Reflektion
Den
05APR2016, delgav
Rysslands President, Vladimir Putin, att ett
nationalgarde skulle skapas i Ryssland. Upprättandet av nationalgardet,
förefaller föregåtts av diskussioner inom det ryska nationella
säkerhetsrådet. Det formella beslutet togs av Ryssland President
vid ett möte med chefen för de ryska inrikestrupperna,
Inrikesministeriet, Migrationsministeriet och Narkotikakontrollbyrån.
Grunden för det ryska nationalgardet kommer vara inrikestrupperna.
Som chef för Nationalgardet utsågs
Viktor Zolotov, som för närvarande är chef för
inrikestrupperna, han har även tidigare varit ansvarig för den
ryska presidentens personskyddsdetalj, Zolotov kommer även ingå i
det ryska nationella säkerhetsrådet inom ramen för sin befattning
som chef över nationalgardet, därtill är han som chef över
nationalgardet direkt underställd
Rysslands President.
Vad
är då skillnaden så här långt mot tidigare, då det är
inrikesministeriets trupper som de facto redan nu finns och kommer
utgöra massan i nationalgardet? De två stora skillnaderna är
tidigare var inrikestrupperna en del av inrikesministeriet och därmed
även underställd inrikesministern, nu kommer styrkan vara direkt
underställd Rysslands President. Därtill kommer chefen för
nationalgardet sitta i det ryska säkerhetsrådet, som egentligen får
ses som Rysslands främsta beslutande organ, då de även diskuterar
andra frågor än vad som kanske traditionellt diskuteras i ett
säkerhetsråd. Således Presidenten har fått ett verktyg som dels
kan verkställa sin vilja dels säkerhetsrådets vilja.
Huvuduppgifterna
för nationalgardet förefaller bli, bekämpa terrorism, skydda den
allmänna ordningen och skydda viktiga statliga anläggningar. Inom
ramen för skydda den allmänna ordningen ryms t.ex. uppgifter såsom
insats mot folkmassa d.v.s. upploppskontroll, de kommer även kunna
gripa rymlingar från fängelse och t.ex. efterlysta, i händelse av
krig skall de skydda det ryska
territoriet (utgöra territorial-/lokalförsvar) m.m. Uppgifterna
inlämnades till DUMAN, 06APR2016, i form av en proposition
som lagförslag samt
ur svenska mått sett även som ett form av regleringsbrev, storleken
på styrkan förefaller
kunna bli upptill 400,000 man.
Värt
att notera i sammanhanget är att man förefaller ha en väldig
brådska att driva igenom skapandet av nationalgardet, då man redan
dagen efter förslaget tagits upp, lämnar in en proposition avseende
det till Duman. I praktiken är ju som sagt vad skillnaden mellan
dagens inrikestrupper och det blivande nationalgardet inte så stort,
förutom att de nu istället skall vara underställda Rysslands
President, samt är en del av det nationella säkerhetsrådet, vilket
gör att det kommer vara mycket intressant att följa utvecklingen
den närmsta tiden, då man förefaller ha en väldig brådska med
upprättandet av nationalgardet.
Upprättandet
av ett ryskt nationalgarde har diskuterats flertalet gånger i
Ryssland, senaste tillfället var 2012, före det skedde det vid
ytterligare tre (3) tillfällen, då under Boris Jeltsins
tid som President. Värt att notera i sammanhanget, är att det vid
tre (3) av fyra (4) tillfällen som frågan kring upprättandet av
ett nationalgarde kommit upp, har det skett i direkt anslutning till
inre oroligheter i Ryssland. I dagsläget då man väl skapat ett
nationalgarde så förefaller det på ytan vara lugnt, dock delgav
världsbanken den 06APR2016, siffror som visar på att takten av
ekonomiskt utslagna är den snabbaste sedan 1998-99 i Ryssland,
vilket förefaller vara en direkt konsekvens av det låga priset på
fossila bränslen, som den ryska ekonomin är kraftigt beroende av,
vilket skulle kunna skapa inre oroligheter.
Ytterligare
tre faktorer bör belysas som en möjlig källa, förutom inre
oroligheter, till det utåt sett snabba skapandet av det ryska
nationalgardet. Det första (1) är territorialförsvarsuppgifter,
något som under det senaste året framförts som viktigt i olika
sammanhang, något som nationalgardet förefaller skall ha som
uppgift i händelse av krig. Det andra (2) är Putins "försvinnande"
under tio (10) dagar i fjol, 2015, vilket kan ha varit ett tecken på
att en maktkamp
pågick. Det tredje (3) och avslutande är det kommande valet i
September.
Vad
kan då vara det egentliga skälet till det hastiga upprättandet av ett
ryskt nationalgarde? Inleder vi med territorialförsvar, så är det
egentligen ingen ny uppgift för inrikesministeriets trupper, dock
kanske denna reform gör att uppgiften blir tydligare och enklare att
samordna tillsammans med de väpnande styrkorna. Vilket skulle
frigöra förband till mer operativa uppgifter eg. öka förmågan
hos de ryska väpnande styrkorna. Om det skulle vara ett tungt
vägande skäl, så skulle det kunna vara det asymmetriska
svaret, som utlovades, på USA truppförstärkningar till Europa. Det
skulle i sig också visa på att den säkerhetspolitiska situationen
är mer allvarlig än vad som tidigare bedömts m.h.t. de snabba
åtgärderna för upprättandet av ett nationalgarde.
Dagens
Ryssland, har ärvt mycket av Sovjetunionens sätt att balansera
makten och därmed politiken. Denna "politiska maktkamp"
sker främst bakom kulisserna och dess främsta verktyg kan man
enkelt beskriva är att balansera olika grupperingar mot varandra,
d.v.s. då den ena grupperingen börjar bli för stark så ökar man
makten hos en annan gruppering med olika metoder. Dock är det ett
spel med höga insatser, nu som under Sovjetunion, för alla
inblandande parter. Upprättandet av nationalgardet kan vara ett sätt
att minska makten hos en gruppering, vilket om så skulle vara
fallet, kan tyda på att det är en kraftig politisk maktkamp som
just nu pågår om Rysslands styre och ytterst Putins makt som
President. Detta skulle även kunna vara en förklaring till varför
nationalgardet är direkt underställda Rysslands President.
Oaktat
om det är p.g.a. en drastiskt snabb ökning av social oro p.g.a. den
ekonomiska utvecklingen eller som en möjlig följd av det kommande
valet, vilket skulle kunna orsaka social oro likt valet 2012, som
nationalgardet skapats, så är det troligtvis ett mer effektivt
medel att kväsa social oro än de tidigare inrikestrupperna, då det
är direkt underställda den ryska presidenten, därtill är det en
av hans mest förtrogna män som är chef denna styrka. Är det
social oro som är en möjlig faktor som kan ligga till grund för
upprättandet av nationalgardet, så är det en betydligt mer
instabil situation i Ryssland än vad vi troligtvis skådat tidigare,
då det vid de tidigare tillfällena ej resulterat i upprättande av ett
nationalgarde, utan i sådant fall agerar man nu preventivt inför en
trolig mycket instabil situation.
Vad
är då orsaken till upprättandet? Ovan tre (3) beskrivna alternativ är
vad jag ser som troligast, det behöver inte innebära att någon av
de är rätt, men bedömt ligger anledningen någonstans hos de tre
(3) förklaringsmodellerna. Tyngdpunkten kan ligga hos en (1) enskild
eller spritt över alla tre (3). Vad som dock får ses som
sammanbindande hos alla tre (3) förklaringsmodellerna, är att vi
troligtvis har en instabil situation att vänta framför oss, få
saker kräver att man snabbt driver på beslut, förutom instabila situationer.
Have a good one! //
Jägarchefen
Jag lägger definitivt min röst på alternativ två. Putin räds endast en sak här i världen och det är precis samma sak som höll samtliga Sovjetledare sömnlösa om nätterna. Att ett gäng högre chefer ur de olika säkerhetstjänsterna och armén gaddar ihop sig och avsätter befintlig ledning. Idag ev med den extra kryddan av några oligarker som drar i lite trådar i bakgrunden.
SvaraRaderaRyssland, det ryska politiska livet och mentaliteten hos de ryska massorna är väldigt olikt förhållandena hos oss i "väst" vilket tom de flesta "experter" har svårt att inse. Social oro och misär är ett betydligt mindre problem för Putin än vad motsvarande situation skulle vara för en regering i väst. Lite "smådemonstrationer" är däremot bara positivt då det ger sken av en fungerande demokrati där man kan uttrycka sitt missnöje mot de styrande, "precis som i väst". Alla i Ryssland vet dock att om det går över styr kommer säkerhetstjänsten, ev med stöd av inrikestrupperna och ytterst den reguljära armén om så är nödvändigt, hänsynslöst att återinföra lugnet.
Att döpa om inrikestrupperna till Nationalgardet och placera det direkt under presidentens ledning är perfekt ur individen Putins perspektiv då det försvårar för en ev sammansvärjning att genomföra en kupp. Om förändringen däremot genomförs på förekommen anledning eller bara för säkerhets skull törs jag inte uttala mig om.
Mycket intressant, läsvärt och tänkvärt. En liten miss bara då du i första meningen skriver "den 05APR2015",bör väl rimligtvis vara 2016?
SvaraRaderaTack och tack för "heads up" på felskrivningen, skall vara 2016 :)
RaderaMin gissning är (3) följt av (2). Den styrande klicken med Putin i spetsen är livrädda för "färgrevolutioner" och har gjort mycket för att kunna kväva en sådan utveckling i sin linda bl.a. ändrat lagar så att det är tillåtet för polis etc. att skjuta obeväpnade civila.
SvaraRaderaMycket av det vi ser idag av rysk inrikes- och utrikespolitik bottnar, enligt mig, i att den ryska ekonomin 2012 började bromsa in och att allmänheten därmed inte längre kunde räkna med reallöne- och pensionsökningar, eller ens jobb, vilket skulle göra dom mindre benägna att acceptera korruptionen och vanstyret. Oljeprisets kollaps och sanktionerna har sedan accelererat den negativa ekonomiska utveckligen och därmed behoven av starkare verktyg för att motverka social oro.
Vad är det du ser i rysk inrikes- och utrikespolitik?
RaderaDet genomförs väldigt många opinionsundersökningar i Ryssland och Putins popularitet är för tillfället nära ATH. I mars (2016) hade 82 av den ryska röstberättigade befolkningen förtroende för Putin. (Levada Center; ryskt, oberoende icke-statligt opinionsinstitut) I jämförelse hade "endast" 61% förtroende för Putin i slutet av 2013, dvs när oljepriset låg över 100USD/bbl samt att relationen till Ukraina och Väst var mer normal. (Obama hade i jämförelse 51% "approval rating" i mars.)
Resonemanget hos gemene ryss som får sin dagliga dos omvärldsbevakning via ryska statsmedia är att de ekonomiska problemen i landet är Västs fel, Putin står upp mot Väst och därför får man ytterligare förtroende för honom ju sämre det blir. Sambandet mellan ekonomin och Putins popularitet har hitintills visat sig omvänt proportionellt. Detta får, för oss i väst, lite paradoxala konsekvenser. När Putin t ex införde motsanktioner som givetvis drabbade den genomsnittlige ryssen betydligt hårdare än oss i Europa steg förtroendet för honom. Inte riktigt så det presenterades i västmedia, troligen pga okunskap. Annekteringen av Krim, operationerna i Syrien och att det satsas ordentligt på krigsmakten ser man också mycket positivt på.
Att det skulle bli mer än några symboliska demonstrationer mot Putin vid höstens val är mycket svårt att se. Ute i regionerna är det värre, generellt är ryssen ganska missnöjd med mellanskiktet i politiken, och där har man mycket riktigt ändrat på lagar och regelverk så att säkerhetsstyrkorna har ökade befogenheter att ingripa.
Sedan några år tillbaka har tumskruvarna dragits åt inom Ryssland med kraftigt skärpta lagar som begränsar demokrati, yttrandefrihet, fri media och ökar statens möjligheter att använda tvångsåtgärder (våld). Oberoende tidningar och TV-kanaler har stängts eller tvingats till avbön. Samtidigt har kritiska journalister misshandlats, mördats eller tvingats bort och ledande oppositionsfigurer mördats. Propagandan har i flera år ökat i intensitet och piskar upp paranoian mot omvärlden och framställer Väst som en fiende som vill utplåna Ryssland, allt i syfte att skapa en yttre fiende som får folket att sluta upp bakom ledningen.
RaderaUtrikespolitiken är en fortsättning av inrikespolitiken d.v.s. de flesta av signalerna som skickas är riktade mot det egna folket: "Titta hur dom hotat oss men vi slår tillbaka och låter oss inte kuvas. Ryssland är starkt!"
Ryssland förde 2013 över ansvaret för det sociala (vård, skola, socialbidrag, etc) till regionerna och bestämde samtidigt att lärare och vårdpersonal skulle få kraftigt höjda löner (dubblade?). Dessa tunga bördor kombinerat med den dåliga ekonomin håller nu på att ruinera regionerna. Flera av dom har knappt pengar nog att sköta löpande utgifter och skuldsättningen rusar. Det kommer med stor sannolikhet bli nödvändigt för staten att ge stora nödlån - speciellt med tanke på att det är valår och det är läge att hålla allmogen nöjd. Men staten har som bekant inte särskilt mycket pengar att dela ut.