

    Ryssland, det ryska politiska livet och mentaliteten hos de ryska massorna är väldigt olikt förhållandena hos oss i "väst" vilket tom de flesta "experter" har svårt att inse. Social oro och misär är ett betydligt mindre problem för Putin än vad motsvarande situation skulle vara för en regering i väst. Lite "smådemonstrationer" är däremot bara positivt då det ger sken av en fungerande demokrati där man kan uttrycka sitt missnöje mot de styrande, "precis som i väst". Alla i Ryssland vet dock att om det går över styr kommer säkerhetstjänsten, ev med stöd av inrikestrupperna och ytterst den reguljära armén om så är nödvändigt, hänsynslöst att återinföra lugnet.

    Att döpa om inrikestrupperna till Nationalgardet och placera det direkt under presidentens ledning är perfekt ur individen Putins perspektiv då det försvårar för en ev sammansvärjning att genomföra en kupp. Om förändringen däremot genomförs på förekommen anledning eller bara för säkerhets skull törs jag inte uttala mig om.

    SvaraRadera
  2. Mycket intressant, läsvärt och tänkvärt. En liten miss bara då du i första meningen skriver "den 05APR2015",bör väl rimligtvis vara 2016?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och tack för "heads up" på felskrivningen, skall vara 2016 :)

      Radera
  3. Min gissning är (3) följt av (2). Den styrande klicken med Putin i spetsen är livrädda för "färgrevolutioner" och har gjort mycket för att kunna kväva en sådan utveckling i sin linda bl.a. ändrat lagar så att det är tillåtet för polis etc. att skjuta obeväpnade civila.

    Mycket av det vi ser idag av rysk inrikes- och utrikespolitik bottnar, enligt mig, i att den ryska ekonomin 2012 började bromsa in och att allmänheten därmed inte längre kunde räkna med reallöne- och pensionsökningar, eller ens jobb, vilket skulle göra dom mindre benägna att acceptera korruptionen och vanstyret. Oljeprisets kollaps och sanktionerna har sedan accelererat den negativa ekonomiska utveckligen och därmed behoven av starkare verktyg för att motverka social oro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är det du ser i rysk inrikes- och utrikespolitik?

      Det genomförs väldigt många opinionsundersökningar i Ryssland och Putins popularitet är för tillfället nära ATH. I mars (2016) hade 82 av den ryska röstberättigade befolkningen förtroende för Putin. (Levada Center; ryskt, oberoende icke-statligt opinionsinstitut) I jämförelse hade "endast" 61% förtroende för Putin i slutet av 2013, dvs när oljepriset låg över 100USD/bbl samt att relationen till Ukraina och Väst var mer normal. (Obama hade i jämförelse 51% "approval rating" i mars.)

      Resonemanget hos gemene ryss som får sin dagliga dos omvärldsbevakning via ryska statsmedia är att de ekonomiska problemen i landet är Västs fel, Putin står upp mot Väst och därför får man ytterligare förtroende för honom ju sämre det blir. Sambandet mellan ekonomin och Putins popularitet har hitintills visat sig omvänt proportionellt. Detta får, för oss i väst, lite paradoxala konsekvenser. När Putin t ex införde motsanktioner som givetvis drabbade den genomsnittlige ryssen betydligt hårdare än oss i Europa steg förtroendet för honom. Inte riktigt så det presenterades i västmedia, troligen pga okunskap. Annekteringen av Krim, operationerna i Syrien och att det satsas ordentligt på krigsmakten ser man också mycket positivt på.

      Att det skulle bli mer än några symboliska demonstrationer mot Putin vid höstens val är mycket svårt att se. Ute i regionerna är det värre, generellt är ryssen ganska missnöjd med mellanskiktet i politiken, och där har man mycket riktigt ändrat på lagar och regelverk så att säkerhetsstyrkorna har ökade befogenheter att ingripa.

      Radera
    2. Sedan några år tillbaka har tumskruvarna dragits åt inom Ryssland med kraftigt skärpta lagar som begränsar demokrati, yttrandefrihet, fri media och ökar statens möjligheter att använda tvångsåtgärder (våld). Oberoende tidningar och TV-kanaler har stängts eller tvingats till avbön. Samtidigt har kritiska journalister misshandlats, mördats eller tvingats bort och ledande oppositionsfigurer mördats. Propagandan har i flera år ökat i intensitet och piskar upp paranoian mot omvärlden och framställer Väst som en fiende som vill utplåna Ryssland, allt i syfte att skapa en yttre fiende som får folket att sluta upp bakom ledningen.

      Utrikespolitiken är en fortsättning av inrikespolitiken d.v.s. de flesta av signalerna som skickas är riktade mot det egna folket: "Titta hur dom hotat oss men vi slår tillbaka och låter oss inte kuvas. Ryssland är starkt!"

      Ryssland förde 2013 över ansvaret för det sociala (vård, skola, socialbidrag, etc) till regionerna och bestämde samtidigt att lärare och vårdpersonal skulle få kraftigt höjda löner (dubblade?). Dessa tunga bördor kombinerat med den dåliga ekonomin håller nu på att ruinera regionerna. Flera av dom har knappt pengar nog att sköta löpande utgifter och skuldsättningen rusar. Det kommer med stor sannolikhet bli nödvändigt för staten att ge stora nödlån - speciellt med tanke på att det är valår och det är läge att hålla allmogen nöjd. Men staten har som bekant inte särskilt mycket pengar att dela ut.

      Radera