måndag 15 juli 2013

Dad's Army Del 2

Nu är det säkert ett antal av er läsare som hade hoppats på ett nytt inlägg rörande den pågående övningen inom MD Ö i Ryssland. Det kommer, men inte förrän till helgen när övningen är avslutad. Just nu sker det mycket rapportering ifrån den så att skriva ett inlägg om det skulle snabbt bli inaktuellt, så en fördjupad analys kommer till helgen alternativt följ med på Twitter där det sker hyffsat regelbundna uppdateringar på vad som sker.

Analys

Tidigare inlägget i Dad's Army utlovade jag en "Kajsa kavat" lösning på hur vi kan erhålla en högre territoriell uteffekt av Hemvärnet utöver bevaka, skydda och ytövervaka. Detta har jag tänkt komma fram till i det här inlägget. För att komma fram till det måste vi gå tillbaka några år i historien och titta på hur våra jägarförband var organiserade då.

Enkelt beskrivet hade vi från tidigt 1980-tal framtill 2000 dels i södra Sverige dels i norra Sverige, Jägarbataljoner krigsplacerade. K 3 hade utbildnings-, utvecklings-, och krigsplaceringsansvar för Jägarbataljon syd (Jbat Syd). K 4 och I 22 hade likadant för Norrlandsjägarbataljonerna (Njbat).

Ytterligare enkelt beskrivet skulle dessa bataljoner, mobiliseras i ett tidigt skede för att kunna genomföra förberedelser i sina respektive bataljons, skvadrons/kompani och plutonsområden. Främst avseende underhållstjänst samt fältarbetstjänst. Därefter skulle man inledningsvis rapportera motståndarens rörelser och aktivitet, för att därefter påbörja ett stör skede där motståndarens gränssättande funktioner skulle påverkas och slutligen ett hindra skede där brigaderna skulle anfalla för att slå motståndaren och jägarförbanden skulle hindra förstärkningar och underhåll att nå fram till fronten.

Förbanden hade likt övriga förband inom armén ett tydligt geografiskt område som de skulle vara placerade i, således kunde cheferna redan i fredstid genomföra rekognosering. Därmed även lägga upp sin stridsplan hur de skulle lösa sin strid inom just sitt geografiska område. Stridstekniken som skulle utnyttjas var förbindelseförstörning, eldöverfall och överfall mot högvärdiga mål såsom artillerigrupperingar, staber, underhållsförband, underhållstransporter o dyl.

Huvuddelen av Sveriges yta lämpar sig mycket väl för den ovan beskrivna verksamheten. Det är enbart de urbana områdena samt Skåne, Gotland och Öland som jag skulle säga ej lämpar sig för sådan verksamhet, där krävs mer traditionell motståndsrörelse verksamhet. Detta tog man fasta vid i den tidigare försvarsplaneringen när vi hade ett territorialförsvar och ej ett insatsförsvar som vi har nu. Genom att sprida jägarförband över ytan gav man ett hot som han ej kunde negligera.

Norrlandsjägarbataljonerna och Jägarbataljon Syd avvecklades i och med FB 00. Jbat Syd kom att bli en prototyp för konceptet med Luftburen bataljon medan Norrlandsjägarbataljonerna gick mot den nya benämningen Jägarbataljon 2004 där nuvarande Arméns Jägarbataljon då K 4 hade utvecklings- och bemanningsansvaret.

I och med införandet av Jbat'04 kom jägarbataljonen att få ett nationellt ansvar d v s man var inte styrd som tidigare beskrivit till ett geografiskt område, utan man skulle verka där högre chef bedömde att man gjorde mest nytta d v s där det fanns högvärdiga mål som om de nedkämpades kunde ge stor mer effekt för de övriga förbandens strid.

Denna förändring var nödvändig för utvecklingen av jägarkonceptet, det tror jag alla inser och håller med om, jägartjänsten renodlades i Sverige. Dessutom fick vi en naturlig indelningen mellan de konventionella förbanden och specialförbanden som då var under utveckling/uppförande. Jägarförbanden intog en plats mitt i mellan dessa och löser därmed uppgifter som de konventionella förbanden ej klarar av och som specialförbanden ej bör behöva avdela resurser till. Således en naturlig stegringstrappa i förmågor för att optimera effekten.

Genom denna taktiska förändring av jägarbataljonens användning så kom själva uppbindningseffekten som de tidigare jägarbataljonerna utgjorde att gå om intet. Denna effekt var en sidoeffekt och inte själva ursprungstanken med jägarförbanden. Men det skulle vid ett försämrat säkerhetspolitiskt läge säkert till del kunnat ha en krigsavhållande effekt. Det vill säga motståndaren skulle vara tvungen att använda mer styrkor än vad som skulle kunna vara brukligt och därmed dra sig för att anfalla. I och med att man från egen sida kallt räknade med att motståndaren skulle vara tvungen att sätta in ytterligare mekaniserade skytte resurser för att försvåra för jägarförbanden att verka.

Går det här förfaringssättet då att återanvända på något sätt? Ja tveklöst skulle jag svara på den frågan. Nu skall man inte jämföra vad de irreguljära krigarna i t ex Afghanistan gör för något kontra renodlade förband som har utbildning för att lösa en specifik uppgift. Men tveklöst är att i t ex Afghanistan så binder de upp stora förband samt de tillämpar en liknande stridsteknik som Njbat och Jbat Syd skulle utnyttja i händelse av ett väpnat angrepp och beroende på stridsvärde hos dem når de olika stor framgång.

Ser man då till Hemvärnet som är själva klon i det här resonemanget, så är det utifrån mitt tidigare resonemang främst insatskompanierna som lämpar sig för sådana uppgifter. Detta är dels kopplat till åldersstruktur dels stridsvärde (utbildning, materieluppfyllnad m m). Genom sin lokalgeografiska anknytning lämpar sig även Hemvärnsförband väl för att genomföra jägarliknande strid inom ett ockuperat område. Man känner så att säga redan sin terräng, vilket underlättar markant förandet av striden.

Ålderstrukturen är av vikt, ålderspannet på personalen som skulle kunna tänkas vara delaktig, bör vara någonstans mellan 20-40 år och ha god skogsvana samt en god grundkondition. Nu är det inte de krav vi talar som ställs på en jägarsoldat utan att individen måste klara sig i skogen under en längre tid och kunna lösa uppgifter. Han/hon skall inte lösa de uppgifter som ställs på en jägarsoldat.

Således kommer det mest troligt vara en tillfälligt sammansatt enhet det rör sig om för att uppfylla t ex grundkriteriet åldersstruktur samt kondition. Att den är tillfälligt sammansatt när väl uppgiften "förberett motstånd" utlöses kommer ge friktioner. Detta löser man till del genom att den personal som skall ianspråktas för detta genomför utbildningen som krävs för det tillsammans. Då har man till del en grundlagd duglighet att kunna verka tillsammans men brister kommer finnas.

Då säger vän av ordning, varför inte använda underrättelsekompanierna? Dessa skall ju trots allt befinna sig bakom motståndarens linjer för att rapportera. Ja det är helt rätt, men underrättelsekompanierna finns inte i lika stor omfattning som insatskompanierna. Genom att utnyttja del av insatskompaniet får man en större geografisk spridning över hela ytan, därmed raljant sagt mer huvudvärk för en motståndare att ta i beaktande.

Genom att utnyttja t ex totalt sett en pluton i respektive insatskompani för jägarliknande uppgifter, får man en stor effektökning som tvingar motståndaren till att vara tvungen att vidta stridstekniska och taktiska motåtgärder. Den främsta motåtgärden kommer ju vara att de måste avdela avsevärt mer trupp än vad som skulle vara fallet utan en sådan åtgärd.

Att nu säga att man skall ha jägarplutoner inom Hemvärnet är felaktigt, vad det här handlar om är snarare förberett motstånd. Då säger vän av ordning, alla förband har väl fortfarande "fria kriget" som uppgift. Ja mig veterligen är det fortfarande så att det är fallet, men fria kriget handlar inte om ett förberett motstånd utan det handlar mer om att striden skall fortsätta isåfall på ockuperat område om man ej kan ta sig till egna linjer.

Detta liknar mer de uppgifter som den organiserade motståndsrörelsen skulle ha enligt Mikael Holmströms beskrivning i hans bok "Den dolda alliansen". Dock med skillnaden att det ej rör sig om kaderförband utan om redan organiserade förband som har fortsatt motstånd som uppgift i händelse av ett väpnat angrepp. Dock måste dessa kvarlämnade förband vara beredda på att ta emot och utrusta ”frivilliga”. Detta är fullt förenligt med folkrätten så länge de grundkriterier som rör motståndsrörelse uppfylles.

Sekretessen kring denna verksamhet måste dock vara stor. Att den genomförs kan vara känt det skulle enbart ha en preventiv effekt hos en potentiell motståndare. Med det menar jag att han vet att över hela Sveriges yta finns det förbereda förband som kommer ta upp striden när området blivit ockuperat. Utan det som det krävs en mycket hög sekretess kring är de förberedelser som vidtas, stridsplaner som läggs upp, vilka som är involverade m m.

Vad skulle krävas då? Dels krävs det en fördjupad utbildning i stridsteknik, något som tar tid och härmed krävs det också en ambitionshöjning från alla inblandade parter. Men bedömt skulle det kanske krävas fyra (4) veckors utbildning främst avseende eldöverfall, fältarbetstjänst, bastjänst, sammanstötsförfaranden och underhållstjänst. Dels krävs det förberedelser i fredstid i form av rekognosering av lämpliga basområden, lämpliga platser för eldöverfall, förbindelseförstörningar, upplagsplatser m m för att möjliggöra stridens förande.

Rent materiellt har insatskompanierna en stor mängd materiel som lämpar sig för den ovanstående beskrivna striden, det jag kan tänka mig måste tillföras är främst min- och sprängmateriel. Samt till del ytterligare sambandsmateriel främst i form av kortvågssamband något som finns inom Hemvärnet idag men inte på plutonsnivå vilket skulle krävas vid sådan här verksamhet. Utöver denna materiel krävs en väl genomtänkt underhållstjänst. Respektive insatskompani måste tillföras en plutonspott med t ex ammunition, förplägnad m m för ett stort antal dygn innan man måste övergå till mer klassisk motstånds verksamhet d v s överleva på vad bygden och naturen kan ge.

Sammanfattning

Genom att ge i storleksordningen en pluton i varje insatskompani stridsteknisk utbildning i förandet av strid bakom motståndarens linjer erhåller man bedömt ytterligare en taktisk svårighet för motståndaren som blir mycket svår att lösa. Motståndaren skulle behöva stora förbandsinsatser för att kunna säkerställa egen rörelsefrihet inom ett ockuperat område.

Problematiken blir dels att finna lämplig personal dels att ge förutsättningar för förberedelser och utbildning i detta. Dock bedömer jag att genom denna enkla "Kajsa kavat" lösning så skulle man höja uteffekten på Hemvärnet markant och försvåra för en motståndare att kunna lösa sina uppgifter. 

Avslutningsvis vill jag poängtera att detta resonemang handlar ej om att upprätta jägarplutoner inom Hemvärnet, utan snarare att Hemvärnet tar sig an en uppgift som tidigare jägarförbandssystem hade. Så ni som är jägarchefer ute i insatsorganisationen ni behöver inte sätta kaffet i vrångstrupen.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Hemvärnet 1, 2, 3
Försvarsmakten 1
InfKavR Jförb, Försvarsmakten, 1987 (Upphävd)
InfKavR Jkomp-NjSkv, Försvarsmakten, 1990 (Upphävd)
KavR Jplut/Jgrp, Försvarsmakten, 1980 (Upphävd)
Den dolda alliansen, Mikael Holmström, 2011

21 kommentarer:

  1. Såsom en väldigt aktiv och engagerad gruppchef i ett insatskompani, så hänger jag mest upp mig på följande:
    "Problematiken blir dels att finna lämplig personal dels att ge förutsättningar för förberedelser och utbildning i detta."

    Tyvärr, verkligheten är och lär vara de kommande fem åren att ens upprätthålla nuvarande ambition för Hemvärnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så, har du någon tanke om hur det här faktiskt hade kunnat lösas, eller har du bara fantiserat lite? Som att vi fick pansrade fordon till Hv och inte Mercedes Sprinter?

      Radera
    2. Att det går att lösa är inga konstigheter det handlar enbart om att man på HKV måste ge mer pengar och en inriktning kring det. Är som all form av förmågeförhöjning rörande förbandstyper, problematiken är inte att göra det utan att få resurser. Sen att det lär finnas regioner där det blir svårare och lättare i finner jag inte som otroligt.

      Som Magnus skriver här nedan tar vi en tillfälligt sammansatt pluton per bataljon har vi totalt 40 st plutoner utsprida över riket. Personalmässigt bedömer jag att det inte skulle vara några problem att rekrytera ihop om inte annat lär det garanterat genom nyrekrytering mht hur många gamla jägare det finns ute i samhället som garanterat skulle finna sig till rätta med en sådan här uppgiften, en sådan pluton skulle jag bedömt själv kunna rekrytera ihop utifrån tidigare jägarsoldater.

      Sen i sak är det ej en ny uppgift, ser man ur äldre Hv reglementen omfattar det Fria kriget en del i dem, hur det är i de två nya skall jag låta vara osagt för de har jag enbart översiktligt skummat igenom. Tidigare fanns det separat kapitel.

      Radera
    3. Pansrade fordon och Sprinter har jag inte hört något om lät som en roligt historia :) Tell me :)

      Radera
    4. Dålig formulering av mig. De flesta av oss skulle nog hellre se att vi fick Galten, SISU, Bv309 eller dylikt, och inte Mercedes Sprinter. Givetvis hade det inneburit ännu högre utbildningskrav, högre budget och svårare att få förbandet på rull.

      Möjligen kan högre krav och svårare uppgifter locka de som idag inte kan tänka sig att tjänstgöra i Hv. Men, eftersom GSS/T har problem att rekrytera, trots sina avsevärt mer kvalificerade uppgifter, så tror jag att det helt enkelt inte finns fler militärt intresserade i Sverige.

      Radera
  2. Tar samma sak här som jag tidigare tog på Twitter, så att vi får igång debatten lite.

    Förslaget som sådant är intressant, men jag ser en stor nackdel/svaghet med det. Nämligen att det svenska samhället idag inte är byxat för att hantera en händelse värre än Gudrun (stormen, inte partiledaren...) utan att civilbefolkningen kommer att börja dö.

    Det som fungerar i Irak och Afghanistan, där befolkningen aldrig var beroende av att macken har bensin, ICA har fulla frysdiskar och att den egna spisen har el på det sätt som vi är, fungerar helt enkelt inte längre i Sverige.

    Jag ser det som svårt att planera för att slå sönder svensk infrastruktur (utöver vad fienden kommer att göra) utan att först ha återtagit det avvecklade civilförsvaret och dess funktion att hålla civilbefolkningen vid liv. Inte minst tror jag det kommer att bli svårt att få soldater (och officerare) att fortsätta slåss när de upplever att deras anhöriga svälter. Det gäller så klart både anställd och HV-personal.

    Innan vi ha återtagit civilförsvaret så anser jag att det enda rimliga är att satsa på ett skalförsvar. Om kriget pågår längre än en vecka eller två så har Sverige slutat att fungera som nation om vi inte fått hjälp från utlandet. Att då bedriva "förberett motstånd" blir ungefär som det tyska försvaret av Berlin 1945 - man kan åsaka fienden förluster men i längden spelar det ingen roll och den egna civilbefolkningen kommer att lida oerhört under tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller fullkomligt med om civilförsvaret samt att det krävs en ökad förmåga hos allmänheten generellt att kunna agera i händelser av svåra påfrestningar av samhället i såväl, fred, kris som krig. Det är precis som Annika Engblom beskriver i sitt inlägg hos Kkrva.

      Kom ihåg min egen skolgång då var civilförsvaret ute i skolan och informerade om dittan och dattan, själv tog man väl det i lätt godan ro för det mesta visste man redan hur ett spritkök fungerar, hur symbolen för skyddsrum är och vad man skall göra där m m. Förstår nu så här en 20 år senare varför de gjorde det och vikten av det. Framför allt sker sådant i dagens samhälle eller är det ytterligare en klok sak som är avvecklad i den ”strategiska time outen”?

      Att vi kommer förstöra infrastruktur bedömer jag som troligt Hemvärnet hade det åtminstone för 10 år sedan som en uppgift, dock kan ju denna ha försvunnit, det finns säkert någon läsare som kan svara på det. Sen håller jag med om att det är skillnad mellan de förbindelseförstörningar som skulle kunna tänkas genomföras vid ”förberett motstånd” kontra en fördröjningsstrid. Ambitionerna är olika utan att gå för djupt in på stridstekniken.

      Däremot håller jag inte med om att vi skall avbryta våra strider, för mig är det en självklarhet att om det skulle ske (mot förmodan) ett väpnat angrepp så skall motståndet fortsätta. Nu har jag enbart tjänstgjort på jägarförband från GU och framåt så är klart färgad av vår strid och uppträdande. Men det är återigen en självklarhet även om området är ockuperat så skall motståndet fortsätta i syfte att möjliggöra för andra att kunna påverka motståndare, små nålstick kan fälla avgöranden vid fronten.

      Radera
    2. Själv minns jag hur civilförsvarsförbundet var ute på min gymnasieskola och pratade om hur man skulle skrapa av det översta jordlagret för att få bort radioaktiviteten... Tiderna har sannerligen förändrats.

      Jag menade inte att vi ska avbryta våra strider dag fjorton av kriget. Däremot att innan vi har återskapat ett robust samhälle så ser jag det som etiskt tveksamt att förbereda strider enligt ovan.

      Så länge "vi" inte är villiga att ta kostnaderna för att återta civilförsvaret så anser jag att det enda rätta är att satsa de små resurser "vi" är beredda att avdela till försvaret på sådana vapensystem och förband som håller striden så långt borta från vår civilbefolkning som möjligt.

      Man kan också fundera i trovärdigheten i en "förberett motstånd"-doktrin i dagens samhälle. Om Ryssland gör samma bedömning som jag - att ett sådant försvar inte kommer att fungera om civilbefolkningen svälter - är det då preventivt egentligen?

      Radera
    3. Oja "Ur led är tiden" har det väl sagts varje decenium, århundrade :)

      Civilbefolkningen kommer bli påverkad oaktat vilket alternativ vi väljer, mht koncentreringen av samhällsviktiga och ekonomiska centran till urbana områden så kommer dessa bli primära mål oaktat, härvid kommer vi få kraftiga civila förluster och umbäranden.

      Radera
  3. Intressant tanke!
    För tillfället är det några saker som stryper idén: Utrustning (Hv har ingen spräng- och tändmedel enligt U-lista) samt befälens utbildning/kunskaps och erfarenhetsnivå. Dessutom krävs en hög nivå av säkerhet. Om Hemvärnssoldaten övergår till "partisan-krig" måste det sannolikt finnas en säkerhetskänsla för att den egna familjen inte ska drabbas av repressalier, och vi vet ju hur SMERSH fungerade. Rent praktiskt finns inte heller idag tidsuttaget för att reka "störa-området".
    Men: Lokalrekryterade soldater i Bosnien lyckades väldigt väl mot den Jugoslaviska armén.

    Förberedelser kan vara att återupprätta MGV samt att definiera infrastrukturellt värdiga mål.
    En pluton per insatskompani tror jag är väl magstarkt då många insatskompanier består av två plutoner, men säg en pluton per bataljon, vilket ändå skulle ge 40 plutoner. Idén appellerar säkert många yngre Hemvärnssoldater, men för att få en stadga krävs ett större stöd från både utbildningsgrupperna och MD-staberna än vad som ges i dagsläget.

    Mvh
    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om antalet vara väl saftigt :) 1. pluton per bataljon med kompetensen skulle ge stor ytäckning likväl, om inte annat en grund att stå på för att ta ett sådant här koncept vidare, sen är det ju ett ”debatt” inlägg. Är ju ofta som det pekas med hela handen underifrån och enbart klagas men färre gånger det kommer förslag, det här är ett förslag hur man kan göra saker och ting lite mer komplicerat för en motståndare.

      Ja att säkerheten måste vara hög är av vikt. Nu är det ju inte tal om motståndsrörelse aktivitet, de övergår helt enkelt till att lösa en annan uppgift (nu finns ju inte uppgiften ”förberett motstånd” i nomenklaturen) t ex skydda objekt X minst intill 123456 beredd i 10 dygn från order gmf ”förberett motstånd”. Så rent folkrättsligt är ju soldaterna skyddade, däremot har de ju en lokal anknytning på ett annat sätt än vad ett jägarförband har/skulle ha så deras anhöriga kan ju verkligen hamna i ”klistret” om sådant skulle komma ut. Detta framgår ju t ex även i äldre Hv reglementen rörande det s k ”fria krigets” förande.

      Vad avser infrastruktur bör det nog begränsas till enbart förbindelser (läs vägar, järnväg) att börja förstöra t ex för samhället viktig infrastruktur var åtminstone tidigare lägst MILO befälhavare som kunde beordra om och i vissa förekommande fall på HKV nivå, utan isåfall måste målen på förhand vara ”klarerade” för förstöring mht risker för sambandsbortfall m m.

      Håller med om stödet, men tror det krävs ett helhetsgrepp kring hela Hv verksamheten, vem gör vad och i vilken hand. Man skulle kunna snegla lite grann på National guard konceptet i t ex Kanada nu är de ju som GSS/T i Sverige, men finns lite idéer man skulle kunna ta därifrån för att kunna öka upp effekten.

      Men min uppfattning är att UG är underdimensionerad, för det stöd som insatsförbanden måste ge är ju ofantligt sett ur min horisont. Kan inte uttala mig om alla MR hur det ser ut utan enbart den jag befinner mig i. Dimensioneringen går ju helt klart att härleda till IO 14 utformning och att det inte är anpassat för den nationella dimensionen.

      Radera
  4. FM har valt att beställa Rb-98 till det avsomnade Lv6 för den facila summan av 270 miljoner kronor - vilket bör rendera i uppskattningsvis 90 rb. För samma summa hade landets HV-bat tillförts över 1000 FIM-92 Stinger. Kvantitet är en kvalitet sa ngn. Mycket pengar till HV, men plötsligt yttäckning för luftvärnet. Mycket pang för pengen, obefintliga utbildnings och underhållskostnader - dessutom ett lv som faktisk kan finnas på plats och skydda civilbefolkningen inlandet, ngt som denna saknade i Tjetjenien och då tyvärr fick stifta bekantskap med den ryska Hinden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen uppfattning om antalet du nämner, men om det stämmer så hade Stinger helt klart varit bättre. Om inte annat så har vi saknat adekvat "trupplv" sedan Redeye försvann ur orgen och det är ju mååååånga år sedan, så att Stinger hade varit bra råder det inget tvivel om, har ju sagts ute på alla truppförbanden tror jag i åren.

      Radera
    2. Ja, om det är transporthelikoptrar och lågflygande, långsamma transportflygplan som vi ser som hotbilden mot civilbefolkningen så kanske HV med Stinger skulle kunna skydda dem.

      Är det däremot kryssningsrobotar och styrda bomber från stridsflygplan som vi ser som hotbilden så skulle Stinger i händerna på HV vara bortkastade pengar.

      Att Stinger inte skulle kräva utbildning ställer jag mig tveksam till, liksom att det skulle vara kostnadsfritt att förrådshålla dem.

      Att duellera med moderna attackhelikoptrar med enbart Stinger har ungefär samma chans till framgång som att ge sig på moderna stridsvagnar frontalt med pskott 86. SoldF har jag för mig beskriver det som "självmord".

      Radera
    3. Systemet bars omkring på kamelrygg i åratal och användes framgångsrikt av en outbildad bondearmee mot ryska MI-24. Ett ganska gott betyg i min bok och troligen också en av anledningarna till att så många länder använder sig av det idag - däribland USA. Visst har rb sina begränsningar, men det har även rb98 som kostar 8-10 ggr mer och som anskaffas i försvinnande små volymer. Stinger kan givetvis aldrig ersätta ett modernt lv med medel eller långräckvidd, med det kan kraftig försvår en motståndares användande av helikoptrar på djupet.

      Radera
    4. Pskott 86 är också ett bra vapen som används av USA... Det innebär inte att man ska ge sig in i frontal duell med moderna stridsvagnar med det.

      Att mujahedin för 30 år sedan lyckades skjuta ner ett antal helikoptrar betyder kanske inte att duell med dagens attackhelikoptrar är en framgångsfaktor? Hur såg för övrigt resultatsiffrorna ut egentligen i Afghanistan? Dessutom lär CIA haft ett antal rådgivare på plats, så utbildningsfritt var Stinger knappast...

      Till sist, det är knappast Mi24 som torde vara det stora flyghotet mot svensk civilbefolkning i händelse sv krig.

      Ännu värre är att Stinger i händerna på HV förmodligen kommer att allvarligt försvåra _vårt_ användande av eget luftrum.

      Radera
  5. Siffran är en grov uppskattning och troligen för hög, då Rb-98 ska transporteras på en lavetter som också de bör ingå i summan. Att dra en lavett med Sisu är en i mitt tycke mycket märklig lösning, då detta fordon har en svängradie som en finlandsfärja och idéen om att kunna gruppera i skydd av t ex skog, därmed blir svårlöslig.

    SvaraRadera
  6. Enda minuset med lokal anknytning blir att fienden kan få en känsla av vilka som rör sig i områdena.

    I Afghanistan sänkte Sovjet krigsviljan hos Mujahedin genom att straffa civilbefolkningen i deras hemtrakter. I dagens facebooktider så lär dessa typer av aktioner ske ännu effektivare.

    Sen är jag själv av uppfattningen att Hemvärnet borde utrustas med mer rejäla prylar. Rb98 med lavett monterad på puckup, PV-robot mm borde också tilldelas HV om de verkligen i ett krig ska kunna göra någon skillnad (Ryssen rör sig ju i regel med mek eller pansar som understöd), kan HV idag göra något mot en sådan motståndare?

    Samtidigt så innebär ju en dumpning av PV-robot och luftvärn hos hemvärnet att spridningsrisken för riktigt skadliga vapen ökar. Är det värt risken om dessa vapen kommer på vift?

    SvaraRadera
  7. Andra försöket! Det första verkar ha försvunnit ut i cyberrymden?

    Den här frågan var uppe på bordet för några år sedan och då gjorde vi här på teatern en helt ovetenskaplig undersökning av förmåga och materielhantering i dessa frågor.
    Resultatet gav vid handen att samtliga plutoner (jag vill minnas sju stycken) hade utbildade infanteri/ingenjö/jägarsoldater/befäl i min-, spräng- och tändmedelstjänst.
    Alla plutoner visste (och hade övat) vad man kunde använda konstgödsel till.
    Alla plutoner innehöll någon/några som hade tillgång till preparatet.
    Alla plutonerna påstod att de regelmässigt övade sig i spräng- och mintjänst.

    Ett par av plutonernas hvgrupp hade tagit höjd för ett liknande scenario och tillhandhöll spräng- och tändmedel åt förbanden.
    Dessutom fanns det i två av kompanierna (där plutonerna ingick) personer som dagligen sysslade med sprängning i någon form. Sprängarbas, tunnelbyggare o.s.v.
    I en bataljon fann dessutom en ”fabrikör” som tillverkade lustifikationer av pyroteknisk art.
    Han påstod att han kunde spränga vilken bro som helst och i valfri färg dessutom.

    Kuriosa i sammanhanget var att överallt fanns det kunskap att dokumentera utlagda minor/minband men ingen visste vart skisserna skulle skickas!

    Tyvärr försvinner den här kunskapen i takt med att de gamla ”usla” befälen och soldaterna fasas ut.
    Jag är tveksam till att dagens nya fänrikar behärskar denna teknik.
    Förkunskaperna är också annorlunda nu. Kniv- och yxkurs och hur man eldar med ved låter knäppt men är nog tyvärr nödvändigt idag för nya rekryter.

    Civilförsvaret och dess öde är en skandal som borde upp på bordet och ventileras.
    Där kan man se politiker som idag är oroliga för att inte kunna ladda mobil, ipad eller använda datorn.
    Att tiotusentals människor kommer att dö redan dygn ett p.g.a. vår oförmåga att tänka framåt i verkligheten verkar vara av underordnad betydelse.
    Hellre en miljardsatsning på cyberhot än tio miljoner på en säkrad vattenrening! SUCK!

    Teaterdirektören.

    P.S. Jag vill minnas att två av plutonerna inte var insatsplutoner.

    SvaraRadera