söndag 25 april 2021

Brännpunkt Nordkalotten - Del 1 - Bakgrunden

Reflektion

Detta inlägg utgör det första av tre inlägg kring Nordkalotten. Detta första inlägget syftar till att ge bakgrunden till varför en väpnad konflikt kan uppstå på Nordkalotten, men även varför Norrbotten kan bli involverad i denna. De ytterligare två kommer beskriva ett möjligt scenario hur en väpnad konflikt kan gestalta sig. Det skall understrykas att undertecknad inte har någon insyn i nutida svensk försvarsplanering eller information kring hotbilden mot Norrbotten och Nordkalotten. Utan detta utgör undertecknads egna tankar och reflektioner baserad på öppen information.

I den säkerhetspolitiska diskursen kring Nordkalotten är det främst två framträdande faktorer som framkommer. Den ena faktorn vilket ofta framförs är det ryska behovet av att skapa en skyddszon för sina strategiska kärnvapenbärande ubåtar,1 vad som i det säkerhetspolitiska samtalet brukar benämnas nukleär andraslagsförmåga. Den andra faktorn som brukar framföras är möjliga säkerhetspolitiska konsekvenser på kort och lång sikt utav den klimatförändring som, dels sker på Nordkalotten, dels sker i Arktis som helhet.2

Den första frågan som måste ställas är om det överhuvudtaget finns någon risk för en väpnad konflikt? Enligt det senast totalförsvarsbeslutet tagetav Sveriges riksdag3 samt den nuvarande regeringens inriktningsbeslut för det svenska Totalförsvaret4 förefaller de finnas en risk för väpnad konflikt. Försvarsberedningen men även Regeringen förefaller även se en möjlighet att Finland kan bli utsatt för ett väpnat angrepp. Detta med anledning utav att Regeringen kan tänkas föra över svenska militära förband till Finland, för att möta ett väpnat angrepp inom ramen för det svensk-finska militära samarbetet.5

Den andra frågan som bör ställas är varför skulle svenskt territorium i form av Norrbotten kunna tänkas bli indraget i en väpnad konflikt? I det norska säkerhetspolitiska tänkandet förefaller fortsatt det normerande hotet utgörs av att Ryssland kan tänkas upprätta det så kallade bastionförsvaret som till del kommer innefatta norskt markterritorium främst Finnmarks området, men även norskt luft- och sjöterritorium innefattas i det.6

I de av den norska regeringen publicerade skisser över hur Ryssland kan tänkas upprätta detta bastionförsvar omfattas som tidigare nämnts främst Finnmarksområdet men även de nordligaste delarna av finska Lappland. Under slutet av det kalla kriget ansågs även de nordligaste delarna av Sverige omfattas enligt USA.7 Vilket utgör en intressant diskrepans i hotbilden mellan dåtid och nutid.

Syftet med bastionförsvaret, dels under tiden för Sovjetunionen dels nu i Ryssland, förefaller vara att skydda den strategiska kärnvapenbärande andraslagsförmågan. Denna förmåga utgör för Ryssland nästintill en existentiell förmåga. Varvid skyddet av den torde anses vara synnerligen viktigt. Men bastionförsvaret syftar troligtvis även till att kunna påverka både sjö- och lufttransporter från Nordamerika till Europa i händelse av att Ryssland blir involverad i en väpnad konflikt med en eller flera Europeiska länder.8

Under det kalla kriget förefaller antagandet varit att sovjetiska förband kunde tänkas genomföra en kringgångsmanöver på svenskt territorium i Norrbotten inom det geografiska området nordväst Kiruna-Svappavaara-Karesuando, vilket militärt benämnts Trekanten.9 Detta syftande till att kringgå det norska försvarsområdet i anslutning till Lyngenfjorden, som populärt har benämnts Lyngenställningen, men eventuellt även för att kunna anfalla mot Narvik.10

Huruvida Sovjetunionen de facto hade kapaciteten att genomföra ett angrepp, dels gentemot Norge, dels genom Finland och Sverige för att nå den norska Atlantkusten samtidigt har diskuterats i olika sammanhang. En faktor som framförts är att svensk underrättelsetjänst ej såg någon offensiv uppbyggnad på Kolahalvön för att möjliggöra ett sådant angrepp genom svenskt territorium.11 Här har även förvarningsfaktorn framförts. För att genomföra det tidigare beskrivna angreppet hade Sovjetunionen behövt minst tio divisioner, varav huvuddelen hade krävts för striderna inom det svenska Militärområdet Övre Norrland (MILO ÖN). Där det förutsattes att antingen finsk, svensk eller Natos underrättelsetjänster skulle uppmärksamma denna förflyttning varvid en förvarning skulle erhållas.12

Den Sovjetiska transportkapaciteten på järnväg vid mitten av 1980-talet till Kolahalvön var en division per dygn.13 Den svenska mobiliseringen om den fick pågå ostört var den beräknad till cirka 10 dygn i MILO ÖN i händelse utav olika former av påverkan skulle den kräva minst 14 dygn.14 Järnvägskapaciteten för att förstärka Kolahalvön med markstridsförband i skrivande stund antas vara två brigader per dygn.15 Varvid en form av kapplöpning kan anses funnits rörande hur många förband som kunde föras fram till Nordkalotten för respektive nation. Antingen för att möta eller genomföra ett väpnat angrepp under det kalla kriget.

I de nutida statliga svenska försvarsutredningarna identifieras Norrbotten som ett militärstrategiskt viktigt område. Här framförs bland annat förbindelserna till Narvik som en viktig del för Sverige i händelse av kris eller krig. Syftande till att kunna skapa uthållighet men eventuellt även för att kunna få hjälp av en tredje part vid en väpnad konflikt.16 Men det framförs även av den svenska Försvarsberedningen, om Ryssland skulle uppleva att dess basområden på Kolahalvön är hotat kan norra Sverige och Finland bli ett stridsfält för att öka Rysslands operativa djup. Genom att upprätta en skyddszon, det så kallade bastionförsvaret.17

I den senaste norska långtidsplanen för dess försvar som sträcker sig över åren 2021-2025, framkommer även vikten av det svenska Norrbotten. Enligt denna långtidsplan skall den norska regeringen försöka utverka ett tillstånd att kunna förflytta norska och/eller allierade förband genom Sverige och Finland för att kunna försvara norra Norge mer effektivt. Genom att använda finska och svenska vägar, järnvägar och flygplatser. Detta med anledning av den bristfälliga infrastrukturen i Norge för att kunna förflytta förband effektivt till norra Norge.18 Här har sannolikt även möjlig påverkan mot den bristfälliga samt kanaliserande norska infrastrukturen i händelse av en väpnad konflikt tagits i beaktande.

Den tredje frågan som bör ställas är vad kan vara giltigt 2021 och de kommande åren? I en artikel publicerad under inledningen av april månad 2021 av det norska utrikespolitiska institutet framförs kritik mot det traditionella norska tänkandet avseende det ryska så kallade bastionförsvaret på Nordkalotten. Den kritik som framförts är att det norska, offentliga, operativa tänkandet ej bejakar den förändring som skett hos de ryska väpnade styrkorna avseende förmåga med så kallad fjärrbekämpning.

Vilket i praktiken innebär att hur hotbilden föreställdes under det kalla kriget kan anses vara inaktuell. Detta med anledning utav att vapensystemen numera kan nå så långt det var tänkt att ett markangrepp skulle medge påverkan inom det faktiska bastionområdet. Det framförs även att specialförbandsoperationer eller liknande operationer av så kallade privatägda militära företag även kan nå en hög effekt i norra Norge utan ett klassiskt mark angrepp med så kallade manöverförband.19

Denna ryska fjärrbekämpningsförmåga har dock uppmärksammas innan den publicerade artikeln hos det norska utrikespolitiska institutet 2021. I en publikation publicerad av The Jamestown Foundation 2019 framförs att denna fjärrbekämpningsförmåga eller så kallade avreglingsförmågan som tillförts de ryska väpnade styrkorna på Nordkalotten, även medfört att Ryssland kan tänkas inneha ett numerärt övertag för att genomföra markoperationer på Nordkalotten under dessa systems räckvidd.20 Det vill säga, det kan skapas ett ”skyddande paraply” vilket manöverförbanden kan agera in under.

Dock har det framförts kritik mot den ryska avreglingsförmågan bland annat utav Totalförsvarets Forskningsinstitut i Sverige, där de framför att denna överskattas i västliga analyser.21 Varvid den kritik som framförts att Norge fortsatt förefaller se framför sig ett markangrepp enligt tidigare tankegångar under det kalla kriget, något som tydligt accentuerades i en norsk inhämtningsövning under inledningen av 2021,22 kan utgöra obefogad kritik.

Vad som heller inte framförs i den säkerhetspolitiska diskursen i någon nämnvärd omfattning är sannolikheten för en så kallad horisontell eskalation på Nordkalotten. Horisontell eskalering innebär att en konflikt som inträffar vid en geografisk plats till exempel i Östersjöregionen eller i södra Europa kan sprida sig till andra platser. Den norska motsvarigheten till det svenska Totalförsvarets Forskningsinstitut framför detta som en möjlighet till varför en konflikt kan tänkas uppstå gentemot Norge.23

Den amerikanska tankesmedjan RAND lyfter även upp detta och framför att det utgör enligt ett flertal länder en trolig till sannolik grund till varför en konflikt skulle kunna tänkas uppstå på Nordkalotten och i Arktis. De framför även att Arktis och Nordkalotten utgör ett strategiskt viktigt område. Bland annat, på grund utav att den ryska andraslagsförmågan med kärnvapenbärande ubåtar i huvudsak är baserad där.24 Det vill säga Ryssland måste med olika medel skydda denna förmåga i händelse av en väpnad konflikt. Varvid en högre sannolikhet finns för att en väpnad konflikt snabbt kan inträffa på Nordkalotten som en följdverkan av en annan händelse.

För påverkan antingen mot Nordamerika eller Ryssland med till exempel kryssningsrobotar eller ballistiska missiler utgör även den kortaste flygvägen för att möjliggöra detta över Arktis.25 Varvid det får ses som troligt till sannolikt, att detta även kommer kunna utgöra en faktor som innebär att Ryssland har behov av att upprätta sitt så kallade bastionförsvar på Nordkalotten. Men även för att använda konventionella stridsmedel inom ramen för så kallad fjärrbekämpning mot mark-, luft- och sjömål.

Således kan ett antal faktorer utkristalliseras kring varför Norrbotten kan bli indragen i en väpnad konflikt. Den första faktorn utgör vad som får anses vara det klassiska scenariot från det kalla kriget. Det vill säga att det så kallade bastionförsvaret upprättas av Ryssland för att skydda sin strategiska andraslagsförmåga. Den andra faktorn utgör det norska behovet av att kunna använda svensk infrastruktur för att kunna förflytta förband till Nordnorge i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetsläge eller en väpnad konflikt. Men även det svenska behovet för att kunna erhålla stöd från tredje part via till exempel Narvik till Sverige händelse av en väpnad konflikt. Den tredje faktorn, vilket får anses vara den mest avgörande är risken för en horisontal eskalation för att upprätta det så kallade bastionförsvaret som berörts innan.

Vad som dock särskilt bör beaktas är det Försvarsberedningen skriver i sin utredning Motståndskraft. Det vill säga att upprättandet av en rysk skyddszon på Nordkalotten även kan inträffa om den ryska andraslagsförmågan upplevs som hotad.26 Detta torde kunna inträffa i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetsläge. Här får det ses som möjligt att i stället för att gå i direkt konflikt med Nato, besätts i stället territorium i norra Finland samt Sverige. Varvid en skyddszon kan upprättas som sträcker sig in i Norge och Norska havet med hjälp av den befintliga fjärrbekämpningsförmågan Ryssland i dagsläget innehar. Det skulle ur ett Jominiskt perspektiv innebära att Ryssland kommer bakom de inre linjerna för Norge och därmed Nato.27 Därmed skulle ett avreglingsområde upprättas utan att gå i en direkt konflikt med Nato. Varvid det sistnämnda får anses utgöra en särskilt viktig faktor. Detta skulle även kunna få en direkt avgörande påverkan mot Nato, utan att en som tidigare skrivits en konflikt inträffar mellan Ryssland och Nato.

Avslutningsvis, sannolikheten får anses som hög att svenska Norrbotten och finska Lappland blir involverad i en väpnad konflikt med anledning utav dess geostrategiska läge, oaktat vilken konfliktsituation som inträffar mellan Ryssland och en västlig eller Natoansluten nation. Detta kan även inträffa i händelse av en kraftigt försämrad säkerhetspolitisk situation mellan Ryssland och Västliga nationer för att skydda den ryska strategiska kärnvapenbärande andraslagsförmåga. Det mest sannolika scenariot är dock att en oväntad incident inträffar som orsakar en eskalering, i det geografiska område den inträffat. Varvid Nordkalotten genom horisontell eskalation även blir involverad i den väpnade konflikten. Därmed får det ses som troligt till sannolikt att finska Lappland samt svenska Norrbotten kommer utgöra ett stridsfältet oaktat vart en väpnad konflikt mellan Ryssland och Västliga länder inträffar.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Dagens Nyheter 1 (Svenska)

Forsvarsdepartementet 1 (Norska)

Forsvarets forskningsinstitutt 1 (Norska)

Forsvarets høgskole 1 (Norska)

Harstad Tidende 1 (Norska)

Norsk Utenrikspolitisk Institutt 1 (Norska)

RAND Corporation 12 (Engelska)

Regeringskansliet 1234 (Svenska)

Totalförsvarets forskningsinstitut 1234 (Engelska)

Department of Defense. Soviet military power. 1989, Prospects for change. Washington, D.C.: Department of Defense, 1989.

Fredholm, Michael. Hemligstämplat: Svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Stockholm: Medströms bokförlag, 2021.

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Howard, Glen E (red). Czekaj, Matthew (red). Russia's Military Strategy and Doctrine. Washington, DC: The Jamestown Foundation, 2019.

Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017.

Widén, Jerker. Ångström, Jan. Militärteorins grunder. Stockholm: Försvarsmakten, 2005.

Slutnoter

1 Black, James et al. Enhancing deterrence and defence on NATO’s northern flank: Allied perspectives on strategic options for Norway. Santa Monica: RAND Corporation, 2020, s. 8.

2 Dagens Nyheter. Stenberg, Ewa. Klimatets ground zero blir den nya arktiska fronten. 2021. https://www.dn.se/sverige/klimatets-ground-zero-blir-den-nya-arktiska-fronten/ (Hämtad 2021-04-25)

3 Prop. 2020/21:30. Totalförsvaret 2021–2025. s. 26.

4 Regeringsbeslut 30. Inriktning för Försvarsmakten 2021–2025. s. 2.

5 Prop. 2020/21:30. Totalförsvaret 2021–2025. s. 72.

6 Kvam, Ina Holst-Pedersen. Bastionforsvaret og Russlands militærmakt: Et utdatert trusselbilde?. Oslo: Norsk Utenrikspolitisk Institutt, 2021, s. 2.

Prop. 14 S 2020-2021. Evne til forsvar – vilje til beredskap – Langtidsplan for forsvarssektoren. s. 25, 34.

7 Department of Defense. Soviet military power. 1989, Prospects for change. Washington, D.C.: Department of Defense, 1989. s. 97.

8 Forsvarsdepartementet. Et felles løft. Oslo: Forsvarsdepartementet, 2015, s. 20.

Prop. 2020/21:30. Totalförsvaret 2021–2025. s. 60.

Prop. 14 S 2020-2021. Evne til forsvar – vilje til beredskap – Langtidsplan for forsvarssektoren. s. 25.

Granholm, Niklas. Utvecklingen i Arktis – påverkan på och implikationer för Sverige. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2019, s. 6-7, 24.

9 Department of Defense. Soviet military power. 1989, Prospects for change. Washington, D.C.: Department of Defense, 1989. s. 97

Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 60, 285.

10 Department of Defense. Soviet military power. 1989, Prospects for change. Washington, D.C.: Department of Defense, 1989. s. 97

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s 118.

Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 60.

11 Fredholm, Michael. Hemligstämplat: Svensk underrättelsetjänst från Erlander till Bildt. Stockholm: Medströms bokförlag, 2021, s. 122-123, 270.

12 Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 60.

13 Lund, John. Don't Rock the Boat: Reinforcing Norway in Crisis and War. Santa Monica: RAND Corporation, 1989, s. 51.

14 Hugemark, Bo (red). Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 61.

15 Ravndal, Øyvin. Øket russisk operativ evne: Implikasjoner for Norges evne til å avverge eller motstå et væpnet angrep. Oslo: Forsvarets høgskole, 2016, s. 73.

16 Ds 2019:8. VärnkraftInriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021–2025. s. 119.

17 Ds 2017:66. Motståndskraft. Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. s. 73-75.

18 Prop. 14 S 2020-2021. Evne til forsvar – vilje til beredskap – Langtidsplan for forsvarssektoren. s. 93.

19 Kvam, Ina Holst-Pedersen. Bastionforsvaret og Russlands militærmakt: Et utdatert trusselbilde?. Oslo: Norsk Utenrikspolitisk Institutt, 2021, s. 1-4.

20 Howard, Glen E (red). Czekaj, Matthew (red). Russia's Military Strategy and Doctrine. Washington, DC: The Jamestown Foundation, 2019, s. 90.

21 Dalsjö, Robert. Berglund, Christofer. Jonsson, Michael. Bursting the Bubble: Russian A2/AD in the Baltic Sea Region: Capabilities, Countermeasures, and Implications. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2019, s. 3.

22 Harstad Tidende. Angelsen, Kjell Magne. Øver på operasjoner bak fiendens linjer. 2021. https://www.ht.no/nyheter/2021/02/09/%C3%98ver-p%C3%A5-operasjoner-bak-fiendens-linjer-23465158.ece (Hämtad 2021-04-25)

23 Skjelland, Espen et al. Hvordan styrke forsvaret av Norge?: Et innspill til ny langtidsplan (2021–2024). Kjeller: Forsvarets forskningsinstitutt, 2019, s. 19.

24 Black, James et al. Enhancing deterrence and defence on NATO’s northern flank: Allied perspectives on strategic options for Norway. Santa Monica: RAND Corporation, 2020, s. 7-8.

25 Granholm, Niklas. Arktis under förändring – standardbilden utmanas. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2016, s. 24.

Granholm, Niklas. Carlsson, Märta. Korkmaz, Kaan. The Big Three in the Arctic: China’s, Russia’s and the United States’ strategies for the new Arctic. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2016, s. 22.

26 Ds 2017:66. Motståndskraft. Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. s. 74-75.

27 Widén, Jerker. Ångström, Jan. Militärteorins grunder. Stockholm: Försvarsmakten, 2005, s. 155, 181-182.