Reflektion
Detta
är det avslutande inlägget i serien bortom rikets gränser (1,
2).
Historiskt har det gått att spåra en obruten linje hur svenska
jägarförband från mitten av andra världskriget, minst intill
mitten av 1980-talet skulle agera bortom Sveriges gränser. Detta
inlägg kommer belysa olika faktorer som även i dag kan tänkas vara
värda att beakta. Trots vårt närområde ser annorlunda ut, därtill
att de säkerhetspolitiska faktorerna är fundamentalt förändrade i
förhållande till när den berörda planering genomfördes.
Det
sistnämnda, det vill säga de säkerhetspolitiska faktorerna, bör
vara det första som berörs då det sätter själva kontexten. Utåt
skulle Sverige under det kalla kriget vara alliansfritt i fred och
neutralt i krig.1 Denna uttalade inställning har t.ex. i
två större arbeten falsifierats.2 Vad som, troligtvis,
inte kunde göras var att upprätta färdiga planer på regeringsnivå
mellan två stater om att svenska förband skulle insättas i ett
tidigt skede på en annan nations territorium.3 Dagens
säkerhetspolitiska realitet skulle dock medge det, därtill får det
anses att t.ex. Sveriges solidaritetsförklaring,4 mer
eller mindre frammanar det.
Utifrån
solidaritetsförklaringen skulle jägarförband utgöra ett ypperligt
bidrag, dels för att kunna stödja i vårt närområde med t.ex.
direkta stridsinsatser, dels skulle det medge att vi själva erhåller
en lägesbild som minst inom ett begränsat geografiskt område,
beroende på storleken av insatta förband. Därtill utgör
jägarförband s.k. ”lätta förband” vilket snabbt kan
förflyttas med olika transporthjälpmedel och förbanden som sådana
har en hög inneboende uthållighet. Dock utgör inte jägarförband
en ”dussin vara” utan är numera en mer exklusiv resurs, därtill
är jägarförband som förbandstyp ett ”lagt kort ligger” d.v.s.
placeras förbanden på en specifik plats är dess rörlighet inte
hög, utan måste de förflyttas tar det tid bl.a. på grund av att
de agerar på ett av motståndaren behärskat område. Något en
högre chef måste ha i beaktande.
Bortom
solidaritetsförklaringen, har Sverige ingått avtal
avseende försvarssamarbete med ett flertal länder i vårt
närområde. Dessa avtal skulle tillsammans med
solidaritetsförklaringen kunna utgöra en hävstång till en
gemensam planering avseende hur t.ex. svenska jägarförband skulle
kunna nyttjas i olika konfliktscenarier, får att erhålla en
ömsesidig effekt hos båda parter i ett ingånget avtal. Detta
skulle medge samma effekter som berördes i stycket ovan avseende
solidaritetsförklaringen.
Ytterst
skulle detta även skapa en mer fördelaktig position för Sverige.
Då en konflikt i vårt närområde onekligen skulle involvera
Sverige,5 antingen omedelbart eller på sikt. Ett tidigt
insättande skapar som tidigare berörts en förmåga att, dels
inhämta information som bidrar till en situationsförståelse. Dels
en förmåga att tillsammans med en annan part påverka en
motståndare och eventuellt på sikt enskilt påverka en motståndare
och dennes högvärdiga mål. Detta kan anses vara själva essensen
av varför vi t.ex. under det kalla kriget planlade att gå in på
t.ex. finskt territorium. Syftande till att tidigt erhålla
information samt kunna påverka de högvärdiga målen, tidigare än
när en motståndares tätförband skulle stå djupt inne på svenskt
territorium. Vilket troligtvis hade varit fallet om
jägarförbanden enbart skulle agerat på svenskt territorium.
En
debatt som ofta framträder är Sveriges behov av
fjärrbekämpningsförmåga. I dag utgörs den faktiska
fjärrbekämpningsförmågan av flygvapnets möjligheter att påverka
en motståndare med dess i dag operativa vapensystem, vilket tyvärr
inte kan ses som en reell fjärrbekämpningsförmåga. Bortom
flygvapnets porté utgör enbart special- och jägarförband Sveriges
enda möjlighet att påverka en motståndare. I en högintensiv
konfliktmiljö mot en högteknologisk motståndare, kommer troligtvis
portéen som det svenska flygvapnet kan agera inom begränsas, varvid
special- och jägarförbanden blir än viktigare.
Special-
och jägarförbanden skall ej ses som en ersättare till faktisk
fjärrbekämpningsförmåga, denna behövs även utan snarare skall
de två förbandstyperna ses som ett komplement. En annan viktig
aspekt är även den mängd förband som kan tänkas bindas för att
skydda ett bakre område, vid blotta vetskapen om att special- och
jägarförband kan tänkas vara verksamma där. Detta i sin tur kan
tänkas innebära att förband som skulle kunnat agerat som
frontförband istället upptas för att skydda och bevaka ett bakre
område. Påbörjas detta på ett stort djup kommer det gradvis binda
fler och fler förband efterhand som en motståndares anfallsrörelse
genomförs, vilket även kommer sänka hans anfallskraft. Detta kan
även tänkas utgöra en del i skapandet av s.k. tröskeleffekt.
Som
tidigare berörts är både special- och jägarförband något av ett
lagt kort ligger. Påbörjas en uppgiftslösning, kan inte dessa
förbandstyper snabbt börja lösa en ny uppgift i en annan riktning.
Det vill säga handlingsfriheten är kraftigt beskuren när denna
typer av förband väl börjar lösa en uppgift. Detta i kombination
med att varken special- eller jägarförband utgör någon
dussinvara, krävs noga övervägande innan de väljs för att
påbörja en uppgiftslösning. Utgående från uppgiftslösning
bortom Sveriges gränser, krävs ett än mer noggrant övervägande
då dessa förband i sådant fall kommer få stora svårigheter i
händelse av ett en konflikt fysiskt även skulle påverka svenskt
territorium. Framförallt avseende understöd i olika former, de
skulle troligtvis i praktiken bli fullkomligt avskurna varvid
en långsiktig planering krävs.
Utifrån
agerandet under det kalla kriget förefaller det i dagsläget inte
framkommit att Sverige tillsammans med andra nationer hade en
gemensam planering avseende jägarförbands nyttjande på annan
nations territorium. Detta hade i händelse av en väpnad konflikt
kunnat innebära att en stor mängd problematiska situationer hade
uppstått, allt från strider till folkrättsliga förvecklingar.
Detta kan givetvis omhändertagits i samband med att förbanden
skulle insättas via olika kommunikationskanaler, varvid den
politiska och militära ledningen kanske hade förutsatt ett
godkännande från berörd nation eller nationer.
Det
säkerhetspolitiska landskapet ser i dag annorlunda ut. Varvid en
gemensam planering skulle vara möjlig att genomföra på
förhand. Därutöver behöver den inte vara särskilt detaljerad och
omfattande ffa. utifrån hur ett väpnat angrepp, dels kan gestalta
sig, dels utvecklas. Vad som skulle underlättas är intransporter,
minskade risker för vådabekämpning, underhållstjänst,
uttransporter m.m. Sannolikheten för att dylika företag, som
planerades under det kalla kriget, med en gemensam planering skall
lyckas är avsevärt större än utan. Med de omfattande samarbeten
Sverige har i dag med länder i vårt närområde, skulle detta vara
fullt möjligt att genomföra. Under förutsättning att den
politiska och militära viljan finns för det.
Avslutningsvis,
den planering som fanns under det kalla kriget avseende nyttjande av
jägarförband bortom Sveriges gränser kan även anses vara aktuell i
dag. Nyttjande av special- och jägarförband utanför Sveriges
gränser skulle bidra till en ökad situationsförståelse, möjlighet
att påverka högvärdiga mål, binda förband som ev. bidrar till
att minska en motståndares anfallskraft. Det skulle även skapa en
s.k. ömsesidig effekt och ev. bidra till att skapa tröskeleffekt.
De av Sverige ingångna försvarssamarbeten skulle möjliggöra en
betydligt mer effektiv planering men även genomförande av sådana
företag kontra de uppgifter som till dags datum framkommit om den
planering som fanns under det kalla kriget.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källförteckning
Agrell, Wilhelm.
Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992.
Lund: Historiska media, 2017.
Ekman, Sten. Sverige
och Finland under kalla kriget: hemligt militärt samarbete.
Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag, 2017.
Slutnoter
1
Agrell, Wilhelm. Sprickor
i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992.
Lund: Historiska media, 2017, s.
120
2
Svenska Dagbladet. Holmström, Mikael. Palmes
dubbelspel förblir en gåta.
2007. https://www.svd.se/palmes-dubbelspel-forblir-en-gata
(Hämtad 2018-05-27)
Svenska
Dagbladet. Ohlsson, Per T. De
enda som inte visste var svenskarna.
2011. https://www.svd.se/de-enda-som-inte-visste-var-svenskarna
(Hämtad 2018-05-27)
3
Ekman, Sten. Sverige
och Finland under kalla kriget: hemligt militärt samarbete.
Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag, 2017, s.
163.
4
Ds 2017:66. Motståndskraft.
Inriktningen av
totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025.
s. 26-27.
5
Ds 2017:66. Motståndskraft.
Inriktningen av
totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025.
s. 61.