Reflektion
Vid
en presskonferens hos det ryska Utrikesministeriet, den 23MAJ2019,
kom en fråga ställas från det samlade pressauditoriet, till det
ryska Utrikesministeriets talesperson Maria
Zakharova angående modifieringen av en norsk radaranläggning
på Vardø, cirka 50 km från ryskt territorium.1 Enligt
den norska Försvarsmakten skall anläggningen modifieras mellan 2017
och 2020 och används för övervakning av norska intresseområden
samt lokalisering och kategorisering av objekt i rymden.2
Enligt NRK, skall radarn på Vardø även delge information till
USA.3 Under det första halvåret av 2019 förefaller
modifieringsarbetet tagit fart då delar till radarn har anlänt från
USA, för installation på anläggningen vid Vardø.4
Vad
var det då som framfördes vid denna presskonferens? Enligt det
ryska Utrikesministeriets talesperson kommer Ryssland vidta åtgärder
mot Norge för att garantera sin säkerhet maa. det pågående
moderniseringsarbetet vid radarstationen på Vardø. Enligt det ryska
Utrikesministeriet skall även radarn på Vardø utgöra en del i USA
missilförsvar.5 Ryssland förefaller, åtminstone
retoriskt, anse att detta moderniseringsarbete är ett hot mot sin
nationella säkerhet. Vilket skulle kunna förklaras utifrån de
faktum att en stor del av den ryska s.k. andraslagsförmågan,
strategiska atomubåtar, är baserade vid Kolahalvön.6
Dessa ubåtar förmodas ha patrullområden i Barentshav, dels i fred,
dels vid en väpnad konflikt.7 Vad de ryska motåtgärderna
skulle bestå i förmedlades ej av det ryska Utrikesministeriet.
Ryssland
har under en lång tid uppvisat ett missnöje kring den norska
radarstationen och dess ev. koppling till det amerikanska
missilförsvaret. I närtid har den norska militära
underrättelsetjänsten delgivit uppgifter att Ryssland vid två
tillfällen, 2017 och 2018, genomfört simulerade offensiva
flygföretag riktade mot radaranläggningen på Vardø.8
Men redan år 2000 uttalade sig en rysk general kring
radaranläggningen. Den ryske generalen framförde då att radarn på
Vardø utgjorde ett förutbestämt målval för ryska taktiska
kärnvapen.9 Om radarn skulle ingå som en del i det
amerikanska missilförsvaret, får dess placering anses vara väl
vald10 maa. att den kortaste vägen för Ryssland att
bekämpa mål med, dels robotar, dels ballistiska missiler, på
östkusten av den nordamerikanska kontinenten går över Arktis.11
Varför utgör då detta en stötesten för Ryssland?
I
rysk säkerhetspolitisk förfaller fortfarande kärnvapen inneha en
central roll.12 Därutöver kan kärnvapnen kompensera för
eventuella brister i rysk konventionell militär förmåga.13
Ur ett perspektiv skulle således den norska radarn på Vardø
utifrån dess placering sett till troliga avfyringsbanor, kunna
påverka hela den ryska s.k. kärnvapentriad och därmed ytterst den
rysk säkerhetspolitik. Dock, med hänsyn till Rysslands omfattande
kärnvapenarsenal14 samt det begränsade antal mål som
det amerikanska ballistiska missilförsvaret förefaller kunna verka
mot,15 kan det inte
anses som rimligt att den norska radarn på Vardø utgör något
egentligt hot mot Ryssland.
Ur
ett annat perspektiv skulle dock den norska radarn kunna spela en
avgörande funktion om den ingår i det amerikanska ballistiska
missilförsvaret. Detta skulle vara målföljning vid insättandet av
en ytterst begränsad mängd kärnvapen mot USA.16 Detta
skulle kunna ske inom ramen för s.k. nukleär deeskalering. Det vill
säga hot om insättande av kärnvapen eller insättande med ett
ytterst begränsat antal i syfte att avsluta en konflikt.17
Dock bör det beaktas att något officiellt stöd för tankegångarna
kring s.k. nukleär deeskalering ej förefaller finnas i de öppna
ryska doktrinerna, utan de flestas resonemang kring detta går att
härleda till en artikel från 1999 publicerad i den ryska
militärteoretiska tidskriften "Militär tanke".18
Den uppvisade ryska aversionen både i retorik och militär handling
mot den norska radarn skulle möjligen kunna indikera att
Ryssland doktrinärt kan tänkas tillämpa s.k. nukleär
deeskalering. För det är enbart då den norska radarn kan spela en
avgörande roll. Detta resonemang bygger dock på att den skulle ingå
i det amerikanska ballistiska missilförsvaret.
Det
är inte enbart mot den norska radarn på Vardø Ryssland haft
säkerhetspolitiska åsikter under de senaste åren. Styrkerotationen
av amerikansk trupp på norsk begäran i Norge initialt med 300
marinkårssoldater 2017 som därefter 2018 kom att utökas till 700
marinkårssoldater,19 har stundtals inneburit en hård
retorik riktad mot Norge från rysk sida.20 I februari
2019 kom även det ryska utrikesministeriet påtala att Norge
generellt genomför en militär styrkeuppbyggnad, något som skulle
kräva att Ryssland vidtog motåtgärder. Det uttalandet skede i
samband med att en hamn utanför Tromsø eventuellt skulle utrustas
för att kunna ta emot atomubåtar.21 Värt att
notera är även ett uttalande av Norges försvarschef, Amiral Haakon
Bruun-Hanssen, i april 2019 där han anser att säkerhetsläget
för Norge försämrades under 2018 maa. ryskt agerande.22
I
sammanhanget är det värt att notera en övning de ryska väpnade
styrkorna skall ha genomfört i de södra delarna av Norska havet
under april 2019, med delar av den Norra marinen samt
flygstridskrafter ur det ryska fjärrflyget. Övningen genomfördes
kort efter den svenska multinationella övningen Nordanvind
avslutades.23 Den ryska övningen skall enligt
en forskare vid det norska Forsvarets forskningsinstitutt
utgjort den mest komplexa övning som genomförts av ryska
stridskrafter i det aktuella området.24
Därutöver föll övningsverksamheten även utanför normalbilden
avseende vart den ryska Norra marinen generellt övar.25
Vad som även är intressant att notera, är den GPS störning som
genomfördes på Nordkalotten innan och under den multinationella
NATO övningen Trident Juncture 2018 i Norge, som även Sverige
deltog i. Norge har utpekat Ryssland som skyldig till störningen.26
Under inledningen av mars månad 2019, ca två veckor innan den
svenska övningen Nordanvind påbörjades, rapporterades återigen om
störningar på GPS nätet över Nordkalotten.27
Någon nation förefaller ej utpekats, inte heller har någon
förklaring till störningen delgivits.
Således
finns det flertal exempel både där Ryssland retoriskt "angripit"
Norge för sin säkerhetspolitik, men även med militära maktmedel i
form av övningsverksamhet tydligt visat sitt missnöje mot Norge. I
huvuddelen av de retoriska fallen sedan 2016 har Ryssland framfört
att de kommer tvingas att vidta motåtgärder, dock har inget konkret
framförts avseende vad dessa motåtgärder skulle innefatta.
Vad
som dock är anmärkningsvärt är den låga andelen markförband
Ryssland har på Nordkalotten, trots den vikt de förefaller
tillmäta det geografiska området. I dagsläget verkar markförbanden
bestå av två motoriserade brigader, en marininfanteribrigad,
därutöver en kustrobotbrigad, en maritim specialförbandsbrigad,
ett ingenjörsregemente och en armékårsstab.28
Dock har en satsning genomförts i det aktuella området på s.k.
avreglingsförmåga men även olika typer av sensorkedjor.29
Huruvida den förmågan är adekvat och funktionell får anses utgöra
en öppen fråga, enligt vissa är den ej det,30
enligt andra skall den kunna utgöra en adekvat förmågeökning som
t.om. skulle möjliggöra offensiva markoperationer på Nordkalotten
med den nuvarande förbandsstrukturen.31
Markförsvaret i det aktuella området kan dock förstärkas både
snabbt och dolt, vilket även förefaller genomförts under den
operativa-strategiska övningen Zapad-2017 för det västra
militärdistriktet (MD V). En förflyttning av förband som enligt
den norska militära underrättelsetjänsten skall ha varit den
största genomförd av Ryssland till det aktuella området, sedan det
s.k. kalla krigets slut.32
Avslutningsvis,
vad som är synnerligen intressant är att den ryska retoriken och
agerandet vilket uppvisats mot Norge, kan anses vara ett av de hårdare
mot västliga länder. Framförallt vid en jämförelse kring
Östersjön, där den huvudsakliga säkerhetsdiskussionen för de
västliga länderna är fokuserad. Dock har mig veterligen ingen av
Östersjöstaterna uppvisat samma underlag som t.ex. den norska
underrättelsetjänsten, där det blir tydligt att militära
maktmedel nyttjas som påverkansmedel. Avsaknaden av dylik
information kan givetvis bero på att Östersjöstaternas
underrättelsetjänster ej vill delge dylik information offentligt
och att undertecknad kan ha missat information. Således bör
diskussionen kunna omfatta mer än ett geografiskt område ffa. då
det förefaller råda tydliga spänningar på Nordkalotten som det
diskuteras ytterst lite kring.
Have
a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Arms Control
Association
1
(Engelska)
Federation of
American Scientists
1
(Engelska)
Forsvarsdepartementet
1
(Norska)
Försvarsmakten
1
(Svenska)
Militära artiklar
1
(Ryska)
Norsk
rikskringkasting
1,
2,
3,
4,
5
(Norska)
RAND Corporation
1
(Engelska)
Reuters
1,
2,
3,
4 (Engelska)
Russian strategic
nuclear forces
1,
2
(Engelska)
Rysslands
Försvarsministerium
1,
2,
3
(Ryska)
Rysslands
Utrikesministerium
1
(Engelska)
Sveriges Television
1,
2
(Svenska)
Totalförsvarets
forskningsinstitut
1,
2,
3,
4,
5
(Svenska/Engelska)
The Independent
Barents Observer
1
(Engelska)
U.S. Department of
Defense
1
(Engelska)
Verdens
Gang
1,
2
(Norska)
Baylis,
John (red). Gray, Colin S (red). Wirtz, James J (red). Strategy in
the contemporary world: an introduction to strategic studies.
Oxford: Oxford University Press, 2016.
Sutyagin, Igor.
Bronk, Justin. Russia's new ground forces: capabilities,
limitations and implications for international security. Milton
Park, Abingdon: Routledge Journals, 2017.
Howard,
Glen E. Czekaj, Matthew (red). Russia’s Military Strategy and
Doctrine. Washington, DC: The Jamestown Foundation, 2019.
Slutnoter
4
Ibid.
7
Forsvarsdepartementet. Et
felles løft. Oslo:
Forsvarsdepartementet, 2015, s. 20.
11
Granholm, Niklas. Arktis under förändring – standardbilden
utmanas. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2016, s. 13,
24.
12
Persson, Gudrun (red).
Rysk militär
förmåga i ett tioårsperspektiv.
Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets
forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 36.
Goliath,
Martin. Kärnvapen för slagfältsbruk och europeisk säkerhet: en
strategisk faktors regionala betydelse. Stockholm :
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 26.
13
Goliath, Martin. Kärnvapen
för slagfältsbruk och europeisk säkerhet: en strategisk faktors
regionala betydelse.
Stockholm : Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s.
26.
16
Baylis, John (red). Gray, Colin S (red). Wirtz, James J (red).
Strategy in the
contemporary world: an introduction to strategic studies.
Oxford: Oxford University Press, 2016, s.
203.
17
U.S. Department of Defense. Nuclear
Posture Review.
Washington DC: U.S. Department of Defense, 2018, s. 30.
28
Persson, Gudrun (red). Rysk
militär förmåga i ett tioårsperspektiv.
Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets
forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 81.
Sutyagin,
Igor. Bronk, Justin. Russia's new ground forces: capabilities,
limitations and implications for international security. Milton
Park, Abingdon: Routledge Journals, 2017. s. 123-124.
29
Известия. Михайлов, Алексей. Российский
флот услышит вражеские субмарины через
спутники.
2016. https://iz.ru/news/623040
(Hämtad 2019-06-02)
Pezard,
Stephanie. et al. Maintaining Arctic Cooperation with Russia:
Planning for Regional Change in the Far North. Santa Monica: RAND
Corporation, 2017. s. 12-14.
30
Berglund, Christofer. Dalsjö, Robert. Jonsson, Michael. Bursting
the Bubble Russian A2/AD in the Baltic Sea Region: Capabilities,
Countermeasures, and Implications.
Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2019, s. 9-11.
31
Howard, Glen E. Czekaj,
Matthew (red). Russia’s
Military Strategy and Doctrine.
Washington, DC: The Jamestown Foundation, 2019, s.
87.