Reflektion
Under
förgående vecka, 614, publicerades en intressant artikel
i The Sunday Times, 10APR2016, som bör betraktas ur perspektivet
strategisk kommunikation. Artikeln i fråga belyser,
att det brittiska ubåtsvapnet skall återuppta sin patrullering med
attackubåtar i Arktis. Då även under dess istäcke, något som
avbröts efter en olycka ombord på HMS Tireless, 2007, då två
sjömän förolyckades vid en explosion.
Den nämnda ubåten genomförde, vid olyckstillfället, en patrull
under istäcket i Arktis, ytterligare en sjöman skadades allvarligt
i olyckan.
Två (2) brittiska sjöofficerare har som ett led i återtagandet av
patrulleringsförmågan, utbildats av den Amerikanska flottan, då agerande i dessa förhållanden skiljer sig markant från att agera i öppet
hav. Konteramiral John Weale, chef över det brittiska
ubåtsvapnet, menar på att denna utbildning som genomförts, är ett
viktigt steg för att det brittiska ubåtsvapnet skall kunna återta
förmågan att strida under den isbelagda ytan i Arktis, en förmåga
som man förefaller avsagt sig, sedan olyckan ombord HMS Tireless.
Den
Amerikanska aktiviteten med ubåtar i Arktis förefaller även ökat
sedan
2014, något som kraftigt nedgick sedan det kalla krigets avslutat,
dock förefaller den ej avbrutits på något sätt, liknande det
brittiska avbrytandet av patrulleringar under istäcket. Intressant i
sammanhanget är att det brittiska avbrytandet av patrulleringar
under det arktiska istäcket, visar på hur snabbt en förmåga
förloras, trots att verksamheten enbart varit avbruten under 9 år, så krävs extern utbildning. Något som är värt att reflektera
över, då det kommer till den svenska Försvarsmakten och de
återtagande som kan krävas där, såsom brigadstrid.
Varför
är det då intressant att belysa att brittiska attackubåtar skall
återuppta patrulleringen under det arktiska istäcket? Det är
intressant ur två (2) perspektiv. För det första, den enda
antagonist till Storbritannien som genomför patrullering under det
Arktiska istäcket är Ryssland. De patrullerar främst där, med
dess strategiskt kärnvapenbärande robotubåtar, den Norra Marinen
skall enligt uppgift,
DEC2015, förfoga över sju (7) stycken sådana. Vilket innebär att
USA och Storbritannien, troligtvis återupptagit den maritima
strategin från 1980-talet,
som innebar att attackubåtar ständigt skuggade de strategiskt
kärnvapenbärande robotubåtarna, för att kunna sänka dessa vid
inledningen av en konflikt, d.v.s. frånta motståndaren dess
andraslagsförmåga.
En
sådan strategi kan givetvis vara både eskalerande och/eller
deeskalerande. Eskalerande kan strategin bli på det sättet att en
konventionell konflikt kan övergå till nukleär, då den ena parten
inser att dess nukleära paritet gentemot sin motståndare håller på
att gå om intet, då dess andraslagsförmåga försvinner.
Deesklarande kan den vara utifrån motsvarande resonemang, saknas
andraslagsförmåga så övergår kanske inte en konventionell
konflikt till en nukleär, då en viktig komponent vid en sådan
konflikt saknas d.v.s. andraslagsförmåga.
För
det andra, så är det intressant att notera att utifrån den troliga
återgången till 1980-talets strategi, så blir det en tydlig
indikation bland de övriga, som berörts i tidigare inlägg, att det
säkerhetspolitiska läget är allt annat än gott. Då det är sedan
länge känt att Ryssland främst patrullerar under det Arktiska
istäcket med dess strategiskt kärnvapenbärande robotubåtar. Så blir Storbritanniens återtagande av förmågan, för att kunna strida i
den miljön med sina attackubåtar, en tydlig indikator att man inte
håller det för otroligt att en väpnad konflikt kan uppstå mellan
å ena sidan NATO och å andra sidan Ryssland. Hade man inte trott
att det var en faktisk möjlighet, hade man, bedömt, ej
valt att genomföra ett återtagande av denna förmåga.
Således
vad är det man säger, indirekt, med att man väljer att återuppta
patrullering under det Arktiska istäcket med attackubåtar d.v.s.
den s.k. signaleffekten? Det man säger är det som berörts ovan, en
återgång till 1980-talets strategi d.v.s. "vi kommer
omedelbart sänka era strategiskt kärnvapenbärande ubåtar vid
inledningen av en konflikt" således strategisk kommunikation.
Därtill visar det även på att man ser en konflikt som fullt möjlig
och man börjar nu gardera sig för det.
Have a good one! //
Jägarchefen
Ryssarna borde väl kunna lägga sina "boomers" i Vita Havet och vakta inloppet noga.
SvaraRadera