Sammanfattning
Sannolikt
utnyttjades både moderfartyg men även moderubåtar för att
genomföra in- och uttransport av de genomförande delarna, för
inträngningsoperationerna på inre vatten vid Höga Kusten och
Härnösand. Fyra troliga motivbilder finns för genomförandet av
dessa inträngningar, den första är kustflottans basområde,
den andra är inhämtning mot prov och försöksverksamhet,
den tredje är påverkan/skydd av svenska och NATO
förberedelser i Trondheims området och den fjärde är
påverkan av kustnära förbandsrörelser i nordlig och sydlig
riktning i händelse av en väpnad konflikt. Sannolikt har
tyngdpunkten varierat med tiden, i de fyra olika motivbilderna, från
1950-talet och framåt. I huvudsak torde det övergripande syftet
utgjort operativa krigsförberedelser.
Analys
Inledning.
I detta andra inlägg avseende främmande undervattensverksamhet vid
Höga Kusten och Härnösand, kommer metoder för transporten till
och från det aktuella området beröras. Motivbild kommer även
beröras kring varför området kan ha varit av intresse för
främmande makt/-er (kommer härefter benämnas som motståndare, då
det de facto genomfördes vapeninsatser mot den eller de som
genomförde dessa inträngningar).
|
Bild 1. Geografisk position för fyren vid Grundkallen. |
Metod.
Två metoder får anses stått till buds för motståndaren att in-
och uttransportera de genomförande delarna för
inträngningsoperationerna längs Höga Kusten och Härnösand, dessa
är moderubåt och moderfartyg. Vilket den uppmärksammade
ubåtsjakten vid Sundsvall i slutet av april och inledningen av maj
månad 1983, kan indikera på. Kustbevakning kom redan den 23APR1983
rapportera att en inpassage av ubåt skett i Bottenhavet. Vid fyren
Grundkallen kom även en del
av den hydrofonbojgrupp som utnyttjats under Hårsfjärden
upprättats, i samband med ubåtsjakten i Sundsvall. Detta system kom
indikera en ubåtspassage den 08MAJ1983, av en ubåt med två
propellrar.1
Problematiken
var dock att enbart en hydrofon förefaller utnyttjas, varvid någon
riktningsbestämning ej gick att genomföra. Således kan det varit
in- eller utpassage till Bottenhavet som spelades in, sannolikt
rörde det sig om en utpassage. Vad som dock är anmärkningsvärt är
att informationen om inpassagen ej kom till kännedom för Nedre
Norrlands Militärområde (MILO NN), förrän den 28APR1983, dagen
innan inkom de första visuella observationerna från allmänheten. I
utvärderingen av ubåtsjakten, kom det framföras kritik avseende
operationssekretessen, då uppgiften avseende inpassagen till
Bottenhavet hade spridits inom en för stor krets.2
Vad
avser kritiken avseende operationssekretessen kring inpassagen blir
den dock något malplacerad. Då det inom Kustbevakningen torde varit
ett relativt stort antal individer, från enskilt fartyg vidare in i
ledningscentraler till samverkanspersonal, som känt till den innan
den ens nåde Försvarsmakten. Varvid det kan vara mer troligt att
det är hydrofonupptagningen på utpassagen som spridits till en för
stor krets. Då det avseende den, finns en tydlig vinst av att
ej skapa kännedom om att inhämtningsutrustning placerades ut vid
kanaliserande terräng, såsom Ålandsförträngningen. Vilket blir
ett viktigt utgångsvärde att ta fasta på.
Vad
som dock blir intressant avseende metod, är observationen av vad som
enligt analysgruppen bedöms vara en miniubåt, utanför Ulvön den
17MAJ1983. Analysgruppen kom fastställa, att vid Sundsvall mellan
den 26-27APR1983 och 6-7MAJ1983 uppträdde en ubåt och en miniubåt.3
Härvid blir ett troligt antagande att den miniubåt som agerade vid
Sundsvall även transporterades med en moderubåt. Då inga fler
inspelningar förefaller finnas på passage vid Grundkallen under den
aktuella tidpunkten, så blir det även troligt att den miniubåt som
siktades vid Ulvön, 17MAJ1983, åtminstone uttransporterades med ett
moderfartyg.
|
Bild 2. Ålandsförträngningen / Södra Kvarken. |
Vad
avser metoder blir det hela än mer intrikat under sommaren 1986, då
det amerikanska hydrofonsystemet SOSUS placeras ut i södra Kvarken.
Enligt kommendör av 1. graden Nils-Ove Jansson (PA),
skall detta system ej registrerat några säkra kontakter på
främmande ubåtar under tiden det var i operativ drift. Vilket är
väldigt intressant information mtp. den hydrofonupptagning som
genomfördes vid Brämön, 1988 av en ubåt, men även övriga
ubåtsincidenter,4 de måste s.a.s. tagit sig dit på
något sätt. Huruvida avsaknaden av säkra kontakter med System-4 är
en konsekvens av att kunskap om det tidigare systemet vid Grundkallen
spridits till motståndaren, som genomfört inträngningsoperationerna
är oklart.
Fick
motståndaren dock kännedom om det första systemet vid Grundkallen,
kan det tvingat fram en taktikanpassning då de måste förutsätta i
sin planering att området övervakades. Denna anpassning kan ha
genomförts på tre sätt. Antingen övergick man helt till att
utnyttja moderfartyg, alternativt kan det genomförts förflyttning
med moderubåtar i skydd av andra fartygsrörelser,5 och
avslutningsvis byte av transportväg. Givetvis är en kombination av
metoderna även möjlig.
|
Bild 3. Öregrundsleden. |
Vad
avser byte av transportväg för att undgå System-4, skulle det
kunna inneburit att utnyttja den s.k. Öregrundsleden
mtp. den verksamhet som förefaller skett där under 1980-talet och
tidigare.6 Denna hypotes grundar sig på uppgiften att
System-4, skall fungerat mycket bristfälligt i de säregna
förhållanden som råder i Östersjön.7 Vilket skulle
kunna inneburit att upptäcktsavståndet varit relativt kort med
systemet, varvid Öregrundsleden skulle kunna vara en möjlig
transportväg för ubåt, för att undgå Ålandsförträngningen,
där systemet sannolikt var placerat.
Här
är det även möjligt att ett moderfartyg kan inväntat en ubåt
i/vid Öregrundsleden och där tagit upp den, för att på så sätt
kunna undvika System-4. Dock skulle det i sådant fall innebära att
det rört sig om en miniubåt. Öregrundsleden får anses vara
relativt vältrafikerad samt för grund för att genomföra en dold
transportrörelse med moderubåt, varvid det antingen genomfördes
upphämtning med moderfartyg norr, mitt i eller söder
Öregrundsleden, alternativt söder Öregrundsleden med moderubåt.
Utnyttjandet
av enbart miniubåtar med en lång förflyttningssträcka torde dock
minska uthålligheten och tiden i det faktiska operationsområdet.
Varpå moderfartyg i anslutning till operationsområdet får anses
vara mer realistiskt. Dock torde ett och samma fartyg i anslutning
till operationsområdet väcka uppmärksamhet, varpå en mer dold
möjlighet böra vara att utnyttja ett flertal moderfartyg som
trafikerar förbi det faktiska operationsområdet under den aktuella
tidsrymden, under en till synes legitim förevändningen. Dock skapar
det problem med att akut kunna avbryta en pågående operation, då
det ej går att påbörja urnästling med omedelbar verkan. Ett sätt
att kringgå den problematiken kan vara att ha ett antal
förutbestämda upphämtningsplatser, längs med den tänkta
urnästlingsvägen som passeras av moderfartygen.
I
den s.k. ÖB rapporten från 1987 kan man dock få uppfattningen att
en transportrörelse genomfördes med ubåt längs Norrlandskusten,
som var riktad mot Övre Norrlands militärområde (MILO ÖN), under
1987.8 Därtill framgår det att motståndaren bedöms
inneha förmåga att passera egna fasta spaningssystem.9
Vilket troligtvis i fallet kring System-4 skulle kunna vara att
motståndaren utnyttjat någon av de många fartygsrörelserna till
och från Bottenhavet för att skyla sin egen ljudbild.10
En annan metod, på samma tema, skulle kunna vara att motståndaren
avsiktligt koordinerar ”civila” fartygsrörelser för att passa
sina inträngningsoperationer, för att skapa en ljudbild som
ubåtsljudet skall kunna döljas i. Givetvis finns fortfarande
möjligheten med Öregrundsleden för moderubåt, dock innebär det
en risktagning då den sannolikt måste visa både torn och skrov
under del av tiden.
Således
får det anses troligt att både moderubåtar och moderfartyg
utnyttjats av motståndaren för att genomföra in- och uttransport
inför inträngningsoperationer. Troligtvis har även metoderna
utnyttjats var för sig och i kombination, för att öka
flexibiliteten samt operationssekretessen, men även försvåra våra
åtgärder för kunna påverka motståndarens ageranden. Troligtvis
har även andra metoder utnyttjats för att dölja transportrörelser
med moderubåt utöver den ovanstående beskriva metod.
Motiv.
Fyra troliga motivbilder får anses finns till kränkningarna kring
Höga Kusten och Härnösand. Den första är rekognosering
samt krigsförberedelser mot kustflottans baseringsområde. Den andra
är inhämtning mot den testverksamhet som Försvarets Materielverk
(FMV) bedrivit och bedriver i det aktuella området. Det tredje
är förberedelser för att antingen kunna skydda eller påverka det
amerikanska marinkårsförbandet i Tröndelag, samt den svenska
planering som fanns avseende Trondheim. Den fjärde och
avslutande motivbilden är påverkan av svenska förbandsrörelser
antingen i nordlig eller sydlig riktning.
Rekognosering
samt förberedelser mot kustflottans basområde, berördes till
del i det föregående inlägget.11 Detta torde dels,
innefattat att finna de olika förtöjningsplatserna med tillhörande
infrastruktur såsom sambandssystem, dels pröva olika metoders
lämplighet för att kunna genomföra operationer mot det aktuella
området, således en form av skarpt tillämpad övningsverksamhet
kan även tillämpats. Inom ramen för rekognosering kan det även
innefattat utplacering av inhämtningssystem.12 Sett till
den säkerhetspolitiska situation som rådde under 1980-talet,13
torde detta varit en av de mer troliga motivbilderna till
inträngningsoperationerna vid Härnösand och Höga Kusten.
Vad
avser FMV prov och försöksverksamhet i Härnösand14
kan det varit ett fullt rimligt motiv för den främmande
undervattensverksamheten i området. De både supermakterna USA och
Sovjetunionen förefaller under den aktuella tidsperioden besuttit
personal, materiel och kunskap för att genomföra både inhämtning
mot materielförsök men även återtagande av utrustning efter
materielförsök, med hjälp av undervattenssystem.15
Vad som dock förefaller vara något svårt är att nå klarhet när
exakt i tid, prov och försöksverksamhet påbörjats utanför
Härnösand. Utifrån samtal förefaller dock verksamhet bedrivits
under 1980-talet men även före det.
Med
tanke på hur pass kvalificerade robotsystem Sverige lyckats
producera,16 torde det finnas ett stort
underrättelsevärde i att, dels kartlägga de prov som genomförts,
dels försöka samla upp rester från den materiel som prövats. Att
svenska materielförsök med robotsystem tilldrog sig uppmärksamhet,
är känt. Vid planerade provskjutningar med robotsystem i Augusti
1962, utanför Gotland, närmare bestämt norr om Fårö, fick
svenska jagare både radar- och hydrofonkontakt med en främmande
ubåt, varvid vapeninsats med sjukbomber genomfördes. Intressant vid
denna incident var att ubåten väljer att gå mot två av de tre
jagarna vid den första vapeninsatsen, vid den andra går den ut mot
internationell vatten.17
|
Bild 4. Mellersta Norrland samt Trondheims området. |
Den
Amerikanska marinkårens förhandslagring i Tröndelag, Norge,
får även anses vara en trolig motivbild för kränkningarna. Vid en
mottagning på den sovjetiska ambassaden i oktober 1980, skall den
sovjetiska ambassadören, Michail Jakovlev, framfört
ett väldigt tydligt budskap till den då sittande Överbefälhavaren,
General Lennart Ljung, om att denna förhandslagring ökade
riskerna att Sovjetunionen genom Sverige kunde behöva rikta militära
angrepp mot Tröndelagsområdet vid en väpnad konflikt. Denna
konversation kom att nedtecknas av Överbefälhavaren och delges,
dels Regeringen, dels underrättelsetjänsten. Utöver
förhandslagringen som i sig skapade handlingsfrihet, så utgjorde
den geografiska placeringen av förhandslagringen att en hög grad av
handlingsfrihet uppnåddes, avseende hur förbandet sedan kunde
förflyttas.18
I
ett tidigare skede så är även den svenska reservhamn som byggdes
upp i Trondheim, samt förvaring av petroleumprodukter samt torrvaror
av intresse. Då det mer eller mindre kom att bli den tilltänkte
livlinan sjöledes in till Sverige i händelse av en väpnad konflikt
i Östersjöregionen, då det ej ansågs troligt att kunna ta emot
fartygstransporter på västkusten.19
Anläggningen kom att vara i svenskt ägo intill 1987, då den
avyttrades.20 Denna förnödenhetslina torde även ökat
det militärstrategiska värdet av mellersta Norrland, då de
intransporterade varorna som skulle fördelas ut från Trondheim, i
huvudsak torde ha passerat igenom Jämtland och Västernorrland i
sydlig eller nordlig riktning. Vilket även kan förklara den möjliga
Sovjetiska krigsplanering från 1960-talet som f.d. Överbefälhavaren
General Bengt Gustavsson, berör. Planeringen innebar att en
maritim landstigning skulle genomföras i Sundsvall-Härnösands
området, som därefter skulle ta djup intill Trondheim. Vilket
skulle innebär att både Norge och Sverige skars av, men även
svensk försörjning.21
Sammantaget
finns det en obruten kedja från mitten av 1950-talet (vilket
sammanfaller med den första rapporterade kränkning mot kustflottans
basområde), med Trondheim-Tröndelag, som innebär att det mellersta
Norrland utgör ett militärstrategiskt viktigt område, utöver
kustflottans basområde, som skulle kunna föranleda kränkningar i
syfte att genomföra krigsförberedelser. Inledningsvis var det för
Sveriges försörjning i händelse av en väpnad konflikt skulle
fördelas ut i landet via det området. Denna svenska planering torde
dock börjat tappa värde under 1970-talet maa. den Norra Marinens
ökade förmåga. I ett senare skede, kom det att bli ett geografiskt
område som kunde utnyttjas för att påverka NATO förmåga till
väpnad strid maa. förhandslagringen av den amerikanska
marinkårsbrigaden.
Påverka
förbandsrörelser, avser främst kunna påverka mobilisering av
stridskrafterna i MILO ÖN. Över hälften av personalen ingående i
förbanden för försvaret av MILO ÖN, skulle tillföras från
främst Mälardalsregionen.22 Förflyttningen av all
personal, ej boende i området, till MILO ÖN bedömdes ta cirka 10
dygn under goda förhållanden, skulle friktioner uppstå kom tiden
öka.23 Jägar- och lokalförsvarsförband blev indelade i
två omgångar en A- och B-omgång. A-omgången var lokalrekryterad
och B-omgången skulle mobilisera i Mälardalen och där tillföras
personlig utrustning för att flygas upp under mobiliseringens andra
eller tredje dygn.24
I
sammanhanget är det även viktigt att belysa problematiken avseende
det östra militärområdet (MILO Ö). Där en tydlig risk fanns att
Stockholm och delar av Mälardalen, skulle inneslutas genom sabotage
och luftlandsättningar, vilket kunde hindra förflyttningarna ut ur
Stockholm.25 Varvid den planerade förbandsmängden som
skulle kunna tillföras MILO ÖN, kunde bli betydligt lägre än vad
som förutsattes.
En
huvuddel av personalen som skulle tillföras, kan man förutsätta
skulle transporteras med hjälp av järnväg till MILO ÖN, i
händelse av mobilisering. Förmågan att då kunna påverka
järnvägstransporter men även landsvägstransporter, som kunde
förutsättas skulle ta vid i händelse av bruten
järnvägsförbindelse,26 får anses vara viktig.
Problematiken i MILO Ö var att ett strategiskt överfall kunde
omkullkasta mobiliseringen, ett strategiskt överfall mot MILO ÖN,
bedömdes som mindre troligt, men indirekt kunde det påverkas
markant genom att slå av förbindelserna i t.ex. mellersta Norrland
i de älvdalar som vägar och järnväg passerade genom, samt med
enkla medel innesluta Stockholmsregionen där en ansenlig mängd
värnpliktiga fanns.
Diskussion.
Hur kan då ett företag riktat mot Härnösand och Höga Kusten sett
ut? De genomförande delarna har transporterats med moderubåt eller
moderfartyg genom Bottenhavet till Härnösandsområdet. Antingen
söder eller norr om Hemsön. Skall någon form av rekognosering
genomföras gentemot Gustavsviksbasen eller Hemsö fästnings östra
eller nordliga delar, finns totalt fyra möjliga inträngningsleder
att utnyttja. Med dessa inträningsleder finns även en möjlighet
att genomföra omläggning av förflyttningen, djup intill Hornön,
där numera Höga Kusten bron är placerad.
|
Bild 5. Möjliga inträngningsleder. |
Givetvis
kan de genomförande delarna släppts betydligt mer söder eller norr
om Härnösand för att genomföra sitt uppdrag. Dock minskar
uthålligheten med ett sådant förfarande, varvid tiden som krävs
för uppgiftens lösande måste vara i paritet med
förflyttningssträckan. Härvid blir det troligt att i en majoritet
av fallen, har uppgiftslösningen påbörjats och avslutats i
anslutning till det aktuella området där uppgiften skall lösas.
Men som en taktikanpassning samt för att försvåra vår
kunskapsuppbyggnad, validering och falsifiering, av uppdragsprofil är
det ett troligt antagande att motståndaren även kan agerat så.
Sett
till den aktuella tidsperioden, så torde i en majoritet av fallen
den främmande undervattensverksamheten utgjort operativa
krigsförberedelser, antingen i form av rekognosering, övning
och/eller utplacering av materiel eller system för att kunna lösa
krigsuppgifter. Varvid det är motivbild 1, 3 och 4 som får anses
vara de troligaste. Vilken eller vilka av dessa tre motivbilder som
är mest sannolik är desto svårare att utpeka.
Dock,
kopplat till den främmande undervattensverksamhetens art, får det
anses mer sannolikt att det är motivbild 1 samt ett kustnära
alternativ av motivbild 3 och 4 som är sannolik. Sannolikheten att
sabotagegrupper hade kunnat förflytta sig längre inåt landet från
kusten för att t.ex. påverka svensk underhållstrafik från
Trondheim eller amerikanska marinkårsförbandsrörelser inne på
svenskt territorium får anses mindre sannolikt. Däremot att påverka
sensorkedjan längs med den svenska kusten för motivbild 3 och
broförbindelser längs med kusten i motivbild 4 får anses högst
sannolikt, ur ett Sovjetiskt perspektiv.
Kopplat
till den Sovjetiske ambassadörens uttalande, skulle det även kunna
finnas ett västerländskt intresse i motivbild 3, det vill säga i
syfte att försvara förråden i Tröndelag agera på svenskt
territorium. Dock får det snarare anses vara i ett sådant skede att
det aktuella området i sådant fall blivit ockuperat av Sovjetiska
stridskrafter, varvid man i sådant fall antingen skulle kunna
påverka sovjetiska marina stridskrafter som baserats i området
eller marina förbandstransporter till området och/eller understödja
den organiserade motståndsrörelsen och/eller jägarförband i
området.
Slutsats
I
det föregående inlägget, gick det att konstatera att med hög
sannolikhet har undervattensverksamhet bedrivits vid Härnösand och Höga Kusten men
även till del in i Ångermanälven. I detta inlägg, går det att
konstatera ett antal möjliga metoder för in- och uttransport av de
genomförande delarna för dessa operationer. Att fastslå vilken
metod som nyttjats mer eller mindre får anses vara svårt, på samma
sätt som det är svårt att se vilken motivbild som är mer trolig
än någon annan. Sannolikt är det en kombination, både vad avser
utnyttjade metoder men även motivbilder, där vissa varit mer
tongivande vid vissa tidpunkter och andra vid andra tidpunkter.
Have
a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Foreign
Military Studies Office
1
(Engelska)
Försvarets
Materielverk
1
(Svenska)
Svenska
Dagbladet
1,
2,
3,
4,
5 (Svenska)
Sveriges
Television
1
(Svenska)
Braun,
Joakim von. Gyllenhaal, Lars. Ryska elitförband och specialvapen.
Stockholm: Förlag Fischer & Co, 2016.
Dalsjö,
Robert. Life-line lost: the rise and fall of "neutral"
Sweden's secret reserve option of wartime help from the west.
Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2006.
Försvarsmakten.
Undervattensverksamheten som riktas mot vårt land, läge hösten
1987. Stockholm: Försvarsmakten, 1987.
Gustafsson,
Bengt. Det "kalla kriget": några reflexioner.
Stockholm: Försvarshögskolan, 2006.
Gustafsson,
Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget.
Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.
Holmström,
Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser.
Stockholm: Atlantis, 2011.
Huchthausen,
Peter A. Sheldon-Duplaix, Alexandre. Hide and seek: the untold
story of Cold War naval espionage. Hoboken, N.J.: John Wiley &
Sons, 2009.
Hugemark,
Bo. et al. Den stora invasionen: svenskt operativt tänkande under
det kalla kriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2017.
Jansson,
Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten
och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg:
Nils-Ove Jansson, 2014.
Jones,
Nate. Able Archer 83: the secret history of the NATO exercise that
almost triggered nuclear war. New York: The New Press, 2016.
SOU
1994:11. Om kriget kommit: förberedelser för mottagandet av
militärt bistånd 1949-1969: betänkande av
Neutralitetspolitikkommissionen.
SOU
2001:85. Perspektiv på Ubåtsfrågan.
Slutnoter
1
SOU 2001:85. Perspektiv
på Ubåtsfrågan.
s. 161, 167.
Jansson,
Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten
och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg:
Nils-Ove Jansson, 2014, s. 19, 34-35.
2
Ibid.
3
SOU 2001:85. Perspektiv
på Ubåtsfrågan.
s. 166.
4
Sveriges Television. Ellung, Axel. Sjöström, Håkan. Sellén,
Patric. SVT avslöjar: Tidigare okänd ubåtsjakt vid Brämön. 2014.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/ubat (Hämtad
2017-07-18)
5
Jansson, Nils-Ove.
Omöjlig ubåt:
stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska
läget under 1980-talet.
Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 34.
6
Ibid. s. 37-39,
174-175.
Mystiska
u-båtar utanför Öregrund. Svenska Dagbladet. 1938-07-09.
Intensiv
ubåtsjakt efter ännu ett larm. Svenska Dagbladet.
1982-07-30.
Spaningarna
fortsätter. Svenska Dagbladet. 1982-07-31.
Periskop
iakttogs vid Öregrund. Svenska Dagbladet. 1985-07-10.
Främmande
miniubåt avlyssnad. Svenska Dagbladet. 1986-12-31.
7
Holmström, Mikael. Den
dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser.
Stockholm: Atlantis, 2011, s. 536.
8
Försvarsmakten.
Undervattensverksamheten
som riktas mot vårt land, läge hösten 1987.
Stockholm: Försvarsmakten, 1987, s. 6.
9
Ibid. s. 22.
10
Jansson, Nils-Ove.
Omöjlig ubåt:
stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska
läget under 1980-talet.
Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 33-34.
12
Andersson, Per. Vad
gjorde de här? Personliga reflexioner om den främmande
undervattensverksamheten. Tidskrift
i sjöväsendet.
vol. 174 no. 3 (2010): s. 219-220.
13
Jones, Nate. Able
Archer 83: the secret history of the NATO exercise that almost
triggered nuclear war.
New York: The New Press, 2016, s. 5.
15
Braun, Joakim von.
Gyllenhaal, Lars. Ryska
elitförband och specialvapen.
Stockholm: Förlag Fischer & Co, 2016, s. 159.
Huchthausen,
Peter A. Sheldon-Duplaix, Alexandre. Hide and seek: the untold
story of Cold War naval espionage. Hoboken, N.J.: John Wiley &
Sons, 2009, s. 187, 221.
17
Allerman, Christian. Ubåtsincidenter och främmande
undervattensverksamhet - en tillbakablick och ett försök till
summering. Tidskrift
i sjöväsendet.
vol. 171 no. 1 (2007): s. 35-36.
18
Holmström, Mikael. Den
dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser.
Stockholm: Atlantis, 2011, s. 251-252, 451.
19
SOU 1994:11. Om
kriget kommit: förberedelser för mottagandet av militärt bistånd
1949-1969: betänkande av Neutralitetspolitikkommissionen.
s. 132-133.
20
Dalsjö, Robert.
Life-line lost : the
rise and fall of "neutral" Sweden's secret reserve option
of wartime help from the west.
Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2006, s. 235.
21
Gustafsson, Bengt. Det
sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget.
Stockholm: Försvarshögskolan, 2007, s. 53-55.
22
Hugemark, Bo. et al.
Den stora
invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget.
Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 60.
23
Gustafsson, Bengt. Det
"kalla kriget": några reflexioner.
Stockholm: Försvarshögskolan, 2006, s. 32.
24
Hugemark, Bo. et al.
Den stora
invasionen: svenskt operativt tänkande under det kalla kriget.
Stockholm: Medströms bokförlag, 2017, s. 61.
25
Ibid. s. 122, 237, 242.
26
Ibid. s. 61.
27
Ibid. s. 241.