Reflektion
Den
18JUN2018 publicerade Federation of American
Scientists uppgifter avseende en trolig uppgradering av
det enda identifierade kärnvapenförrådet i Kaliningrad Oblast.1
Vad avser kärnvapen i Kaliningrad Oblast rör det sig sannolikt
om taktiska kärnvapen som kan nyttjas på t.ex. det nu tillförda
Iskander systemet, men även t.ex. Kalibr systemet på Bujan-M
korvetter, men även andra vapensystem baserade i Kaliningrad
Oblast.2 Således rör det sig mindre kärnvapenladdningar
med en mer begränsad räckvidd kontra de strategiska
kärnvapensystemen Ryssland även förfogar över.
I
sammanhanget är det intressant att notera uppgifter som indikerat
att kärnvapen eventuellt transporterats tidigare till Kaliningrad
Oblast och förvarats där under 2000-talet.3 Vilket i
sådant fall antingen skulle kunna indikera att det finns fler
kärnvapenförråd i Kaliningrad Oblast, som ännu inte identifierats
genom öppen inhämtning för att förvara de eventuellt befintliga
kärnvapnen under renoveringen av förrådet. Alternativt att de
eventuella taktiska kärnvapnen som transporterats till Kaliningrad
Oblast transporterats därifrån under tiden för renoveringen av
kärnvapenförrådet, eller ännu tidigare.
De
taktiska kärnvapnen skall vara placerade i centrala lager och under
ansvar av det 12. Huvuddirektoratet.4 Enligt en uppgift
har detta tolkats som större lager, vilket det i Kaliningrad Oblast
ej betraktas som.5 Enligt en annan uppgift från
inledningen av 2000-talet, skall dessa taktiska kärnvapen spridas ut
till förbanden, från dessa centrala lager, i händelse av ett
kraftigt försämrat säkerhetsläge.6 Utgående från
detta skulle det kunna innebära att det ej finns några taktiska
kärnvapen i Kaliningrad Oblast. Utifrån Kaliningrad Oblasts
geografiska placering skulle det dock kunna innebära att kärnvapen
placerats där kopplat till tidsfaktorn och möjligheterna att
transportera dessa i händelse av att ett kraftigt försämrat
säkerhetsläge, från ett centralt lager.
Vad
avser 12. Huvuddirektoratet är det intressant att notera att de
ingick i den första beredskapskontrollen 2013,7 vid
återupptagandet av dessa kontroller sedan Sovjetunionens upplösning.
Det 12. Huvuddirektoratet förefaller övat förflyttning av
kärnvapenstridsspetsar från centrala lager till mindre
förvaringsplatser under denna beredskapskontroll. Möjligen
förflyttade de bl.a. kärnvapenstridsspetsar till de
förvaringsplatser som finns i anslutning till de förband som skall
kunna nyttja taktiska kärnvapen.8 Vad avser renodlade
kärnvapenövningar i Kaliningrad Oblast, förefaller sådana
genomförts, något den tidigare chefen för US Army Europe, General
Ben Hodges, berörde vid en presskonferens i december 2015.9
Är
det då något anmärkningsvärt att Ryssland moderniserar en
förvaringsplats för taktiska kärnvapen och genomför övningar med
sina kärnvapenförband? Nej i grunden är de inte det. Ryssland har
kärnvapen varvid det ingår som en del i deras militärstrategiska
doktrin. Vad som dock är intressant är fokuseringen som sker på
bärsystem för taktiska kärnvapen i den diskussion som förekommer.
Här är t.ex. Iskander systemet ett typexempel. Att Ryssland
förfogar över ett flertal olika bärsystem för taktiska kärnvapen
är inget okänt, däremot är det anmärkningsvärt att det ej
diskuteras mer kring den mindre typen av taktiska kärnvapen, benämns
populärt som slagfältskärnvapen eller stridstekniska kärnvapen vilket kommer vara termen som nyttjas i inlägget, som Ryssland, förefaller,
förfoga över. Vilket detta inlägg kommer fokusera på.
Den
första officiella indikationen avseende innehav kring ryska stridstekniska kärnvapen, förefaller skett i samband med den
debatt som uppstod under 1990-talet avseende s.k.
"reseväskekärnvapen" och om Ryssland, dels hade sådana,
dels hade kontroll över dessa. På den ryska sidan drev Aleksandr
Lebed, dels militär, dels Rysslands nationella
säkerhetsrådgivare, att Ryssland eventuellt hade förlorat
kontroll över ett antal av dessa taktiska mindre kärnvapen. Enligt
andra ryska uttalanden hade inte Ryssland några sådana stridstekniska kärnvapen.10 Enligt Aleksandr Lebed
skall det rört sig om kärnvapenladdningar om ca ett kiloton som
varit avdelade till ryska specialförband som kunde bäras och
detoneras av en individ.11
Enligt
Amerikanska uppgifter skall en stridsteknisk kärnvapenladdning
utvecklats och tilldelats förband i Sovjetunionen, dock krävdes det
minst två personer för att kunna förflytta och nyttja denna.12
Utgående från laddningsvikt o.dyl. samt mängden personer som minst
krävdes för nyttjande av det beskrivna stridstekniska kärnvapnet,
påminner det väldigt mycket om de s.k. "Green Light"
grupper som USA hade hos sina specialförband under det s.k. kalla
kriget. Dessa grupper skulle innästla en motståndares område i
händelse av en väpnad konflikt och placera ut kärnvapen, vilket förefaller haft en laddningsvikt om cirka ett
kiloton.13
Enligt
den ryske avhoppade GRU officeren Stanislav Lunev,
skall det rört sig om två typer av stridstekniska kärnvapen. Den
ena RA-115s skall ha varit för bruk på land och RA-115-01s skall ha
varit för bruk under vatten. Enligt honom skall dessa kärnvapen
vägt mellan 22 och 27 kilo. Enligt honom kunde dessa vapen även
nyttjas av ryska specialförband.14 Detta korrelerar väl
med den amerikanska vikten på dess bärbara kärnvapenladdning som
skall ha varit kring 26 kg. Det Amerikanska vapensystemet förefaller
även kunnat nyttjas under vatten likt dess ryska motsvarighet.15
I
sammanhanget är en artikel i den ryska militärteoretiska
tidskriften "militära tankar" från 1995
avseende nyttjandet av specialförband intressant. I denna så
framförs att vikten av striden på djupet som ökat under de senaste
decennierna manat på en teknisk utveckling som bl.a. gett förbanden stridstekniska kärnvapen.16 Detta skulle till del kunna
styrka Stanislav Lunevs uppgifter. Vad avser Stanislav
Lunevs uppgifter har det framförts kritik mot dessa bl.a. har
den amerikanska federala polisen, Federal Bureau of
Investigation, uttalat sig kring dem och anser att han
överdrivit vissa delar.17 Dock förefaller det inte
specificerats vilka delar.
Vid
ett uttalande 2001 av chefen för det 12. Huvuddirektoratet framkom
att Ryssland hade stridstekniska kärnvapen som vägde 30 kilo och
mindre. Enligt denne skall det röra sig om 84 stycken. Därutöver
framkom att de antingen var förstörda eller under mycket hård
bevakning och kontroll. Själva uttalandet blir något motstridigt
utifrån faktorn förstörda och/eller under hård kontroll.18
Vad som dock är intressant med uttalandet är att själva vikten på
de stridstekniska kärnvapnen är i närheten av Stanislav Lunevs
uppgifter.
Under
det östra militärdistriktets strategiska övning 2010, Vostok-2010,
förefaller en simulerad kärnvapenmina
nyttjats i det avslutande skedet av övningen. Detta skulle kunna
indikera att Ryssland övade på hur taktiska mindre kärnvapen kan
nyttjas för att få stop på en större anfallsrörelse.19
Här skall dock beaktas att det troligtvis rör sig om något
som är större i konstruktion än en klassisk stridsvagnsmina. Dock
är det ett antagande utifrån hur de amerikanska stridstekniska kärnvapnen var konstruerade under det kalla kriget.20
Således kan det antas att Ryssland åtminstone vid 2010, förfogade
över stridstekniska kärnvapen maa. det genomförda
övningsmomentet.
Varför
är då detta intressant? Åtminstone intill 2010 förefaller
Ryssland sett ett behov av att vidmakthålla stridstekniska kärnvapen som ett vapensystem. Varvid det får ses som troligt
att dessa vapensystem då ingick i rysk krigsplanläggning. Utgående
från det teoretiska ramverk som uppstått avseende s.k. nukleär
deeskalering av en militär konflikt, får det ses som troligt
att dessa vapensystem skulle kunna fylla en viktig roll. Om än att
det ryska övningsagerandet utifrån s.k. nukleär deeskalering
förefaller varit i den högre skalan av kärnvapen, kontra dessa
stridstekniska system.21
Att
det ses som minst troligt att
Ryssland skulle kunna tillämpa s.k. nukleär de-eskalering
accentueras tydligt i den amerikanska kärnvapenstrategin, Nuclear
Posture Review, från 2018. Vad som även är intressant är att USA
förefaller överväga att införskaffa stridstekniska kärnvapen,
dock framgår inte med vilken form av bärsystem, för att kunna
erhålla en graderad verkan kopplat till nukleär de-eskalering.22
Nukleär de-eskalering berörs i en artikel från 1999 i den ryska
militärvetenskapliga tidskriften militära tankar. Denna
de-eskalering förefaller, utifrån artikeln, kunna genomföras i
olika nivåer. Den första nivån förefaller vara att
genomföra en ”demonstrativ insats” med en kärnvapenladdning mot
ett isolerat geografiskt område som är obebott såsom ett
ökenområde eller vattenområde,23 här kan
säkert fjäll och annan ödemark även omfattas.
Den
andra nivån skall vara att genomföra en ”hot-demonstration”,
då insätts kärnvapen mot t.ex. knutpunkter, tanken med denna nivå
är att hålla ned förluster på motståndarsidan men påverka denne
i det huvudsakliga operationsområdet. Den tredje nivån
är ”hot”, då insätts kärnvapen mot en motståndares förband
i en operationsriktning för att påverka utgången i en annan. Den
fjärde nivån är ”hot-straff” det innebär koncentrerat
insättande av kärnvapen mot en motståndares förband i en eller
flera operationsriktningar. Den femte nivån innebär
”hot-vedergällning” det innebär ett större insättande av
kärnvapen mot flertalet mål i operationsområdet för att förändra
utgången av den militära situationen. Den sjätte och sista
nivån är "vedergällning", vid denna nivå insätts
flertalet kärnvapen inom hela krigsteatern.24
Utgående
från de tre första nivåerna, torde stridstekniska kärnvapen vara
ett lämpligt alternativ att nyttja. När det främst rör sig om
platser där det i förväg går att utplacera stridstekniska kärnvapen. Den tredje nivån torde även kunna vara vad som övades
under Vostok-2010 med kärnvapenminor. De övriga nivåerna torde,
dels kräva större kärnvapenladdningar, dels andra bärsystem för
att kunna insätta dem utifrån tankarna kring respektive nivå.
Utgående från tankegångarna kring nukleär de-eskalering kan det
även förklara varför Ryssland så sent som 2010 förefaller haft stridstekniska kärnvapen.
Här
blir det även intressant att fundera på om t.ex. de ryska
specialförbanden fortsatt har stridstekniska kärnvapenladdningar
och i sådant fall hur övas det? Ingår det som en del i t.ex.
övningarna med den ryska kärnvapentriaden, vilket skulle kunna vara
möjligt mtp. de olika nivåerna inom ramen för nukleär
de-eskalering och hur de skall kunna påverka över olika ytor. Ett
annat alternativ är ett separat övningsmoment. Därutöver torde
nyttjandet av specialförband tillsammans med stridstekniska kärnvapen utgöra ett möjligt alternativt troligt val
vid de två första nivåerna som berörs kring nukleär
de-eskalering.
Varför
är då detta viktigt? Som skrevs tidigare sker en fokusering främst
på bärsystem, såsom Iskander, dock förefaller inte hela
spektrumet av kärnvapen som kan nyttjas belysas. Stridstekniska kärnvapen torde, som berörts, fylla en viktig del i teoribildningen
bakom nukleär de-eskalering då syftet är att eskalera för att
deeskalera men fortfarande inte övergå till en renodlad
kärnvapenkonflikt. Vilket gör att det får ses som ytterst märkligt
att dessa taktiska mindre kärnvapen ej belyses i den västerländska
debatten, trots att de så sent som 2010 förefaller haft en plats i
rysk krigföringsförmåga. Därtill förefaller det finns en reell
möjlighet att stridstekniska kärnvapen kommer börja spela en allt
viktigare roll, utgående från de tankegångar som framförs i den
amerikanska kärnvapenstrategin.
Varvid
det blir viktigt att kärnvapenfrågan lyfts fram på ett helt annat
sätt än i dag. Då vi nu eventuellt går mot en tid med förändrade
tankegångar kring synen på kärnvapen, krävs det att det belyses
från strategisk nedtill stridsteknisk nivå i t.ex. vår
övningsverksamhet på motsvarande sätt som skedde under det s.k.
kalla kriget.
Have a good one! //
Jägarchefen
Källförteckning
Arms
Control Association 1
(Engelska)
Bulletin
of the Atomic Scientists 1
(Engelska)
Federation of
American Scientists 1
(Engelska)
James Martin Center
for Nonproliferation Studies 1
(Engelska)
Sveriges Television
1
(Svenska)
The Foreign Policy 1
(Engelska)
The Jamestown
Foundation 1
(Engelska)
The New York Times 1
(Engelska)
The San Diego
Union-Tribune 1
(Engelska)
The Washington Times
1
(Engelska)
United
Press International 1
(Engelska)
Lunev, Stanislav.
Through the Eyes of the Enemy. Washington, DC: Regnery
Publishing, 1998, E-bok.
Slutnoter
1
Federation of American Scientists. Kristensen, Hans M. Russia
Upgrades Nuclear Weapons Storage Site In Kaliningrad.
2018. https://fas.org/blogs/security/2018/06/kaliningrad/
(Hämtad 2018-06-24)
2
Ibid.
3
The New York Times. A
Russian Base in the Baltics Is Reported to Have Nuclear Arms.
2001.
https://www.nytimes.com/2001/01/04/world/a-russian-base-in-the-baltics-is-reported-to-have-nuclear-arms.html
(Hämtad 2018-06-24)
The
San Diego Union-Tribune. US:
Poland concerned about armed Kaliningrad.
2011.
http://www.sandiegouniontribune.com/sdut-us-poland-concerned-about-armed-kaliningrad-2011feb11-story.html
(Hämtad 2018-06-24)
Sveriges
Television. Olsson, Jonas. Varningen:
Troligt med kärnvapen vid Östersjön.
2015.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/foi-om-ryskt-karnvapenhot-troligt-att-det-finns-karnvapen-i-kaliningrad-redan-nu
(Hämtad 2018-06-24)
4
Goliath, Martin. Kärnvapen
för slagfältsbruk och europeisk säkerhet: en strategisk faktors
regionala betydelse.
Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 29-30.
5
Federation of American Scientists. Kristensen, Hans M. Russia
Upgrades Nuclear Weapons Storage Site In Kaliningrad.
2018. https://fas.org/blogs/security/2018/06/kaliningrad/
(Hämtad 2018-06-24)
6
James Martin Center for Nonproliferation Studies. Sokov, Nikolai. The
“Tactical Nuclear Weapons Scare” of 2001.
2001.
https://www.nonproliferation.org/the-tactical-nuclear-weapons-scare-of-2001/
(Hämtad 2018-06-24)
7
Norberg, Johan. Training
to fight: Russia's major military exercises 2011-2014.
Stockholm: Försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut
(FOI), 2015, s. 38, 40.
The
Washington Times. Russia
launched massive nuclear drill, Pentagon alarmed.
2013.
https://www.washingtontimes.com/news/2013/mar/5/russians-launched-massive-nuclear-drill-sounded-al/
(Hämtad 2018-06-24)
8
The Washington Times. Russia
launched massive nuclear drill, Pentagon alarmed.
2013.
https://www.washingtontimes.com/news/2013/mar/5/russians-launched-massive-nuclear-drill-sounded-al/
(Hämtad 2018-06-24)
9
U.S. Department of Defense. Department
of Defense Press Briefing by General Hodges on Operation Atlantic
Resolve in the Pentagon Briefing Room.
2015.
https://www.defense.gov/News/Transcripts/Transcript-View/Article/633667/department-of-defense-press-briefing-by-general-hodges-on-operation-atlantic-re/
(Hämtad 2018-06-24)
10
Arms Control Association. Russian
Officials Deny Claims Of Missing Nuclear Weapons.
1997. https://www.armscontrol.org/act/1997_09/lebedsept
(Hämtad 2018-06-24)
Nuclear
Threat Initiative. Russia
Says It Never Produced Nuclear Suitcases.
1997.
http://www.nti.org/analysis/articles/russia-says-it-never-produced-nuclear-suitcases/
(Hämtad 2018-06-24)
Nuclear
Threat Initiative. Russian
Calls Suitcase Nukes Too Expensive.
1997.
http://www.nti.org/analysis/articles/russian-calls-suitcase-nukes-too-expensive/
(Hämtad 2018-06-24)
11
Arms Control Association. Russian
Officials Deny Claims Of Missing Nuclear Weapons.
1997. https://www.armscontrol.org/act/1997_09/lebedsept
(Hämtad 2018-06-24)
12
Nuclear Threat
Initiative. Russian
Calls Suitcase Nukes Too Expensive.
1997.
http://www.nti.org/analysis/articles/russian-calls-suitcase-nukes-too-expensive/
(Hämtad 2018-06-24)
13
The Foreign Policy.
Rawnsley, Adam. Brown, David. The
Littlest Boy. 2014.
http://foreignpolicy.com/2014/01/30/the-littlest-boy/
(Hämtad 2018-06-24)
14
Lunev, Stanislav. Through
the Eyes of the Enemy.
Washington, DC: Regnery Publishing, 1998, E-bok, s. 24-25.
15
The
Foreign Policy. Rawnsley, Adam. Brown, David. The
Littlest Boy. 2014.
http://foreignpolicy.com/2014/01/30/the-littlest-boy/
(Hämtad 2018-06-24)
16
Kadetov, V.V. The Employment of Special Task Forces Under
Contemporary Conditions. Military
Thought, vol 77,
no.4, 1995, s. 33.
17
United Press International. Horrock, Nicholas. FBI
focusing on portable nuke threat.
2001.
https://www.upi.com/FBI-focusing-on-portable-nuke-threat/90071008968550/
(Hämtad 2018-06-24)
18
The Jamestown Foundation. Felgenhauer, Pavel. General
declares russian nukes secure.
2007.
https://jamestown.org/program/general-declares-russian-nukes-secure/
(Hämtad 2018-06-24)
19
Ekström, Markus. Rysk
operativ-strategisk övningsverksamhet under 2009 och 2010.
Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets
forskningsinstitut (FOI), 2010, s. 61.
20
The Foreign Policy. Rawnsley, Adam. Brown, David. The
Littlest Boy. 2014.
http://foreignpolicy.com/2014/01/30/the-littlest-boy/
(Hämtad 2018-06-24)
21
Bulletin of the Atomic Scientists. Sokov, Nikolai N. Why
Russia calls a limited nuclear strike "de-escalation".
2014.
https://thebulletin.org/why-russia-calls-limited-nuclear-strike-de-escalation
(Hämtad 2018-06-24)
22
U.S. Department of Defense. Nuclear
Posture Review.
Washington, DC: U.S. Department of Defense, 2018, s. xi-xii,
8-9.
23
Militaryarticle. О
применении ядерного оружия для деэскалации
военных действий.
1999.
http://militaryarticle.ru/zarubezhnoe-voennoe-obozrenie/1999-zvo/8995-o-primenenii-jadernogo-oruzhija-dlja-dejeskalacii
(Hämtad 2018-06-24)
24
Ibid.