Sammanfattning
Illegalister
d.v.s. underrättelseofficerare utskickade från ett land under falsk
förespegling att vara av en annan nationalitet, har funnits sedan
urminnes tider, dock formaliserades det samt blev en profession av
den ryska underrättelsetjänsten efter Oktoberrevolutionen 1917.
Sedan minst 1938, har det funnits illegalister i Sverige.
Illegalister är dock på intet sätt enbart en rysk metod, utan
västliga länder har även försökt tillämpa det,
dock är det enbart Ryssland som kan sägas nått framgång med det.
Huruvida utnyttjandet av illegalister som inhämtningsmetod är
uttjänt, skall vara osagt, vad som dock kan konstateras är att metoden
fortsatt tillämpas i dags datum.
Analys
Fenomenet
med illegalister har tidigare berörts på denna blogg, dock utan
större fördjupning, så nedan kommer en allmän beskrivning av
arbetsmetoden illegalister vid inhämtning av information hos en
underrättelsetjänst. Illegalister har funnits i Sverige en väldigt
lång tid och finns troligtvis fortfarande. I Mitrochinarkivet
framgår det att KGB, 1938 skall haft illegalister operativa i
Sverige.1 Således var det ingen ny företeelse när det
kalla kriget började, dock så kan det ibland te sig som ett fenomen
som uppstod i och med det kalla kriget. Men varför uppstod behovet
av illegalister och varför kan de fortfarande tjäna ett syfte samt
vilka utnyttjar illegalister? För det är inte ett arbetssätt
enbart knutet till Ryssland.
Inleder
vi med det sistnämnda så fanns/finns det andra länder än
dåvarande Sovjetunionen, nuvarande Ryssland, som utnyttjar
illegalister.2 Däremot förefaller det vanligaste
agerandet varit hos de västerländska underrättelsetjänsterna, att
placera en underrättelseofficer i ett av de egna landets företag
o.dyl. i ett målland, för att genomföra dold inhämtning.3 Därmed ej, agera som
Sovjetunionen gjorde, placera individer som "ordinarie"
civila i ett målland, med en falsk levnadshistoria, som
underrättelseofficerare, en s.k. illegalist. Detta skall då
jämföras med de "legala" underrättelseofficerarna d.v.s.
en individ som har en s.k. täckbefattning på t.ex. en ambassad med
diplomatisk immunitet, men arbetar i praktiken som
underrättelseofficer.4
Behovet
av illegala underrättelseofficerare, uppstod i kölvattnet av
Oktoberrevolutionen, 1917, i Ryssland,5 då ytterst få
stater, inledningsvis, kom att erkänna Sovjetunionen, således fanns
det ingen möjlighet att utnyttja legala underrättelseofficerare.
Inledningsvis förefaller verksamheten varit av relativt rudimentär
karaktär,6 dock kunde man troligtvis utnyttja de
emigrantströmmar och den diaspora som uppstod i flertalet Europeiska
länder, efter Oktoberrevolutionen, som ett skydd, samt modus
operandi med s.k. illegalister var okänt.
Men
vad var då modus operandi för de tidiga illegalisterna? Själva
grundprincipen var och förblir att överta en annan identitet.
Därmed leva ett annat liv än ens egna. Inledningsvis förefaller
man dels övertagit pass från utländska medborgare boende i
Sovjetunionen, individer som självmant flyttat till Sovjetunionen
efter oktoberrevolutionen. Dels förefaller man tillförskaffat sig
pass i ett land, men man arbetade under den identiteten i ett annat
land, även om man saknade språkkunskaper i det land som passet var
utfärdat från. En enkel täckhistoria kring vem man var, förefaller
varit normen.
Inriktningen
då som nu, för illegalisterna, förefaller varit inhämtning av
militära, politiska och vetenskapliga underrättelser. Gradvis
förefaller metoderna förfinats vad avser illegalisternas arbete,
den stora faktorn som, bedömt, kom att kräva en utökad
metodanpassning blev andra världskrigets utbrott.7 Då
mer omfattande regler vad avser utländska medborgares vistelse i ett
land tillkom, men även en ökad aktivitet hos länders
kontraspionage, med olika former av metoder som ej tillämpats i
fredstid.
Uppbyggnaden
av en illegala underrättelseverksamheten med illegalister som en
konsekvens av oktoberrevolutionen, kom troligtvis att tjäna
Sovjetunionen väl under andra världskriget,8 trots stora
utrensningar av underrättelseofficerare under det sena 1930-talet.9
Vilket kom att bli en bärande faktor, för illegalist verksamheten,
under det kalla kriget, att kunna bibehålla en redan uppbyggd
underrättelseverksamhet i händelse av konflikt, då den legala
underrättelseverksamheten ej längre kan verka i ett land som en
konflikt uppstått med.10
Vid
slutet av andra världskriget, hade således illegalist verksamheten
utvecklats ffa. blivit mer professionell, vilket hade påtvingats av
en rad länders kontraspionage, som annars skulle upptäckt
verksamheten. En rad metoder utvecklades troligtvis redan före andra
världskrigets början, därtill tillkom även möjligheten att
gradvis börja utnyttja de legala underrättelseofficerarna som ett
stöd för den illegala verksamheten, i takt med att Sovjetunionen
erkändes som stat och därmed kunna upprätta Ambassader i flera
länder. Hur såg då den illegala underrättelseverksamheten ut
under det kalla kriget?
Uppbyggnaden
av den illegala verksamheten, förefaller bestått av tre (3) delar.
Den första delen var själva residenten, en övergripande
ansvarig för verksamheten i mållandet, vederbörande var
illegalist.11 Den andra delen var illegalister, som
i sin tur rekryterade agenter i mållandet.12 Den tredje
och avslutande delen var en sambandsdel,13 som
skall kunna upprätthålla sambandet gentemot hemlandet i händelse
av en konflikt, främst vidarebefordra inhämtad information.
Enskilda illegalister förefaller även kunnat bli tilldelade
sambandsutrustning.14 Flera illegala residenturer, inom
samma organisation, kunde finnas i ett land.15
Urvalsprocessen
för att bli en illegalist är mycket rigorös, därtill är
utbildningen mycket lång, innan det faktiska arbetet kan påbörjas.16
Det enskilt viktigaste, i utbildningen, för illegalisten, är dess
legend, denna gör att vederbörande kan arbeta
till mållandet. Legenden
är en fiktiv levnadshistoria, legenden måste vara enkel,
övertygande och tillförlitlig, för att illegalisten skall nå
framgång med den.17
Till sin hjälp har man stödofficerare i många länder, dess syfte
är att dels hjälpa illegalisterna i
det landet dels finna
lämpliga identiter som kan övertas. Därtill inhämta information
om hur vardagen fungerar i de länder som illegalisten kan komma att
passera.18 En
viktig sak som illegalisten måste kunna, är en s.k. reträttlegend.
Detta är en fiktiv historia som skall kunna utnyttjas, i händelse
av att kontraspionaget upptäcker illegalisten och griper
vederbörande.19 Tanken med reträttlegenden är att den
skall leda in kontraspionaget på ett villospår samt lindra ev.
rättsliga påföljder för illegalisten.
Legaliseringsprocessen,
är den process som illegalisten genomför för att skaffa sig en än
mer fördjupad täckmantel. Den förefaller genomföras i tre (3)
steg. Det första steget är skapandet av själva legenden. Det andra
steget är att illegalisten kommer till ett "transitland"
för att där skaffa sig ett äkta medborgarskap s.k. mellanliggande
legalisering. Slutligen flyttar illegalisten till det faktiska
mållandet där vederbörande även söker medborgarskap, för att
påbörja sitt faktiska arbete.20 Således är det en
väldigt utdragen process som tar lång tid innan man faktiskt kan
dra nytta av illegalisten. Dock torde processen kunna kortas ned så,
att den mellanliggande legaliseringen de facto blir legaliseringen
och illegalisten arbetar i det landet, dock så minskar skyddet för
illegalisten med ett sådant agerande, löken får s.a.s. mindre skal
och blir lättare att ta isär.
Hur
tedde sig då livet som illegalist? Likt alla andra medborgare i sitt
målland, var illegalisten tvungen att skaffa sig ett arbete,21
för att ej väcka uppmärksamhet, bedömt valdes arbete, till del,
utifrån möjligheten att skaffa informatörer. Illegalisten var även
tvungen att skaffa sig s.k. neutrala kontakter22
d.v.s. individer som ej hade någon koppling gentemot tjänsten, utan
var hans umgängeskrets för att bibehålla bilden av en helt
ordinarie medborgare. Därtill skulle även illegalisten, lösa sitt
egentliga uppdrag, rekrytera informatörer,23
indelningen av dessa kommer ej beröras, intressant att notera är
dock att den legala residenturen kunde överlämna informatörer till
den illegala.24 Instruktioner fick vederbörande
oftast genom enkelriktade kortvågssändningar, men kunde även
erhållas genom fältbrevlådor och möten i bl.a. så kallade
"konspirativa lägenheter" eller i ett tredje
land.25
Därtill
skulle även illegalisten "visa" upp sig med jämna
tidsintervall,26 bedömt för att dels
utvärderas psykologiskt, då den psykiska pressen på illegalisterna
var väldigt hög dels för att man skulle få en fördjupad
uppfattning kring arbetets fortskridande. Valet av ort där
illegalisten bosatte sig bör rimligtvis haft koppling till hans
uppgifter,27 såsom om det är vissa former av källor som
skall rekryteras eller om det rör andra former av uppgifter som
skall lösas. Som tidigare nämnts så levde illegalisten under
kraftig psykisk press, denna grundade sig troligtvis utifrån två
faktorer, rädslan att dels dra till sig kontraspionagets
uppmärksamhet vid t.ex. rekryteringar eller möten. Dels rädslan
att göra något fel som skulle kunna avslöja illegalisten och
därmed ådra sig kontraspionagets intresse. Många exempel finns på
illegalister som utvecklade paranoida drag men även fick psykiska
sammanbrott och var tvungen att hämtas hem.28
Till
sin hjälp i mållandet har illegalisten, som tidigare nämnts, en
stödofficer. Stödofficeren finns vid den legala
residenturen, dennes uppgift är att dels vara kontakt länken mellan
den "legala" underrättelse delen och den illegala. Dels
stödja illegalisten t.ex. med pengar, som nyttjas i olika ändamål,
o.dyl.29 Således blir det särskilt viktigt att
lokalisera vem stödofficeren är för kontraspionaget, då detta ev.
skulle kunna leda dem till att identifiera illegalister.30
Vilket även är en anledning till att fysiska möten, mellan
illegalisten och andra, t.ex. genomförs i ett tredje land.
Ovanstående
är således en beskrivning av illegalist verksamheten, främst
inriktningen för en s.k. operativ illegalist d.v.s. en illegalist
som redan i fredstid genomför operativt underrättelsearbete. Utöver
den s.k. operativa illegalisten fanns/finns det två (2) andra typer
av illegalister. Den andra formen är en vilande illegalist en sådan
löser inga operativa uppgifter i fredstid, utan träder i verket i
händelse av en konflikt.31 Den tredje formen av
illegalist är den som genomför kortvariga underrättelseoperationer,
som utgår från sitt hemland och löser uppgifter under
veckor-månader i ett målland.32 En intressant faktor att
ta i beaktande är att även illegalister skulle kunna lösa sabotage
uppgifter i händelse av en konflikt.33 Bedömt var det en
av de vilande illegalisternas uppgifter.
Hur
var det då med illegalist verksamhet i Sverige under det kalla
kriget? Tore Forsberg beskriver två (2) fall av
illegalist verksamhet, ett fall är från 1960-talet då en
illegalist, försökte utnyttja Sverige som transiteringsland, detta
föll dock ej väl ut, då illegalisten drabbades av psykiskt
sammanbrott och hämtades hem.34 I det andra fallet
berättar han om en intervju med en avhoppad illegalist, baserad i
Sverige, som hade till uppgift att upprätta ett vilande
underrättelsenätverk i bl.a. Sverige och andra skandinaviska
länder, som i händelse av en konflikt skulle rapportera
flygplansrörelser från och till flygbaser, hans nätverk bestod av
ett tjugotal vilande agenter.35
Aftonbladet
beskriver en Sovjetisk illegalist med östtysk identitet som skall ha
värvat en svensk medborgare, boende i Stockholm som arbetade på en
central ingenjörsbyrå som programmerare.36
Intressant i detta fallet är att illegalisten hade en identitet från
ett Warszawapaktsland, något som i grunden torde haft
kontraspionagets ögon mot honom, dock så rådde det relativt
avslappnade förhållanden mellan Sverige och Östtyskland under det
kalla kriget, vilket kanske möjliggjorde arbetet för honom.
Vad
avser illegalist verksamheten i Sverige, är det även intressant att
notera uppgifterna kring en illegal sambandspunkt, som skall
upprättats 1961 i Stockholm, av ett gift par med finskt
medborgarskap, sambandspunkten skall ha medgett dubbelriktad
radiotrafik.37 Sannolikheten får ses som hög
att denna station ingick i det Sovjetiska illegalistnätverket i
Sverige under det kalla kriget. Bedömt fanns det även fler
stationer i Stockholm men även i Sverige.
Mängden
illegalister i Sverige under det kalla kriget är oklart. Att de
fanns förefaller det dock ej råda något tvivel om. Vilken framgång
de haft med sitt verk, är även oklart, dock förefaller
Säkerhetspolisen, stört deras verksamhet under slutskedet av det
kalla kriget, med upprepade utvisningar av dess stödofficerare.39
Detta i sig kan vara ett tecken på att verksamheten ej varit
obetydlig, utan att man såg sig nödgad att störa den, för att
till del påverka den. Dock är det sistnämnda på intet sätt
klarlagt.
Ovanstående
beskrivning av illegalister har enbart beskrivit KGB:s hantering,
nuvarande SVR, då det främst är den som finns dokumenterad. Den
ryska militära underrättelsetjänsten, GRU, använder sig även av
illegalister, vilket är ett känt faktum.39 Däremot
finns det ytterst litet beskrivet av deras verksamhet, metodiken
torde vara densamma, däremot hur framgångsrik man varit är okänt.
Finns det då någon framtid för illegalist verksamheten i
2000-talet? Onekligen förefaller man tro det ur rysk synvinkel, med
hänsyn till avslöjandet i USA, 2010, av ett stort antal
illegalister.40
Slutsatser
Illegalisterna
tjänade troligtvis två syften väl, det ena var att de facto ha två
parallella metoder för att genomföra inhämtning i ett målland
varav man i händelse av en konflikt de facto skulle kunna fortsätta
den med illegalisterna. Det andra syftet det tjänande, om än kanske
vilket syftet ej var, var att binda upp resurser hos kontraspionaget
och därmed även invagga en grad av osäkerhet hos de. Dock måste
nyttan vägas mot tiden vad avser illegalister, historiskt har de
helt klart visat sin betydelse men frågan är om de i dagsläget
fyller en funktion? Dock likt mycket annat så baseras Rysslands
metoder på erfarenheter, varvid man förefaller behålla
illegalisterna även i dags datum.
Huruvida
det i dag finns illegalister i Sverige är okänt, Säkerhetspolisens
årsrapportering ger ingen fingervisning, dock finns det ett antal
fall som uppdagats under 2000-talet i västliga länder. Varvid man
säkert kan säga att illegalister finns i de västliga länderna,
dess utbredning och omfattning är dock okänt, men Sveriges
geografiska placering kopplat till militärstrategiska intressen
mellan å ena sidan Ryssland och å andra sidan NATO och USA, gör
det troligt att förutsätta att även i dags datum finns det
illegalister i Sverige.
Have
a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Aftonbladet
1,
2
(Svenska)
Federal
Bureau of Investigation
1
(Engelska)
Nationalencyklopedin
1
(Svenska)
The
New York Times
1
(Engelska)
Utbildningsradion
1
(Svenska)
Andrew,
Christopher M. Mitrochin, Vasilij Nikitič. The sword and the shield
: the Mitrokhin archive and the secret history of the KGB. New York:
Basic Books, 1999.
Forsberg,
Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner : spioner och
kontraspioner i Sverige. Stockholm:Hjalmarson & Högberg,
2003.
Grigorjev,
Boris. Forsberg, Tore. Spioner emellan. Saltsjö-Duvnäs:
Efron & dotter, 2006.
Grigorjev,
Boris. Illegalister KGB:s hemligaste spioner. Saltsjö-Duvnäs:
Efron & dotter, 2007.
Kalugin,
Oleg. Spymaster: My Thirty-two Years in Intelligence and Espionage
Against the West. Basic Books: New York, 2009. E-bok.
Slutnoter
1
Andrew, Christopher M. Mitrochin, Vasilij Nikitič. The
sword and the shield : the Mitrokhin archive and the secret history
of the KGB. New
York: Basic Books, 1999, 76.
2
Forsberg, Tore. Spioner
och spioner som spionerar på spioner : spioner och kontraspioner i
Sverige.
Stockholm:Hjalmarson & Högberg, 2003, 342.
Kalugin,
Oleg. Spymaster: My Thirty-two Years in Intelligence and Espionage
Against the West. Basic Books: New York, 2009, 228.
3
Grigorjev, Boris. Illegalister
KGB:s hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007, 19-20.
4
Grigorjev, Boris. Forsberg, Tore. Spioner
emellan.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2006, 35.
6
Grigorjev, Boris. Illegalister
KGB:s hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007, 95, 104, 137-139, 149.
7
Ibid, 189.
8
Grigorjev, Boris.
Forsberg, Tore. Spioner
emellan.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2006, 23.
9
Ibid.
10
Forsberg, Tore. Spioner
och spioner som spionerar på spioner : spioner och kontraspioner i
Sverige.
Stockholm:Hjalmarson & Högberg, 2003, 342.
11
Grigorjev, Boris.
Illegalister KGB:s
hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007, 269.
12
Ibid.
13
Ibid, 279.
Andrew,
Christopher M. Mitrochin, Vasilij Nikitič. The
sword and the shield : the Mitrokhin archive and the secret history
of the KGB. New
York: Basic Books, 1999, 197.
14
Ibid, 371-373.
15
Grigorjev, Boris.
Illegalister KGB:s
hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007, 19.
Grigorjev,
Boris. Forsberg, Tore. Spioner
emellan.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2006, 42.
Andrew,
Christopher M. Mitrochin, Vasilij Nikitič. The
sword and the shield : the Mitrokhin archive and the secret history
of the KGB. New
York: Basic Books, 1999, 196-197.
16
Ibid, 20, 21.
17
Ibid, 71.
18
Grigorjev, Boris.
Forsberg, Tore. Spioner
emellan.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2006, 42-45.
19
Grigorjev, Boris.
Illegalister KGB:s hemligaste spioner. Saltsjö-Duvnäs: Efron &
dotter, 2007, 195.
20
Forsberg, Tore. Spioner
och spioner som spionerar på spioner : spioner och kontraspioner i
Sverige.
Stockholm:Hjalmarson & Högberg, 2003, 342, 344.
21
Grigorjev, Boris.
Illegalister KGB:s
hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007,
96.
22
Ibid, 103.
23
Grigorjev, Boris. Forsberg,
Tore. Spioner
emellan.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2006, 38.
24
Ibid,
71.
25
Grigorjev, Boris.
Illegalister KGB:s
hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007,
101.
Forsberg,
Tore. Spioner och
spioner som spionerar på spioner : spioner och kontraspioner i
Sverige.
Stockholm:Hjalmarson & Högberg, 2003, 342-343.
26
Forsberg, Tore. Spioner
och spioner som spionerar på spioner : spioner och kontraspioner i
Sverige.
Stockholm:Hjalmarson & Högberg, 2003, 342.
27
Grigorjev, Boris.
Illegalister KGB:s
hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007,
159.
28
Ibid, 60, 313.
30
Grigorjev, Boris.
Forsberg, Tore. Spioner
emellan.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2006, 42-45.
32
Ibid.
Grigorjev,
Boris. Illegalister KGB:s hemligaste spioner. Saltsjö-Duvnäs:
Efron & dotter, 2007, 150.
33
Kalugin, Oleg.
Spymaster: My
Thirty-two Years in Intelligence and Espionage Against the West.
Basic Books: New York, 2009, 224.
34
Forsberg, Tore. Spioner
och spioner som spionerar på spioner : spioner och kontraspioner i
Sverige.
Stockholm:Hjalmarson & Högberg, 2003, 344-350.
35
Grigorjev, Boris.
Illegalister KGB:s
hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007, 308.
38
Grigorjev, Boris.
Forsberg, Tore. Spioner
emellan.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2006, 42-45.
39
Grigorjev, Boris. Illegalister
KGB:s hemligaste spioner.
Saltsjö-Duvnäs: Efron & dotter, 2007, 16-17.