Reflektion
Fjolårets Almedalsvecka
gav inga större sensationer, förutom att den svenska säkerhets-
och försvarspolitiken inte kritiserades så hårt, den största
sensationen var nog RUSI:s rapport om en svensk Försvarsmakt i fritt
fall och att det skulle kunna orsaka ett säkerhetsvakuum, vilket
tyvärr ej kom upp på agendan.
Vad har skett sedan dess
då? De två medialt största säkerhetspolitiska händelserna är
självklart annekteringen av Krimhalvön samt dess fortsättning i
form av våldsamma oroligheter i Östra Ukraina som med allt större
tydlighet visar sig vara understödda av Ryssland. Detta har
troligtvis inte frångått någon som följer även nyheter minimalt.
Vilket resulterat i en säkerhetspolitisk härdsmälta mellan EU och
NATO länderna på ena sidan och på andra sidan Ryssland. Mitt
emellan en militärallians och ett upprustande Ryssland som ser
Sovjetunionens sönderfall som 1900-talets största geopolitiska
katastrof, står det militärt alliansfria Sverige, likt under det
kalla kriget då vi var inklämda mellan två militärallianser på
ena sidan NATO och på andra sidan Warszawapakten.
Har då Sveriges position
och utsatthet lyfts på något sätt i den svenska Försvars- och
säkerhetspolitiska debatten? Ja bland debattörerna debatteras det
friskt, men där frälser man redan frälsta, min uppfattning är att
"svensken på gatan" varken har fått informationen eller
insikten i hur allvarlig den säkerhetspolitiska situationen är i
dagsläget. Likväl kan man om man vill vara lite cynisk få
uppfattningen att det är ett medvetet val att inte lyfta denna
fråga, varken politiskt eller medialt. Man hoppas helt enkelt att
stormen skall ebba ut och att det inte händer något mer. Tyvärr så
tror jag att det här bara är början till en långsiktig avkylning
mellan Ryssland och Europa.
Vad grundar jag då det
på, tydligast blir det i Rysslands teknik genom att "härska
genom att söndra" dvs man försöker utnyttja och vidga
splittringar inom de två tongivande allianserna i Europa dels EU
dels NATO. Man gör enbart sådana åtgärder för att själv stärka
sin position, nu har Europa i allt högre grad ökat sin medvetenhet
kring detta, men fortfarande så verkar en hög grad av naivitet
finnas kvar och övertro på att den eviga freden kom 1992. Ryssland
å andra sidan har ur mitt synsätt ett tydligt mål att stärka sin
position och är till skillnad mot vad vissa verkar tro, är man helt
öppna med det, man behöver bara läsa President Vladimir Putins
uttalanden de senaste åren så blir det tydligt. Så i mångt och
mycket kan jag tycka att Europa har sig själv att skylla till den
säkerhetspolitiska situationen vi befinner oss i.
Vad menar jag då med att
vi har oss själva att skylla? Tecknen kring ett mer aggressivt
uppträdande Ryssland började komma redan 2004-2006 och kulminerade
i dess första fas med Georgienkriget 2008. Därefter har resan nedåt
i den säkerhetspolitiska spiralen ökat i en allt stadigare takt för
att i dess andra fas kulminera i det vi står i nu. I Europa så har
vi under hela denna tid valt att kontinuerligt nedrusta och sänka
vår gard allt eftersom, trots att Georgienkriget borde varit en
tydlig fingervisning kring vart vi var på väg och definitivt dess
efterföljande händelser. Således har vi bara oss själva att skyla
att vi nu står med en tydligt låg gard. Vilket är direkt farligt
för alla inblandade parter i detta säkerhetspolitiska debacle.
Å ena sidan har man
således ett svagt Europa som försöker visa sig stark trots att man
inte kan backa upp det. Å andra sidan har man ett real- och
geopolitiskt tänkande Ryssland som kan i mångt och mycket backa upp
det man vill göra och det man säger. Vilket gör att man från
Europeiskt håll främst kommer med tomma hot, som låter bra medialt
men som genomskådas av Ryssland omedelbart och gör att Europa ter
sig än svagare ur deras horisont. Vilket gör att situationen blir
farlig för alla inblandade parter, för eller senare är någon
inträngd i ett hörn varvid en konsekvens kommer uppstå, oftast är
randstaterna som blir utsatta för konsekvensen.
En intressant skrivning i
Försvarsberednings rapport från iår är att man inte längre
utesluter att krig kan uppstå i vårt närområde, vad man dock med
en envishet som övergår mitt förstånd vidhåller är att man tror
att det ej skulle vara möjligt med ett isolerat angrepp mot Sverige.
Utan övriga stater kommer omfattas av konflikten. Ja omfattas av
konflikten lär de göra, men tvivelaktigt att de blir indragna. För
att t ex omintetgöra NATO möjligheter att kunna iståndsätta t ex
Operation GUARDIAN EAGLE (NATO försvar av de Baltiska staterna samt
Polen i händelse av väpnat angrepp eller försvårad
säkerhetspolitisk situation) så är just det som krävs enbart ett
isolerat och begränsat angrepp av Sverige mht styrkepositioneringen
man då kan genomföra. Varvid det ur min horisont blir det
troligaste hot scenariot just ett isolerat angrepp mot Sverige, det
hot scenario som var minst troligt under det Kalla Kriget, så mycket
har vindarna vänt, vilket många inte har varken förstått eller
uppfattat. Dock är krigsrisken liten, det håller jag helt
och hållet med om i Försvarsberednings rapport.
Men vad har vi då i
Sverige vidtagit för åtgärder utifrån den fundamentalt förändrade
säkerhetsbilden? Inga som helst skulle jag vilja påstå, vi står
fortfarande och munhugger om vilket förslag som är bäst och vem
som tar mest ansvar. Just nu tar ingen ett ansvar för försvars- och
säkerhetspolitiken i Sverige. Vilket riskerar att göra situationen
än mer instabil dels för oss själva dels för vårt närområde.
Helt klart kommer säkerhet genom samarbete dvs att alla tar ett
kollektivt ansvar för säkerheten, därmed inte sagt att en
militärallians är det bästa alternativet. Men man tar inte ansvar
för säkerheten när man missköter försvars- och
säkerhetspolitiken som man gör just nu, vilket i förlängningen
innebär att man även sätter sina grannländer i fara.
Vän av ordningen ställer
ju sig då frågan är det verkligen så hemskt i vårt närområde?
Ja det är det, om vi börjar i dess ytterkanter dvs Ukraina så är
ju bilden rätt klar för alla vad som händer. Tar vi oss nu närmre
så har t ex Finland under BALTOPS haft den mest intensiva veckan för
dess incidentberedskap under en 10 års period! Vilket även Finska
Försvarsmakten var öppna med att säga, för några dagar sedan.
Ser man till BALTOPS som berörts bl a av Skipper så har det varit
provokativa överflygningar av attackflyg mot deltagande länders
örlogsfartyg (låg höjd i hög hastighet i 90º
vinklar mot fartygen), Ryska örlogsfartyg har gått in i NATO
fartygsformeringar vilket har varit tvungen att vidta undanmanövrar
som några exempel. Likväl gick säkerhetspolisen ut öppet med att
Ryssland genomför krigsförberedelser mot Sverige. Således
säkerhetsbilden är allt annan än ljus.
Förhoppningsvis kommer
denna Almedalsvecka resultera i att den säkerhets- och
försvarspolitiska debatten nu förs upp på agendan och att även
den breda allmänheten dvs Sveriges befolkningen för klart för sig
hur fundamentalt förändrad dess säkerhet blivit, för det är
trots allt de som vi ytterst inom Försvarsmakten är satta att
skydda och politikerna att ta hand om!
Have a good one! //
Jägarchefen
