måndag 20 maj 2013

Förmåga eller oförmåga ett förstå?

Tanken var att publicera ett inlägg om Vitrysslands militära samarbete med Ryssland och vilka implikationer det kan få för Östersjöregionen, men det får bli en annan vecka, för upprinnelsen till detta inlägg var Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande kring att Ryssland varken hade vilja eller förmåga att anfalla Sverige och istället för att skriva något i affekt så sansade jag mig. Så Östersjöflottans marininfanteri får stå för lite exemplifiering.

Viljan tror inte jag heller de har för Sverige har inget strategiskt värde förutom vår militärgeografiska placering. Däremot förmågan har de utan tvivel vilket jag skall försöka exemplifiera med detta inlägg kring det ryska marininfanteriet.

FAKTA

Enligt det ryska försvarsministeriet så skall marininfanteriet kunna genomföra landstigningar i syfte att ta brohuvud för att armé stridskrafterna skall kunna fortsätta genomföra anfallsrörelse. De skall även kunna ta örlogsbaser, hamnar, öar eller viktig kustterräng eller kustnära terräng.

Ryskt marininfanteri kan genomföra fem typer av landstigningar dessa är strategisk, operativ, taktisk, spanings och sabotage. Strategisk landstigning syftar till att öppna en ny front, detta kräver flertalet divisioner och är högst osannolikt att Ryssland är kapabel att genomföra, det är att jämföra med Operation Overlord.

Operativ landstigning syftar till att understödja mark- eller sjöförband i kustområde och nedkämpa motståndarens förband i detta område maximalt 150 km från egna förband. Detta kan även innebära att marininfanteriet utnyttjas som en första "echelong" för att ta en infalls port åt efterföljande markstridsförband. Den utförs av främst brigad. Exempel på storlek av en operativ landstigning är Zapad'81.

Taktisk landstigning syftar till att stödja en framryckande division max 50 km framför egna förband genom att kraftsplittra en motståndare, ta öar, hamnar, flygfält i anslutning till kust e dyl. Den utförs av kompani till brigad.

Landstigningar för spaning och sabotage genomförs dels för att inhämta information för att kunna genomföra större landstigningar dels för att störa en motståndare eller i större omfattning genomföra skenlandstigningar för att kraftsplittra honom.

2009 meddelande man att det ryska marininfanteriet skulle moderniseras med djup intill 2015. Man skall tillföras T-90, BMP-3, BTR-82A, BRDM-3, 2C31 VENA, luftförsvarsförmågan samt finkalibriga vapensystem skulle även moderniseras. I veckan kunde man läsa om att BTR-82A tillförts i Kaliningrad så denna modernisering av marininfanteriet verkar pågå.

Det ryska marininfanteriet utnyttjar i dagsläget värnpliktiga av vilket de vanligtvis brukar få de med högst skattning med inryckning två gånger per år och 12 månaders grundutbildning. Enbart yrkesofficerare är anställd på kontinuerlig basis inom marininfanteriet. Detta medför till del att förbandets förmåga nedgår under vissa tidpunkter.

Delar av marininfanteriet har även genomfört/genomför utbildning i fallskärmshoppning främst desant trupperna. Om marininfanteribrigaden i Kaliningrad genomför sådan utbildning har jag ej funnit något om.

Den marininfanteribrigad som finns i Kaliningrad och tillhörande Östersjöflottan består av tre (3) stycken marininfanteribataljoner varav en desant, en (1) artilleribataljon och en (1) kombinerad luftvärns- och artilleribataljon. Marininfanteribrigaden i Kaliningrad bedöms bestå av ca 2500 – 4000 man. Detta styrkeförhållande motsvarar som minst den gamla regementsstrukturen för ett Marininfanteriregemente upptill en Marininfanteribrigad enligt gamla brigadstrukturen under Sovjetunionen.

Denna brigad skall enligt uppgift haft följande utrustning 2011-12:

MATERIELSLAG
ANTAL
BTR-80/80A
134
2S1
18
2S9/2S23
22
MT-LB
59
AT-5
9
AT-4
18
ZSU SHILKA
9

Enligt gammal struktur bestod en marininfanteribataljon av 34 BTR och ca 400 man. Detta responderar väl med antalet BTR samt antalet soldater som Marininfanteribrigaden bedöms bestå av i dagsläget (3 marininfanteribataljoner motsvarar 104 BTR och 1200 man).

Till detta tillkommer transportresurser för att kunna transportera brigaden enligt uppgift finns i dagsläget följande renodlade militära transportresurser inom Östersjöflottan:

MATERIELSLAG
ANTAL
LASTKAPACITET
Ropucha-klass
4
500 ton
Landstigningsfarkost
3-4
-
Pomornik-klass
2
130 ton

Omvandlat i förmåga innebär detta att en Ropucha kan förflytta en reducerad marinbataljon, fordon för cirka 1 kompani och manskap för ca 2½ kompani. En Pomornik kan förflytta ett marininfanteri kompani.

Utöver dessa bedöms även civila RORO (Roll On Roll Off) fartyg kunna tillföras. Detta var en av anledningarna till varför Sovjetunionen aldrig kraftsamlade till en produktion på renodlat landstigningstonnage i och med att man skulle inskriva RORO fartygen i händelse av krig. Samt man tänkte genomföra trupptransport med personal på fartygen enligt andra världskrigs modell.

INNEBÖRD

Brigaden har relativt god förmåga ett kunna verka med indirekt eld, systemen är något gammal men mot en motståndare som ej har eget indirekt eld inom området fungerar det väl, samt det är bandgående och till del splitterskyddat.

Brigaden är motoriserad i huvudsak med hjulfordon som till del är terränggående dock ej med samma förmågor som ett bandgående fordon. Detta medger en hög framryckningshastighet och förmåga att kunna tillämpa en rörlig strid.

Brigaden har relativt bra närluftvärn för att kunna skydda ett brohuvud. Pansarvärnsförmågan avseende robotar är däremot mer begränsad främst utifrån det äldre systemet som utnyttjas, viss effekt kan dock påräknas mot våra fordon.

Brigaden saknar enligt de uppgifter jag fått fram stridsvagnar vilket innebär att det ej finns renodlade stridsvagnsförband som är övade i landstigning. Dock kan stridsvagnsförband transporteras in till ett etablerat brohuvud och därefter insättas.

Med det i dagsläget tillgängliga landstigningstonaget kan antingen verkans- eller understödsdelar i huvudsak förflyttas i ett lyft eller en kombination. Hela brigaden bör kunna förflyttas i två till tre lyft.

SLUTSATSER

Brigaden kan i dagsläget ej ta brohuvud där moderna stridsfordons- eller stridsvagnsförband kan tänkas uppträda. Brigaden bör skyndsamt tillföras stridsvagnsförband vid ett etablerat brohuvud.

Brigadens relativt omoderna luftvärnssystem ställer krav på att man har eget luftherravälde över området där brohuvud etableras eller har etablerats intill dess att mer kvalificerat luftvärn har tillförts.

Brigaden bör kunna slå en motståndare med äldre materiel (läs IB 77 d v s dagens hemvärn). Detta innebär att om ett första lyft med låt oss säga 1½ marininfanteribataljon samt reducerad luftvärns- och artilleribataljon sätts in mot t ex Gotland så bör de utan tvivel kunna besätta ön. Markoperativkontroll över området är mer tveksamt men den HvBat som finns på ön kommer troligtvis bli slagen relativt omgående.

Detta förutsätter dock att förflyttningen av landstigningstonnage får genomföras utan större påverkan från våra yt- och luftstridskrafter. Vet dock ej hur samverkan varit mellan sjöstridsflottiljerna och stridsflygsdivisionerna men kan tänka mig att som allt annat har förfallit under det senaste decenniet så har även det.

E1 (attackeskadern) genomförde på den tiden den fanns årligen övningen ”Stormålet” just för att piloterna skulle kunna få en uppfattning samt realistisk övning i hur man skall bekämpa landstigningstonnage, kanske dags att börja öva det igen i en reducerad omfattning?

Återigen det räcker inte med 14 stridsvagnar och en Hvbat enligt modell IB 77 för att kunna hävda Svenskt territorium. För det här är de facto förband som finns, inte de pappersförband som vi i dagsläget arbetar med runtomkring på våra s k insatsförband.

Have a good one! // Jägarchefen

4 kommentarer:

  1. "Viljan tror inte jag heller de har för Sverige har inget strategiskt värde förutom vår militärgeografiska placering."

    Är inte strategiskt värde och militärgeografisk placering samma sak? Ska de överhuvud taget ockupera något Natoland i Östersjöområdet (läs Baltikum) för att exempelvis etablera landförbindelse med Kaliningrad, så blir de tvungna att också ta Skåne (för att säkra en sjöfartsled genom Öresund) och Gotland som minst. Först den dag USA förlorar sin hegemoni blir det aktuellt för Ryssland att göra någonting sådant. Det enda vi vet med säkerhet är att den dagen kommer att komma, antingen genom en katastrof typ en massiv jordbävning i Kalifornien, en ödeläggande terrorattack eller genom egen försorg genom inre stridigheter, krig med Kina alt genom ren ålderdom för att alla supermakter dör till sist.

    Vad med ekonomiska mål då? Sverige är ett utvecklat land.

    "Markoperativkontroll över området är mer tveksamt men den HvBat som finns på ön kommer troligtvis bli slagen relativt omgående."

    Bra peppning där. :)

    Roger Klang

    SvaraRadera
  2. Kortfattat av de jag vill säga , as grym blogg

    Du ger verkligen nyans åt debatten om (hotet)från ryssland eller rättare sagt problemet med dess upprustning och vår icke upprustning.

    Man får en lugn sansad bild av rysslands verkliga förmåga, när jag läst andra bloggar så har jag fått bilden att ryssland är super farliga och äter oss till frukost. Det känns mer upphetsat.

    Någon man kan argumentera med mot någon som har lätt för att kalla en för ryssrädd, utan att han /hon kommer använda de ordet och lyssna i stället.

    Samövning mellan flyget och marinen är något som övas under sewnex men de kanske du visste redan .
    //Markus

    SvaraRadera
  3. @Roger: Placeringen blir det strategiska värdet, sen kan ju militär geografi vara mkt mer som jag ser det. Svårt att se att man kan vinna något ekonomiskt på ett krig torde bli en nationalekonomi körd i botten och en IT-infrastruktur som blir svår att reparera. Svensken är långsam men när det väl blir allvar så brukar det bli ett jäkla röj på oss så har fullt förtroende för HvBat på Gotland, det man inte har i utrustning får man ta igen i list se t ex på Viet Cong m m.

    @Markus: Jepp helt rätt om SWENEX, det jag menade var mer återtag av våra förmågor kring vad som populärt benämns "invasionsförsvaret" för de har ur min horisont fallit i glömska. T ex flottan har tappat mer eller mindre ubj förmåga och flyget har varit kraftigt inriktad på CAS. Tyvärr blir det nog svårt att finna en balans mellan alla uppgifter då vi har så få divisioner och ytstridsflottiljer kvar.

    SvaraRadera
  4. "Svensken är långsam men när det väl blir allvar så brukar det bli ett jäkla röj på oss..."

    Bra där. Lite sund och till på köpet objektiv patriotism. Så som det ska vara i ett land. Och vi vet ju att vi svenska män är mer män än de flesta män när det väl gäller, det bara är så utan att förringa modet hos resten av världens män. Det är andra saker än bara mod, som spelar in. Empati, nerver, Realpolitik, avsaknad av kvinnoförtryck etc. Det är bara en sak vi svenskar har en nackdel av - mindre Gudstro. Man får en inblick i vilka stordåd, som vi kan utföra när man läser de isländska sagorna även om man får sovra i texten, och vi är ju vikingar igen efter tusen år av relativ homogenitet. Det är bara riksdag och regering som inte hänger med i tiden.

    Roger

    SvaraRadera