måndag 27 augusti 2018

Socioekonomisk krigföring

Reflektion

I slutet av december 2017 uttalade sig chefen för den ryska utrikesunderrättelsetjänsten, Sergeij Naryshkin, avseende ett icke-deklarerat hybridkrig vilket enligt honom genomförs mot Ryssland och tidigare sovjetiska republiker ingående i Oberoende staters samvälde (OSS). Uttalandet skedde i samband med en konferens för chefer ur OSS ländernas underrättelse- och säkerhetstjänster. Detta uttalande kom även att uppmärksammas i svensk media, då Sverige enligt chefen för den ryska utrikesunderrättelsetjänsten utgör en del i detta icke-deklarerade hybridkrig mot Ryssland, som USA leder.1

De svenska forskare som intervjuades, kom se detta som ett sätt för Ryssland att påverka den egna befolkningen. Men även ett möjligt sätt för att i framtiden kunna skapa handlingsutrymme gentemot Sverige.2 Vad som dock får anses vara något anmärkningsvärt är att detta uttalande ej kommit att bemötas på något sätt av Sverige. Då detta uttalande får anses vara av en allvarligare karaktär, jämfört med den ryska försvarsministerns uttalande under sommaren 2018 avseende Sverige, vilket sent omsider kom att bemötas.3

Vad som inte förefaller beskrivits i svenska media var hur detta hybridkrig mot Ryssland skall gestalta sig. Enligt chefen för den ryska utrikes underrättelsetjänsten skall Sverige nyttja immigrantstrukturer och inom dessa försöka skapa revolutionära grupperingar. Utöver Sverige skall även Storbritannien, Polen och de Baltiska staterna tillämpa samma förfarande.4

Den utpekade metoden och agerandet överinstämmer även på vissa av de punkter som beskriver den militära hotbilden gentemot Ryssland, i den ryska militära doktrinen från 2014.5 Det överinstämmer även på vissa av punkterna i hur hotbilden mot Ryssland beskrivs i den ryska nationella säkerhetsstrategin från 2015.6 Varvid själva uttalandet av chefen för den ryska utrikesunderrättelsetjänsten går att koppla till officiellt fastställda hotbilder mot Ryssland, vilket sätter en annan dignitet på uttalandet än det som berörts i den svenska debatten.

I sammanhanget är det intressant att notera en artikel i den ryska militärindustriella tidningen, Vojenno-Promysjlennyj Kurjer, från augusti 2018. Artikeln berör hur immigranter kan komma att nyttjas som en form av vapensystem i framtida hybridkrigföring, framförallt i större urbana center. Artikelförfattarna berör även hur en motståndare kan tänkas nyttja immigranter i samverkan med kriminella nätverk som en del i en väpnad konflikt. Artikelförfattarna menar även på att det kan vara ett sätt för en svagare part att påverka en starkare part,7 d.v.s. en form av asymmetrisk krigföring.

Användandet av begreppet hybridkrigföring i artikeln,8 indikerar även att artikelförfattarna ser det som en trolig västerländsk metod då det begreppet uteslutande ses som en västerländsk förmåga.9 Här skall dock den möjliga faktorn avseende s.k. speglingseffekt beaktas då det lika väl skulle kunna röra sig om s.k. icke-linjär krigföring.10 Värt att notera är att detta förefaller vara ett ämnesområde som det teoretiseras kring i Ryssland, dels utifrån den ryske underrättelsechefens uttalande men även beskrivna hotbilder i officiella dokument, dels utifrån artikeln i Vojenno-Promysjlennyj Kurjer. Dock bör begreppet ses i ett större perspektiv och inte enbart immigrantstrukturer utan snarare bör det kunna tillämpas över hela spektrumet av socioekonomiskt utsatta områden och grupperingar.

Ur ett historiskt perspektiv kan detta inte anses vara särskilt revolutionerande, då t.ex. stöd till olika grupperingar för påverkan har genomförts av ett flertal länder. Dock har stödet då främst varit inriktat mot olika former av politiska grupperingar, oftast med en tydlig koppling. I detta fallet kan det ses som möjligt att formen kan vara mer in obscura och iståndsättas på andra sätt. Exempelvis skulle t.ex. sociala medier kunna nyttjas för att skapa en konflikt mellan olika grupperingar som underblåses och eskaleras av en tredje part som agerar dolt.

Militärteoretiskt är det således intressant hur t.ex. socioekonomiskt utsatta grupperingar eller områden skulle kunna nyttjas som en del i en annan nations krigföringsförmåga. Detta skulle, troligtvis, kunna nyttjas inom ramen för vad som i Sverige benämns som s.k. gråzonsproblematik eller i ett s.k. skymmningsläge, kontra en fullt utvecklad väpnad konflikt. Effekterna av det skulle troligtvis vara att, dels distrahera, dels binda resurser.

Vad avser distrahera skulle det t.ex. kunna innebära att beslutsfattare är fullt fokuserad på t.ex. stora oroligheter i socioekonomiskt utsatta områden kontra en militär upptrappning som sker parallellt inför en väpnad konflikt. Vad avser binda resurser skulle en fokusering av oroligheter kunna ske till ett eller några områden som skulle kunna innebära att säkerhetsresurser omfördelas från områden som kommer omfattas av en väpnad konflikt och därmed underlättas denna på olika sätt.

Avslutningsvis, Sergeij Naryshkins uttalande i slutet av december 2017 får anses ha betydligt fler dimensioner än enbart en som var riktad mot den egna ryska befolkningen. Där den kanske minst berörda dimensionen, men troligtvis den viktigaste, får anses vara vad som skulle kunna benämns som socioekonomisk krigföring.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Dagens Nyheter 1 (Svenska)
Regeringen 1 (Svenska)
Rossijskaja gazeta 1, 2 (Ryska)
Svenska Dagbladet 1 (Svenska)
Sveriges Radio 1 (Svenska)
TASS 1 (Ryska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1 (Svenska)
Vojenno-Promysjlennyj Kurjer 1 (Ryska)

Slutnoter

1 Dagens Nyheter. Carlsson, Mattias. Rysk spionchef: Sverige deltar i hybridkrig mot Ryssland. 2017. https://www.dn.se/nyheter/rysk-spionchef-sverige-deltar-i-hybridkrig-mot-ryssland/ (Hämtad 2018-08-27)
Svenska Dagbladet. Sverige pekas ut i hybridkrig mot Ryssland. 2017. https://www.svd.se/sverige-pekas-ut-i-hybridkrig-mot-ryssland (Hämtad 2018-08-27)
2 Ibid.
3 Sveriges Radio. Arenander, Inger. Kritiken: Rysk minister sprider falsk information. 2018. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7012691 (Hämtad 2018-08-27)
4 ТАСС. Нарышкин отмечает угрозу переноса активности террористов в Центральную Азию и РФ. 2017. http://tass.ru/politika/4824055 (Hämtad 2018-08-27)
5 Российской газеты. Военная доктрина Российской Федерации. 2014. https://rg.ru/2014/12/30/doktrina-dok.html (Hämtad 2018-08-27)
6 Российской газеты. Указ Президента Российской Федерации от 31 декабря 2015 года N 683 "О Стратегии национальной безопасности Российской Федерации". 2015. https://rg.ru/2015/12/31/nac-bezopasnost-site-dok.html (Hämtad 2018-08-27)
7 Военно-промышленный курьер. Григорий, Никоноров. Игорь, Родионов. Восстание дворников. 2018. https://vpk-news.ru/articles/44250 (Hämtad 2018-08-27)
8 Ibid.
9 Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2016. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 105.
10 Ds 2017:66. Motståndskraft. Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. s. 68-69.

1 kommentar:

  1. Ett inte allt för långsökt scenario är att någon av Rysslands diverse "tjänster", såväl statliga som fristående, suger upp utvalda personer bland de högerextrema svenska deltagarna i konfliktområdet Ukraina/Ryssland. De bibringas tron att Ryssland stödjer de högerextrema av helt oegennyttiga skäl. De blir nyttiga idioter. De motiveras och utbildas för att genomföra omstörtande verksamhet i Sverige. De kan t ex utnyttja sociala medier för att piska upp grupper i sk "utanförskapsområden" till rubrikskapande dåd. De dåden kan sedan matas tillbaka in i media, i lokal- och rikspolitiken och ge motiv till repressiva åtgärder. Man glömmer naturligtvis inte bort att sprida detta utomlands och kan därmed mycket billigt och nästintill självsvängande få Sverige att framstå som en labil stat. En stat som behöver skydd, inte kan ges status av världssamvete eller vad det långsiktiga målet kan vara. Eftersom vi inte har någon utpräglad rysk diaspora kan inte skyddslösa ryssar i Sverige bli hävstång. Att direkt använda individer från "utsatta grupper" här inne i Sverige är svårt. Bl a för att utvärderingen, penetreringen och värvandet av dessa är så mycket svårare än av svenska extremister i Ryssland/Ukraina. Där kan ryskt underrättelsetjänst röra sej fritt och studera kandidaterna under extrema situationer: strid. De svenska högerextremisterna flyter bättre in i Sverige, kan koderna och har redan en moralisk och politisk hållning som kan utnyttjas. Motsvarande möjlighet att studera svenska jihadister är svårare.
    Redan tanken att någon grupp kan komma att utnyttjas kan splittra befolkningen och binda resurser som gör större nytta med andra uppgifter.

    SvaraRadera