söndag 28 september 2014

Det Dolda Hotet - Del 1

Sammanfattning

Den nya antagna ryska operationskonsten innebär att operationer och förberedelser inför en väpnad konflikt påbörjas långt innan den aktuella konflikten sker öppet. I huvudsak är det en operationskonst som innebär dolda operationer dels med underrättelsetjänst dels med specialförband, vars yttersta syfte är att skapa förutsättningar för de reguljära förbanden att snabbt nå ett avgörande.

Analys

Inledning. President Vladimir Putins uttalande till det ryska nationella säkerhetsrådet den 22 Juli 2014, gav en viss inriktning kring vilka geostrategiskt viktiga områden Ryssland ser i närtid, varvid Svarta Havs regionen samt Östersjöregionen nämndes explicit av honom. Dessa två områden, exklusive Barentsregionen, har sedan länge varit av geostrategisk vikt för Ryssland. Främst utifrån det faktum att Rysslands förstaslagsförmåga dvs dess strategiska kärnvapen kan påverkas utifrån dessa områden, kopplat till det av USA och NATO påbörjade missilförsvaret.

Likväl är det vid dessa områden som NATO, EU och Ryssland möts med landgränser. En tydlig vilja finns hos Ryssland att dessa områden skall vara inom dess geostrategiska intressesfär, dvs de skall antingen inta en neutral ställning både mot Ryssland och EU/NATO eller följa Rysslands vilja. Rysslands agerande i Ukraina visar tydligt på att man kommer agera för att säkerställa denna geostrategiska ordning. Vilket föranlett en intensiv diskussion kring de Baltiska staterna och hur Ryssland kommer att agera mot dem.

Enligt många bedömare, likväl NATO själva, gör man nu analysen att det mest troliga är en återupprepning av den ryska annekteringen av Krimhalvön. I grunden en destabilisering av de baltiska staterna där den ryska diasporan utnyttjas som en hävstång, för att möjliggöra en intervention, inledningsvis med militära förband utan nationella beteckningar (sk "gröna män") för att därefter övergå till ett mer öppet förfarande för att slutligen överta landområden eller hela land. Detta har möts upp av NATO med att ett liknande förfarande kommer ses som ett angrepp och skall mötas enligt Artikel 5 i NATO stadgan.

Häri tror jag att många bedömare gör en allvarlig felanalys, den moderna ryska krigföringen bygger i grunden på en underrättelse- och specialförbandsdriven inledning av konflikten. Grunden i underrättelse- och specialförbandsoperationer är att om förfaranden röjs så förändrar man de omedelbart, för att hela tiden ha ett övertag mot en motståndare. En återupprepning av förfaranden som nyttjades på Krimhalvön, tvivlar jag således starkt på i och med att förfarandet är röjt, däremot kommer man se liknande drag, men inte en renodlad återupprepning. Häri ligger även en fara att NATO m fl suboptimerar sin organisation för att kunna möta detta asymmetriska hot, varvid man återigen kommer stå handfallen i och med att hotet likt en kameleont hela tiden skiftar skepnad.

Således krävs det ett synsätt som utgår utifrån grundprinciperna för underrättelse- och specialförbandsoperationer men även hur dels modern rysk krigföring är uppbyggd dels hur nationalstater skapar uppror inom en annan stat. Dessa tre (3) områden gör att man till del kan förutse hur Ryssland kan genomföra inledningen av en konflikt mot en annan nationalstat. Häri ligger det enskilt viktiga att västliga säkerhetstjänster identifierar dessa faktorer dels inom den moderna krigföringen dels inom sin egen stat för att effektivt kunna motarbeta denna form av krigföring.

Operationskonsten. För att kunna sätta de olika delarna i sin rätta kontext krävs det först att vi berör modern rysk krigföring, eller vad man i Ryssland väljer att kalla den sjätte generationens krigföring. Grunden till denna krigföring går att spåra i de omfattande analyser som den ryska generalstaben m fl genomfört av det senaste decenniets krigföring och däri hur man dels själv skall genomföra sin krigföring dels hur man skall möta en motståndares. Vad som spelat Ryssland i händerna är att västvärlden har varit involverad i lågintensiva asymmetriska konflikter det senaste decenniet vari Ryssland som militärt svagare nation har kunnat se hur man skall kunna påverka och strida mot väst på ett effektivt sätt.

Den moderna ryska operationskonsten kan sammanfattas i åtta (8) stycken faser:
  1. Icke-militär asymmetrisk krigföring, omfattar påverkan av moraliska, psykologiska, ideologiska, diplomatiska och ekonomiska plan för att skapa en gynnsam grund för att fortsätta en militär operation i. Detta innebär således att man påverkar en nations grundfundament för att skapa en destabil miljö att fortsätta en militär operation i.
  2. Underrättelsedrivna operationer, som syftar till att vilseleda politiska och militära beslutsfattare genom samordnande åtgärder som genomförs via diplomatiska kanaler, civila och militära myndigheter samt massmedia genom läckande av falsk information.
  3. Fortsatt underrättelsedrivna operationer som syftar till att få över statstjänstemän (mest troligt även mediapersonligheter) och officerare på sin sida genom hot, bedrägerier/förledning samt mutor.
  4. Destabiliserande propaganda för att öka missnöjesyttringarna bland befolkningen (som grundlagts i fas 1 hos befolkningen 2-3 hos beslutsfattare så att dessa ej skall agera), understöds av underrättelsepersonal samt påbörjande av subversion inom mållandet.
  5. Isolering av mållandet genom t ex ekonomiska blockader, införande av flygförbudszoner, utnyttjande av privata militära företag (oftast med fd specialförbandspersonal, GRU Spetsnaz) som genomför väpnade aktioner med radikala oppositionella grupperingar i mållandet, för att öka destabiliseringen samt subversionen.
  6. Dolda militära operationer, påbörjas med dels inhämtning dels specialförbandsföretag (här skall beaktas att t ex rymdtrupperna, elektroniska krigföringsförband benämns som specialförband i rysk nomenklatur utöver vad som i väst benämns 'special forces'). De militära operationerna genomförs över hela spektrumet. Denna fas är vad som tidigare var känd som ouvertyr.
  7. Öppna militära operationer, genomförs över hela arenan främst med fjärrstridsmedel i form av precisionsvapen, syftar till att nedkämpa motståndarens kritiska sårbarheter för att därvid nå ett avgörande utan att binda egna markstridskrafter i regelrätta strider. Andra vapensystem såsom icke-dödlig biologisk krigföring (magsjukor o dyl), radioaktivitet och strålning kan utnyttjas.
  8. Upprensning, i denna fas inriktas markförbanden på att nedkämpa mållandets kvarvarande förband, dessa skall främst isoleras för att därefter nedkämpas. Detta genomförs genom luftlandsättning och punktmålsbekämpning med indirekt bekämpning (artilleri, flyg och missiler).

Det vi kan se av dessa faser är att de genomförs dolt i sex (6) av de åtta (8) faserna innan man övergår till en öppen konflikt. Likväl är det underrättelsetjänsten samt specialförbanden som genomför huvuddelen av förarbetet inför en konflikt. Härvid krävs det en viss förståelse för vad dessa två delar genomför under dessa sex (6) av åtta (8) stegen. Det kan sammanfattas till egentligen tre rubriker, informationsinhämtning, offensiva underrättelseoperationer och avslutningsvis specialförbandsoperationer.

Informationsinhämtning som syftar till att ge underrättelser genomförs i praktiken i samtliga åtta (8) faser, men i huvudsak på strategisk nivå i de sex (6) första faserna, därefter blir det mer praktisk informationsinhämtning i form av truppspaning o dyl. I praktiken påbörjas den innan fas ett (1). Underrättelsedrivna operationer påbörjas främst i fas två (2) och löper därefter vidare framåt till fas sju (7). Specialförbandsoperationer påbörjas främst i skede fem (5) och fortgår därefter intill skede åtta (8), dock utnyttjas troligtvis specialförband i inhämtning från skede tre (3).

I och med att huvuddelen av den nu antagna operationskonsten arbetar i det dolda, innebär det att vägen till en konflikt kommer vara mycket lång, för den observante kan det te sig som en blixt från en klar himmel, främst då för befolkningen i ett målland, medan i själva verkat har upptakten för konflikten varat i flera år mest troligt. Enligt vissa bedömare påbörjades förberedelserna för konflikten i Ukraina redan för sju (7) år sedan. Men det kräver även att man på alla plan förstår vilka mekanismer som gör att det kan fungera.

Bild 1. Exempel på faktorer som inhämtas.
Inhämtningsoperationer. Dessa operationer syftar till att skapa en totalbild av mållandet, denna bild möjliggör därefter att man kan uppnå metoder och avsätta medel för att påbörja dels offensiva underrättelseoperationer dels specialförbandsoperationer och i ett senare skede ett militärt angrepp. Detta är troligtvis den viktigaste fasen i den av nu Ryssland vedertagna operationskonsten.

Denna inhämtning genomförs dels genom öppen inhämtning dvs nyhetsrapportering, öppna databaser, geografiska verk m m dels genom rekrytering av spioner för att erhålla hemlig information och avslutningsvis med hjälp av egna underrättelseofficerare på plats i mållandet. Samtliga dessa åtgärder syftar återigen till att få en så fullständig bild som möjligt över mållandet, dess styrkor och dess svagheter och hur man skall agera mot dessa.

Psykologiska faktorer såsom, kultur, traditioner, religion och den gemensamma historian inhämtas och studeras för att kunna skapa budskap genom propaganda som tilltalar den stora delen av befolkningen och därmed möjliggör ett effektivt vapen för att forma befolkningen i en gynnsam riktning. På motsvarande sätt utnyttjas även detaljkunskaper i politik och ekonomi för att dels skapa ett budskap dels genom inflytelseagenter kunna påverka utvecklingen i en specifik riktning.

Geografiska faktorer klarläggs, såsom infrastruktur, terrängförhållanden både på land och till havs. Här klarläggs även elektronisk infrastruktur såsom radiomaster, stamnät för fiberkabel, serverhallar m m. Stor del av denna information inhämtas dels med hjälp av öppna medel dels med hjälp av elektroniska såsom satelliter, signalspaning o dyl. Viss del kommer dock alltid kräva rekognosering på plats, vad avser geografiska faktorer. Utöver detta klarläggs klimatologiska faktorer, detta syftar främst till att identifiera lämpliga tidpunkter för att genomföra stridsverksamhet, totalt sett över hela ytan av mållandet. De geografiska och klimatologiska faktorerna syftar främst till att erhålla information för den reguljära krigföringen och till del för den okonventionella krigföringen.

Sociala faktorer såsom ekonomi, folkslag, politik, flyktingar, politik o dyl klarläggs. Dessa syftar ytterst till att finna grupperingar i samhället som stödjer och/eller indirekt kan stödja vid en konflikt. Indirekt stöd syftar till att finna de grupperingar som kan understödjas, utan att de är medvetna om det, för att destabilisera mållandet. Utöver detta klarläggs socioekonomiska faktorer bl a som kan utnyttjas i propaganda o dyl för att ytterligare destabilisera mållandet.

Säkerhetsstrukturer såsom Försvarsmakt, Rättsväsende, Säkerhetspolis o dyl klarläggs. Syftande till att finna svagheter hos mållandet. Här avses främst kritiska sårbarheter som vid ett bortfall leder till stora svårigheter, detta kan vara allt från enskilda individer till olika former av system. Likväl syftar informationsinhämtningen till att identifiera lämpliga individer som kan fungera som uppgiftslämnare inom denna struktur samt kunna genomföra påverkan inför ett angrepp. Detta är oftast den del som de flesta förknippar med informationsinhämtning.

Således det vi kan se är att informationsinhämtningen täcker samtliga aspekter över ett helt land och inte enbart det man vanligtvis förknippar med informationsinhämtning, Försvarsmakten och Försvarsindustri, utan samtliga delar av samhället berörs. Denna insikt var utbredd under främst 1980-talet i det svenska samhället, detta har dock fallit i glömska numera, det moderna kriget utkämpas över hela ytan och berör samtliga delar av en nationalstat, därför genomförs informationsinhämtning över hela ytan, något som särskilt måste beaktas!

Vad man måste ta med sig att all denna informationsinhämtning syftar ytterst till tre (3) saker, lokalisera svagheter, finna medel och metoder för att vinna ett krig och möjliggöra för stridskrafter att lösa dess uppgifter. Häri ligger det troligtvis att Säkerhetspolisen har identifierat att denna form av inhämtning genomförs och därmed kan man riskfritt offentligt säga att Ryssland genomför krigsförberedelser mot Sverige.

Bild 2. Exempel på offensiva underrättelseoperationer.
Underrättelseoperationer. Denna typ av operationer som genomförs offensiva, syftar ytterst till att påverka en annan part med dolda medel och metoder, utan att man skall kunna spåra verksamheten till dess ursprungsland. Syftet med påverkan styr vilka metoder som utnyttjas, oftast innebär denna form av operationer att man arbetar i minst tre (3) led för att ej kunna spåra ursprungslandet, vilket i praktiken innebär att uppgiftsställaren, första (1) ledet, ger en uppgift till en mellanhand, andra (2) ledet, som utnyttjar en individ eller gruppering i mållandet för att lösa uppgiften, det tredje (3) ledet.

Några grundmetoder är mer troliga än andra att utnyttjas vid offensiva underrättelseoperationer såsom, inflytelseagenter, propaganda, subversion och sabotage. Stegringen bör även vara utifrån den skrivna ordningen, främst för att långsiktigt kunna skapa gynnsamma förutsättningar för ett angrepp och att detta angrepp ej röjs i förväg genom de offensiva underrättelseoperationerna.

Ser vi till inflytelseagenter är detta individer som rekryteras för att i det dolda kunna påverka främst den politiska arenan i en riktning som är gynnsam för den stat som handleder agenten. Dessa är oftast mycket svåra att spåra för de röjer ingen hemlig information, utan genom sitt agerande påverkar de mållandet. Dessa kan finnas utöver i det politiska etablissemanget inom samhällets samtliga sektorer, men främst på den politiska arenan, inom Försvarsmakten samt inom media. Där dessa genom sitt agerande kan verka destabiliserande.

Propagandan syftar främst till att skapa en opinion. I detta fall kan denna opinionsbildning vara tudelad, den kan dels syfta till att destabilisera främst genom att misskreditera den styrande makten dels utföras på ett sådant sätt att den stat som genomför den skall genom opinionsbildningen som bildas få ett bättre utgångsläge. Här kan dels medvetna dels omedvetna bärare av budskapet utnyttjas. Vad som är signifikant är att en omfattande analys ligger bakom utnyttjandet av propagandan för att nå ett mål med den, budskapet måste ha en sådan framtoning att mottagaren av den måste finna det troligt och tilltalas av det, dock kommer man aldrig nå fram till en del av befolkningen. Man kan tänka sig en tårta med tre delar, där två av delarna består av mindre bitar, de som aldrig kommer övertalas och de som redan är övertalade, den stora biten är den påverkansbara massan av propagandan. Vad som även är mycket viktigt att ta med sig är att propagandan kommer föras på samtliga informationsarenor, såväl nationella som internationella.

Bild 3. Exempel på upprorsbyggnad i ett målland.
Subversionen i detta fall syftar till att genom utnyttja extrema grupperingar i mållandet skapa en instabilitet. Denna fas av offensiva underrättelseoperationer påbörjas bedömt upptill ett (1) år innan ett angrepp, för att genom våldsamma aktioner dels destabilisera dels trötta ut säkerhetsstrukturerna i mållandet. Syftet blir tudelat dels får man genom detta de ledande i mållandet att ej fokusera på det egentliga hotet dels få säkerhetsstrukturerna i mållandet att fel prioritera dvs man fokuserar sina resurser på det aktuella hotet och ej det egentliga. Denna fas kommer troligtvis likna klassiska upprorskampanjer dvs då en nationalstat understödjer ett uppror vad amerikanska specialförband benämner unconventional warfare. Vari propagandan kommer vara en avgörande faktorer för att få individer i mållandet att delta/understödja den subversiva verksamheten. Vad som dock måste beaktas är att själva tanken är ej att skapa ett uppror och med det omkullkasta den sittande makten, utan att utnyttja mekanismerna i ett uppror för att därmed skapa en gynsam förutsättning för de egna stridskrafterna vid konflikten. 

Sabotage som ett led i offensiva underrättelseoperationer syftar till att påverka dels svåråtkomliga mål dels skapa friktioner i ett inledningsskede av ett angrepp. Dessa kan påbörjas en lång tid innan själva angreppet, för att gradvis skapa störningar i mållandet och avslutningsvis skapa en systemkollaps när specialförbandsoperationer påbörjas. De tydligaste sabotagen kommer ske i samband med att specialförbandsoperationer påbörjas och då oftast vid svåråtkomliga mål med hjälp av lokalt rekryterad personal.

En viktig faktor man skall beakta är att inhämtningsoperationerna leder fram till ett underlag som möjliggör de offensiva underrättelseoperationerna. Dessa leder fram till exakt hur man skall välja att gå tillväga, inom ramen för propaganda, subversion och sabotage. Således varje offensiv underrättelseoperation är unik, man kan ej i förväg förutsäga exakt hur en motståndare kommer gå tillväga, däremot kan man spåra hans agerande när man väl upptäcker metoder som går att härleda till ett offensivt agerande.

Bild 4. Faktorer som möjliggör SF operationer.
Specialförbandsoperationer. Dessa operationer syftar ytterst till att på strategisk och operativ nivå möjliggöra för strategisk chef att lösa sin uppgift. Det vill säga att genomföra kritiska operationer för att möjliggöra för de lägre nivåerna skall kunna lösa sina uppgifter i ett reguljärt krig, oftast med det yttersta syftet att möjliggöra en kraftutveckling i en eller flera riktningar. Operationerna inleds oftast innan en konflikt öppet har inletts, för att rangera pusselbitarna för den strategiska chefen.

I den nya ryska operationskonsten kommer bedömt, specialförbanden fylla uppgifter från fas tre (3) intill fas åtta (8), det kommer dels handla om strategisk spaning som genomförs redan under fredsförhållanden dels klassiska strids- och spaningsuppgifter som löses under dels gråzonen mellan krig och fred dels när konflikten är öppen. Vad som kommer vara signifikant är att uppgifterna kommer vara av strategisk karaktär dvs fälla avgöranden.

McRaven delar in ett specialförbandsföretag i tre faser, planering - förberedelser och genomförande, dessa tre faser omfattas därefter sex (6) stycken faktorer, enkelhet - säkerhet - förövning - överraskning - hastighet och syfte, som möjliggör att ett specialförbandsföretag kan lyckas. Samtliga sex faktorer måste uppfyllas för att man skall lyckas med företaget, vilket innebär att specialförbandsföretag oftast är företag av mindre enheter, stora enheter kan ej uppfylla samtliga dessa faktorer, likväl kan ej reguljära förband uppfylla samtliga dessa faktorer i tid och rum.

Detta kan sammanfattas med, en enkel plan som lyckas hållas hemlig och förövas under realistiska förhållanden under upprepade tillfällen som genomförs med överraskning samt hastighet och ett tydligt syfte leder säkrast till framgång. Då uppnår man vad McRaven benämner relativ överlägsenhet, detta är vad som gör att specialförband kan nå avgöranden trots att oddsen är mot dem, såsom vid Eben Emael men vad är då relativ överlägsenhet?

Relativ överlägsenhet är när en mindre styrka uppnår ett övertag mot en större styrka, detta kan uppnås som tidigare beskrivits om man uppfyller de sex grundprinciperna för ett specialförbandsföretag. Men för att uppnå detta krävs underrättelser som adekvat kan möjliggöra den planering som gör att man kan uppnå just relativ överlägsenhet. Underrättelserna inhämtas över hela ytan för att finna den information som är relevant för att kunna uppnå just relativ överlägsenhet.

Beroende på vilken uppgift/uppgifter och över hur stor yta den/de skall lösas så varierar dels tiden dels mängden inhämtning som genomförs, det kan röra sig om år till månader som måste avsättas för att kunna uppnå det underrättelseläge som möjliggör dessa operationer. Det handlar om att man måste ha kunskap om de totala förhållandena i det aktuella operationsområdet, för att därmed finna medel och metoder som möjliggör en lyckad insats, därav kan relativ överlägsenhet uppnås.

Häri ligger den största styrkan med specialförbandsoperationer man anpassar sig utifrån de rådande omständigheterna och finner därmed en lösning, det ställer höga krav på flexibilitet hos personalen ingående i dessa förband. Samt högre chef måste ha en förmåga att överlåta ansvaret för lösandet av uppgiften till underställd personal.

Således varje specialförbandsoperation är unik, den ena är inte den andra lik, dock kan en viss spårbarhet finnas men man anpassar sig utifrån de rådande omständigheterna, detta är även avgörande för att uppnå en säkerhet dels i att operationen ej röjs dels att den verkligen lyckas. Återanvändande av en redan utnyttjad metod som är känd undviks in i det längsta, vilket i grunden är en av specialförbandens styrkor, dess flexibilitet att anpassa sig utifrån rådande omständigheter. Häri ligger även en stor vikt att man som nationalstat gör en ordentlig analys av vilka kritiska sårbarheter man har och försöker minimera dessa, för det är dessa kritiska sårbarheter som specialförbandsföretagen kommer inriktas mot.

Slutsatser

Det vi kan se är att hotet är mångfacetterat i den antagna ryska operationskonsten, likväl är den föränderlig, utifrån att man väljer att använda dolda metoder såsom offensiva underrättelseoperationer, specialförbandsföretag o dyl långt innan själva konflikten blir ett faktum. Dessa metoder anpassas utifrån de rådande omständigheterna, således kan man inte kategoriskt säga att det krävs en rysk diaspora för att man skall kunna genomföra denna form av krigföring, likväl blir det direkt farligt att suboptimera sig mot att möta irreguljära förband enbart, utan det var en unik företeelse på Krimhalvön, i östra Ukraina kan vi se att det har ändrat sitt modus operandi markant, likväl som man kommer göra i händelse av en konflikt med de baltiska staterna eller med Sverige.

"Tillfället gör tjuven" brukar man säga som ett ordspråk, det gäller i mångt och mycket även i denna operationskonst. Målet är det övergripande, utifrån den genomförande informationsinhämtningen som är fokuserad på målet/syftet, tar man fram metoder för att lösa de ställda uppgifterna, slutligen avdelar man medlen (förband, ta fram specifik utrustning m m) för att nå målet.

Vad som krävs är en vaksamhet och information kring hotet, detektiven allmänheten har historiskt alltid varit duktig på att rapportera säkerhetshotande verksamhet, då vi tydligt kan se att en stor del för att möjliggöra den nya ryska krigföringen bygger på ett informationsövertag, så kan det spolieras genom att man förnekar detta informationsövertag, vilket främst uppnås genom upplysning hos allmänheten.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

FOI 1 (Svenska)
Finländska FHS 1 (Engelska)
Lettiska FHS 1 (Engelska)
Reuters 1 (Engelska)
Rysslands President 1 (Engelska)
Sveriges Radio 1 (Svenska)
Time 1 (Engelska)
The Guradian 1, 2 (Engelska)
The New York Times 1 (Engelska)
VPK 1 (Ryska)
Putin rustar Ryssland, Elfving Jörgen, 2014
Rysk Krigskonst, Ulfving Lars, 2005
Case Studies in Special Operations Warfare : Theory and Practice, McRaven William, 1996
TRM BASSÄK Del 1, Försvarsmakten, 1994
Remiss MSR 1.5 Motståndaren, Försvarsmakten, 2014
Spioner och spioner som spionerar på spioner, Forsberg Tore, 2003

fredag 19 september 2014

Den Ryska Hösten Del 2

Sammanfattning

Den av Ryssland genomförda kränkningen med attackflyg, 140917, var bedömt en politisk påtryckning med hjälp av öppna militära maktmedel. Påtryckningen syftar bedömt till att hindra ett fortsatt fördjupat Svenskt NATO samarbete. Likväl kan den genomförda kränkningen ingått i ett övningsmoment i den pågående beredskapskontrollen i Kaliningrad Oblast syftande till att slå en utlöpande sjöstridsstyrka från Karlskrona med hjälp av flyg- och sjöstridskrafter.

Analys

Denna vecka, 438, har bjudit likt många tidigare på en hel del säkerhetspolitiska överraskningar. Vad som givetvis är den största händelsen är den i onsdags, 140917, genomförda kränkningen av svenskt luftrum med ryskt attackflyg, en (1) rote SU-24, vid Öland. Vad som gör denna händelse intressant är att kränkningen skedde samtidigt som en beredskapskontroll var beordrad i Kaliningrad Oblast för den ryska Östersjömarinens kustförsvarsförbanden. Övningen består/bestod av över 1,000 soldater och 250 olika materielslag såsom stridsvagnar, pansarskyttefordon, artilleripjäser o dyl. Utöver detta är även korvetten Soobrazitelnyy ur Östersjömarinen till sjöss, bedömt även ytterligare ytstridsfartyg. Bedömt hör den genomförda kränkningen och den beordrade beredskapskontrollen samman. För de som följt med den säkerhetspolitiska utvecklingen i Östersjöregionen, så drar ni er säkert till minnes att Ryskt attackflyg under hösten 2013 genomförde övningsangrepp mot Sverige, i Svensk Flyginformationsregionen, så dessa övningsförfaranden under hösten verkar vara ett återkommande fenomen.

En möjlig förklaringsmodell till den genomförda kränkningen kan gå att finna i den senaste veckans allt mer hätska retorik mellan Ryssland och de baltiska staterna. Likväl det svenska Host Nation Support (HNS) medlemskapet med NATO samt vår särskilda partnerskapsstatus med NATO och den tidigare planerade försvarsplanen av Baltikum, OP GUARDIAN EAGLE. Troligtvis hör samtliga dessa skeden samman, till vad som lett fram till kränkningen och vad man troligtvis övar i Kaliningrad Oblast just nu.

Börjar vi med GUARDIAN EAGLE så framkom 2010 dessa planer något i ljuset i och med Wikileaks avslöjande av diplomatisk korrespondens där dessa planer framgick. I stort är detta den operation NATO kommer igångsätta i händelse av att Artikel 5 måste utnyttjas för att skydda de baltiska staterna. Denna planering igångsattes inte förrän efter kriget mellan Ryssland och Georgien 2008. Enligt Edward Lucas ingår även utnyttjandet av Svenskt luftrum i dessa planer sedan 2011. Trupptillförsel sker bedömt med dels luftfarkoster dels fartyg till de Baltiska staterna i händelse av ett iståndsättande av denna operation.

Ser vi vidare till det ingångna HNS mellan Sverige och NATO så framgår det med all tydlighet att det inte enbart handlar om att kunna mottaga trupp från NATO länder, för att kunna genomföra multinationella övningar utan även kunna bistå dessa vid transporter i händelse av kris och krig. Här bör ni läsare nu beakta GUARDIAN EAGLE och sambandet med HNS mellan Sverige och NATO. Geografiskt finns det en smal landremsa mellan Polen och Litauen som möjliggör trupptillförsel till de Baltiska staterna, denna landremsa ligger dock mellan Kaliningrad Oblast och Vitryssland. I händelse av en konflikt kommer denna landremsa med all sannolikhet stängas, varvid möjligheten till tillförsel av förband omöjliggörs. Likväl är det en logistisk svårighet att snabbt få förband till Estland landvägen från Polen. Varvid utnyttjandet av Svenskt territorium dels med luftfarkoster dels med fartyg öppnar stora möjligheter att snabbt tillföra förband till Baltikum.

Utöver detta har även Sverige erhållit en särskild status med ett fördjupat samarbete som partner land till NATO, vad detta fördjupade samarbete de facto innebär har än ej offentliggjorts, men att en tyngdpunkt kan ligga kring att möjliggöra GUARDIAN EAGLE utifrån det ingångna HNS avtalet är ingen omöjlighet, sett till den senaste tiden spänningar som återkommit mellan Ryssland och de Baltiska staterna. Här blir det viktigt att återkoppla till Rysslands Premiärminister Dmitrij Medvedev uttalande i Juni 2013. Ett svenskt och/eller finskt närmande till NATO kommer kräva en motåtgärd från Ryssland, var vad han sa, lägger man samman dels HNS dels ett fördjupat samarbetsavtal mellan Sverige och NATO, så klarnar bilden till varför en tydlig kränkning av Svenskt luftrum har genomförts. Häri skall särskilt även beaktas att Finland även har ingått HNS med NATO samt även fått ett fördjupat samarbetsavtal med NATO, vilket kan förklara en stor del av kränkningar som genomförts de senaste månaderna av finskt luftrum från rysk sida.

Likväl har den retoriska tonen under de senaste veckorna mot de baltiska staterna från rysk sida blivit markant hårdare, denna hårdare retoriska ton påbörjades efter kidnappningen av den estniske säkerhetsofficeren Eston Kohver. Vari föranlett att NATO varit mycket tydlig med att en upprepning av det ryska agerandet på Krimhalvön fast i Baltikum mycket väl kan medföra att NATO kommer utnyttja Artikel 5 enligt NATO stadgan. Vilket återigen medför att vi kommer åter till GUARDIAN EAGLE.

Sist men inte minst skall vi återkomma till den pågående beredskapskontrollen i Kaliningrad Oblast. En viktig faktor man skall ha med sig är att det är kustförsvarsförbanden som utnyttjas i denna beredskapskontroll, sett ur förbandssammansättning så förefaller det vara en förstärkt bataljonsstridsgrupp som övas, inga uppgifter har framkommit rörande utnyttjande av kustrobot i dagsläget. Detta ger på hand att det troligtvis är en övning som syftar till att mäta förmågan att slå en landstigen motståndare eller försvara ett kustparti mot landstigning. Detta skulle även förklara varför korvetten Soobrazitelnyy befinner sig till sjöss just nu.

Sett till beredskapskontrollen och det genomförda luftstridsföretaget så kan man mycket väl övat med sjö- och luftstridskrafter ett anfall mot en utlöpande sjöstyrka från Karlskrona, häri ligger nu det intressanta var det en Svensk sjöstyrka eller en NATO sjöstyrka som agerar inom ramen för GUARDIAN EAGLE med svenskt stöd utifrån HNS? Dock förklarar det inte den genomförda kränkningen, ett sådant övningsagerande kan lika väl genomföras utan att kränka svenskt luftrum, likt den "ryska påsken". Härvid blir det troligare att själva kränkningen var ett öppet riktat budskap till den svenska statsledningen, sen om det är ödets ironi eller en väldigt riktad signal att den genomfördes samtidigt som Försvarsutskottet fick information rörande utvecklingen i Östersjön av bl a C MUST, kan man enbart sia om, men det skulle vara ett väldigt ryskt agerande så definitivt inte omöjligt.

För om det nu förefaller som är det troliga att Ryssland valt att genomföra en övertydlig maktdemonstration mot Sverige pga ett närmande till NATO, så har man återfallit till ett beteende likt det under Kalla Kriget, vilket styrker tesen kring ett paradigmskifte i Östersjöregionen, för Sovjetunionen visste mycket väl att Sverige hade ett välutvecklat om än dolt samarbete med NATO och att vi ideologiskt då som nu var mer inriktat mot Europa och USA kontra Sovjetunionen och nu Ryssland. Vilket i sig gör det Ryska agerandet kontraproduktivt, den fastslagna linjen kommer inte ändras, den gjorde det ej under det kalla kriget trots upprepade påtryckningsförsök och denna linje kommer bedömt ej heller ändras nu. För de facto man försöker genom dessa påtryckningar enbart få Sverige att välja sida, NATO eller Ryssland, varvid den kulturella och ideologiska hemvisten bedömt kommer vara styrande för valet, vilket är västerut och ej österut.

Likväl är det en ödets ironi att den Ryska kränkningen sammanfaller med ett regeringsskifte likt Hårsfjärdsincidenten 1982 gjorde, då den av centern ledda regeringen hade besegrats i valet av Socialdemokraterna. För vad som blir tydligt är att den Socialdemokratiska regeringen nu står inför ett tydligt vägval, skall man välja att prioritera en av klassiska uppgifterna för staten dvs hävda dess territorium, vilket kommer kräva stora omfördelningar av statsmedel, eller skall man välja att negligera denna kränkning som en engångsföreteelse, 1982 blev valet väldigt tydligt, man valde att åter satsa på Försvaret av Sverige efter ett dryga decennium med neddragningar utifrån en sedd avspänning, likt vi har sett nu under dryga två decennier.

Avslutningsvis vill jag påminna om vad Försvarsmaktens perspektivstudie från 2013 sa, det är mycket troligt att Sverige kommer utsättas för påtryckningar med militära maktmedel för att påverka dess politiska inriktning från Främmande makt. Detta är vad vi precis fått se exempel på, utnyttjande av militära maktmedel öppet för att påverka, frågan är då, hur mycket sker dolt?

Slutsatser

Bedömt är den Ryska kränkningen en maktdemonstration mot Sverige, för att öppet med militära maktmedel påverka vår nuvarande linje med ett närmande till NATO för att därigenom lösa en del av vår utsatta säkerhetspolitiska situation. Bedömt har man valt att utnyttja den nu pågående beredskapskontrollen i Kaliningrad Oblast som ett led i denna påtryckning. Härvid hoppas man på att skapa en opinion hos det svenska folket mot att dels avbryta ett närmande till NATO dels inta en neutral ställning i Östersjöregionen, vilket på sikt skulle gynna Ryssland.

För Sveriges nya Socialdemokratiskt ledda regering, krävs nu ett tydligt försvars- och säkerhetspolitiskt ställningstagande om man vill kunna bevara sin egen förmåga att fritt kunna agera och ej tvingas in i någon annans agerande. Detta är den enskilt viktigaste frågan för dem att omhänderta i dagsläget, för omhändertas ej denna fråga, kommer de övriga frågorna som de vill kunna driva under 4 år ej kunna realiseras.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Aftonbladet 1 (Svenska)
Expressen 1, 2, 3 (Svenska)
Försvarsmakten 1 (Svenska)
Ryska Försvarsministeriet 1, 2, 3 (Ryska)
The Guardian 1, 2 (Engelska)
Regeringen 1 (Svenska)
SvD 1, 2, 3 (Svenska)
Reuters 1 (Engelska)
Den Dolda Alliansen, Holmström Mikael, 2011
Deception, Lucas Edward, 2012

onsdag 10 september 2014

Paradigmskifte

Sammanfattning

Fredagen den 5 September 2014 skede ett paradigmskifte i den säkerhetspolitiska situationen för Östersjöregionen. Ryssland utmanade för första gången NATO officiellt genom bortförandet av den estniske säkerhetsofficeren Eston Kohver. Detta bortförande kan bli startskottet till ett begränsat geografiskt kallt krig till Östersjöregionen med möjlig global spridning. Sveriges och Finlands säkerhetspolitiska situation har igenom detta blivit mycket utsatt dels genom närmandet till NATO dels genom den uttalade ryska motviljan mot detta samt uttalande om att detta kommer mötas upp och dess övergång till fysisk maktdemonstration på en annan nationalstats territorium.

Analys

På fredag förmiddag, den 5 September 2014, var det många av oss som läste att en Estländsk säkerhetsofficer, Eston Kohver, hade blivit kidnappad och tvingad över gränsen till Ryssland, endast två (2) dagar efter USA President Barack Obama hade genomfört ett officiellt statsbesök. Enligt Rysk utsago greps Kohver i den nordvästra delen av Pskov Oblast, när han genomförde illegal informationsinhämtning på ryskt territorium.

Kohver förflyttades därefter från den Estländska gränsen till Moskva, för att där inför kameror dels visas upp dels häktas för enligt rysk utsago genomfört illegal informationsinhämtning på rysk mark, utöver detta visades del av bevisbördan upp i form av en pistol, 5000 Euro, en mobiltelefon och en klocka. Troligtvis är klockan eller mobiltelefonen det de avser rörande avancerad och dold inspelningsutrustning, om det varit någon annan form av utrustning hade denna troligtvis visats upp inför tv kamerorna.

Kohver hade till uppgift att möta en källa i närheten av byn MIIKSE drygt en mil från gränsövergången vid LUHAMAA. Enligt uppgifter så hade Kohver precis påbörjat en smugglingsutredning där personer ur den ryska säkerhetstjänsten, FSB, bedömdes var involverad i att föra smuggelgods över den estnisk/ryska gränsen. Kohver förefaller vara en mycket rutinerad säkerhetsofficer då han 2010 tilldelats förtjänstmedalj för sina insatser av Estlands President, Toomas Hendrik, likväl gör uppgifter gällande att han var rutinerad i förebyggande arbete mot terrorism samt extremism.

Med sig till detta möte hade Kohver med sig en larmstyrka, deras uppgift var att skydda honom i händelse av att mötet ej gick som planerat, vad som hände vid mötet med den sk källan är att man genom elektronisk störning, utnyttjande av rök- och troligtvis distraktionsgranater samt med våld bortförde Kohver över den Estniska gränsen in i Ryssland. Larmstyrkan han ej agera för att försöka rädda Kohver innan de hade fört över honom till den ryska sidan.

Vad som därefter skede är nog det mest anmärkningsvärda i hela denna historia, innan vi börjar nysta i den och ser vad den egentligen har inneburit, de Ryska gränstrupperna, som förövrigt sorterar under FSB, genomför tillsammans med dess estländska motsvarighet en initial utredning där båda parter kommer överens om att någon har korsat gränsen från den ryska sidan in i Estland och där har bortförandet skett, spår efter handgemäng samt briserade granater i marken finns på den estländska sidan.

Utöver detta uttryckte ryska myndigheter i Augusti, 2014, månad en oro över att främmande makt och utländska ickestatliga organisationer skulle försöka påverka de regionala valen som genomförs den 14 september 2014. Man var främst orolig över Leningrad och Pskov Oblast, enligt dem så har falska valsedlar m m tryckts i det, "nära utlandet", för att utnyttjas i valet. Varav Pskov Oblast blir än mer intressant i och med att det är här man från rysk sida hävdar att Kohver blev gripen. Denna nyhet från Augusti skall man nog inte bli förvånad över kommer komma upp på något sätt i hela den här härvan.

För det första att Kohver skulle genomfört dold källdrivning inne på ryskt territorium är föga troligt, utifrån det faktum att han är känd, har har officiellt medaljerats för sina insatser, detta gör att man har ingen möjlighet att jobba dolt på främmande makts territorium man är s.a.s. känd av motparten. Likväl har FSB 2011 pekat ut Kohver som säkerhets-/underrättelseofficer, vilket gör att han definitivt inte kan arbeta på ryskt territorium. Ingen underrättelse- eller säkerhetstjänst skulle genomföra en sådan operation med en känd illegal underrättelseofficer. Däremot historiskt så utnyttjade Sovjetunionen ofta legala underrättelseofficerare, individer med diplomatisk immunitet, flertalet gånger under nytt namn, dvs då de blivit röjda och person non grata så kom man åter till Sovjetunionen fick en ny täckmantel under nytt namn och skickades iväg till ett annat land.

För det andra, detta är en sanktionerad operation från högsta politiska nivå, det är inte en enskild regional chef i FSB som agerat frislängande, utan själva uppvisandet av Kohver i Moskva inför media, ger detta i hand. Varför frågar sig vän av ordning? Först och främst är det mycket riskfyllt att genomföra en sådan operation som Ryssland har genomfört, troligtvis hade man en mycket bra uppfattning om vart larmstyrkan befann sig och då bedömde man att man skulle lyckas, detta har troligtvis lösts med UAV alternativt signalspaning. Därefter väljer man att visa upp honom inför media istället för att tysta ned den genomförda operationen och kanske skylla på organiserad brottslighet, detta ger i handen, sanktionerad operation.

För det tredje, den ryska uppvisningen av Kohver inför tv kameror fyller två (2) syften dels visa för de estniska myndigheterna att Kohver lever och därmed tona ned händelsen något dels visa upp för den ryska befolkningen att den ryska säkerhetstjänsten har avvärjt ett hot mot den nationella säkerheten och därmed indirekt påvisa den hotbild som man säger sig uppleva från NATO m m. Den psykologiska aspekten av detta skall ej underskattas.

För det fjärde, detta är inget annat än en renodlad maktdemonstration, man vill från rysk sida påvisa att oaktat artikel 5 i NATO stadgan så är det de som dikterar villkoren mot Estland och de övriga baltiska staterna. Likväl att man anser sig ha rätten att tillgripa sådana metoder man finner lämpliga, vilket ger i förlängningen en ytterst instabil säkerhetssituation. Detta vill jag påstå är det största säkerhetspolitiska paradigmskiftet i Östersjöregionen sedan 1991. Vi har en nationalstat som aktivt väljer att genomföra operationer på en annan nationalstats territorium och där kidnappa en statlig tjänsteman. Det första kalla kriget 1945-1991 utkämpades som ett krig mellan de västliga och östliga underrättelsetjänsterna, där befinner vi oss nu.

Rysslands president Vladimir Putin uttalade sig till sitt nationella säkerhetsråd under sommaren 2014, där påtalade han att Ryssland har främst två tyngdpunktsområden den närmsta tiden, dessa är Svarta Havs området samt Östersjöregionen. Nu har man tydligt visat att så är fallet även i Östersjöregionen, man har övergått från övningsverksamhet till direkta handlingar dvs fysisk konfrontation.

Häri ligger det allvarliga i situationen, man har valt att övergå till fysiska maktmedel, om än i liten skala, med en konfrontationsmetod som är känd för väst sedan kalla kriget underrättelse och säkerhetstjänst mot varandra, tärningen är nu s.a.s. kastad man har gjort ett aktivt val. Vad som blir än mer allvarligt i denna situation är att Estland de facto är ett NATO land, om man nu är bered att genomföra en sådan kraftmätning mot ett NATO land vad är man då inte beredd att genomföra mot de militärt alliansfria staterna Sverige och Finland. Betänk Premiärminister Medvedevs uttalande från juni 2013, om Sverige och Finland närmar sig NATO kommer Ryssland vara tvungen att agera. Med det närmande som Sverige och Finland gjort till NATO dels genom Host Nation Support avtalet dels genom att bli privilegierade samarbetspartners med NATO, så bör man definitivt ta i beaktande detta uttalande och det Ryska agerandet mot det NATO anslutna landet Estland.

Slutsatser

Det paradigmskifte i den säkerhetspolitiska situationen för Östersjöregionen som talats och skrivits om har nu skett. Bortförandet av Eston Kohver är i dignitet strax under nedskjutningen av det svenska DC-3 signalspaningsflygplanet den 13 Juni 1952. Det kan mycket väl vara startskottet för ett geografiskt begränsat ”kallt krig” i Östersjöregionen, som på sikt kan få global spridning. Ryssland har genom detta valt att utmana NATO officiellt.

Sveriges säkerhetspolitiska situation kommer i och med detta bli mycket prekär. Som militärt alliansfri nation med en klart underdimensionerad Försvarsmakt, med en mycket fragmenterad säkerhetspolitisk vilja bland de politiska partierna, samt granne till en stat som ej räds utmana ett NATO anslutet land genom fysiska maktdemonstrationer på dess territorium, så bör man skyndsamt fastställa en nationell säkerhetsstrategi som är förankrad på bred politisk bas. Häri ligger den största utmaningen för det politiska block som vinner riksdagsvalet, för allt annat är de facto underordnat det nu. Tiden man kunde hoppas att detta skulle gå förbi som en lokal storm är över, vi har hamnat i den nu.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

AP 1 (Engelska)
DN 1, 2 (Svenska)
ITAR-TASS 1, 2 (Engelska)
Reuters 1 (Engelska)
Russia Today 1, 2 (Engelska)
The Guardian 1, 2, 3, 4 (Engelska)
WSJ 1 (Engelska)

lördag 6 september 2014

Under ytan

Sammanfattning

Bedömt genomförs offensiva inträngningsoperationer mot de baltiska staternas kust med ryska ubåtar. Liknande inträngningsoperationer genomförs troligtvis ej mot Sverige, utifrån de begränsade ubåtsresurser som Östersjömarinen förfogar över. Genomförs inhämtningsoperationer under vatten mot Sverige är det troligtvis med hjälp av dykare som utnyttjas från närliggande fartyg i anslutning till svenska militära skyddsobjekt.

Analys

Inhämtning genomförs i luften, på marken och till havs mot Sverige. Detta har massmedia rapporterat om det senaste året/åren. Vad som dock ej berörs är inhämtning under ytan, vilket bedömt var ett av huvudsyftena med ubåtskränkningarna under 1980- och 1990-talets början, är då detta något som sker mot Sverige nu eller mot andra stater i Östersjön? Först låt oss se vilka stater som har ubåtar i Östersjöregionen och hur många, detta kan ge en indikation på dels hur man ser på utnyttjandet av ubåtsvapnet dels vilka förmågor man kan besitta i och med detta.

NATION ANTAL
Sverige 5
Polen 5
Tyskland 4
Ryssland (Östersjömarinen) 2

Sveriges, Polens och Tysklands ubåtsinnehav medger både strids- och inhämtningsuppgifter mht till sin relativa storlek, medan Rysslands ubåtsinnehav i Östersjöregionen på enbart två (2) stycken, troligtvis enbart medger inhämtning och begränsade stridsinsatser i händelse av krig. Likväl är både Polen och Tyskland NATO länder så numerärt uppgår styrkan till nio (9) stycken ubåtar för NATO i Östersjöregionen varvid både stridsinsatser och inhämtning kan genomföras i händelse av krig.

Rory Stewart, ordförande i det brittiska försvarsutskottet, gjorde i början av Augusti 2014 ett rätt anmärkningsvärt uttalande, där han påtalade att för att kunna skydda och försvara de baltiska staterna krävs dels luftförsvar dels i synnerhet ubåtsskydd. Sett till styrkeförhållanden så blir detta uttalande mycket anmärkningsvärt totalt nio (9) NATO ubåtar mot två (2) ryska. Två (2) faktorer kan ha föranlett detta uttalande dels är NATO ubåtsresurser i Östersjöregionen föråldrade, men likväl är de Ryska KILO ubåtarna ej heller moderna dels kan det vara att upprepade intrång i form av aggressiv inhämtning med ubåtar som metod har genomförts mot de baltiska staterna. Varav det sistnämnda skulle kunna föranleda ett sådant uttalande, sett i perspektivet av de intrång som genomfördes mot Sverige under 1980 och 90-talet, då en rejäl upprustning av ubåtsskyddet krävdes för att möta hotet.

Den senast allmänt rapporterade möjliga ubåtsincidenten i Svenska vatten var 2011 i Göteborgs skärgård. Denna möjliga ubåtsincident sammanföll med den marina övningen DANEX/NOCO 2011. Den övning i sig kan ha dragit till sig intresse från främmande makt (observera att detta kan vara deltagande eller icke deltagande nationer i övningen) och därmed använt sig av ubåt eller undervattensfarkost för att genomföra inhämtning mot de deltagande nationerna i syfte att erhålla underrättelser samt genomföra inhämtning i Göteborgs skärgård.

Detta sammanföll med en i övrigt formativ period där inhämtningsverksamheten generellt ökade i Östersjöregionen, trots det är det incidenter med luftfarkoster och fartyg som genomför inhämtning man rapporterar om i media. Men ingen rapportering har kommit rörande möjlig undervattensverksamhet sedan 2011, trots att alla är överens om att ubåtar erbjuder stora möjligheter att genomföra strategisk inhämtning mot en annan nation (här avser jag alla nationer som har en kust som möjliggör inträngning med ubåtar och inte explicit Sverige).

Innebär detta att ingenting händer under ytan i Östersjön, personligen tror jag verkligen inte att så är fallet, utan det sker helt enkelt ingen rapportering kring detta, främst för att det är mycket svårt för reportrar att få någon information rörande ubåtsverksamhet i och med att det mesta kring denna verksamhet har en mycket hög skyddsvärd klassning. Likväl blir det inte en incident förrän man upptäcker undervattensverksamhet, men tydligt är att åtminstone Ryssland med sin Östersjömarin tar ubåtshotet på mycket stort allvar i och med att ubåtsjakt är en av förmågorna de övar främst, nästintill varje vecka kan man läsa om att övning har genomförts i detta.

Den svenska Försvarsmakten (FM) verkar även anse att något sker i skärgårdsområdet om man skall se till att man verkar skärpt bevakningen kring militära skyddsobjekt i Stockholms skärgård. Både Svenska dagbladet (SvD) och Dagens Nyheter (DN) uppmärksammade detta denna sommar (2014), dock inte med den vinklingen utan mer som en allmän uppmaning till allmänheten att det kan bli dyrt att kliva iland på fel ö under sommaren pga av FM har ökat sin vaksamhet i skärgården. Troligtvis rör sig detta om att inhämtning genomförts mot militära skyddsobjekt i vår skärgård därav har bevakningen skärpts, om det är med ubåt, personal med täckhistoria som semesterfirare eller dykare från civila fartyg och liknande kan man enbart sia om.

Det troligaste utnyttjandet i dagsläget vad avser inhämtning under vatten mot Sverige är det klassiska utnyttjandet av dykare från fartyg. Dessa intransporteras dolt med hjälp av handelsfartyg eller motsv och genomför därefter sin inhämtning och upphämtas antingen av fartyg eller ubåt, varav det troligaste i dagsläget skulle vara med fartyg i och med den låga numerären av Ryska ubåtar. Denna verksamhet kom först i dager för Sverige i början av 1970-talet med en avhoppad Sovjetisk handelsfartygskapten.

Vad avser utnyttjande av dykare bör man särskilt beakta att i St Petersburg upprättas just nu ett utbildningscentrum för attackdykare, vilket tyder på ett återtagande alternativt en förmågeökning rörande utnyttjandet av denna förbandstyp. Lägg därtill att för cirka ett år sedan gick en order ut att samtliga ryska ubåtar skulle ta bort statsvapen samt identifikationsmarkering på dess torn. En åtgärd som normalt enbart genomförs om man skall genomföra inträngningsoperationer i grundare vatten såsom mot en annan nations kust, då man tillfälligt måste vistas med del av ubåten i ytläge.

Slutsatser

Bedömt utnyttjas de två (2) Ryska KILO ubåtarna i Östersjömarinen för att genomföra inträngningsoperationer mot de baltiska staterna, utifrån den brittiske ordföranden i dess försvarsutskotts uttalande. Stämmer detta har den felande länken identifierats i Ryska inhämtningsoperationer dvs fakta är att inhämtning genomförs med flyg samt fartyg dock har inga tidigare indikationer funnits på att ubåtar utnyttjas trots detta har misstänkts. 

Bedömt är inhämtning riktad främst mot de baltiska staterna, utifrån det upplevda hotet från rysk sida av NATO. Bedömt genomförs ingen inhämtning mot Sverige med ryska ubåtar i och med dess låga numerär krävs en prioritering vart resursen skall utnyttjas, varvid det mest troliga blir de baltiska staterna med den pågående intressekonflikten mellan NATO och Ryssland, vilket varit under uppgående de senaste åren.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

DN 1 (Svenska)
FOI 1 (Svenska)
Global Firepower 1 (Engelska)
Lenta 1 (Ryska)
Rysslands röst 1 (Svenska)
SR 1 (Svenska)
SvD 1, 2, 3, 4 (Svenska)
NATO 1 (Engelska)
Janes 1 (Engelska)
Spionjägaren Del 1, Frånstedt Olof, 2013
Den Dolda Alliansen, Holmström Mikael, 2011