torsdag 1 augusti 2019

Något om strategiskt överfall

Sammanfattning

Strategiskt överfall utgör inget nytt begrepp i den svenska nomenklaturen utan snarare är det ett begrepp som funnits sedan slutet av det andra världskriget, men begreppet har haft olika namn och det strategiska överfallet utgör det senaste namnet. Internationellt får det ses som troligt att det närmsta begreppet utgöras av s.k. överraskande angrepp. Det strategiska överfallet eller det överraskande angreppet är i praktiken inte "överraskande", utan snarare rör det sig om fel i militär och politisk ledning som möjliggör ett angrepp mot en nation med begränsade resurser. Således är det främst psykologiska och institutionella felaktigheter som utnyttjas av en angripare för att nå sina målsättningar och ej överraskning, då de flesta överraskande angreppen har detekteras i förtid men åtgärder har av olika skäl ej vidtagits för att möta det.

Analys

I ett tidigare inlägg berördes vad begreppet operativ chock skulle kunna innebära, utifrån skrivningen i Militärstrategisk doktrin, från 2016, att det militära försvaret skall dimensioneras för att kunna verka under ett strategiskt överfall genom operativ chock.1 Detta inlägg kommer försöka beskriva vad begreppet strategiskt överfall de facto innebär. Inledningsvis bör det klarläggas att strategiskt överfall som begrepp främst får anses vara ett svenskt begrepp emedan det internationellt talas om överraskande angrepp, d.v.s. Surprise Attack, i olika former.

Likt begreppet operativ chock, ges ingen förklaring till hur begreppet strategiskt överfall skall tolkas i militärstrategiskt doktrin från 2016 (MSD 16). Genomförs sökningar i de nya reglementen samt handböcker som publicerats av Försvarsmakten under de senaste åren finns heller ingen förklaring till innebörden av strategiskt överfall (givetvis kan något reglemente eller handbok missats innehållande en definition), vilket gör att begreppet kan tolkats vidlyftigt beroende på person men även vid vilket tillfälle det nyttjas. Att en samsyn torde finnas kring vad det innebär på högre ledningsnivå såsom  vid ledningsstaben får ses som troligt, dock är det inte lika troligt att synen är desamma på lägre nivåer t.ex. förbandsnivå, om ens någon syn kring begreppet existerar.

Den senaste allmänt spridda Försvarsmakts definitionen av vad strategiskt överfall de facto innebär förefaller finnas i Svensk soldat från 1994. Enligt detta upphävda reglemente definieras strategiskt överfall som att, "en angripare kraftsamlat sätter in begränsade resurser mot våra viktigaste samhällsfunktioner utan att på förhand röja var och hur överfallet ska genomföras. Syftet är att lamslå vår motståndsvijla samt lednings- och motståndsförmåga. Eftersom ett strategiskt överfall måste ske överraskande och förberedas dolt, innebär det att angriparen endast kan använda ett mycket begränsat antal stridskrafter (men med hög kvalitet). Därmed har angriparen en begränsad förmåga att följa upp det första anfallet med nya kvalificerade förband".2

Enligt Nationalencyklopedin definieras strategiskt överfall som ett, "militärt angrepp som med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och med endast kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom ett lands ledningssystem och totalförsvar".3 Denna definition korrelerar väl gentemot definitionen i Svensk soldat från 1994. Vad som även är intressant, är att begreppet strategiskt överfall ej kan anses utgöra något nytt i s.k. svensk nomenklatur utan snarare är det ett begrepp som följt med sedan slutet av det andra världskriget.4 Dock har begreppet haft olika ordval, men med mer eller mindre samma innebörd.5

Utifrån skrivningen i Svensk Soldat, från 1994, och Nationalencyklopedin kan ett antal nyckelord identifieras avseende vad ett strategiskt överfall faktiskt är. Det strategiska överfallet genomförs med en begränsad numerär av förband, mot en nations vitala funktioner med väldigt korta tidsförhållande. Utifrån detta kan ett antal slutsatser dras. Troligtvis skulle ett strategiskt överfall inriktas mot ett eller ett ytterst begränsat antal geografiska områden maa. den låga numerären som eftersträvas hos angriparen. Ökar mängden områden som skall omfattas, kommer per automatik även mängden förband som krävs öka och därmed även risken för upptäckt i ett tidigt skede. Således, utifrån definitionerna förefaller ett strategiskt överfall ej genomförs gentemot ett större geografiskt område med markförband.

Det innebär i förlängningen att det strategiska överfallet som inriktas mot en nations vitala funktioner främst torde röra huvudstadsområden som per definition utgör ett s.k. kraftcentrum. Andra platser som anses vara vitala kan givetvis finnas, ur ett svenskt perspektiv skulle t.ex. Göteborgsregionen kunna vara ett sådant område maa. den stora mängd import för Sverige men även andra länders behov, som terminerar där. Planen för genomförandet torde även vara tvungen att vara mycket enkel. En komplicerad plan kommer kräva omfattade övningsförberedelser vilket kommer riskera att det strategiska överfallet kan avslöjas ffa. om personalen delges sina uppgifter i ett tidigt skede eller att övningsförberedelserna är övertydliga kring vart uppgiften skall lösas.

Trots att strategiskt överfall som begrepp har diskuterats i den svenska försvars- och säkerhetspolitiska debatten under en längre tid, förefaller ytterst lite inhemska studier genomförts kring det. Internationellt finns det litteratur att tillgå, men då avseende begreppet överraskande angrepp och utifrån hur strategiskt överfall definieras går det ej att säga att ett överraskande angrepp per definition är desamma. Dock torde vissa paralleller kunna dras. I detta inlägg har två böcker valts för att belysa överraskande angrepp, den ena är Surprise attack: lessons for defense planning av Richard K. Betts och den andra är Surprise attack: the victim's perspective av Ephraim Kam.

I de förekommande fall som berörs i den ovan angivna litteraturen avseende överraskande angrepp, förefaller den som blir angripen haft information om att ett angrepp kunde vara förestående och trots det vidtogs inga åtgärder och framförallt förefaller den politiska nivån blivit överrumplad när väl angreppet skede.6 I sak skulle det kunna inneburit att angriparen hade för stora förband, varvid underrättelsetjänster kunde tyda att ett angrepp var förestående och att det per definition ej var ett strategiskt överfall. Det indikerar troligen att psykologiska faktorer även spelar in vid ett överraskande angrepp,7 men även vid ett strategiskt överfall. Varvid förbandsmängden per se ej behöver vara en nyckelfaktor för att det överraskande angreppet eller strategiska överfallet skall upptäckas och motåtgärder vidtas mot det.

Dock kan även den politiska nivåns överrumpling bestå i att underrättelsetjänsternas bearbetning och i slutändan delgivning av information tog för lång tid, varvid den politiska nivån ej hade tillräckligt med tid för att kunna fatta adekvata beslut.8 Därutöver kan underrättelsetjänsternas inbyggda varningssystem för ett angrepp vara indikatorbaserad varvid antingen motståndaren agerar för att ej uppfylla indikatorerna eller vidtar skenåtgärder varvid dessa ej blir uppfyllda eller att felaktiga indikatorer har valts.9 En annan faktor kan även vara att en underrättelsetjänsts analytiker inväntar mer information för att säkerställa att deras analys är korrekt innan de delger informationen till beslutsfattare,10 varvid tidsfönstret för att kunna agera blir begränsat.

En annan viktig faktor att beakta är den tidsrymd underrättelsetjänsten har att agera på, vilket oftast är begränsad. Trots att ett beslut kan tas av en angripare avseende ett angrepp en lång tid innan det sker, kommer indikatorerna vara som störst de absolut sista dygnen innan angreppet påbörjas.11 För att en försvarare skall kunna agera på ett adekvat krävs därmed väldigt korta ledtider mellan underrättelsetjänsten och den beslutande nivån, militär som politisk.12 Men det kräver även att en nations samtliga stridskrafter innehar en hög grundberedskap,13 för att snabbt kunna agera på det uppkomna hotet. Detta kräver även att den högsta militära och politiska ledningen är samövad, men även att den högsta politiska ledningen innehar en förståelse för vissa militära frågor annars kan dyrbar tid gå till spillo då dessa grundläggande faktorer skall förklaras.14 En annan viktig faktor som troligen kan påverka, är till del psykologisk men även kulturell. Risken finns att ett speglingstänkande uppstår där angriparens agerande försöker förklaras utifrån egna bevekelsegrunder och vad den snart angripne anser är rationellt agerande emedan det den ser som rationellt agerande, baseras helt på dennes normer. Inom ramen för detta ryms även ett styrande antagande att en nation tillgriper enbart ett väpnat angrepp som absolut sista utväg,15 vilket inte behöver vara fallet utan det militära maktmedlet kan utgöra en naturlig del att tillgripa i en nations säkerhetspolitik.

Vad som särskilt bör beaktas är att inget överraskande angrepp har kommit som en "blixt från klar himmel". Utan olika former av säkerhetspolitiska kriser och/eller spänningar har funnits innan det kom att ske.16 Här bör även vad som kan kategoriseras/benämnas som "sidokriser" särskilt beaktas. Vid ett antal tillfällen har underrättelsetjänster varit engagerade i att analysera andra kriser som antingen påverkar den snart angripna nationen eller det generella säkerhetsläget och därmed missat signaler om ett stundande överraskande angrepp.17 Ett stort antal kriser verkar givetvis även destabiliserande i sig,18 vilket skulle kunna innebära att en part väljer att agera i och med att ett fönster uppenbarar sig som möjliggör ett överraskande angrepp.

Den pensionerade översten Bo Hugemark har förtjänstfullt genom åren berört begreppet överraskande angrepp i den svenska försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Enligt honom kan fyra faktorer påverka en försvarare gentemot ett överraskande angrepp. Den första är att försvararen ej noterar långsiktiga förändringar i en ev. antagonists fredstida utgångsläge men även dess övningsmönster. Den andra är att försvararen ägnar sig åt önsketänkande och/eller självbedrägeri d.v.s. en oförmåga att tränga in i angriparens föreställningsvärld. Den tredje är att försvararen hemfaller åt självavskräckning d.v.s. att försvararen vill undvika att provocera och den avslutande fjärde är att försvararen själv försvårar sin egen beredskapshöjning d.v.s. frångår de tidigare uppgjorda planerna.19

Utifrån tidigare redovisad text är det intressant att notera hur tre av de fyra faktorerna Hugemark berör främst kan anses ha att göra med psykologiska aspekter och den första faktorn främst härrör till tydlig militär fakta. Vilket skulle kunna styrka tesen att överraskande angrepp och ev. i förlängningen strategiskt överfall i mångt baseras på psykologiska faktorer, något som Hugemark även framför.20 I detta sammanhang är det även intressant att notera hur stor problematik det förefaller funnits för olika nationers underrättelsetjänster att identifiera ett överraskande angrepp, emedan stor del av vårt beredskapssystem baserades på att vår underrättelsetjänst skulle ge en tidig förvarning för att kunna vidta adekvata beredskapshöjningar och ytterst mobilisering för att kunna möta ett väpnat angrepp.21

I sammanhanget är det värt att notera att den svenska underrättelsetjänsten ej var lika övertygad som vissa militära företrädare var under 1980-talet och inledningen av 1990-talet att ett strategiskt överfall skulle kunna lyckas mot svenskt territorium. Underrättelsetjänsten å sin sida påpekade problematiken med att kunna hålla förberedelser m.m. dolt för att kunna genomföra ett strategiskt överfall emedan militära företrädare såg möjligheten till ett isolerat strategiskt överfall gentemot Sverige.22 Detta blir synnerligen intressant då både Betts och Kam i sina verk visar på att underrättelsetjänster de facto kan ha, dels inneboende fel,23 dels kan utsättas för vilseledning, signalunderrättelser ej undantaget,24 varvid de kommer förmedla felaktig information till de militära och politiska beslutsfattarna. Vad som är rätt och fel ur ett svenskt perspektiv har vi tack och lov ej behövt erfara, dock har de båda tidigare författarna utgått från bl.a. Israel och USA underrättelsetjänster i sina studier, som torde ha både mer resurser och erfarenhet än den svenska underrättelsetjänsten.

Sett till vår nutid, förefaller åtminstone den amerikanska underrättelsetjänsten haft svårigheter minst intill 2015 att kunna detektera de ryska beredskapskontrollerna och därmed inte erhållit någon egentlig förvarning.25 Vilket skall ställas mot de uppgifter som den Litauiska underrättelsetjänsten publicerade 2017, att Ryssland innehade förmågan att påbörja offensiva operationer inom 24-48 timmar.26 I de båda fallen får det främst ses som en problematik för faktiska randstater till Ryssland vad avser möjligheten till att bli utsatt för ett överraskande angrepp/strategiskt överfall. Dock förefaller även problematiken utgöra en faktor för oss i Sverige att ta hänsyn till. Scenariot för Försvarsmaktsövning 2017 mer känd som övning Aurora, kom vara en eskalerande väpnad konflikt i Sveriges närområde vilket kom föranleda att Sverige utsattes för ett strategiskt överfall. Att det rör sig om ett strategiskt överfall gentemot vad som skulle kunna betecknas som Sveriges "livsnerver” indikeras även av de aktuella övningsområdena inom ramen för övningen.27 Således får själva konceptet med strategiskt överfall utöver det som skrivits i MSD16 fortsatt anses vara gällande i svensk övningsverksamhet och därmed troligen även i s.k. försvarsplanering.

Slutsats

Således, vad är då ett strategiskt överfall? Det kan ses som en metod för att överrumpla en part. Med en begränsad mängd förband skall en nations vitala funktioner d.v.s. dess "huvud" eller "livsnerv" slås ut inom ett eller ett begränsat antal geografiska områden. Vad som dock förefaller vara avgörande är att markförband insätts. Syftet kan antas vara att i ett senare skede antingen förstärka med ytterligare förband och därmed konsolidera tagen terräng och ta ytterligare, alternativt avbryta operationen då en högre målsättning uppnåtts och därmed dra ur sina förband. Dock förefaller inte mängden förband vara avgörande vid det strategiska överfallet, utan snarare att psykologiska faktorer uppnås som påverkar den angripne och därmed möjliggör det begränsade väpnade angreppet.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Försvarsmakten 1, 2 (Svenska)
Nationalencyklopedin 1 (Svenska)
United State Senate Committee On Armed Services 1 (Engelska)
Valstybes Saugumo Departementas 1 (Engelska)

Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982.
Försvarsmakten. Svensk soldat. Stockholm: Försvarsmakten, 1994.
Grahn, Jan-Olof. Om svensk underrättelsetjänst. Stockholm: Medström, 2016.
Hugemark, Bo (red). Urladdning: 1940 - blixtkrigens år. Stockholm: Probus, 1990.
Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008.
Jeppsson, Tommy (red). Mental överrumpling: tankar om aningslöshet inför hot mot nationell säkerhet. Stockholm: Kungl Krigsvetenskapsakademien, 2019.
Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988.

Slutnoter

1 Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016, s. 53.
2 Försvarsmakten. Svensk soldat. Stockholm: Försvarsmakten, 1994, s. 86-87.
3 Nationalencyklopedin. Strategiskt överfall. 2019. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/strategiskt-överfall (Hämtad 2019-07-29)
4 Grahn, Jan-Olof. Om svensk underrättelsetjänst. Stockholm: Medström, 2016, s. 237.
5 Jeppsson, Tommy (red). Mental överrumpling: tankar om aningslöshet inför hot mot nationell säkerhet. Stockholm: Kungl Krigsvetenskapsakademien, 2019, s. 49-50.
6 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 18, 286
Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 2.
7 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 286
Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 9, 10, 12, 81, 85, 92.
8 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 88-89.
9 Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 30, 47, 50-51.
10 Ibid. s. 53-54.
11 Ibid. s. 43, 45.
12 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 95, 174.
13 Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 31.
14 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 102.
15 Ibid. s. 119, 122, 126, 134, 136.
Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 72, 122-123.
16 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 95.
Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 213
17 Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 146
18 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 158.
19 Hugemark, Bo (red). Urladdning: 1940 - blixtkrigens år. Stockholm: Probus, 1990, s. 99-102.
Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008, s. 6.
20 Hugemark, Bo (red). Urladdning: 1940 - blixtkrigens år. Stockholm: Probus, 1990, s. 98.
21 Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008, s. 1.
22 Grahn, Jan-Olof. Om svensk underrättelsetjänst. Stockholm: Medström, 2016, s. 237.
23 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 74-75.
Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 135, 161, 163, 165, 180, 192, 195.
24 Betts, Richard K. Surprise attack: lessons for defense planning. Washington, DC: Brookings Institution, 1982, s. 197.
Kam, Ephraim. Surprise attack: the victim's perspective. Cambridge, Mass: Harvard Univ. Pr, 1988, s. 143.
25 Committee On Armed Services. Hearing to receive testimony on United States European Command Programs And Budget in review of the defense authorization request for fiscal year 2016 and the future years defense program. Washington, D.C: Alderson Reporting Company, 2015, s. 17-18.
26 Valstybes Saugumo Departementas. National Security Threat Assessment. 2017. Vilnius: Valstybes Saugumo Departementas, 2017, s. 7.
27 Lundgren, Johan. Anfall mot Sverige. Försvarets Forum. no 3 (2017): 20-21.

2 kommentarer:

  1. "...Israel och USA underrättelsetjänster i sina studier, som torde ha både mer resurser och erfarenhet än den svenska underrättelsetjänsten." Jägarchefen

    USAs underrättelsetjänster har vid flera tillfällen visat sig vara bristfälliga. T.ex. strax före det ryska angreppet på Georgien 2008. Sveriges underrättelseorganisationer, FRA och MUST, kände till i förväg genom signalspaning med flyg vad som skulle komma att hända. Jag måste utgå ifrån att det rörde sig om signalspaning på nordliga Latituder mot ryska ledningscentraler m.m. i Kaliningrad bl.a. och inte signalspaning i Georgiens närhet.

    Israels Mossad är alltid på helspänn, men de har mindre kvalificerade motståndare än vad vi har. Fast de har eller hade fler potentiella motståndare än vad vi har. Om vi ska räkna med en bred koalition mot Sverige med flera krigförande aktörer, om USA är en av dessa aktörer och vi förutsätter att dessa verkligen vill sätta oss på plats på andra sätt än bara genom sanktioner och ekonomiska konspirationer, så behöver dessa stater inte börja ett krig med ett strategiskt överfall. De kan börja lobba över ballistiska robotar och kryssningsrobotar med en gång. Men de måste först ladda upp militärt offentligen och skaffa sig bullshitargument. Du märker att många svenska höga officerare och politiker har börjat käfta emot Trump på ett sofistikerat sätt? Ingen vill hjälpa Trump och Israel att starta kriget de vill starta om oljan i Iran och Gulfstaterna och mot Iran eftersom deras egen West Texas Intermediate olja som man gör bensin av bara räcker i ~5 år till hela USA (upskattade 35.000.000.000 fat olja). Det finns 161 olika kvaliteter på olja men man gör för närvarande bara bensin av 4 kvalitetsoljor - nämnda WTI, Brent Nordsjöolja, Opec Referencebasket och Dubai crude. Det är hård konkurrens om dessa fyra oljor och nu när Iran är sanktionerat så är konkurrensen ännu hårdare vilket USA skiter stort på just nu. Vi köper vår bensinolja från Norge men deras olja räcker bara i 10+ år till. Vi har i alla fall Tyskland med oss och vi stöder varandra moraliskt men inte militärt. Trump, Mike Pompeo och John Bolton och Netanyahu i någon mån har svårt att få till stånd ett krig mot Iran. De vill ha en ny koalition, mot Iran denna gången, med Tyskland som en av deltagarna, men kan inte få till det. Tysklands fordonspark går för övrigt till största delen på Diesel. Oljan köper de från framförallt Ryssland och lite Brent från Norge och före Brexit i alla fall från Storbritannien. Men det ser inte ut som att Tyskland köper någon olja från länderna i Persiska viken. Men de är ganska stora exportörer av varor/teknik till flera av länderna i viken.

    Ett krig kommer om Ryssland är en isolerad motståndare inte att påbörjas med att ballistiska Iskanderrobotar plötsligt lobbas över mot svenska flygfält för att med klusterammunition slå ut oskyddade JAS-plan m.m.

    SvaraRadera
  2. Strategiskt överfall, är det inte därför som Vi har "GIVAKT" i Sverige eller hade "GIVAKT"?
    "GIVAKT" övades flitigt av det svenska försvaret under det "kalla kriget".
    Redan i Hemvärnet, som hemvärnsungdom fick Vi ingå som B-styrka när "Givakt" övades. Som hemvärnsman, vid 17 - års ålder, så hade min hemvärnsgrupp till uppgift att bevaka ett mobiliseringsförråd. Via cykel eller moped så var hemvärnsgruppen på plats inom en timme vid avsett bevakningsobjekt. "Givakt" övades dels inom Hemvärnsområdet, Försvarsområdet och Milo.
    ÖB hade följande förband till sitt förfogande under det "kalla kriget" när "Givakt" beordrades. Inneliggande åldersklass ca. 50.000, inneliggande rep.förband ca. 10.000, försvarsanställda ca. 20.000, hemvärnet ca. 125.000 och därav sammanlagt ca. 205.000 män/kvinnor i beredskap över hela landet. Därutöver tillkom polisen och övriga inom totalförsvaret vilka också ingick i olika befattningar vid "Givakt".
    Samtliga svenska fredsförband övade "Givakt" då och då och Vi som har gjort värnplikten har säkert väckts mitt i natten och intagit Våra bevakningsobjekt när "Givakt" beordrades.
    Som "gammal stridsflygare" var jag med om åtskilliga "Givakt" och inom ett par timmar så var respektive division utplacerade på krigsbas med flygplanen fulltankade och laddade med vapenalternativ #1, enligt stående order. Efter "Givakt upphör" så återstod "räfst och rättarting" från ditsänd kontrollpersonal avseende allt från tidshållning till rätt i mobiliseringshandlingarna.
    Vad dagens ÖB har till sitt förfogande har jag ingen aning om och jag vet inte ens om det överhuvudtaget övas "Givakt" längre?

    SvaraRadera