tisdag 25 mars 2014

Enkelt med tillgängliga förband?

Reflektion

Väl och ofta talar många av våra folkvalda att vi skall ha ett modernt insatsförsvar med snabbt gripbara förband tillgängliga här och nu. Grunden till att mäta graden av snabbt tillgängliga förband är dess personaluppfyllnad. Dock är personaluppfyllnaden ej likställt med effekten det tillgängliga förbandet kan leverera. Det vill säga en logistikbataljon kan vara fullt uppfyllt enligt gällande personalramar, men saknar personalen adekvat utbildning blir effekten låg och motsvarande gäller på samtliga förbandstyper.

Den insatsorganisation (IO) som dagens Försvarsmakt jobbar i och mot skall till del bestå av kontinuerligt tjänstgörande personal och till del tidvistjänstgörande personal. Kontinuerligt tjänstgörande personal avser yrkesofficerare och kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän. Tidvis tjänstgörande personal avser reservofficerare och tidvistjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän. Således skall del av personalen ha en hög grad av tillgänglighet och del av personalen en lägre grad av tillgänglighet. Intill respektive förband är uppfyllda enligt det nya personalförsörjningssystemet är tidigare värnpliktiga inplacerad i dessa förband, vilket benämns personalreserven. Således för varje nyanställd GSS/K eller GSS/T flyttas en tidigare värnpliktig ur personalreserven bort från sin plats i insatsorganisationen.

Bemanningen av IO sker på frivillig grund. Således krävs det stora insatser av Försvarsmakten (FM) att attrahera och rekrytera dels rätt mängd individer dels individer med rätt förutsättningar för att kunna klara tjänstgöringen. En tydlig avgränsning måste dock göras och det är åldern hos den presumtiva soldaten. Bedömt bör ålderspannet som är intressant vara mellan 18-35 år för att kunna dels klara fälttjänstens krav dels erhålla en rimlig effektnivå av soldaten innan vederbörande ej klarar fälttjänstens krav. Därav bör ålderspannet vara ungefärligt det angivna. Nu vill jag poängtera att det är ej åldern som sätter en begränsning väl vid antagningsprövning utan det är lämpligheten hos individen, således genomförs det ej någon åldersdiskriminering (dock visar statistik från TRM av sk överåriga kontra rättåriga oftare friskrevs under värnpliktstiden).

Den 31 Januari 2014 var invånarantalet i Sverige 9,651,531 individer. Inom det aktuella ålderspannet 18-35 år fanns den 31 december 2013, 2,256,708 individer av dessa var 1,155,396 män och 1,101,312 kvinnor. Totalt sett har man en relativt stor urvalsgrupp att attrahera för att söka sig till FM. Dock är detta ej hela sanningen individen måste uppfylla ett antal minimikrav. Detta för att kunna påbörja sin tjänstgöring, dvs anses ha grundförutsättningar för att klara den. Totalförsvarets rekryteringsmyndighet (TRM) har statistik mellan åren 1994-2008 på genomförda mönstringar, detta kan ge en viss vägledning kring hur stor del som de facto har minimikraven för att kunna påbörja en tjänstgöring. Statistiken från 1994 är mycket bra, ur hänseendet att det är en mycket stor andel mönstrande 57,588 st. Varav 38,931 st är 18 år (totalt fanns 53,081 manliga 18 åringar 1994), 8,908 är 19 år, 2,426 är 20-27 år och 7,323 är 28-47 år.

Cirka 73% av den manliga årsklassen 18 åringar kallades till mönstring 1994. De resterande 27% har bedömt begärt uppskov för mönstring eller redan innan bedömts som olämpliga av Pliktverket för totalförsvarstjänstgöring pga olika skäl. Av de 18-åringar som 1994 genomförde mönstring var det 27,297 stycken som bedömdes lämpliga att inplacera för totalförsvarstjänstgöring inom olika tjänster och kategorier. Ur ett "nedslag" (således ej statiskt säkerställt) så ser vi att cirka 51% av en årsklass kan ses som lämpliga att genomföra någon form av totalförsvarstjänstgöring. Detta skulle innebära att på den manliga sidan av det aktuella åldersspannet är det 594,164 stycken som bedömt skulle kunna vara lämplig. Nu bedömer jag siffran är något lägre mht skador o dyl som uppstår samt normala åldersåkommor som kan diskvalificera för tjänstgöring. Så ett antaganden kan vara att cirka 500,000 män inom det aktuella åldersspannet har grundförutsättningarna för att kunna påbörja en tjänstgöring inom IO.

Ur denna då bedömt stora mängd, 500,000, män lyckades Försvarsmakten 2013 attrahera, rekrytera och påbörja grundutbildning (GMU) med 3,208 män, 2,609 av dessa slutförde grundutbildning. Av dessa 2,609 tog 1,073 anställning som GSS/K, 508 som GSS/T och 281 som HAGS, 665 har ej tagit anställning eller genomfört kontraktsskrivning med FM. Således har man lyckats attrahera, rekrytera, grundutbilda, samt anställa cirka 3‰ av det aktuella åldersspannet.

Världens enklaste sak skulle nu vara att peka finger på FM och säga att organisationen gör inte tillräckligt för att attrahera och rekrytera. Den som gör det har definitivt inte hela bilden klar för sig själv, det arbete som FM som myndighet lägger ned på rekrytering och framför allt ute på förbanden är stort, frågan som istället bör ställas är, vad har våra folkvalda gjort för att underlätta attraktionen och rekryteringen till dess främsta säkerhetspolitiska instrument, förutom att komma med ständiga neddragningar som gör FM till en osäker arbetsgivare.

Totalt nyanställdes 2013, 2,028 GSS/K (män och kvinnor som genomfört GMU eller värnplikt), utflödet av GSS/K var 946 individer. Totalt fanns det 5,391 GSS/K i FM 2013. Således med det utflödet valde nästan var femte GSS/K att avsluta sin anställning under 2013. Gör då tankeexprimentet att du ställer upp samtliga GSS/K på en lång linje, var femte av dem väljer att avsluta sin anställning, vilka konsekvenser tror du detta får för operativ effekt på förbanden? Jag låter frågan stå öppen så i och med att man är inne och berör områden som faller under sekretesslagstiftningen.

En konsekvens om man har ett utflöde på nästan hälften av inflödet kommer man inte komma ur spiralen av konstant soldatutbildning, likväl kommer det bli mycket svårt att genomföra adekvata förbandsövningar där man de facto övar och prövar förbandssystemen vilket i sig ger krigsduglighet. Det vill säga man kan ha uppfyllda förband vilket på pappret kan peka på att de är tillgängliga men de har de facto inte duglighet i att lösa sina uppgifter som de är ålagda enligt sin krigsförbandsspecifikation (KFS).

En annan konsekvens av "smalare men vassare" är en högre grad av teknikberoende för att nå en hög grad av operativ effekt. En högre grad av teknikberoende ger i sig en längre utbildningstid av GSS dels för att kunna handha systemen på ett adekvat sätt dels för att kunna utnyttja systemen rent stridstekniskt korrekt. Detta ger i sig att tiden för utbildning av den enskilda soldaten blir längre och därmed tar det även längre tid innan man kan börja öva förband. Förbandet är det som levererar den operativa effekten. Till detta skall även tilläggas att soldaten är arbetstidsreglerad, vilket gör att utbildningen i snitt blir 30% längre än under värnpliktstiden då soldaten oftan tog hand om sin utrustning m m under icketjänstetid.

Således det är mycket enkelt att som folkvald stå och säga "smalare men vassare", "högre operativ effekt", "högre tillgänglighet" m m. Tyvärr blir det allt tydligare att det är många av dem som använder sig av dessa ord, har föga förståelse och insikt i vad de egentligen innebär. Likväl hur vägen för att nå dit går till. Ofta talar man inom FM om tyngdpunkter eller dess engelska motsvarighet Center Of Gravity. Tyngdpunkten ligger i all väsentlighet kring att kunna attrahera, rekrytera, grundutbilda och vidmakthålla de anställda. Något som FM själv med all tydlighet sagt vid flertalet tillfällen. Frågan som då återigen kommer upp blir vad gör våra folkvalda för att möjliggöra detta?

Tydligt är att de folkvalda verkar anse att det är FM problem att lösa. Men vän av ordning ställer ju sig då frågan, är det verkligen FM problem att lösa detta? Dels om man som folkvald ser att rekryteringen går dåligt, personalen slutar i förtid dels att den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde med all tydlighet de senaste fyra (4) åren markant har försämrats. Samtidigt genomför man en omfattande omstrukturering av FM som den säkerhetspolitiska situationen försämras. Ligger de inte då i egen intresset att ge verktygen för att snabbt nå dit? Enkelt beskrivet om det börjar brinna i bostadskvarteret och man ser att elden kommer mot ens hem så brukar man agera för att rädda det.

Avslutningsvis är det min fasta övertygelse att det är inte FM som skall bära skam huvudet över den nuvarande situationen, ser man nedifrån och upp så sliter de anställda oerhört för att nå i land med målsättningarna, ofta på bekostnad av sin egen sociala situation. Vi är snart inne på det fjärde (4) året med anställda förband, mig veterligen har våra folkvalda ofta fått höra att det krävs ett förmånssystem o dyl för att kunna ”ro iland” detta eller markant höjd lön inom samtliga kategorier, om man nu skall bibehålla det nuvarande personalförsörjningssystemet. Förslagen finns det handlar bara om att våga genomföra dem för att kunna nå iland med den nuvarande tyngdpunkten, så att den kan flyttas mot att nå en hög operativ effekt och tillgängliga förband.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Ekonomistyrningsverket 1
Försvarsmakten 1, 2, 3, 4 (Svenska)
Rekryteringsmyndigheten 1 (Svenska)
Statistiska Centralbyrån 1, 2 (Svenska)

19 kommentarer:

  1. Givet att nuvarande personalförsörjningssystem, av företrädare för Försvarsmakten, såldes in till politikerna med att det skulle bli bättre och billigare och då endast ett fåtal försvarsanställda (som var de som hade bäst förutsättningar att inse att detta inte skulle fungera) opponerade sig mot "reformen" så har givetvis försvaret en stor del av ansvaret. Att då förespråka att regeringen ska lappa och laga detta nya system genom höjda löner eller nya förmåner visar att beslutet om nytt personalförsörjningssystem i grunden var felaktigt.

    Det förutsägbara värnpliktssystemet möjliggjorde både rationell produktion av krigsförband och tillgängliga förband (i slutet av utbildningen) och gav samtidigt folkförankring, bra rekryteringsgrund till officersutbildningen mm mm.

    Det som krävs nu är politiska beslut om återaktivering av värnplikten och jag tror att en förutsättning för att det ska ske är att Försvarsmakten först erkänner att nuvarande personalförsörjningssystem var ett dåligt förslag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I grunden tycker jag det inte var felaktigt mht fältförbandens allt mer avancerade materiel så blev effekten snarlik den vi ser nu man nådde aldrig fram till att få ut en hög effekt dvs den egentliga grundutbildningen blev längre och längre men tiden att samöva förbanden mindre och mindre.

      Likväl för att få krigsdugliga värnpliktsförband så bedömer jag att det skulle krävas minst en 15 månaders lång värnplikt på soldatnivå och på chefsnivå bedömt 18-19 månader för att nå erforderlig PersQ på förbanden, frågan är om man törs införa en sådan lång värnplikt, allt annat vore meningslöst. Att återgå till en 11 månaders ger inte mycket effekt mht att PersQ låg på en sådan låg nivå vid utryckning de sista åren att det egentligen borde setts som ersättningspersonal till fältförbanden enligt tidigare värnpliktsutbildningssystem.

      Den variant som borde ha valts är den Norska, bibehållen värnplikt och en mindre del kontrakterad personal och en kategori indelningen i förbanden, Kategori 1) Gripbara här och nu dvs snarlik R10 i huvudsak kontrakterad personal, Kategori 2) Gripbara efter visst återtag dvs värnpliktsförband låt säga R30-60 dvs mer förbandsövning krävs för att nå hög operativ effekt. Med en förlängd plikt tid, likt man genomdrivet i Norge.

      Sen visst FM är delaktig i beslutet men Riksdagen var de som drev igenom det, så att enkomt peka finger på FM går ej i det här fallet. Sen har mig veterligen FM hela tiden skrikt efter att få metoderna när man konkurerar men det övriga näringslivet i samhället om arbetstagare, det är enbart de folkvalda som kan ge dessa metoder vilket man torde insett när man röstade igenom detta. För det man ytterst satte/sätter på spel är suveräniteten genom att tro att det löser sig nog, man får bädda för att få folk till en av nationalstatens kärnverksamhet, övriga nationer med yrkesförsvar har insett det.

      Så håller med dig något krävs åt situationen men en återgång till värnpliktsystemet tror jag inte på, om vi nu inte skall återgå till invasionsförsvarstänket där kvantiteten i sig gav en kvalitet dvs avskräckningsförmåga.

      Radera
    2. Ifrån Försvarsmakten var man också klar över att det krävs mer än bara låta lagen om VPL bli vilande. Man önskade skatteförmåner och annat för att kunna rekrytera och behålla soldaten. Man pekade också på det orimliga i att utbilda VPL enligt Fb04 för att kunna rekrytera knappt 1000 st till Utlandsstyrkan.

      Det är inte heller Försvarsmakten som ska vara enda instans som ska lämna underlag till försvarsdepartementet när proposition utarbetas men i inriktningsproppen 09 verkar man ha varit det. Regeringen hade panik att få ut den innan valet 2010. Man väntande inte in FOI.s underlag, man väntade inte in lagråd och remiss om förändrad lag för tjänstgöring som GSS.

      Att skylla på FM är att göra det lätt för sig, stiftas övriga lagar på samma sätt så det direkt grundlagsstridigt och diskvalificerande för både riksdag och regering.

      Dock så var beslutet klart över att de kontinuerligt tjänstgörande soldaterna skulle vara rekryterade mot förband som var efterfrågade utomlands, vilket fick till följd att flygvapnet inte skulle påbörja någon större utbildning mot basbataljonerna innan år 2014. Ja det är rätt, flygvapnets basbataljoner skulle börja fyllas upp mellan år 2014 och år 2018 efter dialog mellan Försvarsdepartement och Försvarsmaktsledning. Men.....

      Beslutet om vilande värnplikt han inte tas, än mindre lämnas som proposition innan kriget mellan Ryssland och Georgien kom emellan. Det enda vi kunde se av det utslaget av försvarsberedningens lackmustest var att man snabbt stuvade om planerna för förband mot internationell tjänst och förband för nationell tjänst. Helt plötsligt fick Flygvapnet rekrytera GSS/T mot tjänstgöring i basbataljonerna men behovet mot internationell tjänst kvarstod.

      Men vad ska Försvarsmakten göra för att inte bli sittande med svarte petter i det politiska spelet? Vad än försvarsmakten bedömer utifrån sin horisont så kan det ju göras ogiltigt av andra skäl än vad Försvarsmakten har kompetens att bedöma. Så när riksdag och regering inte använder annan tillgänglig information eller väntar in den så tycker jag att det är ganska ovärdigt att säga att det är försvarsmakten som få skylla sig själva för dessa beslut.

      J.K Nilsson

      Radera
    3. @ J.K
      Det du skrev fick mig att reflektera över om det är ovärdigt att föreslå konkreta åtgärder för att komma till rätta med Försvarsmaktens grundproblem vad gäller personalförsörjningen. Jag började med att bläddra i ÖB Syréns trilogi Vägen framåt, Både och och Här och nu och det stärkte min bild av att hela ominriktningen, inklusive ny personalförsörjning har drivits av Försvarsmaktens företrädare.

      Jag har även letat remissvar angående personalförsörjningen och dessa verkar inte finnas tillgängliga på internet. Förslagen remissbehandlades genom SOU 2009:63 och ska finnas sammanställda i underlag till regeringsbeslut dnr Fö2008/3223/MIL. Jag hittade dock igen vad officerskåren tyckte om förslaget i Officersförbundets remissvar:
      "Officersförbundet anser att kommitténs betänkande präglas av en väl genomförd analys. Förslagen är också väl genomarbetade och väl avvägda.

      Avgörande för en framgångsrik övergång från totaltörsvarsplikt till frivillighet kommer att vara Försvarsmaktens förmåga att attrahera Och bibehålla sin personal. En förutsättning för det är enligt Officersförbundet, att villkor och förmåner blir av sådan kvalité att det upplevs som attraktivt att dels söka sig till frivillig grundutbildning och kompletterande militär utbildning, dels att efter den frivilliga och kompletterande utbildningen i någon form ta anställning i Försvarsmakten.
      Officersförbundet anser att det finns uppenbara risker att Försvarsmakten inte kommer att ha tillräcklig rekryteringskraft över tiden och att Försvarsmakten i vissa situationer inte kommer att ha tillräcklig ekonomi för att attrahera rätt personal. Därigenom riskerar urvalet att bli för litet. Det kan då leda till en social snedrekrytering vilket kan påverka möjligheten att rekrytera kvinnor och medborgare av annan etnisk bakgrund och ytterst påverka kvalitén på Officerskåren och våra insatsförband. Officersförbundet är dock väl medvetet om att ovanstående frågor är för myndigheten att hantera. Vi bedömer att Försvarsmakten med kommitténs föreslag ges tillräckliga förutsättningar att hantera dessa frågor. Officersförbundet delar därför i allt väsentligt betänkandets inriktning och förslag."

      (Sedan finns det några kloka invändningar men dessa var uppenbarligen inte av någon avgörande vikt.)

      Radera
    4. Instämmer helt i miljöpartist i grönt analys och och båda kommentarerna.
      Klarar Finland och Norge att kompetensförsörja sitt försvar med en kombination yrke/värnplikt inkl avancerade system så gör vi det naturligtvis också.
      Försvarsmakten har varit pådrivande och klarar uppenbarligen i nuläget inte att lägga om personalförsörjningsexperimentet. Det beslutet måste den politiska nivån ta om styvt en månad i ljuset av vad som nu händer nu och en alldeles uppenbart för liten krigsorganisation.
      kn jan-olov Holm hemvärnsbefäl


      Radera
  2. För länge sedan ansåg jag att vi skulle införa ett "fältflygarsystem" i hela Försvarsmakten. Dvs noggrant urval, bra utbildning, höga krav, bra ersättning och något att gå tillbaka till efter kontraktstidens slut!
    Varför? Jo, för att uppnå erforderlig kompetens på alla nivåer, särskilt de lägsta! (Q x Volym = Effekt)

    SvaraRadera
  3. En viktig faktor för att bemästra materielsystemen är ju också att kategorin värnpliktiga, som vi tidigare fick förmånen att utbilda, och som sedan läste till civilingenjör, läkare mm idag INTE väljer att lägga 8 år på att vara soldater innan de påbörjar sina universitetsstudier.

    Det är en större faktor än att tekniken plötsligt skulle ha blivit svårare att hantera (det är ju till 99,9% samma prylar nu som det var 2004).

    Är också skeptisk till din siffra att det nu tar 30% längre tid att utbilda en soldat i hens befattning. De ständiga av- och inhoppen av personal i en till synes oordnad följd gör att det snarare är dubbla tiden mot tidigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan enbart tala ur kavalleriets synvinkel och då tar det ungefär 30% längre tid vid grundutbildning (dvs efter GMU) att nå iland med en färdig soldat som sen kan påbörja förbandsträning vid sin ordinarie pluton/grupp i sin befattning. Vad avser utrustning så skiljer sig Undbat och Jbat utrustning markant från 2004 intill dags datum betydligt mer avancerad tekniskmateriel har tillförts som EJ fanns på GU-plutoner dock registerförbanden hade dessa, ta t ex avancerade video och kamera system tar LÅNG tid att bemästra dessa system utifrån de krav som ställs på KFS på dessa två förbandstyper som exempel (listan kan göras betydligt längre både vad avser informationsinhämtning och strid).

      Radera
    2. Jag talar ur luftvärnssynvinkel, där vi har en hyfsad vana av tekniska system sedan tidigare. Tror dock att vi är det enda truppslaget i FM som fortfarande använder hålkort för att kunna nyttja våra system och vi kommer nog att kunna fira att vi nyttjat Hawk-systemet i 60 år ganska så synkat med att detta tas ur tiden (2022?).

      Vi har ju för övrigt ett överlapp på kavalleriets utbildning av beridna krigsförband och Hawk i Sverige på si så där sex-sju år! :-)

      Radera
  4. Endast 281 till Hemvärnet? Försörjer man verkligen 40st Hvbat med det antalet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen inte, än kan man leva på avkastningen från värnpliktstiden...

      Radera
    2. Nog räcker det med 281!
      Så här skriver fru Widegren på sin blogg idag:

      "Hur går det med den frivilliga rekryteringen?

      Överbefälhavare Sverker Göranson kunde nyligen i Försvarsmaktens årsredovisning konstatera att rekryteringen går bra och att man överträffar de måltal som satts."

      Radera
  5. Som nybliven pensionär så brukar jag under den varma årstiden ta en "fika" på det gamla soldathemmet vid det, fortfarande existerande, gamla pansarregementet.
    Min bild från värnpliktstiden finns fortfarande fastetsad på näthinnan av, att plutonerna kom marscherande eller springande i ordnad form, från övningsfältet, förbi soldathemmet och genom vakten klockan 16.00. Därefter uppställning framför "Bataljonen", höger och vänster om, vapen- och persedelvård och ombyte inför middagen i den gemensamma matsalen. Pansarfordonen kördes till garagen rengjordes och återställdes enligt order och därefter så marscherade de värnpliktiga i ordnad form till respektive förläggning.
    Följande utspelar sig, i den nuvarande "insatsorganisationen", när jag tar en "fika" på samma soldathem.
    Vid tre snåret så kommer spridda skurar av GMU - personal gående från övningsfältet i oordnad form några får även stötta sina haltande kamrater och samtidigt bära deras utrustning. Er egen fantasi får här avgöra vem och vilka det rör sig om i dessa "genustider". Några vilka har "drällt" in tidigare på eftermiddagen tycks ha "enskild övning" för att, under några timmar, sysselsätta sig med "fika" på soldathemmet.
    Detta är, mina damer och herrar, dagens moderna svenska försvar vilket tydligen har för avsikt att försvara Sverige i ofärdstider!

    SvaraRadera
  6. C Gotlandsgruppen intervjuades av SR P4 Gotland i dag. Han uttryckte oro över rekryteringen till hemvärnet och lät meddela att det går trögt även om intresset hade ökat något denna månad.
    Efter Fömins besök på Gotland idag så gissar jag dock att intresset svalnar igen... Dessutom fick vi veta att endast 2/3 av personalen i öns Hvbataljon räknas som aktiva, det är iofs, förmodligen en normal nivå.
    Är siffrorna likartade över hela landet, och antalet GMU-platser dessutom minskat i år, så är frågan om det inte finns anledning till oro.

    SvaraRadera
  7. Genomför för närvarande värnplikt i Finland. Kan säga att man inte spar på krutet här, riktiga övningar med ordentliga mängder ammunition osv. Vilket var tämligen sällsynt under min svenska värnplikt.

    Dessutom fungerar det finska systemet som så att det alltid är de bästa som går vidare. Det börjar med grundutbildning, för att fortsätta i eventuell ledarutbildning och reservofficersskolan. Det går sedan att söka arbete som utbildare exempelvis.

    Annars är det föregående termins värnpliktiga som fungerar som utbildare (som även är en praktisk del i deras ledarskapsutbildning). Detta fungerar förvånansvärt bra och det är ytterst sällan vi har med kaptener och löjtnanter att göra. Långt i från den svenska uppochnervända pyramiden.

    Att allt ska vara vasst och spetsigt tror jag inte på. I min svenska högst tekniska värnpliktsbefattning blev alla ingenjörer utom meterologen och jag (statsvetare).

    Samma sak här i Finland. Bara en tillgång om de läser vidare och kanske kommer tillbaka en dag för exempelvis utlandstjänst. Det ger mer och är effektivare än att bli fast i åtta år, som det är tänkt att fungera i Sverige. Tror således att det är bättre med värnplikt. Att helt enkelt plocka dem med intresse och fallenhet.

    SvaraRadera
  8. Jag måste invända mot idén att de dåliga PersQ resultaten bör motverkas med längre utbildningstid.

    Min erfarenhet av värnpliktsutbildningen under sent 00-tal var att för de flesta förbandstyper så var det snarare bristen på kvalificerade övningar än bristen på tid som var gränssättande. Vi övade helt enkelt inte tillräckligt i sammansatta förband under realistiska förhållanden och det saknades även ofta instruktörer med relevant kompetens inom vissa specialområden.

    Bristen på relevant kompetens är även ett problem inom dagens Hemvärn. I den ledningstekniska övningen Geltic Bear har t.ex. en stor andel av staberna till uppgift att skydda flygplatser. Men det saknas övningsledare/instruktörer med kunskap om vare sig luftfart eller sabotageverksamhet mot luftfart.

    Resultatet av detta är att övningen enbart består av internt stabsarbete och samverkan med media medan vi får en brutal felinlärning i hur man bäst skyddar en flygplats (för få soldater, ingen feedback om felaktig disposition av soldaterna och ofta en bisarr fablesse för att besätta höjder).

    SvaraRadera
    Svar
    1. De facto utbildningstiden nu blir längre mht arbetstidsreglering, det var avsaknaden av det som möjliggjorde att vi överhuvudtaget tog oss någonstans under värnpliktsutbildningen, soldaten kunde vårda på nätterna och så länge de hade en OBSLÖSA efter vården var klar så behövde inte materielen heller ej låsas in varpå officeren kunde de facto vara tidsreglerad och jobba till 21:30 sen påbörjades vården m m.

      Tragiskt avseende Hv ledningsövning du beskriver, men är ju tyvärr ofta det blir så numera avseende avsaknad av kompetens, skepet sjunker och då drar de med kompetens mht att det är de som kan få jobb hos en annan arbetsgivare relativt omgående kontra en nyanställd specialistofficer eller taktisk officer och då blir kompetensen därefter...

      Radera
    2. I fallet med Geltic Bear tror jag problemet är att de som anordnar utbildningen helt enkelt inte ser till helheten. Sitter man på LedR:s LTÖ så fokuserar man på den verksamheten och tänker inte på att man har flygvapnets gemensamma kompetenscentrum 44,6 km österut.

      Det är trots allt 39 min bort och fel vapengren så jag tror helt enkelt inte att det ligger i arbetskulturen att tänka på att man kan göra övningen bättre genom nyttja deras kompetens.

      Frågan är hur vi ska göra för att skapa en organisationskultur där utbildare har mandat och ansvar för att lyfta blicken och optimera utbildningen även utanför det egna kompetensområdet.

      Radera
  9. Förstår inte de negativa tankarna ang. ett svenskt värnpliktsförsvar.
    Som gammal stridsflygare från 1960 - och början av 1970 - talet så fick jag enbart positiv erfarenhet av svenska värnpliktiga. Både på freds- såsom krigsbas så hade vi värnpliktiga mekaniker som flygplanmek, vapenmek och elmek. Per rote (två flygplan) så fanns det en anställd tekniker och resten värnpliktiga mekaniker. Klargöring, efter landning, tog 30 minuter med full vapenlast. Vid våra besök på Nato baser, med enbart anställda tekniker, så tog klargöring två timmar per flygplan!?!?!?
    Jag kommer ihåg ett reportage från en fälttjänstövning, i slutet på 1960 - talet, då repetitionsövningarna ägde rum med ut- och avrustning på mob. plats. Det var ett svenskt infanteriförband, på kompaninivå, tillhörande en brigad vilket genomförde denna typ av repetitionsövning. Övningen följdes av ett antal inbjudna utländska observatörer. Jag minns hur förvånad den inbjudna marinkårsofficeren, från USA, blev då han direkt efter rep. förbandets inryckning fick bevittna inskjutning av förbandets vapen, mörkerskjutning och inte minst stridsskjutning med skarp ammunition. Hans kommentar var; "Inom den amerikanska marinkåren är Vi inte ens tillåtna/kapabla att bedriva stridsskjutningar med skarp ammunition på så kort tid efter inryckning av Våra reservister." Grundutbildningen för svenska värnpliktiga var på den tiden mellan 10 till 15 månader beroende på befattning och förbandstyp. Därefter tillkom ett antal repetitionsövningar.

    SvaraRadera