Reflektion
December
månad brukar vara en månad för reflektion kring det år som
passerat, reflektion är alltid nyttigt, då det kan ge en
uppfattning i vilken riktning, händelser och skeden kan tänkas föra
oss. Ser man till enbart mängden inlägg som antingen har omarbetats
eller lagts på hyllan för att något annat inträffat under detta
år, så förefaller det varit väldigt händelserikt, om man nu
väljer att nyttja det som en måttstock. Men 2015 har
säkerhetspolitiskt, varit på alla sätt och vis, ett väldigt
händelserikt år. I den kinesiska kalendern var, 2015, Getens år och det skall, enligt sägen, vara fredens och harmonins år, tyvärr så har det varit allt annat än fred och harmoni. Nedan kommer några delar att belysas, på intet sätt är det en sammanfattning över året.
Detta, händelserika år, exemplifieras kanske tydligast i de olika spänningar som finns i östra Europa, främst vad avser Ukraina, därtill Östersjöregionen,
Mellanöstern och avslutningsvis Asien främst vad avser Sydkinesiska
havet. Aktörerna i dessa spänningar, finns på ett eller annat sätt
med i samtliga geografiska områden, antingen med säkerhetspolitiska
intressen eller ekonomiska intressen. Varpå en händelse vid ett
geografiskt område, mycket snabbt kan få följdverkningar i andra
områden.
Det
gångna året visade även att säkerhetssamarbeten i olika former
aktivt har tagit fart, där katalysatorn främst varit
följdverkningarna av den ryska militära operationen dels på
Krimhalvön
dels i östra Ukraina.
Beroende på vilken positionering man har, har man försökt skapa
olika samarbeten, för att främst stärka sin egen säkerhet eller
skaffa sig olika former av fördelar inom den säkerhetspolitiska
arenan. Kanske tydligast blir det med Sverige och Finland, men
Ryssland har även försökt stärka sitt samarbete med t.ex.
Vitryssland.
Under
året har många hävdat att det är ett nytt kallt krig vi befinner
oss i. Jag vill snarare hävda att det är en fortsättning på det kalla kriget, med det
menar jag att konflikten i sig, ej fick ett slut, utan det skapades förutsättningar för nya konfliktytor. Men det vi befinner oss i,
är snarare, en situation liknande den som föranledde det första
världskriget. En stor mängd av samarbeten och
positioneringar i dels allianser dels bilaterala avtal, både i ekonomiska- men även säkerhetssamarbeten. Har en potential att skapa en
grogrund för konflikter. Som vid ett
olyckligt utfall i något skede, kan skapa en tändande gnista, som
utlöser en konflikt, med potentialen att skapa en "dominoeffekt"
över hela ytan.
Ser
vi till Barents- och Östersjöregionen så förefaller inte
situationen förvärrats, utan man har nu uppnått ett mer eller
mindre låst läge, ser man t.ex. övningsverksamheten under KV
III-IV för 2015, så har det legat på en relativt konstant nivå
för båda parterna (NATO och Ryssland). Kanske viktigast är att
situationen eskalerade ej i Östersjöregionen p.g.a. den Turkiska
nedskjutningen av det Ryska attackflygplanet den 24NOV2015. Men det i
sig visar även på att situationen är så pass spänd att man kan
ej gå längre, utan att det mest troligt, blir väldigt negativa
konsekvenser.
Det
gångna året, har även visat på hur illa förberedd många svenska
myndigheter är, för att kunna verka i krisfyllda situationer.
Den pågående flyktingströmmen dels genom Europa dels in i Sverige.
Har tydligt visat på att myndigheterna ej har stabsrutinerna för
att kunna arbeta effektivt och överskridande mellan varandra.
Troligtvis hade det gamla totalförsvarstänkandet många goda
synergieffekter, då en stor del av myndigheterna var tvungen
att planera men även öva inför t.ex. flyktingströmmar, men även
generellt hur man skall agera vid mycket stora påfrestningar på
samhället.
Det
om något accentuerar vikten av att totalförsvarsplaneringen
återupptas på ett adekvat sätt, men även att våra myndigheter
börjar öva, hur de skall agera i väldigt påfrestande situationer,
för det är enbart genom övning man kan dra slutsatser.
Slutsatser som därefter kan omsättas i handlingsplaner som är
adekvata. Teoretiska planer som ej är spelade och övade på, är
sällan en lyckad plan att agera på i händelse av en verklig
situation som uppstår. Således det är inte bara riksdagens
krigsdelegationen som behöver övas, utan även våra myndigheter.
Detta
år innebar även ett nytt försvarsbeslut,
som redan från början var underfinansierad, utifrån vad f.d.
Överbefälhavaren, General Sverker Göransson, ansåg
vara en rimlig nivå.
Trots en budgetförstärkning, så når försvarsbudgeten nya
bottennivåer,
sett till andel av bruttonationalprodukten (BNP), detta innebär i
praktiken att Sverige blir det land i vårt närområde som har lägst
försvarsanslag i BNP räknat.
Många,
en huvuddel, av de säkerhetspolitiska problem som uppstod under
2014-15, tar vi således med oss in i 2016. Det är således ingen
ljusning vi går till mötes, utan i vissa fall kan det till och med
bli mer säkerhetspolitiskt spänt under 2016 än vad det var under
2015. Hur 2016 kan komma att gestalta sig kommer ett inlägg efter
årsskiftet att avhandla.
Trots
att de ovanstående styckena, lätt kan ge en bild av svartmålning,
finns det en stor förändring under 2015, det får nog ses som året
då försvars- och säkerhetspolitik återigen kom upp på agendan.
Finns inte ett ämne på agendan så försvinner det lätt i
den övriga debatten som förs. Det jag kan uppleva jämfört med de
tidigare åren, är att den säkerhets- och försvarspolitiska
dimensionen i den svenska politiska debatten, nu återigen
gjort ett intåg, vilket är bra. Utmaningar och problem
åskådliggörs då och lösningar tas förhoppningsvis fram, vilket vi de facto börjar se, anvisningar och styrningar för planering o.dyl. har givits.
Därmed
är det sista inlägget för 2015 skrivit och jag vill ta tillfället
i akt att tillägna er alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott
Nytt år.
Have
a good one! // Jägarchefen