Sammanfattning
Historiskt
har s.k. illegalister funnits en lång tid. Det kalla krigets avslut
har på intet sätt avbrutet verksamheten med illegala
underrättelseofficerare i olika målländer. Nya har tillförts och
gamla som redan infiltrerades under det kalla kriget har fortsatt sin
verksamhet. Det försämrade säkerhetsläget sedan 2008, har
möjligtvis även inneburit att verksamheten med illegala
underrättelsestrukturer fått en förnyad aktualitet. Då en nations
underrättelsetjänst plötsligt kan stå utan s.k. legala
underrättelseofficerare i händelse av t.ex. omfattande utvisningar.
Därutöver har troligtvis möjligheten att infiltrera
illegalister ökat under det senaste decenniet maa. de omfattande
flyktingströmmar som uppstått p.g.a. konflikter m.m. Dock utgör
illegala underrättelseofficerare en begränsad del, varpå andra
former av underrättelseofficerare ej skall bortses.
Analys
Inledningsvis
skall det klargöras att ett flertal länder nyttjar sig av s.k.
illegalister. Dock förefaller det i den öppna litteraturen samt
nyhetsrapportering främst vara ryska framgångar och motgångar inom
detta område, som berörs. Ett av de mer intressanta fallen rörande
s.k. illegalister under 2000-talet är ej den ring av illegalister
som arresterades i USA 2010. Dessa illegalister var i inledningen av
sin verksamhet d.v.s. de hade ej lyckats knyta några viktiga källor
till sig som kunde förse dem med information av signifikant
underrättelsekaraktär.1 Detta var dock ej fallet med
det, inledningsvis sovjetiska därefter ryska, illegalistpar i
Tyskland som greps 2011.2 Dock förefaller detta
illegalist fall, kommit i skymundan från det större fallet i USA,
trots att skadan de orsakade troligtvis var markant större
än vad de 10 illegalisterna sammanlagt i USA under sin tid där,
lyckades förorsaka.
Det
tyska illegalistparets s.k. legend, falska identiteter,3
var Andreas och Heidrun Anschlag,
vid gripandet av dem var
deras ålder enligt legenden 51
respektive 45 år. Deras verkliga förnamn förefaller varit
Alexandr och Olga, vad deras efternamn var/är förefaller ej
framkommit. De båda illegalisterna hade täcknamnen Pit
respektive Tina i de meddelanden som utbyttes mellan dem och
den ryska utrikes underrättelsetjänsten, SVR, i Moskva som i vissa
sammanhang benämns Tsentr (Centrum).4
Vart
startar då historien om det tyska illegalistparet? Enligt den s.k.
legenden för Andreas, skall han blivit född i Argentina 1959
och Heidrun i Peru 1965. I de båda länderna fanns och finns
en tysk och österrikisk diaspora vars rötter går att spåra
tillbaka till 1800-talet.5 Därutöver utvandrade
tyskspråkiga, efter andra världskrigets slut till Sydamerika.6
Ur perspektivet svårigheter att spåra om det verkligen kunde
stämma,7 får det anses varit ett klokt drag att använda
den tyska diasporan i Sydamerika, som täckuppgift. Vad som dock
skulle kunnat dra uppmärksamhet till dem, hade varit de delar ur
Nazityskland som tog sin tillflykt till Sydamerika efter andra
världskrigets slut.8 Vilket hade kunnat föranleda en
fördjupad granskning av dem, vid misstanke om anknytningar till
dessa.
Enligt
den tyska åklagaren skall den sovjetiska säkerhets- och
underrättelsetjänsten KGB, betalt en lokal tjänsteman i staden
Wildalpen, Österrike, en muta i nuvarande penningvärde om 200 Euro
i oktober 1984 för att mantalsskriva Andreas Anschlag
där, utifrån sin legend. Därefter kom även Heidrun att
mantalsskrivas i Österrike. Därefter kom paret även viggas i
Österrike, innan de kom att flytta till Västtyskland.9
Således var Österrike ett s.k. legaliseringsland för
illegalisterna, där de skulle erhålla ett fysiskt medborgarskap för
att till del dölja sitt falska medborgarskap som de kom till
legaliseringslandet med.10
Paret
kom att flytta till Aachen i Västtyskland, först Andreas 1988 och
Heidrun 1990. Utåt kom Andreas påbörja studier i maskinteknik och
Heidrun kom att vara hemmafru. I den bevisföring som den tyska
åklagaren la fram, förefaller det påvisats att paret hade påbörjat
sin underrättelseverksamhet 1988 och eventuellt tidigare. Paret kom
1991 få en dotter, varvid de flyttade till Meckenheim i närheten av
Bonn. Slutligen kom paret att bosätta sig i Marburg 2010, där deras
dotter även studerade i närheten.11
Paret
skall enligt grannar levt ett tystlåtet liv, ej varit engagerad i
några föreningar o.dyl. och ej haft något egentligt umgänge, en
granne uppger att han aldrig såg Andreas. Dock förefaller de
i vissa fall haft ett märkligt uppträdanden som uppmärksammats av
deras grannar, om än att de ej kunde koppla det till konspirativ
verksamhet. Heidrun skall t.ex. frekvent talat i telefon utomhus
oaktat årstid, hon skall även setts under tidiga mornar lämna sitt
hus, med en stor träningsväska trots att hon ej tränade i någon
träningsklubb motsv.12
Vilka
uppgifter paret kan ha löst mellan 1988 intill dess gripande 2011 är
något höjt i dunkel, medierapporteringen har fokuserats på den
källa, Raymon Valentino Poeteray, de drev inom
det Holländska utrikesdepartementet mellan 2008 och 2011. Men enligt
åklagaren skall de förmedlat hundratalet EU och NATO dokument under
årtionden, varpå andra källor möjligtvis även
fanns, alternativt att de utgjorde en förbindelsepunkt d.v.s.
förmedlade andra illegalla underrättelseofficerares information.
Dock är det som nämnt höjt i dunkel, då paret hade börjat
förstöra den sparade dokumentation de hade framtill 2008.13 Kopplat
till att paret hade börjat förstöra dokumentation, är det
synnerligen intressant att notera hur Tsentr, hade varnat paret om
att de kunde vara röjda, varvid de hade påbörjat åtgärder för
att exfiltrera åter till Ryssland.14
Paret
förefaller fått en ersättning om 8,000 – 12,000 Euro i månaden
av SVR för sitt arbete. Därutöver erhöll Andreas lön från
den firma i södra Tyskland som han var anställd vid inom ramen för
sin täckidentitet.15 Således skulle den operativa
driften av detta illegalistpar som minst kostat närmare 1,000,000
svenska kronor per år. Vilket i sammanhangen får ses som en låg
kostnad mtp. vilken vikt SVR förefaller tillmätt dem.16
Därtill är det svårt att värdera information som tillskansas via
konspirativa metoder. Troligtvis är det dock, som tidigare
nämnts, en väldigt kostnadseffektiv verksamhet, kopplat till det
som vinsterna kan bli.
Hur
avslöjades då detta illegalist par? Här förefaller rapporteringen
gå isär, enligt en uppgift skall den tyska polisen erhållit
information via Österrike,17 enligt en annan
uppgift skall information erhållits via USA,18
avseende parets konspirativa verksamhet. Vad som dock förefaller
vara klarlagt är att SVR, som tidigare nämnts, kom att varna paret
om att det tyska kontraspionaget hade fattat misstanke om dem,19
något som kommer beröras ytterligare längre ned. Andreas Anschlag
och Heidrun Anschlag kom 2013, dömas till 6½ års fängelse och
till 5½ års fängelse.20 Heidrun kom att släppas ur
fängelse 2014,21 och Andreas 2015.22
Vad
använde sig då paret av för modus operandi i sin
verksamhet? Så kallade fältbrevlådor förefaller nyttjats
av paret för att både lämna men även hämta materiel.23
Enkelt beskrivet är en fältbrevlåda en punkt någonstans som är
förberedd för att dolt kunna lämna och hämta materiel det kan
t.ex. vara en ihålighet i ett träd, utrymme på en offentlig
toalett osv. Instruktioner för sin verksamhet förfaller de som
minst erhållit via kortvågssändningar,24 troligtvis
s.k. nummersändningar. Vilket Heidrun Anschlag förefaller mottagit
när hon greps av tysk polis 2011.25
Därutöver
förefaller paret även lämnat meddelanden till SVR i kommentarsfält
på internet under förutbestämda videoklipp hos videotjänsten
Youtube. I detta sammanhang är det även värt att nämna hur de 10
illegalisterna i USA utnyttjade internet. De tillämpade
steganografi, i bilder som antingen skickades eller placerades på
olika hemsidor, för att kommunicera.26 Vad som kanske är
mest intressant är den satellitkommunikationsutrustning som paret
hade till sitt förfogande och den tyska säkerhetstjänsten lyckades
beslagta vid gripandet. Utrustningen skall ha varit inbyggd i en
datorväska, där t.ex. antennen var inbyggd i en flik på väskan.
Paret skall erhållit utbildning på kommunikationsutrustningen i
bl.a. Sankt Petersburg. Till utrustningen kom även två
programvaror, dekrypteringsprogramvara med benämningen ”Sepal”
och krypteringsprogramvara med namnet ”Parabola”.27
Metoden förefaller varit att få instruktioner via
kortvågssändningar och därefter skicka information via satellit.
Vilket i sammanhanget får anses vara klokt då satellitkommunikation
medger säkrare förbindelse men även en högre överföringshastighet
kontra kortvågskommunikation.
Vad
går då att lära av detta fall? Inledningsvis är det
intressant att notera att SVR, som tidigare nämnts, förefaller
erhållit kännedom att det tyska paret var avslöjade.28
Detta kan givetvis kunnat noteras på ett flertal olika sätt. Ett
sätt kan ha varit att antiövervakningsåtgärder vid t.ex.
fältbrevlådor givit i hand att de var under övervakning av den
tyska säkerhetstjänsten. Ett annat antagande kan givetvis varit att
SVR har/hade en informatör hos den tyska säkerhetstjänsten, varvid
de genom informatören fick information om ett stundande gripande.
Oaktat förefaller den tyska operationssäkerheten brustit
någonstans, då SVR fick kännedom om att paret troligtvis
var avslöjade.
Därefter
är nästa intressanta perspektiv, hur kunde paret avslöjas?
Tidigare berört i inlägget, skall ett tips från antingen USA eller
Österrike utgjort startpunkten för undersökningen. Signalspaning
förefaller även utgjort en grund för att påbörja en
undersökning.29 Dock får det ses som svårt att
lokalisera illegalister i demokratiska stater. De 10 illegalister som
avslöjades i USA 2010, förefaller blivit avslöjade av en
rekryterad amerikansk agent som arbetade inom SVR’s avdelning för
illegalister. Vilket förklarar hur den amerikanska säkerhetstjänsten
kunde gripa en sådan stor mängd illegalister.30
Därutöver förefaller han varit agent under en längre tid, då
spaningarna mot illegalisterna i USA redan påbörjades under
inledningen av 2000-talet.31
Den
avhoppade ryska agenten, skall vid avrapportering tagit upp SVR
användning av latinamerikanska bakgrunder för skapandet av
legender,32 varpå det skulle kunna vara en inledande
ledtråd för den tyska säkerhetstjänsten. Dock får det anses vara
osedvanligt snabbt agerat att kunna lokalisera ett par illegalister
inom ett år, utifrån en sådan begränsad ledtråd. Kan då samme
individ suttit på kunskap om både illegalist operationer i USA men
även Tyskland? All form av underrättelse- och säkerhetstjänst
bygger på strikt sektionering av information, varpå det får anses
smått osannolikt att en individ skall haft information om
operationer på två skilda kontinenter och länder, kring något så
känsligt som illegalister. Dock finns givetvis möjligheten att han
hört eller sett information, som skulle kunna knytas till det tyska
illegalist paret.
Dock
visar det trots allt på en viktig sak, trots det datoriserade
samhälle som vi lever i, förefaller illegalister fortsatt vara
svåra att spåra, utan kännedom inifrån den nation som insatt
dylika underrättelseofficerare i ett land. I det tyska fallet men
även med de 10 ryska illegalisterna som avslöjades 2010 i USA,
skulle det kunna argumenteras för att de kom innan olika former av
system upprättades för att enklare kunna spåra säkerhetshotande
verksamhet i olika former, främst som en konsekvens av terrordåden
mot USA den 11 September 2001. Dock blir det argumentet något
haltande med tanke på de terrordåd som lyckats genomföras av olika
terrororganisationer i t.ex. Europa, de senaste åren. Kan dylika
organisationer agera, får det ses som högst troligt att
statliga aktörer på olika sätt kan upprätta illegala
underrättelsenätverk.
Möjligheterna
att infiltrera med illegalister kan t.o.m. ha ökat under det senaste
decenniet. Sett till de globala flyktingströmningarna som uppstått,
under de senaste 5-10 åren. Förmågan som statlig aktör inom ramen
för dessa flyktingströmningar dölja infiltration med illegalister
får anses vara god. Den svenska Säkerhetspolisen har bl.a. varnat
för möjligheten att individer som kan tänkas utgöra ett
säkerhetshot, kan nyttja flyktingströmmar för att ta sig in i
Sverige.33 Nu utgör säkerhetshot ett vitt begrepp, som
både skulle kunna omfatta underrättelseverksamhet, terrorrelaterad
verksamhet men även annat.
Slutligen,
i samband med arresteringarna av de 10 illegalisterna i USA och i
dess kölvatten, framfördes argument om att verksamheten med
illegalister var förlegad form samt SVR i och med den stora mängden
arresteringar hade antingen tappat förmågan eller att den
amerikanska säkerhetstjänsten hade ökat sin förmåga att upptäcka
dem.34 I efterhand torde det sistnämnda kunna avfärdas,
då det förefaller varit en agent som avslöjat illegalisterna i ett
tidigt skede.
Finns
det då något behov av denna form av verksamhet fortsatt? Här
skulle jag hävda att så är fallet. Utifrån de säkerhetspolitiska
spänningar som nu råder, torde illegala underrättelsenätverk vara
mer aktuellt än någonsin. Själva grundtanken under det kalla
kriget var att dessa illegala nätverk skulle trädda i verket när
de legala underrättelseofficerarna inte längre kunde verka av olika
skäl, främst i en kris- eller krigssituation.35
Dock kan saker och ting snabbt vända varvid ett illegalt nätverk
kan vara väl investerad tid och pengar, att ha i beredskap.
Exempel
på det skulle kunna vara om en liknande situation som den brittiska
Operation FOOT skulle uppstå. Detta var namnet på den
operation som den brittiska säkerhetstjänsten iståndsatt och
resulterade i att 105 Sovjetiska underrättelseofficerare och
individer med koppling till underrättelseverksamhet som officiellt
fick vistas, inom ramen för diplomatisk verksamhet, i Storbritannien
kom att utvisas. Detta kom att kraftigt skapa ett avbrott i den
Sovjetiska underrättelseverksamheten.36 Här
skulle det kunna ses som möjligt att något dylikt skulle kunna
inträffa, varvid t.ex. ett underrättelsenätverk med illegalister
skulle kunna träda in och överta källhantering m.m.
Historiskt
har bl.a. Tore Forsberg,37 men även Willhelm Agrell,38
berört illegalister som verkat i Sverige. Dock är det under
perioden av före och under andra världskriget samt det tidiga kalla
kriget. I detta sammanhang är det intressant att notera att
Säkerhetspolisen under inledningen av 1980-talet genomförde en
större utredning avseende möjlig illegalistverksamhet i Sverige,
den s.k. Illegalistutredning 80. Syftet med denna utredning var att
klarlägga om ett antal individer i Sverige kunde utgöra s.k.
illegalister.39 Vad utfallet av denna utredning
blev är fortfarande höjt i dunkel,40 därutöver är
Säkerhetspolisen mycket sparsam, med rätta, avseende vilken
information som släpps i utredningen, när den begärs ut inom ramen
för offentlighetsprincipen.
Avslutningsvis,
sett till att det historiskt har funnits illegalister i Sverige,
samt, som minst, misstänkts funnits illegalister i slutskedet av det
kalla kriget i Sverige. Får det ses som möjligt att så fortfarande
är fallet. Fallet Andreas och Heidrun Anschlag påvisar att de
illegalister som infiltrerades under slutskedet av det kalla kriget,
fortsatt kom att verka under både den s.k. "stora oredans tid"
i Ryssland, men även därefter. Vilket blir en viktig faktor att ta
fasta på, trots de stora prövningar som Ryssland gick igenom under
1990-talet valde de ej att avveckla denna typ av operationer, vilket
troligtvis fortsatt innebär att det genomförs.
Slutsats
Utnyttjandet
av illegala underrättelseofficerare och uppbyggnad av illegala
underrättelsenätverk inom ramen för olika målländer, får fortsatt anses ha en hög aktualitet. Med anledning av det tydligt
försämrade säkerhetsläget, skapar dylika strukturer en möjlighet
att fortsatt kunna bedriva informationsinhämtning i händelse av
omfattande utvisningar eller andra åtgärder som nationer kan vidta
för att hindra s.k. legala underrättelseofficerares verksamhet.
Dock torde mängden illegala underrättelseofficerare ej vara
omfattande i jämförelse med legala. Då tiden för att utbilda dem
är mycket lång och framför allt möjligheten att finna lämpliga
individer i sig torde vara begränsad.
En
viktig faktor kopplat till att det enbart finns en begränsad mängd
illegalister att tillgå, är att övriga metoder som kan tillämpas
ej skall förglömmas. Mystiken kring illegalister gör att
mycket fokus hamnar på de, men t.ex. underrättelseofficerare under
halvofficiell täckmantel som kommer inresande under någon vecka,
för att lösa en specifik uppgift torde utgöra en större utmaning
då det är markant enklare, för en underrättelsetjänst att
tillämpa kontra illegalister.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källförteckning
British Broadcasting
Corporation
1,
2,
3,
4
(Engelska)
Der Spiegel
1,
2,
3
(Engelska)
Deutsche Welle
1,
2,
3
(Engelska)
Federal Bureau of
Investigation
1,
2 (Engelska)
Liberty University
1
(Engelska)
Säkerhetspolisen
1
(Svenska)
The New York Times
1
(Engelska)
The Guardian
1
(Engelska)
U.S. Department Of
Justice
1
(Engelska)
Agrell,
Wilhelm. Stora sabotageligan: Kominterns och Sovjetunionens
underjordiska nätverk i Sverige. Stockholm: Atlantis, 2016.
Forsberg,
Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och
kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg,
2003.
Lucas,
Edwards. Spycraft Rebooted: How Technology is Changing Espionage.
Seattle: Amazon Publishing, E-bok, 2018.
Slutnoter
Forsberg,
Tore. Spioner och
spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i
Sverige. Stockholm:
Hjalmarson & Högberg, 2003, s.
350.
3
U.S. Department Of Justice. Sealed
complaint, US v. Metsos et al.
New York: U.S. Department Of Justice, 2010, s. 5.
4
Ibid.
5
Gleich, Albrecht von. Germany and Latin America. Santa Monica: RAND
Corporation, 1968, s. 7.
Tock,
David. German Immigration and Adaptation to Latin America.
Senior Honors Thesis, Liberty University, 1994, s. 28-29, 39-47.
6
Gleich, Albrecht von. Germany
and Latin America.
Santa Monica: RAND Corporation, 1968, s. 7.
7
Lucas, Edwards. Spycraft
Rebooted: How Technology is Changing Espionage.
Seattle: Amazon Publishing, 2018, E-bok, Loc. 104-111.
10
Forsberg, Tore. Spioner
och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i
Sverige. Stockholm:
Hjalmarson & Högberg, 2003, s.
343.
17
Ibid.
U.S.
Department Of Justice. Sealed
complaint, US v. Metsos et al.
New York: U.S. Department Of Justice, 2010, s. 9-10.
35
Forsberg, Tore. Spioner
och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i
Sverige. Stockholm:
Hjalmarson & Högberg, 2003, s.
342.
37
Forsberg, Tore. Spioner
och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i
Sverige. Stockholm:
Hjalmarson & Högberg, 2003, s.
343-344.
38
Agrell, Wilhelm. Stora
sabotageligan: Kominterns och Sovjetunionens underjordiska nätverk i
Sverige. Stockholm:
Atlantis, 2016, s. 44, 52-53.
39
SOU 2002:93. Övervakningen
av ”SKP-komplexet”.
s. 174.
40
Agrell, Wilhelm. Stora
sabotageligan: Kominterns och Sovjetunionens underjordiska nätverk i
Sverige. Stockholm:
Atlantis, 2016, s. 288.