Reflektion
Det
finsk-svenska försvarssamarbetet,1 är något som ofta
berörs i den svenska säkerhetspolitiska debatten och samarbetet
förefaller sedan 2015 utvecklats i ett stadigt tempo.2
Ett antal intressanta historiska observationer går att göra till
det nutida finsk-svenska försvarssamarbetet, utifrån det dåtida
försvarssamarbete som initierades under den senare delen av
1920-talet och fortsatte under 1930-talet mellan Sverige och Finland. Ett samarbete
som ej berörts i någon nämnvärd omfattning sett till dagens
pågående debatt.
Wilhelm
Agrell berör detta samarbete översiktligt i sin bok "Det säkra
landet?" som avhandlar svensk säkerhetspolitik under
1900-talet intill nutid. Mer detaljerat berörs samarbetet i boken
"Stormvarning" av Bo Hugemark. Vad omfattade då detta
samarbete? Den svenska Generalstaben, dess närmsta nutida jämförelse
är Högkvarteret, kom under slutet av 1920-talet ta informell
kontakt med dess finska motsvarighet om möjligheten att ge stöd
till Finland i händelse av en väpnad konflikt med Sovjetunionen. Ur
en svensk aspekt var det främst Åland som var av intresse då den
som besitter dess öar behärskar norra Östersjön men även kan
påverka t.ex. Stockholm.3
Anledningen
till förfrågan initialt ställdes berodde troligtvis på
Sveriges förändrade geostrategiska läge, efter första
världskrigets slut. Där ett randstatsbälte uppstod mellan Sverige
och Sovjetunionen som buffertområde. Detta skapade dock en annan
problematik, i händelse av att Sovjetunionen eventuellt skulle
påbörja en expansion västerut, när, var och hur
skulle detta i sådant fall mötas av Sverige.4
Vid
1930 års Försvarskommisions arbete kom förutsättningarna för ett
ingripande inom ramen för Nationernas Förbunds kollektiva
säkerhetssystem studeras. Bland annat bedömdes möjligheterna för
ett sådant ingripande i Danmark, Estland och Lettland men även
Finland. Försvarskommisionen kom slå fast att i Finland
fanns möjligheterna för en militär intervention skulle framstå
som möjlig, emedan i Estland och Lettland bedömdes hjälp inte
hinna fram i tid, främst utifrån den låga numerär dess
Försvarsmakter hade.5
Under
1930-talet kom således omfattande och detaljerade förberedelser
genomföras av den svenska Försvarsmakten för att möjliggöra en
militär intervention i Finland. Tanken var att fyra av fem svenska
arméfördelningar, organiserade som en armékår, skulle sättas in
vid de större sjöarna i sydvästra Finland och där genomföra
avvärjningsstrid. För att lyckas med denna avvärjningsstrid var
den tilltänkta armékåren tvungen att vara på plats i ett tidigt
skede.6
Hastigheten i förflyttningen till Finland skulle uppnås med hjälp av överskeppning från Norrlandskusten
över Bottenhavet med huvuddelen av förbanden. En mindre del skulle
gå via Tornedalen in i Finland och en annan del skulle besätta
Åland för att tillsammans med kustflottan skydda överskeppningen i
Bottenhavet. Denna planläggning kom även benämnas krigsfall
I.7
Det finsk-svenska samarbetet kom gå in i ett nytt skede 1938, då
Finland ville inleda förhandlingar om ett svensk-finskt försvar av
Åland.8 Detta kom att resultera i den s.k.
Stockholmsplanen som bl.a. innebar att Sverige skulle kunna
stationera trupp på Åland och tillsammans med finska förband
försvara Åland,9 planen kom även omfatta
befästningsarbeten på Åland.10 De motståndare Sverige
och Finland såg framför sig att strida mot var Tyskland eller
Sovjetunionen.11
Den
5MAJ1939 kom den svenska regeringen lägga fram en proposition,
utgående från Stockholmsplanen, för riksdagen att ta ställning till. För
genomförande av denna plan ansågs det dock vara nödvändigt med
ett godkännande av signatärmakterna för Ålandskonventionen samt
Nationernas förbunds råd. Frågan kom tas upp den 27MAJ1939, då
meddelade Sovjetunionens representant i Nationernas Förbund att
denna skulle rösta emot förslaget, övriga stater var för. Trots
Sovjetunionen ej hade något veto i frågan, sågs det ändå som en
förutsättning att samtliga stormakter gav sitt godkännande annars
kunde Sverige och Finland inte räkna med att planen skulle
respekteras. Därmed lades Stockholmsplanen ned och den svenska
regeringen kom att återkalla den proposition som hade lagts fram för
riksdagen.12
Vad
fanns det då för svagheter med det dåtida försvarssamarbetet
mellan Finland och Sverige? Agrell belyser två viktiga
begränsningar med krigsfall I. För det första var det en
hemlig del av Sveriges säkerhetspolitik. För det andra var
det en handlingsmöjlighet, inte en bindande överenskommelse från
svensk sida att hjälpa Finland vid ett angrepp. Vilket kom att visa
sig tydligt vid det finska vinterkrigets utbrott.13 Vad
avser Stockholmsplanen visade den enligt Agrell på hur defensiva
åtgärder kan tolkas annorlunda av en motpart. Där sedermera den
svenska regeringslinjen kom bli att varje åtgärd som kunde öka
krigsrisken skulle undvikas, även om det innebar geostrategiska
förluster för Sverige och ökade risker för andra länder.14
Går
det då att finna några eventuella likheter till vårt nutida samarbetet? Att
genomföra historiska paralleller kan vara riskfyllt även om
likheter kan finnas, finns även stora olikheter ffa. hur samhällen
har utvecklats på andra områden, varvid slutsatser lätt kan bli
felaktiga. Trots det, finns de vissa aspekter som är värda att
beröra, med mellankrigstiden och utvecklingen efter det s.k. kalla
krigets slut, som renderat i det samarbete vi har i dag mellan
Finland och Sverige.
Inledningsvis
bör den geostrategiska samt säkerhetspolitiska situationen som
uppstod efter kalla krigets slut beröras. Vid Sovjetunionens
sönderfall15 och Warsawapaktens upplösning,16
kom det randstatsbälte som funnits i Sveriges närområde under
mellankrigstiden återuppstå. Därtill kom Finlands ensidiga
uppsägande av VSB-pakten,17 möjliggöra helt andra
utrikespolitiska förutsättningar för Finland och därmed även
säkerhetspolitiska, likt mellankrigstiden.
Härvid
uppstod en förändrad geostrategisk situation för Sverige, som i
mångt kom att likna den situation som rådde under mellankrigstiden.
Rent säkerhetspolitiskt finns det även stora likheter. De Baltiska
staterna hade under dess första decennium sedan sin frigörelse
svaga Försvarsmakter likt mellankrigstiden. Ryssland var svagt maa.
den kaotiska situation landet kastades in i efter Sovjetunionens
upplösning, vilket paralleller kan dras till den svaghet som rådde
under tiden för det ryska inbördeskriget 1917-1923 och en tid
därefter.
Således,
rent säkerhetspolitiskt uppstod för Sverige en mer gynnsam
situation under 1990-talet. En situation som under inledningen av
2000-talet troligtvis kom att stärkas med, dels Polens, dels de
Baltiska staternas NATO medlemskap 1999, respektive 2004.18
Detta förändrade säkerhetsläge som präglade tiden efter det s.k.
kalla kriget, kom även medföra en radikal struktur- och
inriktningsförändring av den svenska Försvarsmakten, samt
reducering av dess storlek under 1990-talet och inledningen av
2000-talet. Bland annat framfördes att Försvarsmakten var
otidsenlig utifrån hur omvärlden, teknik och hotbild utvecklats,
samt en möjlighet till återtagande skulle finnas, på motsvarande
sätt som tongångarna gick innan och efter 1925 års försvarsbeslut.
Vad
finns det då för likheter som eventuellt kan observeras i
det dåtida och nutida fördjupade finsk-svenska försvarssamarbetet? Utgår vi från upptakten till det dåtida samarbetet kom
det utgå från Nationernas Förbunds kollektiva säkerhetssystem,
vilket planeringen bakom krigsfall I kom att stödja sig på. Den nutida motsvarigheten bör vara
Lissabonföredraget tillsammans med FN-stadgan och där främst
artikel 51, som ytterst mynnat ut i den unilaterala svenska
solidaritetsförklaringen.
Däremot
finns det tydliga skillnader. Vårt nutida, från 2015, fördjupade
och accelererade samarbete med Finland får anses kommit till i ett
annat säkerhetsläge som skiljer sig till del från föregångaren,
d.v.s. krigsfall I. Föregångaren kom till vid en tidpunkt då det
fortfarande fanns viss stabilitet i säkerhetsläget, det nutida kom
till utifrån ett försämrat säkerhetsläge. Dock skulle en
parallell kunna dras till den s.k. Stockholmsplanen, som kom till när
ett tydligt försämrat säkerhetsläge hade uppstått i Europa.
En
annan intressant beröringspunkt går även att finna med vår nutid
och den s.k. Stockholmsplanen, där Sverige och Finland sökte de
dåtida stormakternas stöd. Vilket eventuellt i vår nutid skulle kunna vara den trilaterala avsiktsförklaring om försvarssamarbete som
undertecknades mellan Finland, Sverige och USA i maj 2018. På intet
sätt någon bindande försvarsförklaring e.d. Men troligtvis
stadfästs Finland och Sveriges fördjupade samarbete, med USA som
en part eller garant i bakgrunden, med detta trilaterala avtal.
Den
största likheten mellan dåtid och nutid är, trots ett fördjupat
och omfattande försvarssamarbete, att ingen officiell och ömsesidig
försvarsförpliktelse finns mellan våra båda länder eller med
andra samarbetsländer.
Vilket
för oss fram till avslutningen på detta inlägg. Det
Finlands-Svenska försvarssamarbetet är bra och mycket viktigt,
det råder de inget tvivel om. Dock finns det en inneboende fara i samarbetet och övriga försvarssamarbeten. Faran är
att dessa samarbeten kan skapa förhoppningar och förväntningar som
snabbt kan grusas då verkligheten väl ställs mot ett
kraftigt försämrat säkerhetsläge, på
motsvarande sätt som skede under hösten och förvintern 1939.
Människans psykologiska mekanismer och bevekelsegrunder är fortsatt
desamma nu som då. Varvid en egen hög försvarsförmåga krävs
med adekvat mängd personal och materiel anpassat utifrån
säkerhetsläge och Sveriges geografiska yta.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källförteckning
Sveriges Television
1
(Svenska)
Sverige i världen 1
(Svenska)
Agrell, Wilhelm. Det
säkra landet? Svensk försvars- och säkerhetspolitik
från ett kallt krig till ett annat. Malmö: Gleerup, 2016.
Frick, Lennart W.
Rosander, Lars. Bakom hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige
i vår tid. Lund: Historiska media, 2004.
Hugemark, Bo (red).
Stormvarning: Sverige inför andra världskriget. Stockholm:
Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2002.
Slutnoter
1
Sveriges Television. Svens, Hasse. Magnusson, Örjan. Sverige
fördjupar militära samarbetet med Finland. 2015.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenskt-finskt-militarsamarbete-inte-bara-i-fred
(Hämtad 2018-07-31)
2
Regeringen. Den rättsliga regleringen av försvarssamarbetet med
Finland ska utredas. 2017.
https://www.regeringen.se/artiklar/2017/03/den-rattsliga-regleringen-av-forsvarssamarbetet-med-finland-ska-utredas/
(Hämtad 2018-07-31)
Regeringen.
Sverige och Finland
undertecknade samförståndsavtal för försvarssamarbetet.
2018.
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/07/sverige-och-finland-undertecknade-samforstandsavtal-for-forsvarssamarbetet/
(Hämtad 2018-07-31)
Hur
ökar samarbete säkerheten runt Östersjön?,
2018, https://youtu.be/qsMJ130jM44?t=22m42s
(Hämtad 2018-07-30)
3
Agrell, Wilhelm. Det
säkra landet? Svensk
försvars- och säkerhetspolitik från ett kallt krig till ett annat.
Malmö: Gleerup, 2016, s.
26.
4
Ibid.
s. 24-26.
5
Ibid. s. 27
Nationalencyklopedi.
Nationernas förbund. 2018.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/nationernas-förbund
(Hämtad 2018-07-31)
6
Agrell, Wilhelm. Det
säkra landet? Svensk
försvars- och säkerhetspolitik från ett kallt krig till ett annat.
Malmö: Gleerup, 2016, s.
27.
7
Hugemark, Bo (red). Stormvarning:
Sverige inför andra världskriget.
Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2002, s. 101-102.
8
Agrell, Wilhelm. Det
säkra landet? Svensk
försvars- och säkerhetspolitik från ett kallt krig till ett annat.
Malmö: Gleerup, 2016, s.
29
9
Frick, Lennart W. Rosander, Lars. Bakom
hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige i vår tid.
Lund: Historiska media, 2004, s.
75.
10
Nationalencyklopedin. Historia. 2018.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/åland/historia
(Hämtad 2018-07-31)
11
Frick, Lennart W.
Rosander, Lars. Bakom
hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige i vår tid.
Lund: Historiska media, 2004, s.
76.
12
Hugemark, Bo (red).
Stormvarning:
Sverige inför andra världskriget.
Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2002, s. 110-111,
146.
13
Agrell, Wilhelm. Det
säkra landet? Svensk
försvars- och säkerhetspolitik från ett kallt krig till ett annat.
Malmö: Gleerup, 2016, s.
27.
14
Ibid. s. 30.
15
Nationalencyklopedin. Efter Sovjetunionens upplösning. 2018.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ryska-federationen/historia/efter-sovjetunionens-upplösning
(Hämtad 2018-07-31)
Nationalencyklopedin.
Sovjetunionen
1945–1991.
2018.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/sovjetunionen/historia/1945-1991
(Hämtad 2018-07-31)
16
Nationalencyklopedin. Warszawapakten.
2018. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/warszawapakten
(Hämtad 2018-07-31)
17
Nationalencyklopedin. VSB-pakten.
2018. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vsb-pakten
(Hämtad 2018-07-31)
18
British Broadcasting Corporation. New
NATO members celebrate at summit.
1999. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/327233.stm
(Hämtad 2018-07-31)
British
Broadcasting Corporation. Bush
welcomes new Nato members.
2004. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/europe/3578837.stm
(Hämtad 2018-07-31)