Reflektion
En
av de saker som förefaller dyka upp titt som tätt, när det gäller
kalla krigets historia och spionage i Sverige, är historien om det
Sovjetiska företaget MATRECO. Svenska Matreco AB grundades 1963, som
bilföretag förefaller Matreco ej varit en framgångssaga, utan låga
försäljningssiffror kombinerat med förluster förefaller varit ett
stående inslag.1
Bild 1. Matrecos spridning i Sverige. |
Trots
det kom företaget, som hade sitt huvudkontor i Bromma, öppna
filialer i bl.a. Gävle, Luleå, Göteborg, Malmö, Lund, Storå och
Sundsvall, utöver det kom företaget att etablera ett välutbyggt
nät av service- och återförsäljarplatser över hela Sverige.2
Här slutar troligtvis likheterna med en ordinarie bilfirma, då
service- och återförsäljningsplatserna, men även filialerna, i
huvudsak var lokaliserad vid militärstrategiskt känsliga områden
samt i anslutning till militära installationer såsom
krigsflygbaser, krigsförtöjningsplatser, gemensamma ledningsplatser
för totalförsvaret, staber m.m.
I en
tid när mobiltelefoni ej fanns, så valde Matreco att upprätta
radioanläggningar på dels sitt huvudkontor dels ute vid sina
filialer, med det uttalade syftet att man på detta sätt skulle
hålla kontakt med varandra.3 Dock utnyttjades denna
radiotrafik även till att dirigera inhämtningsresurser inom
Sverige, i form av den s.k. TIR lastbilsverksamheten men även
inhämtningsverksamhet till havs. Radiotrafiken från Matreco kom även att
bli ett problem, för både den civila och militära flygtrafiken.4
Ser
man till den bifogade kartan där de gula prickarna är platser som
Matreco hade filialer vid, så sammanfaller de med militärstrategiskt
känsliga områden och platser där förband, staber m.m. fanns. Ser
man till de blåa och orangea, som är återförsäljnings- och
serviceställen, så sammanfaller de i de flesta fall med staber,
förband, ledningsplatser, krigsflygbaser m.m. Detta går i nutid att
klarlägga då hemligstämpeln släppts kring mycket av dessa
geografiska platsers militära installationer, med den omfattande
avveckling som skedde under 90- och 2000-talet. De svarta prickarna
är platser där militär verksamhet i någon form ej gått att
klarlägga, men återförsäljnings- och serviceställen fanns. De svarta "stråken" är koncentrationsvägar.
Ett
annat intressant fenomen man kan se är hur väl service- och
återförsäljningsställena som Matreco hade runt om i Sverige,
sammanfaller med de koncentrationsvägarna. Dessa vägar var
transportleder som skulle utnyttjas för att smidigt kunna förflytta
förband inom Sverige, främst i Nord-Sydlig riktning, dels vid en
mobilisering dels under krig. Ur ett inhämtningsperspektiv är dessa
punkter väl placerade, dels vid ett skymningsläge då mobilisering
påbörjats dels vid krig, för att erhålla information om
trupprörelser.
Var
nu alla hos Matreco involverade i någon form av
underrättelseverksamhet? Mycket tveksamt, däremot medgav både
filialernas placering samt service- och återförsäljningsställena
en god möjlighet till förflyttning över ytan i Sverige, för de
som var involverad i underrättelseverksamhet. Man fick s.a.s. ett
giltigt skäl att bege sig till områden som var av vikt för
totalförsvaret. Därmed möjliggjordes underrättelseverksamhet i
olika former.
Men
varför en sådan stor satsning på inhämtningsverksamhet utsprid
över hela ytan? Mest troligt var det Sveriges placering under det
kalla kriget som avgjorde det hela, för att Sovjetunionen och
Warszawapakten skulle kunna påverka framförallt Norge, så krävdes
en god uppfattning om vilken verksamhet som kunde tänkas pågå inom
Sverige. Då Sovjetunionen och Warszawapakten var beroende av att
förhindra styrkeöverskeppning från USA till Europa i händelse av
en konflikt, krävdes det att Norge till del eller huvuddel var
neutraliserat som ett hot, för att de Sovjetiska flott- och
flygstyrkorna skulle kunna påverka USA styrkeöverskeppning. Därav
krävdes en omfattande inhämtningsverksamhet, samt förberedelser
för att kunna övergå till en illegal inhämtningsverksamhet i
händelse av en konflikt mellan Sovjetunionen/Warszawapakten och
NATO.
Matrecos
verksamhet förefaller i samband med Sovjetunionens kollaps, gått
samma öde tillmötes, att säkerhetspolisen under huvuddelen av
tiden, hade en uppföljning och relativ god uppfattning om vad
verksamheten syftade till och försökte påverka den, vittnar den
f.d. chefen för det svenska kontraspionaget, Olof Frånstedt, om.5
Huruvida kontraspionaget hade någon insyn i hur verksamheten hade
tänkt bedrivas i händelse av ett skymningsläge, finns det inga
offentliga uppgifter om, detta kan vi enbart spekulera kring.
I
Finland förefaller en liknande debatt som pågick kring Matreco i
Sverige under 1970- och 80-talet nu påbörjats i skuggan av den
väpnade konflikten i Ukraina. Elisabeth Braw, har
skrivit en lång artikel kring detta, i Foreign Affairs,
huruvida det nu finns någon substans i de Ryska köpen av främst
sommarstugor, privat inköpta, i anslutning till känsliga
militära områden, råder det stor oklarhet kring.6
Bild 2. Det transparenta röda området visar Södra Karelen. |
Huvuddelen
av dessa sommarstugor, förefaller köpts i Södra Karelen och i
gränstrakten till Ryssland. Under 2013 var 89% av alla köpen gjorda
av Ryska köpare i det området, jämfört med 46% under 2004.
Således en dubblering på nästan tio (10) år, den Ryska ekonomiska
expansionen hos främst dess medelklass pågick i huvudsak mellan
2004 intill 2013, varav siffrorna kan förklaras, genom det.
Teorierna varierar dock kring de ryska inköpen av dessa sommarstugor
i allt från legitima köp, till penningtvätt
för avslutningsvis dolda militära syften.
Bild 3. Geografisk placering av stugor/tomter i Åbo skärgård. |
En
kanske mer intressant historia är den om ett rysk stött
turistföretag, i Finland, som inhandlat tomtmark och stugor, i Åbo
skärgård, men även utrangerade örlogsfartyg av den finska
Marinen.7 Företaget har sedan det grundades 2007,
ständigt gått i förlust, detta har dock ej hindrat inköp. Totalt
sett äger man åtta (8) tomter, med stugor, i Åbo skärgård. Varav
tre (3) är placerad längs den större inseglingsrännan till Åbo.8
Ser
man till Åbo, så är det en för Finland viktig handelshamn, likväl
finns det en örlogsbas i Pansio, som ligger vid Åbo,9
varpå köpet av två (2) utrangerade örlogsfartyg, med bibehållen
originalmålning,10 samt innehavet av tomter längs den
större farleden in i Åbo, så kan man lätt få uppfattningen att
verksamheten har kopplingar till underrättelseverksamhet, i någon
form.
Dock
har vi här ett problem, varje sansad
underrättelseorganisation oaktat nation, gör precis som kriminella
organisationer, man försöker undvika att spår går att finna till
ens egen verksamhet. Varpå man t.ex. utnyttjar skalbolag o.dyl. samt
"målvakter" vid inköp. Att man hade svårigheter under
tiden för kalla kriget, jmf. med Matreco, med detta, är
förståeligt, då Sovjetunionen och Väst var mer eller mindre
avskurna varandra. Dock fr.o.m. Sovjetunionens upplösning intill dags datum
bör inte detta varit något problem för Rysk underrättelsetjänst
att genomföra dolda inköp och transaktioner, som ej går att spåra
åter till Ryssland, svårigheter kan dock ha uppstått nu, utifrån
konflikten i Ukraina.
Å
andra sidan, sett till försiktigheten som Finland dels intog
gentemot Sovjetunionen dels haft gentemot Ryssland, så skulle ett
sådant agerande med en mycket svag täckhistoria för inköpen av
stugor och mark, mycket väl kunna vara gångbart i Finland, utifrån
dess historik. På samma sätt som Matreco och liknande händelser,
har bemöts med stor skepsis i Sverige, som går att spåra tillbaka
till de s.k. ryska "sågfilarna" som reste kring i Sverige,
i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, så skulle en svag
täckhistoria vara gångbar.
Men
ytterst handlar underrättelsetjänsters inhämtning och
krigsförberedelser om att säkerställa att dels inhämtningen kan
genomföras dels att förberedelser och inhämtning ej upptäcks,
varpå täckhistorier för verksamheten som ej går att spåra åter
till ursprungssändaren oftast är det man eftersträvar. Således, är troligtvis huvuddelen, av den rapporterade verksamheten i Finland,
ej någon form av illegal underrättelseverksamheten, ytterst små
delar kan vara det och det är i sådant fall ej någon del som
massmedia rapporterat om, men majoriteten av verksamheten har
troligtvis ingen anknytning till underrättelseinhämtning.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källförteckning
Arbetarbladet 1
(Svenska)
Foreign Affairs 1
(Engelska)
Ilta Sonomat 1
(Finska)
Iltalehti 1
(Finska)
Walther Blaadh.
Sovjetisk invasion av Sverige. Lettland: Svenskt Militärhistoriskt
Biblioteks Förlag, 2015.
Dragan Jovius.
Sovjetspionage i Sverige. Avesta: Eric Jannersten Tryckeri AB, 1978.
Olof Frånstedt,
Spionjägaren Del 1. Falun: ICA Bokförlag, 2013.
Slutnoter
1
Dragan Jovius. Sovjetspionage
i
Sverige.
Avesta: Eric Jannersten Tryckeri AB, 1978, 57
2
Dragan Jovius. Sovjetspionage
i
Sverige.
Avesta: Eric Jannersten Tryckeri AB, 1978, 57, 62
Walther
Blaadh. Sovjetisk invasion av Sverige.
Lettland: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2015, 140
3
Walther Blaadh.
Sovjetisk
invasion
av
Sverige.
Lettland: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2015, 140
Olof
Frånstedt, Spionjägaren Del 1. Falun: ICA
Bokförlag, 2013, 83
4
Olof Frånstedt,
Spionjägaren
Del
1.
Falun: ICA Bokförlag, 2013, 83
5
Arbetarbladet. Nilsson,
Ulf Ivar. Spionerna
i
Strömsbro.
2013.
http://www.arbetarbladet.se/allmant/spionerna-i-stromsbro
Hämtad 2015-07-22
6
Foreign Affairs. Braw,
Elisabeth. Back
to
the
Finland
Station.
2015.
https://www.foreignaffairs.com/articles/finland/2015-06-18/back-finland-station
Hämtad 2015-08-22
7
Ibid.
8
Ilta Sonomat. Beach,
Niko. Honkamaa, Antti. Venäläiset
ostivat Suomen saaria tärkeältä väylältä.
2014. http://www.iltasanomat.fi/kotimaa/art-1288743085702.html
Hämtad 2015-08-22
9 Foreign
Affairs. Braw, Elisabeth. Back
to
the
Finland
Station.
2015.
https://www.foreignaffairs.com/articles/finland/2015-06-18/back-finland-station
Hämtad 2015-08-22
10
Iltalehti. Tuula,
Malin. Varustamo
välitti
armeijan
alukset
venäläisfirmalle.
2015. http://www.iltalehti.fi/uutiset/2015020819157278_uu.shtml
Hämtad 2015-08-22