Sammanfattning
NATO
reformering, i form av ändrad inriktning samt reducering av
försvarsbudgetar och förband, från mitten av 1990-talet intill
skrivande stund samt nästan dubblering av medlemsländer och en 1/3
ökning av landarea som skall försvaras har möjligen
försvagat alliansens förmåga att trovärdigt upprätthålla den
s.k. artikel 5 i NATO stadgan. Det vill säga ett angrepp på en medlemsstat
utgör ett angrepp på samtliga medlemsstater. Det innebär även,
att likt Sverige måste NATO höja sin förmåga till väpnad strid.
Dock kommer troligtvis effekterna av en ev.
förmågehöjning inte märkas förrän om 10-20 år från den
tidpunkt det påbörjas.
Analys
I
ett tidigare inlägg utlovade undertecknad att beskriva varför NATO
eventuellt kan ses som en svag garant för en kollektiv
säkerhetsgaranti, under vissa förutsättningar. Detta inlägg
syftar till att beskriva ett flertal aspekter som pekar mot detta,
utifrån nu rådande ingångsvärden. Inlägget kommer omfatta NATO
utvidgning sedan slutet av 1990-talet och dess konsekvenser, NATO
omriktning från mitten av 1990-talet intill nu med dess konsekvenser
samt NATO troliga förmåga under 2019 med dess innebörd.
NATO
består i dag av 29 stycken medlemsländer, organisationen grundades
den 04APR1949 av USA och Kanada samt tio europeiska länder (Belgien,
Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna,
Norge, Portugal och Storbritannien). Under det kalla kriget kom
ytterligare fyra länder ansluta sig till organisationen, 1952 kom
Grekland och Turkiet antas som medlemmar, 1955 anslöt sig även
Förbundsrepubliken Tyskland och avslutningsvis 1982 anslöt Spanien sig.1 Vid Warszawapaktens upplösning 1991,2
och Sovjetunionens upplösning samma år3 bestod således
organisationen av 16 stycken medlemsländer, men en tydlig
koncentrering till Västeuropa.
Mellan
1999 och 2017 kom organisationen nästan dubbleras i antalet
medlemsländer. Polen, Tjeckien och Ungern kom att ansluta sig 1999,
detta följdes upp av att Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen,
Rumänien, Slovakien och Slovenien som kom att ansluta sig till NATO
2004. I april 2009 kom även Albanien och Kroatien att ansluta sig
till organisationen och avslutningsvis anslöt sig Montenegro 2017
till NATO.4 Således det som skedde mellan 1999-2017 vad
avser ökning i medlemsländer, utgjordes av östeuropeiska länder
och tillika forna Warszawapakts länder.
För
en försvarsallians utgör landarean som skall försvaras ett viktigt
ingångsvärde. Exkluderas Kanada och USA yta bestod NATO landarea
1991 av 3,005,838 kvadratkilometer. Ökningen av medlemsländer
mellan 1999 och 2017 kom att öka NATO landarea med 1,176,816
kvadratkilometer. Dock skall det vägas mot var en eventuell konflikt
kan bli aktuell, under slutskedet av det kalla kriget förefaller
antagandet varit att en konflikt i huvudsak skulle utkämpas på
danskt, västtyskt och norskt territorium.5 Vilket skulle
betyda en minskning av landarean som skulle försvaras till 676,735
kvadratkilometer. Dock får det ses som troligt att även
Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Frankrike ev. skulle
involverats i en väpnad konflikt maa. det begränsade operativa
djupet Västtyskland hade.6 Detta skulle innebära en
ökning med 626,676 att försvara.
Utvidgningen
av NATO från 1999 intill 2017 har medfört att NATO operativa djup
är betydligt större än tidigare och dess eventuella konfliktområde
har flyttats från Västeuropa till Östeuropa. Den presumtiva
konfliktplatsen i nutid, för NATO, förefaller utgöras av de
baltiska staterna samt delar av Polen d.v.s. de områden där
Ryssland och NATO möts samt det är där NATO i huvudsak tillfört
förband.7 Det skulle i sådant fall innebära att det
främst är en area om 487,796 kvadratkilometer som initialt måste
försvaras av NATO. Dock är det operativa djupet ytterst begränsat
i de baltiska staterna varvid det får anses vara svårt att upprätta
något egentligt djupförsvar. Det operativa djupet är dock större
i Polen.
Efter
det kalla krigets slut kom även NATO reformeras. Från territoriellt
försvar som huvuduppgift kom organisationen fokusera på olika
former av stabiliseringsoperationer, dels i NATO närområde, dels
bortom NATO geografiska område.8 Denna reformering kom
även påverka NATO verksamhet i sådan omfattning att
försvarsplaneringen för medlemsstaternas territoriella skydd
nedgick markant.9 Detta innebar även att NATO ländernas
övningsverksamhet reformerades. Från att öva förmågan till
väpnad strid gentemot en likvärdig eller nästan likvärdig
motståndare kom verksamheten att anpassas mot fredsfrämjande och
fredsframtvingande operationer. Där motparten främst var en
irreguljär motståndare, med låg teknisk nivå och låg förmåga
till genomförande av väpnad strid.10
Den
förändrade inriktningen, ökningen av medlemsstater och med det den
ökade mängden av landarea som skall försvaras har även medfört
en annan problematik. I och med att inriktningen förändrades från
territoriellt försvar till stabiliserande operationer, kom förmågan
att kunna genomföra omfattande förbandsförflyttningar med en
adekvat infrastruktur i NATO medlemsländerna negligeras.11
Detta har medfört att NATO i dag har stora problem att kunna
genomföra snabba förflyttningar av stora förband, vilket kommer
krävas vid en väpnad konflikt eller för att skapa en tydlig s.k.
tröskeleffekt i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetsläge.
Processen för att förbättra infrastrukturen har dock påbörjats,12
men kommer troligen ta 5-10 år att genomföra mtp. att det
inte enbart är infrastrukturen som måste förbättras utan att
resurser även måste finnas för att kunna förflytta förband med
tillhörande materiel.
Upplösningen
av, dels Sovjetunionen, dels Warszawapakten under inledningen av
1990-talet samt NATO förändrade inriktning kom även medföra
kraftiga reduceringar av medlemsländernas försvarsbudgetar och
därav även förbandsreduceringar utav NATO ländernas väpnade
styrkor.13 Den ekonomiska kris som uppstod 2008, har även
kommit att påverka medlemsländernas försvarsbudgetar.14
Den förändrade inriktningen kom även medföra att
förbandsstrukturer, materiel, övningsverksamhet m.m. kom att
förändras från territoriellt försvar till stabiliserande
operationer.15 USA kom även påbörja en tydlig
styrkereducering innan 2014 i Europa, dock har USA återigen fört in
personal och materiel där målsättningen förefaller vara att på
sikt ha förhandslagrad materiel för cirka en division i Europa.16
Numerärt,
på pappret, förefaller NATO inneha väldigt stora
förbandsresurser.17 Dock förefaller statusen på dessa
förband vara väldigt begränsad. I en studie som genomfördes av
totalförsvarets forskningsinstitut, publicerad 2018, antogs att NATO
i Europa enbart skulle kunna mönstra 25-40 markstridsbataljoner inom
en vecka, där de även såg det som troligt att de var den
lägre siffran som var rättvisande samt att förbanden skulle
variera kraftigt i kvalitet trots dess snabba reaktionstid. Inom två
till tre månader antogs, i studien, att NATO i Europa skulle kunna
mönstra 7-8 markdivisioner. Dock antas i studien att det även där
skulle finnas tydliga begränsningar i vad dessa förband skulle
kunna klara av och att det ses ej som osannolikt att hälften av
dessa krigsförband ej skulle vara fullt operativa.18 I
sammanhanget bör det noteras att Ryssland i sitt västra
militärdistrikt 2016 antogs ha 22 stycken bataljonsstridsgrupper,
som 2017 skulle kunna påbörja lösande av stridsuppgifter inom
24-48 timmar.19 Om siffran kvarstod under 2017 i samband
med totalförsvarets forskningsinstitut studie skulle det ha
inneburit nästan ett 1:1 förhållande och ett troligt
övertag under de inledande dygnen för Ryssland i händelse av en
väpnad konflikt med NATO.
Således
blir förmågan att få stöd av USA och därmed förflyttning av
förband från Nordamerika till Europa väldigt viktigt. Detta
konstateras även av den svenska försvarsberedningen i dess rapport
"Värnkraft" från 2019. De konstaterar även att om
sjövägarna i Nordatlanten störs eller bryts kommer det avsevärt
försvåra möjligheterna för NATO att försvara dess östliga
medlemsstater.20 I sammanhanget är det värt att notera
att USA under det kalla kriget hade som plan att inom 10 dagar kunna
föra över 10 divisioner till Europa från Nordamerika.21
Styrkekorrelationen ser dock annorlunda ut nu, vilket bör beaktas.
Dock bedömer även totalförsvarets forskningsinstitut att de ryska
förbanden är mer välövade och innehar en högre förmåga att
verka i högre förband än NATO länderna.22 Vilket
skulle kunna innebära att NATO länderna behöver en större
förbandsmängd.
Vad
som även är värt att notera utifrån försvarsberedningens
slutsats avseende sjötransporter över Nordatlanten, är en studie
som genomfördes av The International Institute for Strategic
Studies (IISS). Där
studien bl.a. omfattade vilka åtgärder Europa måste vidta i
händelse av att USA skulle lämna NATO. Den studien torde delvis
även kunna tillämpas på avskurna eller kraftigt störde
förbandstransporter till Europa från Nordamerika. För att kunna
möta en liten lokal konflikt mellan NATO och Ryssland i de baltiska
staterna och delar av Polen, är IISS slutsats att det kommer krävas
försvarsinvesteringar om 288-357 miljarder dollar av de europeiska
NATO länderna och effekten av dessa investeringar tidigast kommer
märkas inom 10-15 år, om de skulle genomföras under 2019.23
Utifrån
nuvarande trend får det även anses vara troligt att NATO
ländernas förmåga kommer nedgå efter 2020, på motsvarande sätt
som den svenska Försvarsmaktens kommer göra om inte substantiellt
mer ekonomiska medel tillförs för att förändra nuvarande
förutsättningar.24 Detta kommer således
utgöra en försvagning av den västeuropeiska försvarsalliansen
NATO. Härvid går det även att konstatera att en tillförsel av
ekonomiska medel för att tillföra materiel och öka förbandsmängd
fortfarande inte torde ge någon effekt förrän om 10-20 år,
utifrån IISS slutsatser. Varvid ett förmågeglapp gentemot Ryssland
fortfarande kommer finnas under de närmsta åren både för Sverige,
men även NATO länderna.
Således
de stora nedskärningarna av NATO ländernas försvarsbudgetar och
väpnade styrkor samt ändrad inriktning av dessa, en nästan
dubbleringen av medlemsländer, en ökning av landarean som skall
försvaras och avsaknaden av en planering och förberedelser för
territoriellt försvar har kraftigt försvagat NATO under de två
senaste decennierna. Detta innebär även att NATO förmåga med
konventionella medel upprätthålla den s.k. artikel 5 i NATO stadgan
till del kan ifrågasättas, om inte kärnvapen skall
ses som en naturlig del i försvaret av NATO ländernas territorium
även vid ett konventionellt angrepp. Vilket den nuvarande strategin
skulle kunna indikera, då det framförs att NATO avskräckningen mot
ett väpnat angrepp baseras på en kombination av konventionella och
nukleära stridsmedel.25
I
den svenska försvars- och säkerhetspolitiska debatten framförs av
och till att en lösning på Sveriges säkerhetssituation skulle vara
ett medlemskap i NATO. Utifrån ovanstående textmassa får detta ses
som tveksamt att det utifrån nu rådande förutsättningar skulle
kunna ses som ett trovärdigt alternativ i säkerhetssammanhang. Då
NATO i sådant fall skulle erhålla en betydligt större yta att
försvara i ett geografiskt område där en tydlig kraftmättning
pågår mellan dem och Ryssland. Därutöver skulle det ej tillföras
substantiellt med förmågor vid ett svenskt medlemskap som skulle
höja NATO förmåga till väpnad strid. Utan snarare skulle NATO
verka allt mer försvagat och förmågan att upprätthålla den s.k.
artikel 5 skulle troligen även urholkas än mer, vad avser
konventionell förmåga.
Slutsats
För
att NATO skall ses som en trovärdig försvarsallians krävs en
tydligt ökad förmåga till konventionell väpnad strid med
tillhörande förmågor såsom logistik m.m. En s.k. "quick fix"
för Sveriges säkerhetssituation utgörs därmed inte av att
brådstörtat gå med i NATO, utan det skulle oaktat medlemskap eller
ej fortfarande krävas av Sverige en markant upprustning antingen för
att vi själva skall uppfattas som trovärdiga i säkerhetspolitiska
sammanhang, eller att NATO skall uppfattas som trovärdigt.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källförteckning
Center for Strategic
and International Studies 1
(Engelska)
Europeiska
kommissionen 1
(Engelska)
Försvarsmakten 1
(Svenska)
Riksdagen 1
(Svenska)
Totalförsvarets
forskningsinstitut 1
(Svenska)
Valstybes Saugumo
Departementas 1
(Engelska)
Department of
Defense. Soviet military power. Washington, DC: U.S.
Government Printing Office, 1989.
The International
Institute for Strategic Studies. The military balance. London:
The International Institute for Strategic Studies, 2016.
Slutnoter
1
Nationalencyklopedin. NATO.
2019. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/nato
(Hämtad 2019-07-21)
2
Nationalencyklopedin. Warszawapakten.
2019. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/warszawapakten
(Hämtad 2019-07-21)
3
Nationalencyklopedin. Sovjetunionen.
2019. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sovjetunionen
(Hämtad 2019-07-21)
4
Nationalencyklopedin. NATO.
2019. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/nato
(Hämtad 2019-07-21)
5
Department of Defense.
Soviet military
power. Washington,
DC: U.S. Government Printing Office, 1989, s. 95.
6
Ibid. s. 97.
7
Ds 2019:8. Värnkraft.
Inriktningen av
säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret
2021–2025. s.
111.
8
Nationalencyklopedin. NATO.
2019. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/nato
(Hämtad 2019-07-21)
Pallin,
Krister (red). Västlig militär förmåga: en analys av
Nordeuropa 2017. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut
(FOI), 2018, s. 35.
9
Pallin, Krister (red). Västlig
militär förmåga: en analys av Nordeuropa 2017.
Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2018, s. 35.
10
Reuters. Croft, Adrian. Sytas, Andrius. Ukraine
crisis will be 'game changer' for NATO.
2014.
https://www.reuters.com/article/us-ukraine-crisis-nato-insight-idUSBREA4H01V20140518
(Hämtad 2019-07-21)
11
Reuters. Emmott, Robin. With
NATO, EU sets out plan to enable faster troop movement across Europe.
2018.
https://www.reuters.com/article/us-eu-russia/with-nato-eu-sets-out-plan-to-enable-faster-troop-movement-across-europe-idUSKBN1H41RQ
(Hämtad 2019-07-21)
The
Wall Street Journal. Michaels, Daniel. NATO
Dusts Off a Cold War Skill: Moving Troops.
2018.
https://www.wsj.com/articles/nato-dusts-off-a-cold-war-skill-moving-troops-1540382400
(Hämtad 2019-07-21)
12
European Commission. Action
Plan on military mobility: EU takes steps towards a Defence Union.
2018.
https://ec.europa.eu/transport/themes/infrastructure/news/2018-03-28-action-plan-military-mobility_de
(Hämtad 2019-07-21)
13
The International
Institute for Strategic Studies.
The military
balance. London:
The International
Institute for Strategic Studies,
2016, s. 24.
14
The International
Institute for Strategic Studies.
Béraud-Sudreau, Lucie.
A ten-year global defence-spending review: from economic crisis to
security crises.
2018.
https://www.iiss.org/blogs/military-balance/2018/05/global-defence-spending-crisis
(Hämtad 2019-07-21)
15
The Wall Street Journal. Barnes, Julian E. NATO
Fears Its Forces Not Ready to Confront Russian Threat.
2018.
https://www.wsj.com/articles/nato-moves-toward-readying-more-troops-to-confront-russian-threat-1522290156
(Hämtad 2019-07-21)
16
The Wall Street Journal. Marson, James. NATO
Plans Facility in Poland to Store U.S. Military Equipment.
2019.
https://www.wsj.com/articles/nato-plans-facility-in-poland-to-store-u-s-military-equipment-11553271255
(Hämtad 2019-07-21)
17
Pallin, Krister (red). Västlig
militär förmåga: en analys av Nordeuropa 2017.
Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2018, s. 182.
18
Ibid.
s. 5, 205.
19
Hicks, Kathleen H. Conley, Heather A. Evaluating
Future U.S. Army Force Posture in Europe: Phase I Report.
Washington, DC: Center for Strategic and International Studies, 2016,
s. 2.
Valstybes
Saugumo Departementas. National Security Threat Assessment.
2017. Vilnius: Valstybes Saugumo Departementas, 2017, s. 7.
20
Ds 2019:8. Värnkraft.
Inriktningen av
säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret
2021–2025. s.
111.
21
The Wall Street Journal. Barnes, Julian E. NATO
Fears Its Forces Not Ready to Confront Russian Threat.
2018.
https://www.wsj.com/articles/nato-moves-toward-readying-more-troops-to-confront-russian-threat-1522290156
(Hämtad 2019-07-21)
22
Pallin, Krister (red). Västlig
militär förmåga: en analys av Nordeuropa 2017.
Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2018, s. 205.
23
Barrie Douglas. et al. Defending
Europe: scenario-based capability requirements for NATO’s European
members. London:
The International Institute for Strategic Studies, 2019, s. 3.
24
Försvarsmakten. Slutlig
redovisning av perspektivstudien 2016-2018.
Stockholm: Försvarsmakten, 2018, s. 18.
25
NATO. NATO’s
nuclear deterrence policy and forces.
2018. https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_50068.htm
(Hämtad 2019-07-21)