Sammanfattning
Av
ekonomiska skäl kommer inte Europa genomföra några avgörande
åtgärder mot Ryssland som kan avsluta den konflikt som just nu
pågår i östra Ukraina. Detta utifrån det faktum att Ryssland är
den tredje största handelspartnern med EU och t ex en fullständig
ekonomisk sanktion skulle innebära en stor mängd
arbetslösa med de inrikespolitiska följdverkningar av detta pga minskad export från EU till Ryssland. Detta
i sin tur innebär att Ukraina ytterst står själv mot Ryssland.
Bedömt kommer Ryssland bibehålla ett högt tryck i östra Ukraina
trots den tragiska nedskjutningen av MH17, för att inom en (1) till
två (2) månader återigen accelerera konflikt.
Analys
Allmänt.
För att förstå konflikten i Ukraina måste vi först sätta in det
i sitt perspektiv. Å ena sidan har vi en ekonomisk drivkraft å
andra sidan har vi en geostrategisk drivkraft. Den ekonomiska
drivkraften står EU för och den geostrategiska drivkraften står
Ryssland för. Dessa två intressen kolliderade tydligt i mitten av
2013 då de första tecknen på att subversiv verksamhet hade
påbörjats i Ukraina uppdagades, därefter har konflikten eskalerat.
Således har vi två drivkrafter eller viljor kan vi även
kalla det för att sätta det i militärteoretiska termer.
Den ekonomiska
drivkraften i detta är att EU vill ha goda handelsrelationer med
sina randstater. Som ett led i detta har man bl a det östliga
samarbetsprogrammet. Utöver de rent ekonomiska drivkrafterna i det
samarbetet så omfattar det främst att man försöker skapa
stabilitet i dess närområde, således kan man se randstaterna till
EU som en buffertzon mellan EU och de ej EU anslutna länderna,
vilket gynnar de EU anslutna ländernas utveckling och unionen som
helhet.
Innan vi belyser den
Ryska drivkraften dvs den geostrategiska bör några faktorer
klargöras. I Rysk media framhävs ofta att det östliga samarbetet
mellan EU och Ukraina med främst frihandelsavtalet är skäl för en
intressekonflikt. Då främst att Ryssland kommer översvämmas av
billigare varor från EU via Ukraina till Ryssland. Detta är ur mitt
förmenade helt fel, Rysslands främsta handelsstyrka är ej
produkter utan det är råvaror vilket även står för huvuddelen av
dess BNP. Således är enbart handeln ett svepskäl i konflikten för
det egentliga problemet, det geostrategiska. Visst kan säkert lokalt
producerade varor till del utkonkurreras av billiga EU varor men den
Ryska ekonomin kommer inte gå under av de som man ibland kan få
uppfattningen om.
Vad omfattar då den
geostrategiska drivkraften för Ryssland i Ukraina. Jag vill påstå
att det är tre (3) faktorer som gör att Ryssland är villig att
spela ett högt spel i Ukraina. Den första (1) faktorn är den
allena rådande bilden i Ryskt säkerhetspolitiskt tänkande sedan
andra världskriget, ingen ny konflikt skall ske på Ryskt
territorium, för detta krävs det antingen allierade eller neutrala
randstater mellan sig och en presumtiv motståndare, i detta fallet
EU och NATO. Den andra (2) faktorn är Rysk förstaslagsförmåga med
kärnvapen, i detta fall handlar det antingen om NATO utplacerade
eller av USA utplacerade ABM system, i sig är Ukraina ingen optimal
plats för detta om man jämför t ex med Norge, Sverige och Finland
då det kommer till att hindra Ryska kärnvapenbärande missiler som
slår mot USA, dock mot vissa Europeiska länder har Ukraina en god
placering för att kunna påverka vissa ballistiska banor. Den tredje
(3) faktorn omfattar det militärindustriella komplexet som främst
är placerat i östra Ukraina. I och med en omorientering av Ukraina
mot EU och NATO skulle detta allvarligt störa dels rysk upprustning
dels Rysslands militära underhållssäkerhet om det komplexet skulle
falla under västlig påverkan. Dessa tre (3) faktorer ser jag som
den största ryska drivkraften, det finns fler men dessa är de mest
för Ryssland kännbara.
Således har vi en
konflikt som består av två (2) drivkrafter en ekonomisk och en
geostrategisk. Konflikten handlar således inte om ideologier om än
det till del kan te sig så stundtals och den kan mycket väl på ett
psykologiskt plan hos den Ryska befolkningen kan övergå till detta.
Då främst ur tankegångarna att Ryssland står som en förkämpe
mot den dekadenta västliga liberalismen, något som ofta framhävs i
Ryssland. Personligen tror jag att det kommer vara mycket svårt i
den globaliserade och multipolära värld vi nått att det kommer
uppstå några renodlade ideologiska konflikter likt den mellan Väst
(Europa och USA) i huvudsak och Sovjetunionen som vi såg under det
kalla kriget, konflikterna kommer snarare handla om ekonomi
(råvaruresurser) och geografi (dels säkra landområden dels utifrån
demografiska faktorer), således en återgång till de klassiska
konfliktfaktorerna innan 1900-talets ideologiska motsättningar.
Styrkeuppbyggnad/stödet.
Den första styrkeuppbyggnaden som Ryssland påbörjade startade
slutet av Februari 2014 kom att omfatta någonstans mellan 40,000 -
60,000 man med utrustning ur både mark-, luft- och
sjöstridskrafterna. Huvuddelen av dessa kom att vara placerade längs
med Ukrainas östliga och nordliga gräns. Styrkeuppbyggnaden var
bedömt klar i slutet av Mars 2014. Därefter utgjorde de ett tydligt
påtryckningsmedel mot Ukraina dels i Krimkrisen intill dess att
folkomröstningen var avklarad dels i den fortsatta krisen i östra
Ukraina.
Denna
styrkeuppbyggnad avslutades i slutet av maj 2014 med en gradvis
tillbakadragning av de Ryska styrkorna öster och väster om Ukraina
till mitten av Juni. Vad som först såg ut att vara en total
tillbakadragning av de Ryska styrkorna, har nu övergått till att
bli en gradvis styrkeuppbyggnad igen med koncentrationsområden norr
och öster om Ukrainas gräns. I dagsläget har Ryssland någonstans
mellan 10,000 - 20,000 man återigen längs Ukrainas gräns. Således
det som initialt såg ut som ett ryskt tillbakadragande har nu
återigen blivit en militär faktor som kan utgöra dels ett
påtryckningsmedel dels ett understöd för de irreguljära ryska
styrkorna i östra Ukraina.
Det
intressanta med denna styrkeuppbyggnad som genomförs just nu längs
Ukrainas gräns är att den i högra grad än den tidigare består av
rysk trupp för internationella insatser (fredsbevarande och
fredsframtvingande insatser) åtminstone med dess markeringar. Den
brigad för internationella insatser som är stationerad i MD C
övades även i den senaste beredskapskontrollen. Likväl har CSTO
genomfört ett antal övningar efter Beredskapskontrollen i MD C.
Genomförandet av dessa övningar har dock varit kända ett tag.
Likväl genomfördes under Beredskapskontrollen i MD C ett antal
övningsmoment främst med de luftburna trupperna som var inriktad
mot upprorsbekämpning, dessa var enligt offentliga uppgifter
inriktade mot att kunna möta Afghanska upprorsmakare som man ser kan
påverka ryska intressen efter NATO utmarsch. Vad man bör ta i
beaktande är att de luftburna trupperna ses som Rysslands
snabbinsatsstyrkor dels för operationer med nationellt dels
internationellt intresse.
Vad
avser troligt ryskt stöd till de irreguljära styrkorna i östra
Ukraina har det initialt gått från att omfatta personellt stöd och
till del med materiel till att nu mer omfatta materiellt stöd och
enligt vissa än från oberoende part obekräftade uppgifter stöd
med indirekt bekämpning. Vad som är intressant i detta är att
stödet initialt omfattade det främst rekrytering och personellt
stöd med relativt icke avancerad utrustning. Detta har nu övergått
till mer avancerad utrustning om än utrustning som finns hos de
strategiska reservtrupperna (RVGK). Denna omkastning har skett då det
förefaller vara svårare och svårare att dels få frivilliga i
Ryssland dels lokalrekrytera personal.
Således har vi nu en
styrkeuppbyggnad längs Ukrainas gräns som består av vad som
förefaller vara rysk trupp för internationella insatser. Likväl
har den predestinerade mekaniseradebrigaden (MekB) inom MD C för
internationella insatser övats inom brigads ram i närtid likväl
har de luftburna trupperna övat "upprorsbekämpning" under beredskapskontrollen inom MD C. Således förefaller det att förband
har samövat för en begränsad operation. Likväl ser man till den
nuvarande mängden av Ryska styrkor vid Ukrainas gräns är det
enbart en begränsad operation de kan klara av om inte större
förband står i beredskap djupare in i Ryssland (andra echelongens
förband).
Vad som är mycket
intressant avseende stödet till de irreguljära styrkorna i östra
Ukraina är att när väl krigslyckan vänt, har stödet övergått
till att de erhåller mer och mer teknisk avancerad materiel. Vad som
blir tydligt i och med detta är att operationen går ej
enligt planeringen, man försöker vända motgångarna med
hjälp av mer teknisk avancerad materiel och därmed blir det än
tydligare att man erhåller materiellt stöd från den Ryssland.
Likväl blir det tydligt att det är en tidslinjal som måste
följas, då normalt ett uppror ej följer en tidslinjal utan tiden
är vad som brukar vara det upprorsmakarna har gott om för de vet
att de har det folkliga stödet med sig.
Sanktionerna.
Väst (EU och USA) sanktioner kräver en separat genomlysning för
att förstå händelseutvecklingen i Ukraina. Väst har i praktiken
konstant varit i en efterhandssituation för att kunna förhindra
Rysslands agerande i Ukraina dels genom splittring inom de egna leden
dels genom att fokus har ej varit på Ukraina intill dess att
konflikten tydligt synliggjordes. Detta har gjort att varje steg i
sanktionerna i grunden har varit resultatlösa mot Ryssland.
Under
tiden som Ryssland genomförde annekteringen och politikerna
fortfarande diskuterade om det var rysk trupp på Krimhalvön hade
Väst redan förlorat initiativet. När väl annekteringen var ett
faktum dvs efter folkomröstningen som genomfördes kom först
sanktioner upp som ett handlingsalternativ mot Ryssland. Ur ett
folkrättsligt perspektiv må detta varit korrekt agerat men då är
frågan om inte folkrätten måste ändras utifrån hur modern
krigföring utförs. För det rådde inte några tvivel inom
underrättelsesfären att Ryssland genomförde en annektering av
Krimhalvön, däremot kunde man inte ur ett politiskt perspektiv
utpeka Ryssland, men fakta fanns att tillgå.
Både
USA och EU har genomfört en gradering av sina sanktioner mot
Ryssland. Dessa har tydligt varit inriktade på att initialt straffa
de individer man anser har varit delaktiga i dels annekteringen av
Krimhalvön dels är delaktiga i händelseutvecklingen i östra
Ukraina. För att därefter kunna agera mer kraftfullt genom att
utföra sanktioner mot företag o dyl som ger mer kraftfulla
ekonomiska sanktioner mot Ryssland.
Vi
har nu nått punkten i sanktioner då USA har infört ekonomiska
sanktioner mot Ryska företag medan EU har intagit ett mellansteg
mellan ekonomiska sanktioner mot individer och företag, man beviljar
inte längre lån för att genomföra verksamhet i Ryssland. Således
är tärningen kastad för USA i detta läge det man kan göra nu är
att öka de ekonomiska sanktionerna med Ryssland men då skall man ha
klart för sig att handeln mellan Ryssland och USA är mycket liten.
Medan handeln mellan EU och Ryssland är betydligt större, Ryssland
är EU tredje största handelspartner.
Härvid
uppträder även diskrepansen tydligt mellan EU och USA mot Ryssland.
USA har råd att agera kraftfullt mot Ryssland de har trots
avspänningen som kom att råda intill 2008 ej etablerat några
större handelsförbindelser med Ryssland, medan EU kom att agera mer
tydligt för att stärka de ekonomiska förbindelserna. I sig ett
fullt naturligt agerande utifrån EU uttalade policy att man vill ha
goda handelsförbindelser med sina randstater, men dessa
handelsförbindelser kan även bli ett problem, såsom nu i den
Ukrainska frågan.
Vad
som har varit symptomatiskt under hela våren och sommaren 2014 är
att de ekonomiska sanktionerna som väst, har tänkt påtvinga
Ryssland, har genomfört har varit för sena samt vad som har varit
på gång har läckt till media mer eller mindre omedelbart som det
har dryftats. Härvid har Ryssland mycket väl kunnat förbereda sig
på vad som komma skall, varvid man oftast när man läser i Rysk
media om sanktionerna så får de en relativt undanskymd bild.
Däremot så har Ryssland ekonomiskt genom börshandeln skadats, men
fortfarande så för att utgöra en ekonomisk krigföring så har
även dessa skadeverkningar varit relativt svaga, likväl har
börshandeln tagit ett glädjeskutt vid varje möjlig utveckling som
visat sig vara i någon form av positiv riktning, då man genom en
sund analys insett att detta enbart är ett spel för galleriet.
Vad som blir tydligt
med sanktionerna eller om man så vill den ekonomiska krigföringen
är att den ej fungerar. EU handel är för sammanbunden med Ryssland
sedan drygt 20 år, så alla former av åtgärder mot Ryssland kommer
skada EU. Härvid har vi svagheten också, EU har som grund en
handelsinriktning, således kommer man aldrig kunna vara en
säkerhetspolitisk aktör. Likväl så är det en tydlig spricka som
nu visas i den transatlantiska länken. USA vill att EU skall agera
hårdare mot det Ryska agerandet i Ukraina men de kan ej göra det
för att dess ekonomi är för tätt sammanbunden med motparten.
Varvid även en opinion mot Europa kan skapas i USA.
Slutsatser
Vad avser den
Ukrainska frågan är det Europeisk realpolitik som i slutändan
kommer avgöra dess öde. I dagsläget får de ekonomiska faktorerna
vara styrande trots att konflikten blir hårdare och hårdare. Ett
resolut agerande från EU mot Ryssland håller jag för mycket
tvivelaktigt, om än så kan det bli några riktade sanktioner mot
företag, man kommer ej att agera på samma nivå som USA i denna
fråga.
Ytterst handlar det om
den Europeiska Unionens ekonomi och att ett kraftfullt agerande mot
Ryssland kommer skapa dels ekonomiska problem dels inrikesproblem som
en följdverkan av de ekonomiska problemen. Detta vet man i unionen
och realpolitiskt agerar man utefter det också, om än så är det
vissa nationer som kräver ett mer resolut agerande mot Ryssland, men
helheten agerar realpolitiskt inför problemet.
Energiproblematiken
med EU beroende av Rysk energi må vara en stötesten, dock så
belyses den ofta, men det riktiga problemet är således det oerhörda
ekonomiska beroendet som EU har av Ryssland för att överhuvudtaget
kunna fungera. Om det varit en långsiktig avsiktlig strategi från
Rysslands sida att binda upp EU energi och ekonomi mot den för att
därefter kunna få ett påtryckningsmedel låter jag vara osagt,
dock så utgör dessa två områden en tydlig tyngdpunkt i de
Europeiska och Ryska relationerna och de bakbinder Europas förmåga
att agera istället parerar man runt problemet.
Utöver de ekonomiska
faktorerna har EU och USA å ena sidan sedan den subversiva
verksamheten startade i Ukraina varit i en konstant
efterhandssituation. Medan å andra sidan har Ryssland varit i
en konstant förhandssituation. Ryssland har således under
hela konflikten varit innanför EU och USA beslutscykel. Detta har
man främst uppnått genom god operationskonst, vad visa hävdar är
ny krigföring men i praktiken är en förfining av den
operationskonst som lades fram under 1980-talet då man övergav
tänkandet med massiva insatser av taktiska kärnvapen vid en
konflikt på den Europeiska kontinenten. På detta sätt har man
lyckats uppnå en lågteknologisk 'Shock and Awe' på global
skala för att uppnå sina målsättningar, något som jag
personligen inte tror att de själva initialt trodde att man skulle
lyckas med. Vilket gjort att man istället nu har hamnat i en
efterhandssituation då man ej utnyttjade de initiala framgångarna
efter annekteringen av Krimhalvön i östra Ukraina.
Vad som dock kan
förefalla troligt avseende utnyttjande av Rysslands väpnade styrkor
vid en intervention kommer det ej vara det troliga
handlingsalternativet som var under våren 2014 med ett större
väpnat angrepp, i dagsläget kommer det troligtvis i sådant fall
röra sig om en intervention under förevändning för skydd av den
ryska minoriteten i östra Ukraina. Därav förbandsuppbyggnaden med
fredsbevarande/fredsframtvingande förband. Bedömt kommer en sådan
operation även begränsa sig till enbart Donetsk och Luhansk Oblast
om den skulle genomföras utifrån nuvarande styrkesammansättning.
Vilket är Rysslands
troligaste handlingsalternativ i dagsläget? Före MH17 var det
troligtvis att accelerera konflikten inom Donetsk och Luhansk Oblast
intill den grad att en intervention var nödvändig. I dagsläget
kommer man troligtvis bibehålla ett relativt högt tryck och ej
medge att den Ukrainska operationen lyckas. Detta kan dock innebära
att konflikten övergår till en partisan liknande konflikt, vilket
tecken redan nu finns på, avseende mer kvalificerade eldöverfall
samt förbindelseförstörningar på djupet, för att därefter
accelerera igen, detta ligger inom tidsperspektivet 1-2 månader. Vad
avser interventionen är troligtvis en lösning liknade den i
Transnistrien den bedömt troligaste om man väljer att accelerera
konflikten återigen inom 1-2 månader.
Då uppstår en tydlig
och moralisk följdfråga som framför allt Polen och de Baltiska
staterna ofta har belyst, när är det då dags att agera? Är man
bered att ta den ekonomiska problematiken vid nästa annektering
eller är man beredd att snabbt börja avveckla handelsförbindelserna
med Ryssland för att de ekonomiska banden ej skall utgöra ett
hinder i framtiden, likt det man sedan några år tillbaka försökt
göra avseende energiberoendet? För i dagsläget kommer Ukrainas öde
ej avgöras av några högre moraliska faktorer utan av realpolitiska
ekonomiska sådana oaktat frihandelsavtal mellan Ukraina och EU så
är just nu utgången väldigt tydlig, den Ukrainska frågan kommer
lösas utifrån realpolitiska ekonomiska faktorer som ej kommer ta
hänsyn till den Ukrainska befolkningen. Vilket i praktiken innebär
oaktat östligt samarbetsprogram och frihandelsavtal så kommer
Ukraina ligga inom den ryska geostrategiska intressesfären och EU
kommer ej ta konflikten längre än vad som redan skett, man
accepterar i det tysta det ryska agerandet.
Have
a good one! // Jägarchefen
Stort
tack Oscar Jonsson!
Källor
U.S.
Department of Commerce 1
(Engelska)
NATO
1
(Engelska)
The
Observatory of Economic Complexity 1
(Engelska)